Nu snackar vi inredning igen

Jag vill inte gärna ta nåt kort av köket än, för Mikael har varit sjuk i veckan, är det fortfarande, och han har inte orkat hålla den alltför lätt överflödande strömmen av papper under presentabel kontroll. Han brukar sitta vid köksbordet och arbeta. Nu har han dessutom suttit vid köksbordet och byggt modellplan från Lina och lite så. Så jag fotar inte gärna förrän efter kanske imorgon?

Men ni kan få höra mina tankar. Rättare sagt så hör jag mer än gärna era tankar. Jag får aldrig riktigt tummen på vad det är för fel med hur det ser ut. Nåt är inte rätt, men vad?

Jo, egentligen ska jag ju bo med takrosetter, breda lister och serveringsgång. Och de howardsoffor som skulle se fina ut då funkar inte i vår ytterst lilla tvåa. Och vår livsstil är sån att jag måste ha en soffa som är skön nog att ligga i flera timmar om dagen. Och så måste vi ha sittplats runt matbordet och soffbordet för barn osv. Plus att alla väggar i hela lägenheten är tapetserade med samma nyans av osäkerhetsbeige. Och köket och vardagsrummet går i ett, så dem måste man nästan inreda likadant för harmonins skull.

Så har vi då vita moderna luckor, rostfria vitvaror, ekbänkar, parkett. Och ett stort brunt matbord med fyra ärvestolar och två uddastolar som alla idealiskt skulle få samma tyg på. Jag är inne på teal, eller mörk turkosgrön som det väl kanske heter. Bara beige spyr jag lite på. Jag trodde det skulle bli så harmoniskt och naturskönt, men kanske fattades det där fårskinnet. Nu har vi märkt trä ihyllor och möbler, beige/guldfärgad tjugotusenkronorssoffa som vi inte byter bort. Jag orkar inte heller med att mikael skulle måla om allt beige till grått, fixa vita trägrejer och köra gustavianskt. Men då har vi soffan och måste hitta en som går att ligga i och som passar i ett litet rum där man nästan slår huvudet i takrosetten...

Var var jag? När jag kapade färgerna cerise och lime från vardagsrummet förra vintern och tänkte att nu ska vi ha beige, vitt, grått, märkt trä, natur, skira gardiner, guldspegel, glasljuslyktor på bordet, då kändes det så fridfillt. Men nu tycker jag det är tråkigt.

För det gick egentligen aldrig. I sanningens namn hittade vi ingen fåtölj vi hellre ville ha än den som är orangeröd på årets Ikeakatalogframsida, fast vår är grå. Inte grå sammet tyvärr, utan nästan grått jeanstyg. Tullstafåtöljerna kan man klä om, de får ändå fläckar varje gång det har varit barnbarn här så tvättbara överdrag är en bra ide. Men den där gråa som han sitter så bra i borde vara i mörkturkosgrön sammet, eller möjligen lin, då skulle jag vara lycklig.

För jag har tidigare, ända sen förra året, varit sugen på teal, men inte fått till det. Och det känns som om det blir för många stilkrockar med teal och ljuslätta gardiner.

Men så har jag i princip funnit svaret. Se på bilden här nedan. Vitt, rostfritt, mörkturkos. De har nån balans mellan försiktig, stark, modern, traditionell. Den vill jag ha.

Stolarna kan nu kläs med ett vilket som helst enfärgat teal tyg. Om jag bara köper en duk från Indiska som heter Japanese och har mönster av vita körsbärsblommor på teal botten. Så snyggt och så genialiskt! Starkt och skirt på samma gång!

Så jag ska köpa en eller två såna dukar (den andra kan man sy kuddfodral av, eller spänna på en sån där sittkub med förvaring) och sen förmodligen göra nåt med gardinerna i vardagsrummet, soffkuddarna, kanske också soffbordet. Men det är så stort och rymligt, så jag kanske ska välja mina battles.

http://www.remodelaholic.com/2013/09/small-kitchen-luxury-style/