Downton spoiler alert, plus annat

Jag är så glad att jag äntligen ska opereras nästa vecka.

Banan och päron är det jag längtat mest efter.

 

Trodde jag blev lite deppig, men nu inser jag att det bara var migrän.

Har nämligen stoppat i princip alla "vänners" uppdateringar på fejan, jag orkar inte läsa allt. Men så skulle jag säga en sak till en person, och klickade mig vidare, och såg sen en bekant som skröt om utbildning, arbete, bostad, aktiviteter och kultur och restaurangbesök och träffar kändisar osv, plus hade modellsnyggt arbetsfoto, och på samma gång som jag blir så irriterad på att folk köper det där med att ytliga yttre saker gör en person bättre, så önskar jag att jag åtminstone hade nåt att skryta om. Om jag blev tvungen alltså.

Men som sagt, jag kom på att jag alltid blir deppig när jag får migrän, så jag avskrev mina känslor. Förresten är det mesta man känner på natten fel.

Särskilt när Mr Bates börjar prata om hämnd.

P.S. Har i alla fall satt upp en stjärna, sladden är även i, plus en stake, inkl sladden i, och en stake står på ungefär rätt plats men lampan är inte bortflyttad så sladden är inte i. Men det har gått framåt med julen idag, fast jag har haft ont i benen sen jag vaknade och inte ränt omkring med mening.

Inte mitt foto. Källa

Dagens hjälte

Vem tror ni skadade sig på innebandyn igår, jo, min älskling. Vem haltar och har ont, ja, samma såklart.

Vem har varit på sjukhuset i flera timmar inför operation, jo, jag. Vem blir körd runt mellan avdelningarna i rullstol av en vaktande man, ja, densamma. Vem tar totalt slut efter bilresa, provtagning och en halvtimmes väntan i en stol med TV bredvid huvudet? Jag såklart. När läget är sånt att jag får mer ont i kroppen för varje sekund och nästan är beredd att lägga mig på golvet, vem stapplar iväg och hämtar en bår? Ja, ni fattar. Jag är så trött att jag inte ens orkar bry mig om att alla i väntrummet tittar nyfiket på mig. Mikael rullar ut mig i korridoren, HEJDÅ TV!!! Stappel, stappel. Jag har kofta och jacka på mig och fryser ändå. Han går och försöker få information om tidsplan, han får mer än så och jag rullas snart in till sköterskan, som känner till ME lite grann. Får träffa narkosläkaren omedelbart efter det. När vi diskuterade mitt migrän kom vi fram till att jag skulle få glukosdropp före op, eftersom man ska vara fastande och jag är känslig förmått blodsocker för huvudets skull (längtar efter att detoxa mig efter operationen, fast först ska jag frossa i bananer och päron).

Se rullar han ut mig igen, och jag känner igen alla i väntrummet. Lite orättvist att jag kom sist och går hem först, men de verkade kunna sitta upp, så jag får tåla att bli positivt särbehandlad utan att tycka det är pinsamt. Både sköterskan och narkosläkaren var jättebra och jag känner mig tacksam. De verkade uppriktigt intresserade av att göra detta till en uthärdlig upplevelse för mig.

Till slut står britsen där han tog den, och han haltar tillbaka till väntrummet för att hämta rullstolen. Ja, och genom korridorer och hissar, framkörning av bilen. Jobbig dag, stirrigt. Pizza från grabbarna i centrum. Den tog jag nästan intravenöst, och sen var det sängen direkt. Var hemifrån fem timmar. Hade bara sovit fyra före det, och för lite flera nätter dessförinnan. Jag är inte i mitt bästa skick, men jag hoppas hämta mig lite inför operationen nästa vecka. Både narkos och saline-dropp gör gott, så jag kanske skuttar hem!

Helt klart är ändå att dagens hjälte inte har skuttat. Men han har räddat den här dagen från katastrofisk till genomförbart jobbig. Och han har själv varit halt och lytt. Han är så totalt ueberseriöst min hjälte idag.

Och alla dagar.

Så små

Tvillingarna, de senaste, är snart tre veckor gamla.

Tänkt att mäta hela sin livslängd i veckor.

Ungefär som att mäta hela sin vikt i gram.

Per.spek.tiv.

Bekräftelse

Var hos naprapaten idag. Man blir lite kär i folk som botar en. Fast det som verkligen slog mig idag är att hon pratar till mig som en som har ont. Jag brukar ju inte gå med på att jag har fibromyalgi och tycker inte att jag har så mycket problem med värk och smärta, i alla fall inte jämfört med andra som verkligen har ont. Men naprapaten verkar se min smärta i musklerna, inte sådär som att hon vill tjäna mer pengar på mig så kom tillbaka, utan bara rent faktiskt som att min smärta syns i kroppen och den inte är att leka med. Det är egentligen rätt sorgligt men jag är fortfarande, efter nästan 20 år som sjuk, inte van att bli bemött av vården som att det är nåt större fel på mig. Så det är riktigt befriande att bli bekräftad.

Dessutom pratade jag med mamma i telefon och hon utbrast att jag lät trött. Också bekräftande.

Det är tydligen viktigt att känna sig bekräftad. Kanske kan jag tänka på att bekräfta dem i min närhet lite mer. Är inte riktigt säker på vad man ska göra, men det kan ju bli nåt att fundera på och experimentera med. Tack och beröm måste väl vara en bra början?

Väcka-Mikael-gapskratt

Jag tänkte lite på julmusik när jag satt ehm på toa nyss.

Förresten måste jag börja i en annan ända, nu pun intented -- really!

Bella är min brorsdotter och är snart fem, eller fyra 1/2, jag vet inte vad man säger. Johan är väl som en vanlig Klarin, begåvad på instrument och sång, men ingen särskild skönsjungare eller yrkesmusiker. Dock har vi rätt många musikaliska ådror i både mammas och pappas släkt, och förutom böcker så är musik ett gemensamt intresse som vi alla har.

Hans fru, Beth, däremot, har en röst som skulle passa i betalande kretsar. Vi är musikklåpare, jag i alla fall, om man jämför med hennes familj. Syrran spelar piano som en konsertpianist och pappan har spelat jazz hela sitt liv. Valde bort det som yrke för att han inte fick det att gå ihop med fru och barn.

När tvillingarna, eller tjejerna får man säga nu när det finns ett par tvillingar till, var små bodde de hemma hos mormor och nonno. De tillbringade mycket tid med nonno (morfar på italienska) vid flygeln och vi har hört en del om att särskilt Bella ska ha ärvt Bettans röst och perfect pitch.

När de var här i somras och vi lekte, hörde jag att Mia sjunger som en Klarin, dvs väldigt rätt och begåvat, men inte välsignat vackert. Om Mia lät som ett barn så lät Bella som ett proffs som ännu inte hittat tekniken. Och givetvis dömer jag ingen efter varken musikalitet eller sångförmåga. Man kommer inte till himlen på varken eller.

Men så var det en kvinns som sjöng på bröllopet i somras. Hon hade fin röst men letade ibland i gehöret efter tonerna. När hon var klar utropar Bella, högt och ljudligt, That wasn't very good.

Som väl var var det bara en handfull Klarinare som visste att bakom Bellas fyraåriga stämma döljer sig en riktig musikkännare och inte bara ett barn som kanske inte har tålamod med kärlekssånger. Hoppas vi i alla fall.

Men när jag kom ihåg det där, "That wasn't very good", så skrattade jag så högt att det ekade i badrummet.

Hon tyckte tydligen att kejsaren var naken.

Och visst är kejsaren oftare naken än vad historien tillåts förtälja.

Tjoflöjt!

En aha-upplevelse eller nyförälskelse

Jag kommer så väl ihåg hur jag på andra terminen i engelska fick en riktig ögonöppnarstund. Vi läste väl nån bok i veckan i litteraturkursen, och just den här boken, författarens namn flyr mig nu men jag har det på tungan så jag återk... Hanif Kureishi var det nog! Inget ont om hans författarskap, men han var lite för sexuellt brysk och rå för mig. Jag är inte van att läsa böcker med namn på vissa kroppsdelar i, än mindre när man använder crude and derogatory namn för dem. Som ensam räckte jag upp handen när läraren frågade om nån inte gillade den. Jag behövde inte förklara varför, det var nog givet, men sen när vi kom igång med diskussionen om boken så älskade jag den. Jag såg flera bottnar och tydliga paralleller och budskap och uppskattade verkligen den biten av hans verk. Det var då jag insåg att jag hade blivit kär i litteraturanalys.

På liknande sätt inledde jag en liten romans ikväll. Jag är i slutet av samma tidning som jag nämnde Vedums walk-in closet ifrån igår. Egentligen har jag inte tyckt om inredningsmiljöerna i tidningen. Alldeles för sparsmakat, asketiskt nästan, och väldigt arkitektoniskt i stilen. Men jag vet inte hur många gånger jag fått syn på ett stycke möbel och lett med hela ansiktet. Inte nödvändigtvis för att jag vill ha precis en sån hemma hos mig, varken nu eller i mitt imaginära 250-kv-drömhem. Utan för att jag ser designerns tanke så väl genomförd, så fri från floskler, med ett rent budskap, att jag blir kär på samma sätt som i litteraturen (fast kärleken till designen är betydligt svalare än kärleken till litteraturen). Nu senast i byrån AK2420 för 12 200:-, Naver. Hyllan Nuage strax under är en hommage till vahettere med rutor i grundfärger och svarta ramar mellan. Ni vet, jag är inte med längre.

Så vad jag menar tror jag är att när nån är duktig på sin valda kallelse, lägger själen i tillverkningen, så kan man bli berörd och älska och hata men ändå beundra.

Det är gudabenådat att vara människa och kunna uppleva sånt som är högre än det djuriska. Inget ont om hundar, men de kan ju oftast varken läsa eller måla.

Jag har några sidor kvar av tidningen. Det är en halvgammal Residence som jag inte orkat läsa förrän nu.

Jag är upplivad i själen av det vackra.

P.s. En konstnär, Ylva nåt, hade målat en korvkiosk med sina överdimensionerade, dinglande ketchup å senap. Utanför några tonårskillar. Men sen mörker. Och man började genast tänka på korven som det svenska, vanda, kända. Men vad finns i mörkret? Är olika dåligt eller bara annorlunda? Jag vet inte om hon menade det när hon målade, men jag blev bara så fascinerad av hur en ganska platt tavla kunde ha sånt djup. Hur hon fick en att börja tänka. Jag har åkt förbi många korvmojjer och inte tänkt nåt alls, förutom om jag var hungrig. Jag antar att konst, vare sig bildkonst, design eller litteratur, når sin skapelses mått när den får folk att tänka. Att verket får ytterligare en dimension inne i ens hjärna.

Jaja, ni vet redan, jag är så hopplöst långsam och bakom. Men så är det när man varit sjuk hela sitt vuxna liv. Vissa saker har jag haft många möjligheter att tänka på, andra har inte triggats av mitt liv på soffan.

Men jag ska inte be om ursäkt. Det här är min blogg.

Och jag har nagellack på, så det så.

Died and gone to heaven

Öppnade oskyldigt en tidning. På ett uppslag ser jag ett vitt, lantligt, franskt kök, men vänta, det är en walk-in closet. Från Kvänum.

Jag tror att jag har dött och kommit till himlen.

Försökte fota bilden åt er men ljuset är rätt så kasst såhär tjuge i nattatimman, och jag har för få händer för att hålla den med rätt tidningsgloss åt rätt håll, telefonen i andra, jag tror ni föreställer er att telefonen ramlar i golvet, men jag har redan förekommit er och lagt ner fotandet.

Men ni kan ju tänka er. Kvänum, gammaldags trä, vitt, krusiduller, kristallkrona i taket, liten sittbänk med kuddar som ser svindyra ut och vas med blommor på bordet. Vad är det bordet egentligen? Där man planerar sina outfits eller bara där man viker ihop de rena kläder som ligger? Tänk vad mycket man inte vet här i världen.

Dröm sött om walk-ins nu, fast bara om ni först har dövat samvetet med insättningar till tyfonen i Filippinerna.

Minneslucka

Ojdå, nu vet jag inte när jag har varit inne på tradera, antagligen i natt med sömnmedel i huvudet, men jag har vunnit en sån där marimekko godisskål på fot för en femtilapp!! och budat på massa kivi och de där gamla Iittala-ljusstakarna med ringar på foten som en svamp. Men priserna är grymma, vinner jag nåt av detta ska jag inte klaga. Och ett par örhängen från Dyrberg & Kern för en tjuga. Nån köper julklappar till sig själv...

Nu kom Mikael in och berättade att jag fått operationstid i början av december! Hejdå gallsten!!!!!!

Mycket roligt på en gång. Hade planerat att åka till Ikea idag men jag orkar inte. Har haft ont i halsen några dagar, inte som att jag har ett virus, utan som övertrasseringssymptom, så det är nog bäst att låta bli, även om Mikael kör mig i rullstol. Men jag har ju inga problem med att fynda på nätet :)

Ska se om jag orkar sätta in bilder på några saker jag funderar på att köpa och få lite smakråd kanske. Den här dagen är spännande fast jag inte ens orkat gå upp än!!!

Fyra ord jag aldrig glömt

Förut, när vissa folk var gifta med vissa andra, så var vi hos familjen H och åt jullunch på julafton. Har för mig att vi fick älgköttbullar ett år, och det var så exotiskt.

Ni som begriper vilka jag pratar om kan tänka er detta, men er andra kan jag inte hjälpa särskilt mycket eftersom jag försöker att bara outa mig själv i den här bloggen.

Men en jul började vi tala om familjens bakgrund. Chr är från Bohuslän och det är tyvärr inte jättespännande, men R började berätta om sin släkt. Jag minns inte detaljerna längre, men trots att han inte bredde på särskilt mycket, så var det så spännande som den värsta bladvändare. Och jag är ingen historieälskare, ännu mindre andra världskriget. Men han berättade så levande att jag än idag kommer ihåg fyra små ord som rymmer ett krig: gömde juvelerna i soffkuddarna. Själv har jag inte precis ett överflöd av juveler, men då har jag inte heller några soldater i mitt hem, som sen inte var mitt hem.

R har en bok inom sig. Jag ville ta fram en bandspelare på stört den där julen. Människoöden. Oförglömligt. Men ändå kommer jag bara ihåg de där fyra orden. Önskar så att jag var frisk och kunde skriva ner hans berättelser, om jag fick lov. Han har böcker i sig.

Tankebana

Bland julbordsannonserna i Metro idag stod nåt med Timmermansgatan och jag kommer ihåg att Mikael och jag förlovade oss på Timmermansgatan. Det var i oktober eller november för fem år sen, och på samma dag hade vi smugit omkring i korridorerna på Grand och plötsligt öppnat en bakdörr till köket. En sån dag, inte minst köksdörren, önskar jag er alla. Det och att hoppa in i en taxi och säga Follow that car!

Att jag kommer ihåg vilken gata vi förlovade oss på beror på att min kusin bodde på Timmermansgatan. Deras lägenhet var så stor, det glömmer jag aldrig. En gång när barnen var små bodde jag där medan jag var på konferens med jobbet. Jag åt köttbullar, pratade livet med kloka C och satt i en saccosäck. Flirtade med J som skrattade livet ur sig åt det tokiga skämtet att det var julafton imorgon. Insåg att humor bygger på förståelse, för det är först när man fattar att nåt är tokigt som det kan bli kul.

Hade ett jobb, tjänade pengar, hade arbetskamrater, var på konferens. Var smal och lång och snygg. J, typ fyra, fem år, gav mig mitt livs ärligaste komplimang när han andäktigt sa Vad hon är vacker, när jag skulle på dejt.

Dejtade Michael, som kallade mig carissima, och krossade hans hjärta men inte mitt.

Nu har jag fått en annan Mikael, på samma gata, och allt är rätt nu. Både det som var fel och det som var rätt då, är rätt nu.

Det enda är att jag inte kan föreställa mig hur det är att vara på jobb en hel dag och sen gå på dejt efteråt och gå omkring i Stockholm utan att tänka på att sätta sig ner.

Att vara smal och tjusig däremot, det kan jag fortfarande komma ihåg hur det är. Det varade ju längre än jobbförmågan.

Men med en egen Mikael går det bra ändå. Jag hoppas alla får uppleva en sån kärlek. And follow that car.

Upp å ner

Mikael var i Handen härom dagen och köpte födelsedagspresent till barnbarnet (fyra idag!! Eller igår egentligen. Ojdå, nu skriver jag fast jag tagit sömnpiller...) och hade med sig en broschyr hem till mig från Akademibokhandeln. Så fantastisk läsning! En liten fundering om pseudonymer som var så bra att jag strök under två saker. I ett reklamblad! Och tio-i-topplistan var så lockande (förutom 50 Shades) att jag blev alldeles förryckt av längtan.

Längtan efter att läsa. Semester i vår familj är att alla tar med sig en bok och så läser vi vår egen och sen roterar vi, brukar bli lagom på sex personer på en vecka. Mrs Pollifax bland citronträden i norra Italien, vilka minnen. Nån gång var Ellen och jag i Maspalomas, eller vi var faktiskt där två gånger, och vi hade fått låna nåt dussin Alistair McClean så det var också en trevlig semester. På bröllopsresan läste jag bara två böcker, en Dan Brown och en Camilla Läckberg, så ni märker att det går utför. Ja, utför efter McClean är ju diskutabelt. Men trevligt i solen. Ännu trevligare i skuggan.

Jag har inte lyckats läsa ut en enda bok i år. Klarar inte att läsa. Jag som har haft läsning som största intresse sen jag var fyra och lärde mig själv att läsa, med stor hjälp av Fem myror, misstänker jag.

Tydligen blev jag inte bara lycklig av det där läsbladet, för när jag hade ställt mig upp och stoppat in tre bestick och fyra glas i diskmaskinen märkte Mikael att jag var andfådd och då började jag nästan störtlipa.

Vad är det här för liv? Vad är det här för skitsjukdom? Andfådd med hög puls på en minut?! Vad kan jag egentligen? Inte läsa, inte jobba, inte ens fylla på det sista i en diskmaskin som Mikael redan packat?

Värdelös känner jag mig inte, idag, men oerhört frustrerad och vilse. Vill så mycket. Inte ens det lilla jag vill kan jag. Veckans stora händelse berättade jag för M var att jag till och med filade hälarna lite i duschen! Så noga duschade jag. Mina duschar går ju annars ut på att undvika att få vatten på mig eftersom det är så jobbigt för armarna att torka mig.

Jag var inte alls hungrig idag men åt ändå upp en hel pizza. Nu har jag  allergi i ansiktet som matchar den nya finnen. Hur kan fejan reagera så på lite tomatsås? Målar jag naglarna också blir det trio i rött. Och så har jag ätit två smörgåsar också, och jag är så mätt!! Fattar inte hur, när jag åt en pizza för tio timmar sen and that's it.

Nu trillade pengen ner. Jag har inte haft migrän på tre dar, men nu var det visst dags igen -- deppig och avstannad matsmältning är tydliga tecken.

Vill svära.

Eller hellre bli frisk förresten.

Och bli rolig och underhållande igen. Jag. Är. Så. Trött. På. Tråkiga. Sjuka. Anja.

Jag vet att jag måste älska mig själv, men jag lockar mig liksom inte just nu.

Inte subtilt

Alltså, att jag nämnde Knuten i ett inlägg är inte ett hemligt sätt att säga till Mikael att jag önskar mig en sån i julklapp alltså.

Jag kan också meddela, mycket subtilt, att om jag önskar mig nåt i julklapp så säger jag det. Har inga hemliga listor här som det är meningen att man ska förstå bara man älskar mig, eller så.

Vad är jul?

Vilka saker tycker du gör julen? Vad kan du inte vara utan?

För mig tror jag julkänslorna kommer igång så här:

1. Musik. Inte glättig julhandelsmusik, utan riktig.

2. Lukter av hyacint, kanel och apelsin, gärna gran.

3. Adventsstjärnor och stakar i fönstren.

4. Tankar på och förberedelser av julklappar, fast det också är ett gissel. Så blandade känslor för det. Men klappar är juligt. Slå in, hyscha, glädjas av förväntan om man kommit på nåt bra.

5. Mat. Pepparkaksdeg, julmust, vörtbrödsmacka med skinka. Pappa som steker brynkål.

En lång och härlig dag

Nu är det faktiskt snart jul. Jag har lyssnat på julmusik! Det kanske jag skrev om. Jag är så old-school att jag lyssnar på CD:ar och den första julskivan som åkte fram är Josh Grobans. Jag har två ställen på den där jag brukar lipa, och i år sprutade tårarna. Det ena är bara ett ackord som är så kraftfullt i duetten med Faith Hill. Vad det andra stället är nu har jag glömt, jo, såklart när det blir sådär pampigt i Adeste fideles. Om jag orkar ska jag göra en vimpel... äsch, vad heter det? Flera vimplar efter varandra på ett snöre. Med julpapper och en bokstav på varje, och texten ska vara Venite adoremus och kanske Dominum också om det får plats, men det tror jag inte. Den ska hänga i köket över öppningen till vardagsrummet. Ja, jag drömmer som en tok om allt jag ska göra om jag orkar.

Jag var i alla fall väldigt glad och tacksam härom dagen när jag lyssnade på musik. Mikael lyssnar på musik med texten först, jag lyssnar på musiken först. Det är därför ett enda ackord kan få mig att lipa. Och julmusik är förbundet med så mycket mer än bara en vanlig digga-låt. Det är barndom, lukter, traditioner, förväntan, Jesusbarnet, allt som ligger en nära hjärtat samlat i ett. Kan faktiskt inte låta bli att tänka på Knuten i just detta sammanhang. Ett litet virrvarr, men perfekt balans som bildar nåt vackrare än delarna. Och apropå det så har jag lite pejl på Georg Jensen-ljusstakar på tradera. Priset på Royal design är fortfarande fantastiskt, men jag har inget emot en lite mer hands-on win-win-situation. Och jag skulle inte tacka nej till en Knut, men Georg Jensens har fyra ljus, så den kan bli en fin adventsljusstake. Kanske.

Svenskt tenn Josef Frank Vänskapsknuten

Dessutom grät jag nog för att jag saknar musik och sång. Jag orkar så väldigt sällan lyssna på musik och det är en sorts sorg i mitt liv. En stor och viktig del som jag inte orkar. Det kräver koncentration till och med att ha musik som bakgrundssorl, så det är i yttersta undantagsfall som jag väljer att ha musik på. För att inte tala om att jag inte kan sjunga längre. Rösten låter som en gammal rökig tant, och inte på nåt sexigt vis... Men så går det när man inte ens får sin veckovisa psalmsångsövning.

På samma vis insåg jag idag hos doktorn att det helt enkelt är vissa saker jag måste ge upp tanken på. Många saker har jag redan gett upp, men när jag måste gå och ta prover (tråkigt, tar energi) istället för att gå till naprapaten (ger energi för det tar bort smärta), så blir jag lite sur. När vården inkräktar på mitt liv, då blir jag irriterad. Provtagningspersonalen hade sagt till Mikael att jag kunde få bli provtagen hemma, men det verkade inte läkaren särskilt med på. Ja, det är ju synd när ens enda aktivitet i veckan ska bli att gå till vårdcentralen. Jag längtar så till Lions men jag har inte kommit dit än. Har längtat sen förra vintern. Kanske kan jag hitta några söta kaffekoppar och använda som krukor till hyacinter. Jag brukar ta bort jorden och låta rötterna stå i en vas, men det har jag gjort i en del år nu och längtar efter variation. Men jag vet att det inte är en mänsklig rättighet att roa sig, så jag får anpassa mig.

Jag har i alla fall roat mig idag! (Fast jag vet att jag bara orkar max en sak i veckan så passar jag alldeles föär ofta på att göra nåt mer "när jag ändå...".) Jag åkte kometen till vc, och det var underbart. Att känna luft och natur och något utanför lägenheten var uppfriskande på många sätt. Sen är jag inte så rädd längre för läkaren. Dummar hon sig så tänker jag påminna henne om att hon har hittat på saker i journalen. Hon protesterade inte ens mot mina sömnmediciner.

Sen satt jag på kometen och pratade med Mikael i telefon, och det kom till slut ut en kille från gymmet och frågade om allt var OK. Fy sjutton vad snällt! Och förresten hade en skolklass precis slutat när jag åkte hemifrån och två killar i typisk slyngelålder hälsade på mig! Tror ju inte att de kände mig, utan bara var artiga. Det var coolt.

Och sen beställde jag pizza. Jag har inte använt plånboken på månader, så det var lite av en erfarenhet att dra fram 65:-. Hade glömt det där med pengar. Jag handlar ju bara på nätet och där ser man aldrig pengarna. Mitt senaste köp var förresten ett Lancomeläppstift som jag är jättenöjd med. Före det två nagellack, ett Dior i gammalrosa och ett Isadora i lila.

Jag har väl berättat om världens bästa sätt att ta bort nagellack?

Man tager en bomullsboll, inte bomullsrundel, och börjar fiska upp ändan som om det var ett ihoprullat band. Sen river man av små små bitar, lite större än en nagel bara, 10-12 st. Sen tar man sitt medel och häller lite på tussen, trycker den mot nageln och gör på ena handen i taget. När man har fem duttar på fingrarna kan man trycka till med dutten och dra, och i 9 fall av 10 försvinner ALLT nagellack i ett drag. Ibland kan det fastna nån flisliknande bit på sidan. Nyckeln är nämligen att det är medlet som tar bort lacket, inte bomullen. Och om medlet får sitta på nageln i några sekunder så följer det med helt snällt. Sparar tid, ansträngning och bomullsbollar. Här ser ni en bild. Beskrivningen på sidan har jag inte läst.

Källa

Dessutom var jag idag på textilaffären i centrum medan min pizza stod i ugnen. Rena drömmen! Julkrusiduller en masse, men dem frestades jag inte av, eftersom jag ska ta fram jullådan imorgon om jag orkar, och kanske (antagligen!) har jag massa saker jag inte minns och som känns nya. Men jag köpte två stuvar och lite allmänt pyssel, får rapportera mer om det en annan dag.

Jag har så mycket idéer på Pinterest. Och idag är jag lite i gasen, som jag lätt blir när jag liksom tar i för att orka nåt ansträngande. Det där höga "jag var ute och levde!" har inte ersatts än av "här får du betala för att du tog ut mer energi från kontot än vad du hade innestående". Skillnaden idag är att jag inte har migrän. Det är andra gången sen jag fick botox och förhoppningsvis har det vänt nu. Jag kör duktigt med vetevärmaren och det tycks hjälpa nackmusklerna att slappna av.

P.S. Dagens söt var Vanna. När Mikael gick hemifrån idag vände hon sig mot verandadörren och satt där och tittade längtansfullt och mycket alert efter honom. Sen tog hon sig en sniff på hans byxben som hängde ner från fåtöljen, och sen tycktes hon acceptera sin övergivenhet. Idag var hon nybadad och pälsen såg så fluffig och fin ut. Som det lilla gosedjur hon är.

P.S. Glöm inte att be ett bidrag till valfri hjälporganisation med tanke på Filippinerna.

Dagens konst

Den här tavlan skulle jag lätt kunna ha på väggen. Gillar lite komisk distans till saker.
http://pinterest.com/pin/274367802272636696/

Dagens spänning

Satt och skrev kommentar om duken från Indiska, att det blir kanske för mycket både på stolarna och som duk, och då har jag det hellre som duk. Och klär stolarna i ett enkelt enfärgat, eller det mörkrandiga som AL föreslog, eller ett randigt påslakan i teal fast åt det ljusare hållet, också på Ikea. Eller nåt sånt.

Just det, jag satt och skrev det på plattan när allt blev tyst och svart, förutom plattan. Det hade visserligen luktat överansträngd maskin i ett par timmar hemma, och jag hade kört två maskiner med våra sommartäcken. Så jag trodde att huvudproppen gick, eller vad det kallas nuförtiden, när en spak åker ner.

Men det blev så väldigt svart. Jag såg inte handen framför mig. Vågade inte börja fippla med att tända ljus, även om jag hade färdiga kandidater på soffbordet. Men då dog också plattan, som hade lyst upp lite. Kände mig fram till verandadörren och allt var kolsvart ute. Nån blå lampa blinkade men jag kunde inte komma på vad det var. Jag öppnade och luktade och det där med överansträngd maskin kan ha varit lukthallucination. Det luktade regn ute. Det var mörkt ute, men mer grått än svart faktiskt, och ljusare än inne. Jag trevade mig de fem stegen till hallen, där det skulle stå en ficklampa på diskbänken som jag begrep var den var när jag hittat dörröppningen. Men då såg jag ut genom ytterdörren och det ville jag utforska mer. Återigen var det kolmörkt, inte en lampa tänd i hela området. Dimman lyste mest. Helt otroligt. Vad handikappade vi blir när vi inte har alla våra smådjus överallt -- knappen på modemet, skrivaren, xboxen, mysljuslampan i fönstret som är tänd ett halvår i taget. Mikron. Allt var dött och mörkt. Så mörkt som jag inte sett på många år (har jag varit på hajk i mörka skogen tro?). Vad gjorde vi utan vår elektricitet.

Lika plötsligt som den försvann kom den tillbaka igen. Det rasslade på flera ställen i lägenheten när saker vaknade igen. Jag tog ut det andra sommartäcket och la det på tork. Sen tittade jag ut och såg lampa efter lampa tändas och så såg jag hur ljus natten hos mig brukar vara. Släckte ytterlampan, den är bara misstag om den är på.

Undrar förresten vad som hände med larmet under strömavbrottet? Vore ju inte kul om det stängde av sig när strömmen ströps. Ska jag orka resa på mig och kolla??

Ja, det måste jag. Känner mig febrig så jag tar en Alvedon också så somnar jag kanske lättare. Piller, vad var det andra? Larm. Larm, piller. Sch, säg inget, då glömmer jag. Larm. Piller.

Godnatt folkens!

Mera inredning

Här är en fåtölj på EM för femtusen. Ilva har en för ungefär samma, fast de finns ju inte så här långt norrut i landet.

Jag har kommit fram till att Mikaels fåtölj inte kommer att passas in i nåt som helst. Jag gillar både formen och färgen, det gör han med, men den skulle må bättre av att vara petrolgrön.

Det helt knäppa är att det finns massa dig:are i USA som målar sina tygmöbler! Man ska ha i nåt som heter fabricera medium och vatten, och spruta med blomspruta först så blir det lättare och finare. Om det blir för stelt kan man mjuka upp det genom att sandpappra! Låter vansinnigt, men gissa om jag är sugen. Tror inte Mikael tycker vi ska köpa ny fåtölj för färgens skull. Han är så förnuftig att han sällan låter färgen avgöra nånting.

Tänk om jag blev så pigg att jag orkade måla fåtöljen på en vecka. Och allt det andra.

http://www.em.com/produkter/fatoljer/anna/anna-fast-fatolj-tyg-ritz-petrol-5667-0000144824

JAPANESE bordsduk petrol

JAPANESE bordsduk petrol | Tablecloth | Tablelinen | Kökstextil | Inredning | INDISKA Shop Online

Nu snackar vi inredning igen

Jag vill inte gärna ta nåt kort av köket än, för Mikael har varit sjuk i veckan, är det fortfarande, och han har inte orkat hålla den alltför lätt överflödande strömmen av papper under presentabel kontroll. Han brukar sitta vid köksbordet och arbeta. Nu har han dessutom suttit vid köksbordet och byggt modellplan från Lina och lite så. Så jag fotar inte gärna förrän efter kanske imorgon?

Men ni kan få höra mina tankar. Rättare sagt så hör jag mer än gärna era tankar. Jag får aldrig riktigt tummen på vad det är för fel med hur det ser ut. Nåt är inte rätt, men vad?

Jo, egentligen ska jag ju bo med takrosetter, breda lister och serveringsgång. Och de howardsoffor som skulle se fina ut då funkar inte i vår ytterst lilla tvåa. Och vår livsstil är sån att jag måste ha en soffa som är skön nog att ligga i flera timmar om dagen. Och så måste vi ha sittplats runt matbordet och soffbordet för barn osv. Plus att alla väggar i hela lägenheten är tapetserade med samma nyans av osäkerhetsbeige. Och köket och vardagsrummet går i ett, så dem måste man nästan inreda likadant för harmonins skull.

Så har vi då vita moderna luckor, rostfria vitvaror, ekbänkar, parkett. Och ett stort brunt matbord med fyra ärvestolar och två uddastolar som alla idealiskt skulle få samma tyg på. Jag är inne på teal, eller mörk turkosgrön som det väl kanske heter. Bara beige spyr jag lite på. Jag trodde det skulle bli så harmoniskt och naturskönt, men kanske fattades det där fårskinnet. Nu har vi märkt trä ihyllor och möbler, beige/guldfärgad tjugotusenkronorssoffa som vi inte byter bort. Jag orkar inte heller med att mikael skulle måla om allt beige till grått, fixa vita trägrejer och köra gustavianskt. Men då har vi soffan och måste hitta en som går att ligga i och som passar i ett litet rum där man nästan slår huvudet i takrosetten...

Var var jag? När jag kapade färgerna cerise och lime från vardagsrummet förra vintern och tänkte att nu ska vi ha beige, vitt, grått, märkt trä, natur, skira gardiner, guldspegel, glasljuslyktor på bordet, då kändes det så fridfillt. Men nu tycker jag det är tråkigt.

För det gick egentligen aldrig. I sanningens namn hittade vi ingen fåtölj vi hellre ville ha än den som är orangeröd på årets Ikeakatalogframsida, fast vår är grå. Inte grå sammet tyvärr, utan nästan grått jeanstyg. Tullstafåtöljerna kan man klä om, de får ändå fläckar varje gång det har varit barnbarn här så tvättbara överdrag är en bra ide. Men den där gråa som han sitter så bra i borde vara i mörkturkosgrön sammet, eller möjligen lin, då skulle jag vara lycklig.

För jag har tidigare, ända sen förra året, varit sugen på teal, men inte fått till det. Och det känns som om det blir för många stilkrockar med teal och ljuslätta gardiner.

Men så har jag i princip funnit svaret. Se på bilden här nedan. Vitt, rostfritt, mörkturkos. De har nån balans mellan försiktig, stark, modern, traditionell. Den vill jag ha.

Stolarna kan nu kläs med ett vilket som helst enfärgat teal tyg. Om jag bara köper en duk från Indiska som heter Japanese och har mönster av vita körsbärsblommor på teal botten. Så snyggt och så genialiskt! Starkt och skirt på samma gång!

Så jag ska köpa en eller två såna dukar (den andra kan man sy kuddfodral av, eller spänna på en sån där sittkub med förvaring) och sen förmodligen göra nåt med gardinerna i vardagsrummet, soffkuddarna, kanske också soffbordet. Men det är så stort och rymligt, så jag kanske ska välja mina battles.

http://www.remodelaholic.com/2013/09/small-kitchen-luxury-style/

Här kom det utlovade fotot

Köksstolar

http://www.svenskttenn.se/sv-se/product/0127/textil/textil/ta12117/textil-butterfly-100-lin.aspx

Vi har ju glädjande nog för ett tah sen ärvt fyra bruna vackra stolar efter min kusin Madlen. De var klädda med ett linnetyg i den där färgen som jag älskar över allt på jorden, heter den magenta eller? Men ett av sitstygen var missfärgat och vi har varit på jakt efter nåt nytt sen dess. Men vad??

Vi har ju vitaktiga skira gardiner med hemvirkad, ärvd spets som omtag, ett brunt stort bord, vita moderna luckor och vitvaror i rostfritt stål. Samt parkettgolv.

Mikael gillar inte Josef Franck, och jag är inte säker på att jag gör det heller längre. Såg en gång en Franck-inspirerad stubbig i Borås Wäfveris affär vid järnvägsövergången nedanför Högskolan. Vinrött, lila, cerise, vitt, olivgrönt. Det hade jag äääääälskat att ha. För jag tror enfärgat blir så trist, och vilken färg ska man välja. Randigt med många färger skulle gå.

Jag har i alla fall nu under detta blogginlägg bestämt mig för att inte lägga tusenlappar på ett äkta Josef Franck-tyg. Och jag vill binda ihop det moderna rostfria med det mörka träet och det skira vita. Vitt i botten med nån sorts spets/halvhenomskinligt på? Vi byter ju löpare ibland så vi får in färg efter humör. Men mera spets kanske är precis the way to go?

Har ni några idéer eller tips på var man köper snygga tyg?

Så fullt i huvudet

Marinblått är visst stort i höst. Inte för att jag ser några moderna människor annat än de snygga som emellanåt kommer innanför vår dörr. Och så har jag hittat en marinblå spetsklänning för 849:- men som jag kan få för halva priset.

Annars har jag mina ögon på en vintervit klänning med små metalltrådar och motveck under bysten. Den skulle jag kunna ha på precis alla events jag planerar för de närmaste månaderna: julbordsdejt som förmodligen kombineras med att fira att vi har varit tillsammans i sex år, julkonsert i kyrkan, julafton, annandan hos svärmor och nyår. Men hur säkert är det att den sitter snyggt på, både den eller den dyra blå, när modellerna på bilderna är typ tio storlekar mindre än jag.

Å andra sidan har Mikael köpt en fin pläd för 99:- på Ikea, när han var där med Jonte härom veckan, och den faller så snyggt att jag skulle vilja sy en draperad klänning av den.

Jag vet, jag är lite galen.

Resfeber

Nu rear Ving flygresa på två veckor till Aruba för 999;-. Vill man ha hotell också går det på 4999;-. 300 m till beachen i KARIBISKA HAVET. Resan går idag och jag vet inte när. Tänk om man kunde!!!!!!!

Förutom att jag här resfeber har jag jobbfeber. Kunde jag bara bli så mycket bättre att jag orkade arbeta en timme om dagen, hemma, i pyjamas om det behövs. Vad mycket fler valmöjligheter lite pengar ger en.

Jag har i alla fall tagit ldn idag, för första gången på en vecka. Bottnade med två treo och en triptan och så var jag skum i magen. Vet inte om det hör ihop med gallkänningen igår. Men jag blir lite rädd för att äta. Äter bröd och pasta för det får jag aldrig anfall av. Och under tiden bälgar mikael i sig ägg och kött och bea och grönsaker och går ner i vikt. Om fem cm gurka var på gränsen till gallstensanfall, då måste jag fortsätta vara tajt med kosten. Men jag önskar att jag kunde köpa en klänning i två nummer mindre till jul/nyår. Men oh well, jag får ha tålamod.

Äntligen Downton!!!

Hade helt missat att säsong 4 an älskade Downton Abbey börjar i Sverige nu, i lördags (kl 21.30 i ettan), men mamma påminde mig. Och hittills håller serien fullkomligt stilen. Suveränt!!

http://www.google.se/search?client=ms-android-google&hl=sv&v=133247963&biw=320&bih=242&tbm=isch&sa=1&ei=1sp2UrCIOKGZ4gTTz4GYBw&q=downton+abbey+4&oq=downton+abbey+4&gs_l=mobile-gws-serp.3..0i19l5.16138.17861.0.19161.2.2.0.0.0.0.144.278.0j2.2.0....0...1c.1.30.mobile-gws-serp..0.2.276.6F_dOqegyy4#biv=i%7C1%3Bd%7CI30GlXUKiKHZQM%3A

Nedröstad, suck

Jag föreslog för Mikael att vi kunde klä ut oss till Sheldon och Amy och dessutom slå två flugor i en smäll genom att använda det som julkort.

Men han kunde inte riktigt se vitsen med den där utklädningen. Särskilt som vi inte varit på någon Halloween-fest och han dessutom varit sjuk idag.

Så årets bästa julkort bidde en tumvante. Sörj på, ni.

Behöver vinna på Lotto

Vill:
Köpa en sistaminutenresa till Oman, med boende på Marriott för under 3000:-. Jag låtsas också att jag orkar åka.

Köpa en ljusstake från Georg Jensen som är sänkt med 300:- till 499:-.

Köpa ny servis. 8 var av flata, djupa, assietter till att börja med. Skålar, några uppläggningsgrejer kanske. Swedish grace, snö. 25% rabatt nu på Royal Design.

Nåååååågra små Iittalagrejer behöver jag också. Ljuslyktor, kivi. Några sand och några grå, till vardagsrumsbordet. Samt några röda och några granatäppleröda inför jul. Kastehelmi är också ljuvliga, men jag måste inte ha dem också (fast de finns för otroliga 2 för 99:- på Ellos av alla ställen!). En sån där fin skål på fot kan jag också skjuta upp inköpet av. Eller köpa en liknande på Ikea. Så fin med lite pappersinklädda godisar i.

 

Behöver bara tio laxar eller så. Det är inte lätt att plötsligt drabbas av köpgalenskap. Men det är ju så förmånligt allting!

Prispall

Jag har en prispall i hjärtat och den är knöfull med så goa vänner att jag aldrig kommer att kunna tacka dem -- er -- nog.

Ni är smarta, roliga och vansinnigt omtänksamma och det här inlägget kan absolut inte räcka som tack för alla kommentarer som har fått mig att le och skratta och gråta.

Särskilt imponerad är jag att ni håller kvar och fortsätter charmera mig när den här bloggen av nöden har blivit så negligerad och trist. Jag menar verkligen inte att bara skriva om hur värdelöst ME är, men ibland är det en skuta som styr sig själv, typ.

Ni är i alla fall helt bäst. Helt officiellt.

Jag presenterar stolt, i bokstavsordning:
Anna Linda
Monnah
Sara

De har eminenta bloggar alla tre, men jag minns inte om jag är auktoriserad att yppa adresserna här.

Hjärta, hjärta, hjärta!

Jag dånar lite, så fina är ni. Och jag är rik som har er.