Brev från SöS. Sprätta sprätta. Kallelse till mammografi. 17.00, bra tid. Blyertspenna, skriva i almanackan.
Lördag, vila, äta. Mammografi?! Men det kändes som om det var nyss jag var där. Inte kan det vara dags redan? Soffläge, tar telefonen, googlar "mammografi" och "ueberserioest". Inlägg från 2011, what?, februari och mars, hjälp, de har lagt in att jag ska kallas tidigare, var det nåt skumt? Skummar blogginläggen, ser att jag verkligen var där förra året. Tvivlar, tvekar, tänker. Jag kan inte ha bröstcancer blandas med Jag har aldrig fattat hur knölar ska kännas, blandas med Det är inte bröstcancer man får av ME, det är lymfom. Till sist det äkta förnuftet: Jag måste kolla på deras hemsida. Tankarna spinner lite långsammare i den skeva trumma som är min hjärna.
18 månaders mellanrum mellan kallelserna. Jag har inte cancer.
Hur fort kan tankarna på sin egen påhittade men livshotande sjukdom gå till lugn och ro, och istället lojt läsa om hur Carolas Zoe satte igång överfallslarmet på sagda mammografiavdelning så väktarna kom springande. Från det ena till det andra på en sekund. Eller på "18 månader".
P.S. Tänk gärna på cancerfonden, kanske i jul, kanske nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar