Nån reklam för nåt kommande program/serie/film visar en mördares ansikte. Tydligen ska han vara extra ond, eller psykopatisk som det skulle heta idag.
Men grejen är att de verkligen lyckas få skådisen att se ond ut, ja, faktiskt som djävulen själv om man tror att satan är en ond person snarare än en bock med getaklövar och röda horn. Kan inte specificera mer vad de gör med skådisen förutom mörka ringar under ögonen, men det kan ju även drabba den bäste och är nog inget direkt bevis på ondska.
Detta fick mig osökt att tänka på hur jag ser ut. Inte enskilda drag, utan vad jag ser ut som: god, snäll, hjälpsam, generös. Tänk om jag var allt detta, och det syntes.
1 kommentar:
En av årets sommarpratare sa att man kan visa massor av känslor med sitt ansikte - lycka, ilska, sorg... Däremot kan man inte visa kärlek! Det går inte, helt enkelt. Ondska och själviskhet visas av en kombination av ansiktsuttryck. Intensiv blick. Gärna en rynka mellan ögonen. Högdragenhet. Smått sänkta ögonlock. Mun som ett streck. Är man kärleksfull och öppen kan man se det i någons ögon. Skillnaden mellan ett falskt och ett äkta leende är rätt lätt att se då man har övat lite. Kram!
Skicka en kommentar