På inlägget med tidningsframsidan härom dagen var det nåt fel. Nu skriver jag vad:
Armen hade råkat photoshoppas bort så handen såg ut att vara en bakhuvudsutväxt.
Hoppas aldrig mamma blir polisens enda vittne till ett brott. Puss!
Kärleksförklaringar
Att K kom hit idag värmde mitt hjärta. Ååååå. Dessutom erbjöd hon sig att ta hand om eventuella getingar. Det kallar jag kärlek!
Har också fått vatten på min kvarn: en kompis på fejan sa att en geting flög in i hennes t-shirtärm och stack henne fyra gånger på axeln. Jag sa ju att de är farliga!!
Fast apropå kärleksförklaringar så fick vi en stor glassbunke med färska blåbär av C. Hennes yngsta barn kom över med den. Vi har ätit en grym paj ikväll och gissa vad det blir till frukost!!
Alltså, det är så svårt att ta emot såna stora tjänster. Man borde inte vara upptagen av sina egna känslor av otillräcklighet i dåna lägen, utan bara tacka så varmt att det blir nog. Måste träna mig.
Idag älskar jag verkligen k och c. Eller, vad sjutton, får man inte ens outa folk när det är en komplimang?? KATRIN och CORNELIA. <3
Stress, nä
Tre gånger på taken visade stressappen 11, 74 och 71.
Nu är det definitivt så att jag inte tror på den längre. Synd, hade varit käckt. Vissa ME-läkare rekommenderar nån sorts hjärtmätare och att man aldrig går över nån viss procent av ens maximala nånting.
Tjoflöjt. Nu måste jag lugna mig.
Förresten så har jag vaknat mellan 15.00 och 15.09 varje dag hela veckan. Så visst har jag en inre klocka. Den står bara mååååånga timmar fel. Eller är jag på Pekingtid?
Jeansshortsfest till Lydia Sö
Lydia har ett par gånger på sistone förfasat sig över att alla ser ut som kopior av varandra i sina avklippta jeansshorts. Jag håller absolut med, även om jag ännu inte uppnåt nån sorts riktigt allvarlig irritation över ämnet.
BPnBn-e-Vw~~60_35.jpg)
Vissa nedan är i alla fall "vackra" nog att bli riktiga klassiker. Jag nedlåter mig inte till att precisera varför de är extra fula, utan det kan ni räkna ut själva. Förutom en enda outfit, som nästan är snygg. Men det "fula" då är att det är noll fantasi i en sån outfit.
Varsågoda, och njut så ni spyr!
Och till sist -- GASP:
OK, nu ger jag inga källor (jag gör inte det när jag driver med folk. Det är säkert inte rätt, men känns i alla fall etiskt för mig).
78% ?!
Hur kan jag ha en sån hög stressnivå när allt jag gjort i vaket tillstånd idag är att kolla fejan, kolla mail, läsa bloggar och ligga still i sängen? Jag har inte tänkt mer än sekundvis på saker jag behöver göra. Och medan appen mätte låg jag och koncentrerade mig på andningen - iiiin, uuuuut. Okej att det råkade bli fel en gång och jag upptäckte efter några andetag att jag sa uuuuut på in. Men 78?? Jag ska göra som Mikael föreslog och se om jag hittar nån hemsida med dels mer information och dels åsikter från användare.
Ja, nu ska jag gå upp ur sängen. Antar att stressen flyger i taket då. Hrmf.
Dagens utflykt
Ja, jag blir så här excited av nya öronproppar. Köpte fyra paket.
Och sen åt vi ute. Ja, bokstavligen alltså. Vi åt på donken utanför Ica och det var riktigt skönt i luften. Och bara några ungar som "lekte högt" men ljudet störde mig inte. Blev inte galen på tv-ljudet hemma förut heller, så ljudmässigt har jag det bra idag. Man ska märka de små sakerna! Jag sa i alla fall till Mikael att nu var vi på date så han fick ge mig en komplimang. (Ibland lönar det sig att vara hård!) Och det gjorde han. Han gillar inte att uppträda på befallning (finns det nån man som gör det?) så den var inte så bra att jag lipade, men han tänkte faktiskt på vad han skulle säga. Jag uppskattade den.
Det fanns inte så många färger av Isadoralacken, men jag hittade en snygg lila. Köpte också en så rolig sak som en megastor duschtvålflaska för en tjuga och en grå ögonpenna för femton eller tjugo spänn. Den kan väl inte vara särskilt bra för det priset, men den jag har nu (från Oriflame) kostade väl tio gånger det och är ändå inte bra. Kostade och kostade, jag fick den säkert av Ellen (tack!). Av Ellen har jag förresten fått en handfläkt, made in China. Den är jätteskön. Funkar verkligen. Kommer väl till användning om det är sant att det ska bli 28 grader.
Har bara för ont i lymfkörtlarna och höger häl för att vara riktigt nöjd. Och allt annat jag brukar ha ont i, som huvudet och benen. Men nu ska jag inte klaga på det, utan fortsätta med dagens äventyr. För inte är de slut där inte! Jag köpte också en tidning, Se & hör Brott. Köpte en sån förra sommaren också och det är pool-/strandläsning vill jag lova. 29 well spent spänn.
Köpte saft. A) Sorry, jag dricker sån smörja. B) Har det inte gått utför med den här bloggen om jag vill ta med dem informationen i ett inlägg?!?! I alla fall, jag har problem med att jag så sällan är törstig, och därmed säkert dricker för lite, så det är lättare att tvinga i mig svart vinbärssaft än vatten om man inte är törstig. Jag bortförklarar det i alla fall så...
Sen såg vi möglet på yoghurthyllorna igen. Mikael drog till sig två konverserande äldre damer och lät dem ha åsikt om möglet, och de sa att det finns nån hälsoinspektion i kommunen som man kan anmäla saken till. Mikael har sagt till Ica flera gånger, både personal på kylavdelningen och om han har ringt också. Dessutom luktar det mögel på första halvan av hamburgerbrödsgången. Bara första halvan alltså. Mycket skumt.
Sen minns jag inte mer.
Jag har förresten haft megaaptit i två dagar. För nån timme sen åt jag en Billys och en påse lakritssnören, och nu skulle det sitta fint med ett par ostmackor. Hjälp! Fast för det mesta har jag inte mycket till aptit så detta är kanske ett bra tecken.
Apropå mat så blev det lite u p a i söndags. Kom på att vi skulle äta korvgryta med bönor och fluktade på ett gäng recept. Hade i falukorv, krossade tomater, vita bönor i tomatsås och en tetra blandade bönor samt lök och vitlök, och vevade ner i pastaskruvar (som ska "hålla" såsen mellan "skivorna" om ni fattar) och kryddade med massor av timjan och rosmarin. Felet var bara att jag nog glömde krydda med salt och peppar, och att jag la i de röda linserna för sent så de blev inte kokta, plus att själva grytan inte var varm när jag trodde den var det, för jag hade glömt att sätta på plattan till värmning när hemlärarna kom. Så då blev det för stressigt när folket kom och så glömde jag hälften. Vi har fortfarande lite rester kvar i en bunke i kylen, fast M & jag åt varsin stor portion till middag igår. Jag tyckte det var en sån superbra idé med korv, bönor och örter, men den blev inte lika bra i verkligheten. Ungefär som de många klänningar jag designade och sydde i tonåren och sen hade på mig på Bolliaden och sånt.
Och just det! Apropå Bolliaden, så tittade jag på hemtelefonen och såg att Ulle har ringt medan vi var i Skåne. Hon var säkert hemma i samband med Östens begravning, men jag har helt glömt att ringa tillbaka. Och usch, vilket dålig vän jag känner mig som! Förlåt, när du läser det här!!! (Det är riktigt illa när man kommunicerar med folk via sin blogg...) Och är jag ändå pinsam kan jag lika gärna be om ursäkt till alla andra vänner jag inte heller hör av mig till. Ni behöver inte tro att jag har nerprioriterat er, för jag tror bara att jag nånsin ringer till mamma. Livet är liksom för fullt av ohälsa och jag kommer aldrig så långt som till att ringa folk. Hemskt, jag vet! och förlåt!!!!!
Och apropå vänner så är jag väldigt glad att jag ska få besök på fredag. Av en som tar initativ själv och frågar om hon får komma på spontanvåldgästning. Ibland får man mer än man förtjänar!
Sen tog jag förresten inget kort på den FANTASTISKA buketten jag fick av Mikaels barn (och såna som hör till) och nu är den död. Ja, halvdöd. Rosorna hängde, så jag ryckte loss alla kronbladen och lade på ett glasfat. En lilja levde, så den står i en vas och ser majestätisk ut. De cerisa nejlikorna hade mer liv i sig, så de står i ett vinglas som en cerise tennisboll. Och så fanns det massa gröna blad runt buketten, och de sitter nu som en manschett runt några cerisa, ulliga blommor som växer på buskarna utanför huset. Jag känner mig aldrig så nöjd med mig själv som när jag hackar upp en bukett i mindre bitar och får den att leva vidare flera dagar till.
Och eftersom jag är hungrig igen tar jag nog det sista av korvgrejen. Klockan är ju bara ett på natten, så lite kolhydrater sätter sig gött på det redan väl tilltagna midjefläsket. Men jag gör som Gok -- sätter skärp på en fet tant så kan man alltid lura nån att hon är snygg i alla fall!
Igår såg jag förresten ett nytt/osett avsnitt av Gok, alltid lika roligt. Och sen fastnade jag framför Masterchef. Livsfarligt! Där kan timmarna lätt gå. Och nu ska jag sluta.
Kramar!
Stress
Testade stressappen på Mikael igår kväll. Han hade 17 och jag hade 54. Ungefär som vi kände oss. Så jag tror att den visar någorlunda korrekt.
Därför blev jag jätteglad idag när den sa 14 på mig. Härom morgonen när jag vaknade efter ett par timmars svettande/huttrande hade jag 94%. Kroppen tål nog inte sånt. Ja, med "sånt" menar jag nog typ "allt".
Ska verkligen träna mig på att vara lugn inuti, inte tänka på många saker på en gång utan fokusera på nuet och njuta av det som är.
-----------
Ja, det är svårt. Skriver görfort så jag inte ska glömma av de andra blogginläggen jag vill skriva...
Därför blev jag jätteglad idag när den sa 14 på mig. Härom morgonen när jag vaknade efter ett par timmars svettande/huttrande hade jag 94%. Kroppen tål nog inte sånt. Ja, med "sånt" menar jag nog typ "allt".
Ska verkligen träna mig på att vara lugn inuti, inte tänka på många saker på en gång utan fokusera på nuet och njuta av det som är.
-----------
Ja, det är svårt. Skriver görfort så jag inte ska glömma av de andra blogginläggen jag vill skriva...
Vem söker sig hit?
Tre av de vanligaste sökorden som har lett folk hit är:
1. Ola Conny
2. Aladåb
3. Bröst strössel
Den enda jag minns är Ola Conny, för jag fick veta att hans bror heter nåt lika illa, Ulf-Perry, och det skrev jag om.
Men aladåb och bröst strössel (inte för att jag särskriver!!) känns inte sådär signifikativt för Überseriöst. Måste söka.
Ja, och vet ni vad, min blogg känner inte till att han överhuvudtaget har skrivit aladåb eller bröst strössel. (Aladåb kan jag ha pratat om när jag skrev om Den bruna maten Antingen går statistiken inte nog långt tillbaka, eller så är det som jag har trott hela tiden -- med vetenskapliga mätningar kan man aldrig vara riktigt säker. Kolla bara på SMHI.
P.S. Förresten, jag SKA gå och lägga mig nu. Tog piller och var supertrött halv tolv, och blev så glad! Idag sov jag till 17.15 och har ändå inte orkat nåt, så jag blev extatisk när jag kände sömnen komma halv tolv. Men icke, den kom bara till ett förstadum, och här har jag suttit och kollat på skor sen dess. Helt meningslöst. Men jag orkar inte göra nåt vettigt heller, det är ju natt.
Har förresten en stress-app i telefonen. En gång när jag precis skulle somna hade jag 4% stress. De andra tre gångerna jag har testat den har jag också legat ner, sedan minst en halvtimme, och har inte känt mig medvetet stressad, men manicken har detetkterat att jag har hög stressnivå, mellan 60-70%. Den analyserar hjärtslagens ojämnhet på nåt vis. Vet inte om jag ska tro på det, men det är ju precis så det känns när jag inte kan somna -- som om jag är uppe i varv fast det inte finns nåt som håller mig i varv. Själv är jag helt lugn, men nåt i kroppen håller igång. Har kanske en gubbe i huvudet som spelar Sommartider hej hej på högsta volym :)
1. Ola Conny
2. Aladåb
3. Bröst strössel
Den enda jag minns är Ola Conny, för jag fick veta att hans bror heter nåt lika illa, Ulf-Perry, och det skrev jag om.
Men aladåb och bröst strössel (inte för att jag särskriver!!) känns inte sådär signifikativt för Überseriöst. Måste söka.
Ja, och vet ni vad, min blogg känner inte till att han överhuvudtaget har skrivit aladåb eller bröst strössel. (Aladåb kan jag ha pratat om när jag skrev om Den bruna maten Antingen går statistiken inte nog långt tillbaka, eller så är det som jag har trott hela tiden -- med vetenskapliga mätningar kan man aldrig vara riktigt säker. Kolla bara på SMHI.
P.S. Förresten, jag SKA gå och lägga mig nu. Tog piller och var supertrött halv tolv, och blev så glad! Idag sov jag till 17.15 och har ändå inte orkat nåt, så jag blev extatisk när jag kände sömnen komma halv tolv. Men icke, den kom bara till ett förstadum, och här har jag suttit och kollat på skor sen dess. Helt meningslöst. Men jag orkar inte göra nåt vettigt heller, det är ju natt.
Har förresten en stress-app i telefonen. En gång när jag precis skulle somna hade jag 4% stress. De andra tre gångerna jag har testat den har jag också legat ner, sedan minst en halvtimme, och har inte känt mig medvetet stressad, men manicken har detetkterat att jag har hög stressnivå, mellan 60-70%. Den analyserar hjärtslagens ojämnhet på nåt vis. Vet inte om jag ska tro på det, men det är ju precis så det känns när jag inte kan somna -- som om jag är uppe i varv fast det inte finns nåt som håller mig i varv. Själv är jag helt lugn, men nåt i kroppen håller igång. Har kanske en gubbe i huvudet som spelar Sommartider hej hej på högsta volym :)
Jakriborg
Jag vill ju inte flytta (möjligtvis till en större lägenhet i samma område), men för första gången var det nåt som lockade mig PÅ RIKTIGT.
Lite utanför Lund (men med pendeltågsstationen på armlängds avstånd) finns ett nybyggd område helt i gammal Hansastil. Bilarna parkeras runtom, det finns bankomat, mataffär, restaurang osv i mitten, och till och med en pallisad mot tåget. Alltså, det var helt fantastiskt att se. Vi tog en 5 minuters omväg på väg till flyget. Så häftigt!!
Lite utanför Lund (men med pendeltågsstationen på armlängds avstånd) finns ett nybyggd område helt i gammal Hansastil. Bilarna parkeras runtom, det finns bankomat, mataffär, restaurang osv i mitten, och till och med en pallisad mot tåget. Alltså, det var helt fantastiskt att se. Vi tog en 5 minuters omväg på väg till flyget. Så häftigt!!
Hemma igen
Ja, nu är vi hemma igen och det var skönt att sova i min egen säng. Sängarna var bäddade, också skönt att komma hem till. Annars ligger ju innehållet i min necessär på köksbordet ihop med posten och reklamen och Mikaels akutchoklad och dextrosol. Ja, plus lite annat. Och det står resväskor i de flesta hörn (vi förvarar dem i varandra som en rysk babusjka, så tills vi har gått ut i förrådet med de två väskor vi packade i, finns även ett par till här inne). Ja, ni hör att jag har blivit bortskämd med 250 kvm hus. Tänk om allt fick plats och hade sin bestämda plats. Jaja.
Apropå väskor stod Mikaels väska kvar i köket, den hade vi alltså glömt att packa i bilen. Vi hade hoppats att den var glömd inomhus, och så bra var det alltså. Han köpte deodorant, strumpor, ett par t-shirtar på Jula och ett par shorts på Lidl (där har han att växa it! De var enorma!) och jag hade som väl var stoppat i hans finbyxor, finskor och slips i min väska. Han hittade en rakhyvel och tandborste i E&R:s välfyllda förråd. Sina insulinsprutor hade han i fickan. Så det gick faktiskt rätt bra.
Jag hade förhoppningsfullt tagit med mig min baddräkt. Men det blev inget sånt. Poolen har 10 cm "vatten" på botten, men det är gammalt, läskigt, brungrönt vatten. Och pumpen i byn är fortfarande trasig så man får inte fylla några pooler. Jaja.
Apropå vatten regnade det tre gånger om dagen, skyfall på fem minuter.
Mera då. Någon, säkert jag, hade glömt att stänga kylen ordentligt innan vi åkte. Jag har inte vågat kolla där inne och se vad vi hade där som nu är förstört.
Sen upptäckte jag att kondens eller vatten från kylen hade runnit ut över parketten. Dessutom hade sockeln på skåpet mellan kylen och spisen sugit upp en del av vattnet och plasthörnen hade krullat sig, vilket betyder att det finns vatten i möbeln. Hurra.
Parketten har i alla fall klarat sig utan synliga skador. Skåpet har inte torkat ännu. Och kanske måste vi äta pizza till frukost/lunch/middag/kvällsmat om jag inte vågar öppna kylen. Eller orkar, more likely.
Förresten låg en hönökaka kvar i skafferiet. Totalt grön. Riktigt läskig. Och så länge har vi inte ens varit borta! (Att det andra brödet ser helt fräscht ut kanske egentligen är hemskare!)
Förresten, mitt i allt detta kökselände måste sägas att den vackraste buketten på jorden står på soffbordet. Vilka barn!
Apropå väskor stod Mikaels väska kvar i köket, den hade vi alltså glömt att packa i bilen. Vi hade hoppats att den var glömd inomhus, och så bra var det alltså. Han köpte deodorant, strumpor, ett par t-shirtar på Jula och ett par shorts på Lidl (där har han att växa it! De var enorma!) och jag hade som väl var stoppat i hans finbyxor, finskor och slips i min väska. Han hittade en rakhyvel och tandborste i E&R:s välfyllda förråd. Sina insulinsprutor hade han i fickan. Så det gick faktiskt rätt bra.
Jag hade förhoppningsfullt tagit med mig min baddräkt. Men det blev inget sånt. Poolen har 10 cm "vatten" på botten, men det är gammalt, läskigt, brungrönt vatten. Och pumpen i byn är fortfarande trasig så man får inte fylla några pooler. Jaja.
Apropå vatten regnade det tre gånger om dagen, skyfall på fem minuter.
Mera då. Någon, säkert jag, hade glömt att stänga kylen ordentligt innan vi åkte. Jag har inte vågat kolla där inne och se vad vi hade där som nu är förstört.
Sen upptäckte jag att kondens eller vatten från kylen hade runnit ut över parketten. Dessutom hade sockeln på skåpet mellan kylen och spisen sugit upp en del av vattnet och plasthörnen hade krullat sig, vilket betyder att det finns vatten i möbeln. Hurra.
Parketten har i alla fall klarat sig utan synliga skador. Skåpet har inte torkat ännu. Och kanske måste vi äta pizza till frukost/lunch/middag/kvällsmat om jag inte vågar öppna kylen. Eller orkar, more likely.
Förresten låg en hönökaka kvar i skafferiet. Totalt grön. Riktigt läskig. Och så länge har vi inte ens varit borta! (Att det andra brödet ser helt fräscht ut kanske egentligen är hemskare!)
Förresten, mitt i allt detta kökselände måste sägas att den vackraste buketten på jorden står på soffbordet. Vilka barn!
Födelsedagsöverraskning
Jag var och klippte mig igår, long overdue. Så ställde jag mig vid kassan och skulle betala. Sofia säger: Jag ska bara ge dig det här vykortet först. Jaha, ett vykort med några fina blommor på. Va??? Så vänder jag på det, och ser mammas handstil där hon och pappa önskar mig grattis på födelsedagen. Okej. Kul, men lite tidigt, och varför önska mig grattis hos frissan? -Aha, nuuuuuu fattar jag!
Då hade pappa åkt till frissan före mig och betalat för min klippning som födelsedagsöverraskning! Hur superkul!!!!!!!!
Det festligaste var annars att de inte riktigt hade pejl på vilken tid jag skulle vara där. Så kvart i tre åkte pappa till frissan. Jag skulle vara där tre och vi åkte tolv i! Han hade sett oss på vägen åt varsitt håll, men vi hade inte sett honom. Sicken grej, att vi lyckades missa varandra så precis!
Det var verkligen en rolig överraskning!
Och så har jag ju fått en telefon för några veckor sen, som jag (sorry SE) verkligen älskar. Den har lite större skärm än min gamla och det uppskattar jag. Det kan gå dagar utan att jag ens öppnar datorn utan bara ligger i soffan och/eller sängen och surfar och spela Yatzy och allt vad jag nu gör. Det enda är att man inte ser födelsedagarna i fejan på telefonen, men det är väl inte en mänsklig plikt att om man har facebook så måste man gratta alla sina 500 vänner när de fyller år. Ska skaffa den där Min kalender som tar födelsedagarna från fejan. Nån gång.
Men nu är det i alla fall jag som fyller år. Typ snart. Och födelsedagen har redan blivit jättebra även om den inte ens har hänt än. Det räcker så.
Får jag bara mat som nån annan än Dafgård har lagat så är lyckan fullständig.
Då hade pappa åkt till frissan före mig och betalat för min klippning som födelsedagsöverraskning! Hur superkul!!!!!!!!
Det festligaste var annars att de inte riktigt hade pejl på vilken tid jag skulle vara där. Så kvart i tre åkte pappa till frissan. Jag skulle vara där tre och vi åkte tolv i! Han hade sett oss på vägen åt varsitt håll, men vi hade inte sett honom. Sicken grej, att vi lyckades missa varandra så precis!
Det var verkligen en rolig överraskning!
Och så har jag ju fått en telefon för några veckor sen, som jag (sorry SE) verkligen älskar. Den har lite större skärm än min gamla och det uppskattar jag. Det kan gå dagar utan att jag ens öppnar datorn utan bara ligger i soffan och/eller sängen och surfar och spela Yatzy och allt vad jag nu gör. Det enda är att man inte ser födelsedagarna i fejan på telefonen, men det är väl inte en mänsklig plikt att om man har facebook så måste man gratta alla sina 500 vänner när de fyller år. Ska skaffa den där Min kalender som tar födelsedagarna från fejan. Nån gång.
Men nu är det i alla fall jag som fyller år. Typ snart. Och födelsedagen har redan blivit jättebra även om den inte ens har hänt än. Det räcker så.
Får jag bara mat som nån annan än Dafgård har lagat så är lyckan fullständig.
Värst?
Det är ju en del saker som är dåliga med att ha en kronisk, handikappande sjukdom.
Att inte orka duscha (tvåla in och torka är väl det jobbiga, stå i strilet är underbart) är en grej, att inte orka tvätta och styla håret så ofta som man vill och därmed får ha frisyrer man kanske inte önskar sig är en trist följd. Att ha blivit så här tjock är en stor sorg för mig. Inte heller vad jag önskar mig. När kroppen på så många sätt inte samarbetar med en utan snarare ställer till smärta och problem, då är det liksom livsnödvändigt att den i alla fall ser fin ut, som kompensation. Men, men. Mikael älskar mig ändå (och det är jag som säger ändå, inte han) och det är stort.
Det där med maten stör mig också. Jag vill att både Mikael och jag ska få god mat varje dag. Säga vad man vill, men att leva på burksoppa, Billy's pizza och Dafgårds mikromiddagar är inte vad jag önskar.
Jag orkar inte heller städa som jag vill. Det behöver ingen närmare förklaring.
Men allt detta är centrerat mer eller mindre kring mig själv. Och det finns värre saker.
Att inte kunna hjälpa andra är riktigt ledsamt. Att vilja underlätta för nån som har det svårt är en stark, mänsklig, god känsla, och att lyckas göra det ger så mycket glädje och självkänsla.
Det skickades ut en förfrågan om att vara med på församlingens mat- och baklista. Det vill säga en lista med namn på folk som kunde tänka sig att bli tillfrågade vid behov, att laga middag eller baka nåt åt nån som behövde. Å vad jag vill vara med på den listan. Sen stillade jag mig och insåg att jag inte kan erbjuda mig att laga middag åt nån annan när jag inte kan laga middag åt oss mer än nån gång i veckan.
Och det finns fler saker, fler personer, mer omtanke och medkänsla, som jag inte får utlopp för. Det är irriterande och ledsamt.
Ibland får man bara acceptera livet som det är.
Att inte orka duscha (tvåla in och torka är väl det jobbiga, stå i strilet är underbart) är en grej, att inte orka tvätta och styla håret så ofta som man vill och därmed får ha frisyrer man kanske inte önskar sig är en trist följd. Att ha blivit så här tjock är en stor sorg för mig. Inte heller vad jag önskar mig. När kroppen på så många sätt inte samarbetar med en utan snarare ställer till smärta och problem, då är det liksom livsnödvändigt att den i alla fall ser fin ut, som kompensation. Men, men. Mikael älskar mig ändå (och det är jag som säger ändå, inte han) och det är stort.
Det där med maten stör mig också. Jag vill att både Mikael och jag ska få god mat varje dag. Säga vad man vill, men att leva på burksoppa, Billy's pizza och Dafgårds mikromiddagar är inte vad jag önskar.
Jag orkar inte heller städa som jag vill. Det behöver ingen närmare förklaring.
Men allt detta är centrerat mer eller mindre kring mig själv. Och det finns värre saker.
Att inte kunna hjälpa andra är riktigt ledsamt. Att vilja underlätta för nån som har det svårt är en stark, mänsklig, god känsla, och att lyckas göra det ger så mycket glädje och självkänsla.
Det skickades ut en förfrågan om att vara med på församlingens mat- och baklista. Det vill säga en lista med namn på folk som kunde tänka sig att bli tillfrågade vid behov, att laga middag eller baka nåt åt nån som behövde. Å vad jag vill vara med på den listan. Sen stillade jag mig och insåg att jag inte kan erbjuda mig att laga middag åt nån annan när jag inte kan laga middag åt oss mer än nån gång i veckan.
Och det finns fler saker, fler personer, mer omtanke och medkänsla, som jag inte får utlopp för. Det är irriterande och ledsamt.
Ibland får man bara acceptera livet som det är.
Vatten
Det är lite orättvis fördelning av vatten här i landet.
Vilda översvämningar i Småland å ena sidan, och å andra sidan vattningsförbud i Flyinge, Skåne.
Ja, gott folk, ni förstår vad detta innebär. Inget vatten i syrrans pool. Det känns närmast krisartat. Och en timme eller två bort kan folk surfa inne i garagen (ni såg väl killen på nyheterna?).
Jag vill bada. Får väl ställa mig i duschen med baddräkt. Eller hoppas på att vädret ska vända tills om ett par dagar. Jag tänker i alla fall packa med badgrejor. "Faith baddräkt".
Vilda översvämningar i Småland å ena sidan, och å andra sidan vattningsförbud i Flyinge, Skåne.
Ja, gott folk, ni förstår vad detta innebär. Inget vatten i syrrans pool. Det känns närmast krisartat. Och en timme eller två bort kan folk surfa inne i garagen (ni såg väl killen på nyheterna?).
Jag vill bada. Får väl ställa mig i duschen med baddräkt. Eller hoppas på att vädret ska vända tills om ett par dagar. Jag tänker i alla fall packa med badgrejor. "Faith baddräkt".
Kan inte låta bli vädret igen
Härom dagen skrev jag om en luftfuktighet på 92%. När det störtregnade igår var det 94%. Just saying.
Idag har det regnat två gånger, med fint väder emellan. När jag bodde mer västerut (typ mina första 35 år) regnade det också ofta två gånger. Oktober och november.
Men nejdå, jag håller inte på att acklimatiseras.
Rädslor
Jag har saker jag är rädd för, som alla andra. Jag skulle vara rädd för fler saker, även rent personligt, om jag hade barn. Men i detta nu är jag rädd för -- och jag har valt att bara ta upp tre saker::
1.Tandläkaren, gynekologen.
Är inte rädd för att gå till läkare eller sjukhus rent allmänt (fast om läkaren är dålig och/eller misstror mig och min ME, då är jag rädd för att gå dit), men är fobiskt rädd för tandläkaren. Går hellre till gyn än tandis, men det är inte långt ifrån. Kanske beror på vilket jag behöver gå till, för då är det det jag är rädd för :)
Jag minns att jag var rädd för att gå till tandläkaren redan när jag gick på lekis eller senast ettan (vi flyttade sen och jag minns höghuset som tandläkaren låg i, på en gata i Krokslätt). Jag tror jag dels var rädd för att det skulle göra ont men också för att situationen är så utsatt. Om tandläkaren inte är snäll så kan man inte välja att gå därifrån. Aldrig gå tillbaka, ja, men inte gå därifrån. Skulle gärna bli sövd före till och med vanlig rutinundersökning, fast jag kan tvinga mig till att göra det ändå. Och ibland lyckas jag andas på samma gång...
(En gång hade de renoverat tandläkarens mottagning så det luktade nytt och målarfärg istället för tandläkare, och jag blev mycket mindre rädd!)
Dessutom blir jag så spyfärdig av att ha något i munnen. Får alltid kräxreflex av röntgen. Ibland glömmer jag mig och kan stoppa något i munnen för att jag ska ta det med mig nånstans och har händerna fulla. Kan inte ens sticka ett gem mellan läpparna utan att börja kväljas. Inte med en gång, men efter ett par sekunder. Så det är mycket som är obehagligt hos tandläkaren.
Och jag behöver nog inte ge närmare förklaring på varför jag är rädd för att gå till gynekologen.
2. Getingar, ormar, kackerlackor, spindlar
Skulle också vara rädd för ödlor, skalbaggar och småfisk om jag stötte på det. Och råttor, attackerande fåglar, skorpioner, you name it.
Jag blev stucken av en blinning när jag bodde på Gårdskullavägen. Det gjorde riktigt, riktigt ont. I flera timmar. Den flög så fort att man inte hann reagera. Har hört att man inte kan springa ifrån en blinning.
Jag har också blivit getingstucken ett par gånger. Fått Salubrin hos mormor. Det gör ont. Då blir jag rädd.
Kackerlackor bits inte, men är sååååååååååå läskiga. De är så stora att man inte heller kan springa ifrån dem. Och så flyger de också, så man kan inte veta var de befinner sig om man inte glor stint på dem. Och så kan de flyga in i ansiktet på en, och det är bara lääääääääskigt.
Har sett en riktigt läskig spindel i vardagsrummet en gång hos en person i England. Och i mitt handfat på Ekängsgatan. Och en på Dragspelsgatan, och en på Getholmsgatan (den som såg ut som om den skulle springa med boken på ryggen om vi hade kastat tyngsta boken Svenska koralboken på den). De här spindlarna har varit så stora att jag har blivit riktigt, riktigt rädd och obehaglig till mods. Skulle aldrig kunna se Imse vimse spindel. Eller Snakes on a plane.
3. Bli sjukare, helt sängliggande eller så.
Tja, det är väl inte mycket att säga om det. Har inte varit rädd för det, eller tänkt på det, förrän kanske sista halvåret. Det har funnits rum för att bli sjukare utan att jag blir sängliggande. När det där tomrummet blir mindre och mindre, som om man sänker taket i ett rum som nån är inlåst i, så blir jag rädd. Men det är också ungefär senaste halvåret som jag har börjat hoppas på ett botemedel.
Däremot är jag inte så rädd att jag förändrar mitt liv på grund av rädslorna. Jag kan åka på semester till Kanarieöarna fast det finns kackerlackor. Jag går till tandläkaren om jag måste (fast bara när jag måste!). Det där med sängbunden vet jag att det inte tjänar nåt till att oroa mig för, men att oroa sig för en sak och att vara rädd är inte samma sak. Jag är rädd för ovanstående men jag går inte runt och oroar mig för det hela tiden. Då skulle jag bli tokig.
Det är väl det som är OCD, antar jag. Att man har en rädsla inom sig som man måste stävja, och så hittar man på olika saker som man får för sig hindrar det där läskiga från att hända, och lindrar ångesten som rädslan ligger paketerad i. Det är ju klokt att vara lite rädd, så att man inte gör dåraktiga saker. Dessutom ska man nog inte arbeta bort den där intuitiva känslan av obehag som ju kan rädda en från obehagliga situationer. Men man ska inte heller låta rädslorna ta över så att ens barn inte får åka rulltrappa eller äta fisk. Livet är en balansgång. Gäller att inte vara för yr.
1.Tandläkaren, gynekologen.
Är inte rädd för att gå till läkare eller sjukhus rent allmänt (fast om läkaren är dålig och/eller misstror mig och min ME, då är jag rädd för att gå dit), men är fobiskt rädd för tandläkaren. Går hellre till gyn än tandis, men det är inte långt ifrån. Kanske beror på vilket jag behöver gå till, för då är det det jag är rädd för :)
Jag minns att jag var rädd för att gå till tandläkaren redan när jag gick på lekis eller senast ettan (vi flyttade sen och jag minns höghuset som tandläkaren låg i, på en gata i Krokslätt). Jag tror jag dels var rädd för att det skulle göra ont men också för att situationen är så utsatt. Om tandläkaren inte är snäll så kan man inte välja att gå därifrån. Aldrig gå tillbaka, ja, men inte gå därifrån. Skulle gärna bli sövd före till och med vanlig rutinundersökning, fast jag kan tvinga mig till att göra det ändå. Och ibland lyckas jag andas på samma gång...
(En gång hade de renoverat tandläkarens mottagning så det luktade nytt och målarfärg istället för tandläkare, och jag blev mycket mindre rädd!)
Dessutom blir jag så spyfärdig av att ha något i munnen. Får alltid kräxreflex av röntgen. Ibland glömmer jag mig och kan stoppa något i munnen för att jag ska ta det med mig nånstans och har händerna fulla. Kan inte ens sticka ett gem mellan läpparna utan att börja kväljas. Inte med en gång, men efter ett par sekunder. Så det är mycket som är obehagligt hos tandläkaren.
Och jag behöver nog inte ge närmare förklaring på varför jag är rädd för att gå till gynekologen.
2. Getingar, ormar, kackerlackor, spindlar
Skulle också vara rädd för ödlor, skalbaggar och småfisk om jag stötte på det. Och råttor, attackerande fåglar, skorpioner, you name it.
Jag blev stucken av en blinning när jag bodde på Gårdskullavägen. Det gjorde riktigt, riktigt ont. I flera timmar. Den flög så fort att man inte hann reagera. Har hört att man inte kan springa ifrån en blinning.
Jag har också blivit getingstucken ett par gånger. Fått Salubrin hos mormor. Det gör ont. Då blir jag rädd.
Kackerlackor bits inte, men är sååååååååååå läskiga. De är så stora att man inte heller kan springa ifrån dem. Och så flyger de också, så man kan inte veta var de befinner sig om man inte glor stint på dem. Och så kan de flyga in i ansiktet på en, och det är bara lääääääääskigt.
Har sett en riktigt läskig spindel i vardagsrummet en gång hos en person i England. Och i mitt handfat på Ekängsgatan. Och en på Dragspelsgatan, och en på Getholmsgatan (den som såg ut som om den skulle springa med boken på ryggen om vi hade kastat tyngsta boken Svenska koralboken på den). De här spindlarna har varit så stora att jag har blivit riktigt, riktigt rädd och obehaglig till mods. Skulle aldrig kunna se Imse vimse spindel. Eller Snakes on a plane.
3. Bli sjukare, helt sängliggande eller så.
Tja, det är väl inte mycket att säga om det. Har inte varit rädd för det, eller tänkt på det, förrän kanske sista halvåret. Det har funnits rum för att bli sjukare utan att jag blir sängliggande. När det där tomrummet blir mindre och mindre, som om man sänker taket i ett rum som nån är inlåst i, så blir jag rädd. Men det är också ungefär senaste halvåret som jag har börjat hoppas på ett botemedel.
Däremot är jag inte så rädd att jag förändrar mitt liv på grund av rädslorna. Jag kan åka på semester till Kanarieöarna fast det finns kackerlackor. Jag går till tandläkaren om jag måste (fast bara när jag måste!). Det där med sängbunden vet jag att det inte tjänar nåt till att oroa mig för, men att oroa sig för en sak och att vara rädd är inte samma sak. Jag är rädd för ovanstående men jag går inte runt och oroar mig för det hela tiden. Då skulle jag bli tokig.
Det är väl det som är OCD, antar jag. Att man har en rädsla inom sig som man måste stävja, och så hittar man på olika saker som man får för sig hindrar det där läskiga från att hända, och lindrar ångesten som rädslan ligger paketerad i. Det är ju klokt att vara lite rädd, så att man inte gör dåraktiga saker. Dessutom ska man nog inte arbeta bort den där intuitiva känslan av obehag som ju kan rädda en från obehagliga situationer. Men man ska inte heller låta rädslorna ta över så att ens barn inte får åka rulltrappa eller äta fisk. Livet är en balansgång. Gäller att inte vara för yr.
Lite väderklagomål kanske?
Jag har verkligen fått spatt. Jag kollar vädret i mobilen säkert tio gånger om dagen. Njae, kanske bara 5-6, men ändå ett helt orimligt antal. Mikael tycker att vädret finns rätt utanför så att man kan kolla det där. Det är ju också en poäng. Men jag kollar i telefonen. Dessutom har jag en underlig app, för ibland står det Årsta, ibland Tyresö, ibland Stockholm. Men aldrig Västerhaninge.
Hur som helst, igår stod det att det var 24 grader varmt. Låter väl rätt OK?
Men det var 92% luftfuktighet! Och ändå regnade det inte!!
Gissa om jag inte var nöjd. 24 grader får det vara kring Medelhavet, om man kan doppa sig i sagda, så fort andan faller på. Eller i Sverige, om vi inte måste ha sol och "regn" på samma gång, Allt regnet sitter i luften, liksom. Helt sjukt. Tål folk verkligen det här vädret?
Då är det till och med bättre med november. Kanske.
Nä, nu ska jag ut och sätta mig på framsidan igen. Fick ränna in och ta fram datorn, koppla in den och bestämma vilket nytt kontaktkort jag ska ha eftersom de har tagit bort mitt gamla och sen köpa det och stoppa i visakortet i dosan (var är väskan? kuta runt i lägenheten) bara för att inte komma på hur man skickar ett stoppat sms en gång till. Så jag fick skriva om handlingslistan till Mikael. Hoppas han har lärt sig vid det här laget vad crfr är. Brukar skriva det med mellanslag, men mellanslag (eller kommatecken) var lyxvara den här gången och fick inte vara med på det här stresssms:et.
Puh.
Grr.
Apropå att pengarna är slut på telefonen så har tydligen min telefon ibland surfat via Telenor. Jag surfar ALDRIG någon annanstans än hemma, så det borde bara ha gått på hemmanätverket hela tiden. Och det är inte lika lätt som på min gamla telefon att spärra, men nu ska jag gå ut och försöka.
P.S. Ute, inte i solen, där går det att vara. Vi har nog 92% luftfuktighet i köket också.
Hur som helst, igår stod det att det var 24 grader varmt. Låter väl rätt OK?
Men det var 92% luftfuktighet! Och ändå regnade det inte!!
Gissa om jag inte var nöjd. 24 grader får det vara kring Medelhavet, om man kan doppa sig i sagda, så fort andan faller på. Eller i Sverige, om vi inte måste ha sol och "regn" på samma gång, Allt regnet sitter i luften, liksom. Helt sjukt. Tål folk verkligen det här vädret?
Då är det till och med bättre med november. Kanske.
Nä, nu ska jag ut och sätta mig på framsidan igen. Fick ränna in och ta fram datorn, koppla in den och bestämma vilket nytt kontaktkort jag ska ha eftersom de har tagit bort mitt gamla och sen köpa det och stoppa i visakortet i dosan (var är väskan? kuta runt i lägenheten) bara för att inte komma på hur man skickar ett stoppat sms en gång till. Så jag fick skriva om handlingslistan till Mikael. Hoppas han har lärt sig vid det här laget vad crfr är. Brukar skriva det med mellanslag, men mellanslag (eller kommatecken) var lyxvara den här gången och fick inte vara med på det här stresssms:et.
Puh.
Grr.
Apropå att pengarna är slut på telefonen så har tydligen min telefon ibland surfat via Telenor. Jag surfar ALDRIG någon annanstans än hemma, så det borde bara ha gått på hemmanätverket hela tiden. Och det är inte lika lätt som på min gamla telefon att spärra, men nu ska jag gå ut och försöka.
P.S. Ute, inte i solen, där går det att vara. Vi har nog 92% luftfuktighet i köket också.
Nord och syd
Vad är det med upp å ner som styr ekonomier?
Dela jordgloben på två, på "midjan". Norra halvklotet är rikt, södra är fattigt (även om vi inte direkt vill kalla Japan och Australien för u-land).
Ta kontinenten Amerika. Nord är rikt, syd är fattigt.
Eller EU. Var är det eurokris? Jo, sydligare breddgrader, som Grekland, Portugal osv.
Det rikaste landet (? -- Norge?) ligger längst norrut och är inte ens med i EU. Vet inte vad den informationen tillför argumentet, dock.
Och som sista argument, Italien. Man behöver inte säga nåt mer.
Varför är det så?
Själv är jag också rikare mer norrut än söderut, men det inbillar jag mig inte har något som helst sammanhang med något annat.
Dela jordgloben på två, på "midjan". Norra halvklotet är rikt, södra är fattigt (även om vi inte direkt vill kalla Japan och Australien för u-land).
Ta kontinenten Amerika. Nord är rikt, syd är fattigt.
Eller EU. Var är det eurokris? Jo, sydligare breddgrader, som Grekland, Portugal osv.
Det rikaste landet (? -- Norge?) ligger längst norrut och är inte ens med i EU. Vet inte vad den informationen tillför argumentet, dock.
Och som sista argument, Italien. Man behöver inte säga nåt mer.
Varför är det så?
Själv är jag också rikare mer norrut än söderut, men det inbillar jag mig inte har något som helst sammanhang med något annat.
Massa folk, och annat folk
Idag tog jag mig en tur med kometen, för första gånger på ett par veckor, för att titta på när Mikael grävde (han hade för första gången ett jobb dit jag kunde ta mig på egen hand). Det var riktigt spännande. Han ska gräva bort några slyliknande buskar och sen jämna till ett område som har varit vildvuxet men som ska planteras gräs på och hållas fint. Han grävde väldigt metodiskt, lugnt och rentav graciöst. Jag ser inte ut som nåt av ovanstående när jag arbetar... (Jag säger alltid att Mikael skulle ha känt morfar, då hade han förstått hur mycket jag har utvecklats och lagt band på mig, om jag var hetsig/stirrig som morfar från början.)
Förutom att det var en riktigt trevlig tur med sol och luft och naturlukter, så träffade jag också så många människor! Först min granne C och hennes tre dundergulliga barn som undrade över kometen och brödburken (när jag flyttade in här var J bebis och jag minns att vi satt på golvet i vardagsrummet och slet henne från famn till famn för alla ville mysa -- nu är hon en stor tjej!). Sen Bi och Bo G W. Pratade ett tag med Bi. Vi har ju jobbat ihop för några år sen. Det är en bra människa. Sen bytte jag fem ord med IO, som diskuterade slänten med Mikael. Till sist träffade jag S&E Nilsson med fruar utanför Hemköp. (Om ni råkar veta vilka alla de här initialerna är, fine, men annars spelar det inte så stor roll. Jag bara tränar mig på att inte outa folk.)
På Hemköp köpte jag sallad från deras ta själv-salladsbar. Fyllde plastburken den här gången och det kostade femton spänn mer än förra gången. För 60 spänn tror jag hellre jag får en sallad från pizzerian om hörnet. Om nu deras kostar 60 spänn.
Jag var också särdeles oklok och köpte en nektarin, en persika och en risifrutti. Allt detta ska alltså inmundigas fast jag redan har spräckt allergigränserna med jordgubbar, tomater, färsk ananas och annan sommarmat. Oh well.
Jag var också särdeles oklok som blev så upplivad av att vara ute bland folk, ute i luften, "på vift", så att när jag kom hem fattade jag inte vad Mikael sa, om jag till att börja med hade hört det. Hjärnan hade bara stängt av sig och jag missade till och med grejer de sa på TV:n fast jag trodde jag lyssnade och hörde allt. Att missa hela poängräkningen på QI, som är ett segment, inte bara ett ögonblick, skrämde mig lite. Men jag vet ju att jag blir rätt dum i huvudet när jag har tagit ut mig, så det borde inte förvåna mig.
Vad som aldrig upphör att förvåna mig är hur glömsk jag blir när jag väl får för mig att göra nåt ute. Tänker inte på sånt som att ta det lugnt och att -- som Mikael så klokt sa -- lagom är för mycket. Men jag lever väl upp så mycket när jag gör nåt utanför lägenheten att jag blir alldels bortkollrad, och, som sagt, glömsk. Var så trött när jag ätit upp min sallad väl hemma i soffan att jag grät lite. Och benen gör oooooooont, armarna väger bly (så det här skrivs med stor ansträngning), och min högra hälsena spökar värre än vanligt. Har fått hålla upp huvudet länge på den där kometen, så där skulle behövas ett tag med en brödkavel, en sån där som inte är plan utan som man har till tunnbröd. Ja, det finns kanske bättre redskap för sånt...
Dessutom fick jag värre huvudvärk fast det inte var så jätteljust ute. Huvudvärk, muskelvärk och nåt mer kan vara tecken på neo, en ny fästinginfektion. Tur att jag inte har gått i nån natur så jag inte tror jag har det. Man blir lite kleptoman... nej, det känns som fel ord ... metropol, nej, jag kommer inte på det, bara inbillningssjuk, när man har en sjukdom som är så varierande och ger så många symptom. Jag har ju botox så jag ska inte ha ont i huvudet, men efter flera veckor med huvudvärk mesta tiden börjar jag undra. Jag skulle kunna ha en hjärnblödning och aldrig ana nåt. Genom huvdvärken alltså, jag kollar mig själv ibland så att jag kan le och upprepa en enkel mening. Lyfta och hålla bägge armarna räknar jag med att jag kan om jag kan de övriga två, det är hur som helst för jobbigt att testa.
Ja, jag har pratat idag som sällan förr. Och ändå har jag glömt åtminstone ett viktigt telefonsamtal. Det är konstigt, jag är så svältfödd att jag liksom tycker att även den minsta lilla ... (i vanliga fall hade jag skrivit ett roligt ord där, men jag kan inte tänka så bra efter att ha pratat så mycket idag) sammanträffande är upplivande och glädjefullt. Fast det kan väl knappast vara en ovälkommen följd? Att man gläds mer åt inte bara de små tingen utan också de små mötena?
Förresten fick jag med några dagars mellanrum reda på att en person från "min gata i Borås" och som jag tycker mycket om men inte är familj med, har gått bort, och några dagar senare att hans barnbarn väntar sitt första barn. Det är livets cykel, det. Som att byta spelare under en match. Ö får medalj om laget vinner fast han sitter på avbytarbänken i himlen nu. Fast han lär inte sitta på en avbytarbänk. Kan man hjälpa små afrikanska barn med medicin eller operation så är det nog det han gör. Eller kramar B i några veckor. Vad underbart det måste vara att få ses igen efter många år isär. Och att J ska ha barn är helt vansinnigt. Jag blir gammal utan att märka det! A - mormor??? (Grattis och beklagar, A. Beklagar, U.)
Kram & arm*
Anja
*förklaring följer i kommande inlägg. "Stay tuned for more überseriöst after these short messages..."
Förutom att det var en riktigt trevlig tur med sol och luft och naturlukter, så träffade jag också så många människor! Först min granne C och hennes tre dundergulliga barn som undrade över kometen och brödburken (när jag flyttade in här var J bebis och jag minns att vi satt på golvet i vardagsrummet och slet henne från famn till famn för alla ville mysa -- nu är hon en stor tjej!). Sen Bi och Bo G W. Pratade ett tag med Bi. Vi har ju jobbat ihop för några år sen. Det är en bra människa. Sen bytte jag fem ord med IO, som diskuterade slänten med Mikael. Till sist träffade jag S&E Nilsson med fruar utanför Hemköp. (Om ni råkar veta vilka alla de här initialerna är, fine, men annars spelar det inte så stor roll. Jag bara tränar mig på att inte outa folk.)
På Hemköp köpte jag sallad från deras ta själv-salladsbar. Fyllde plastburken den här gången och det kostade femton spänn mer än förra gången. För 60 spänn tror jag hellre jag får en sallad från pizzerian om hörnet. Om nu deras kostar 60 spänn.
Jag var också särdeles oklok och köpte en nektarin, en persika och en risifrutti. Allt detta ska alltså inmundigas fast jag redan har spräckt allergigränserna med jordgubbar, tomater, färsk ananas och annan sommarmat. Oh well.
Jag var också särdeles oklok som blev så upplivad av att vara ute bland folk, ute i luften, "på vift", så att när jag kom hem fattade jag inte vad Mikael sa, om jag till att börja med hade hört det. Hjärnan hade bara stängt av sig och jag missade till och med grejer de sa på TV:n fast jag trodde jag lyssnade och hörde allt. Att missa hela poängräkningen på QI, som är ett segment, inte bara ett ögonblick, skrämde mig lite. Men jag vet ju att jag blir rätt dum i huvudet när jag har tagit ut mig, så det borde inte förvåna mig.
Vad som aldrig upphör att förvåna mig är hur glömsk jag blir när jag väl får för mig att göra nåt ute. Tänker inte på sånt som att ta det lugnt och att -- som Mikael så klokt sa -- lagom är för mycket. Men jag lever väl upp så mycket när jag gör nåt utanför lägenheten att jag blir alldels bortkollrad, och, som sagt, glömsk. Var så trött när jag ätit upp min sallad väl hemma i soffan att jag grät lite. Och benen gör oooooooont, armarna väger bly (så det här skrivs med stor ansträngning), och min högra hälsena spökar värre än vanligt. Har fått hålla upp huvudet länge på den där kometen, så där skulle behövas ett tag med en brödkavel, en sån där som inte är plan utan som man har till tunnbröd. Ja, det finns kanske bättre redskap för sånt...
Dessutom fick jag värre huvudvärk fast det inte var så jätteljust ute. Huvudvärk, muskelvärk och nåt mer kan vara tecken på neo, en ny fästinginfektion. Tur att jag inte har gått i nån natur så jag inte tror jag har det. Man blir lite kleptoman... nej, det känns som fel ord ... metropol, nej, jag kommer inte på det, bara inbillningssjuk, när man har en sjukdom som är så varierande och ger så många symptom. Jag har ju botox så jag ska inte ha ont i huvudet, men efter flera veckor med huvudvärk mesta tiden börjar jag undra. Jag skulle kunna ha en hjärnblödning och aldrig ana nåt. Genom huvdvärken alltså, jag kollar mig själv ibland så att jag kan le och upprepa en enkel mening. Lyfta och hålla bägge armarna räknar jag med att jag kan om jag kan de övriga två, det är hur som helst för jobbigt att testa.
Ja, jag har pratat idag som sällan förr. Och ändå har jag glömt åtminstone ett viktigt telefonsamtal. Det är konstigt, jag är så svältfödd att jag liksom tycker att även den minsta lilla ... (i vanliga fall hade jag skrivit ett roligt ord där, men jag kan inte tänka så bra efter att ha pratat så mycket idag) sammanträffande är upplivande och glädjefullt. Fast det kan väl knappast vara en ovälkommen följd? Att man gläds mer åt inte bara de små tingen utan också de små mötena?
Förresten fick jag med några dagars mellanrum reda på att en person från "min gata i Borås" och som jag tycker mycket om men inte är familj med, har gått bort, och några dagar senare att hans barnbarn väntar sitt första barn. Det är livets cykel, det. Som att byta spelare under en match. Ö får medalj om laget vinner fast han sitter på avbytarbänken i himlen nu. Fast han lär inte sitta på en avbytarbänk. Kan man hjälpa små afrikanska barn med medicin eller operation så är det nog det han gör. Eller kramar B i några veckor. Vad underbart det måste vara att få ses igen efter många år isär. Och att J ska ha barn är helt vansinnigt. Jag blir gammal utan att märka det! A - mormor??? (Grattis och beklagar, A. Beklagar, U.)
Kram & arm*
Anja
*förklaring följer i kommande inlägg. "Stay tuned for more überseriöst after these short messages..."
Blått
Det var längesen jag köpte nåt på eBay, med mening, men nu kunde jag inte låta bli. Har länge velat ha nåt i sån där fin blå färg, vad den nu kan heta. Och nu hittade jag en blus som jag köpte för hela 90:- för blus och porto.
Men den här blir bra!
Men den här blir bra!
Vuxenpoäng... eller nåt
Ni andra som lever i en normalstor värld kanske inte tycker detta är nåt, men eftersom mitt universum ungefär består av 53 kvm, med utflykter till andra sidan rondellen, så är detta en cool grej för mig:
Ni vet när man inser att man bara har lite toapapper kvar. Och så skriver man upp det på köplistan och får hem nytt (tack, Mikael) i lagom tid. Och så tar den sista rullen slut och man bara plockar fram en ny. Det känns så bra!
Då är man cool. Vuxen. Planerande. Man är on top of things. Glädje i de små framgångarna.
Källa. Fast källan uppger inte sin källa, så jag kanske borde ha tagit en annan bild? Orka bry sig.
Ni vet när man inser att man bara har lite toapapper kvar. Och så skriver man upp det på köplistan och får hem nytt (tack, Mikael) i lagom tid. Och så tar den sista rullen slut och man bara plockar fram en ny. Det känns så bra!
Då är man cool. Vuxen. Planerande. Man är on top of things. Glädje i de små framgångarna.
Källa. Fast källan uppger inte sin källa, så jag kanske borde ha tagit en annan bild? Orka bry sig.
Tala om perfekt
Jag är ju inte så högoktanig (oops, menar högenergisk) men det här börjar jag ju dregla när jag ser. Att få överraska Mikael med en sån här, det vore nåt!
 |
| Källa och instruktioner |
MacGyver
När mamma fyllde femti fick hon en sång av oss barn, som sjöngs till signaturmelodin för MacGyver. Vi stod och sjöng i deras sovrum (jag säger ju det, många jular med mera har firats i deras sovrum och det har om nåt snarare gjort mig mindre rädd för att vara lite osentimental, som att sälja min brudklänning och sånt) och MacGyver var och är lite av en idol med sin finurlighet. Han kan desarmera en bomb med en hårnål. Som Mikael ungefär, mhm.
Men idag har jag fått en ny idol. Eller rättare sagt, min tidigare crush har upphöjts till idolstatus:
Gok gjorde en evening gown av en dressing gown för 300:- och en hårsnodd.
Wow.
P.S. Alltså, jag sökte på dressing gown och hittade den här bilden. Kunde inte låta bli att klistra in den, fast Goks morgonrock var aningen mer silkig och ... tja, snygg. Men njut av den här bilden. Det gjorde jag.
Men idag har jag fått en ny idol. Eller rättare sagt, min tidigare crush har upphöjts till idolstatus:
Gok gjorde en evening gown av en dressing gown för 300:- och en hårsnodd.
Wow.
 |
| Källa |
P.S. Alltså, jag sökte på dressing gown och hittade den här bilden. Kunde inte låta bli att klistra in den, fast Goks morgonrock var aningen mer silkig och ... tja, snygg. Men njut av den här bilden. Det gjorde jag.
Hade ni inte tänkt på det förr eller?
Såg ett vansinnigt program på ettan/tvåan nån gång i veckan och som hette nåt med Gravid i höga klackar. Handlade om en babykonsult för überrika, gravida kvinnor, i New York har jag för mig. En kvinna skulle föda om typ fem dar, hade aldrig ens tagit i en bebis, och skulle anställa (inte ens hade anställt...) en barnflicka/nanny. Så mamman själv skulle såklart aldrig behöva byta några blöjor. -Jaha, ska nannyn bo hos er? -Nej. -?!?!?
Det som jag har behållit i tankarna sen jag såg programmet är följande: Konsulten kallades in för att medla mellan ett par där frun skulle föda om 1-2 veckor. Mamman var katolik och pappan var jude. De hade varit gifta i flera år. Plötsligt kommer de på att de har olika religion och att bägge vill att deras bebis ska fostras i just deras religion (fast ingen av dem var religiös och de hade gift sig borgerligt). Mamman sa, on camera, att hon var van vid att få som hon ville, faktum var att hon hade fått som hon ville i varje situation förr i sitt liv, så detta skulle också lösa sig. "Barnet får helt enkelt mammans religion."
Konsluten började prata med dem och var mest förundrad över hur detta kunde komma upp först nu. Vi har bara inte tänkt på det, var deras djupa svar. (Förresten kom konsulten på att de kunde ha ett katolskt dop för bebin på samma dag som de skulle ha en judisk namnceremoni för flickan, och så blir alla nöjda.)
Att gifta sig utan att ha kommit på tanken att diskutera livsåskådning och framtida barnuppfostran tycker jag inte bara är omoget och ansvarslöst, jag tycker det är ... jag kommer inte ens på ett ord för hur illa det är! Det är som en del som fått barn men inte vill gifta sig, för "så säkra på varandra är vi inte". Ni vill inte gifta er för att det är ett för stort och långsiktigt åtagande, men ett barn kan ni få??? Att få barn utan att se till att man är överens om grunderna för hur man ska låta barnet växa upp, i trygghet, med bägge sina föräldrar, är fel helt enkelt. Förbjudet i boken för människors goda uppförande.
Är det konstigt att Tom Cruise och Katie Holmes ska skilja sig? Även om man inte kan lita på varken rykten eller tidningar i det här fallet, ligger det nog inte långt från sanningen att anta att Katie inte är nöjd med Toms religiösa val (scientologin; go figure) och börjar vilja skydda dottern från dem.
Hade ni inte tänkt på det förr eller?
Det som jag har behållit i tankarna sen jag såg programmet är följande: Konsulten kallades in för att medla mellan ett par där frun skulle föda om 1-2 veckor. Mamman var katolik och pappan var jude. De hade varit gifta i flera år. Plötsligt kommer de på att de har olika religion och att bägge vill att deras bebis ska fostras i just deras religion (fast ingen av dem var religiös och de hade gift sig borgerligt). Mamman sa, on camera, att hon var van vid att få som hon ville, faktum var att hon hade fått som hon ville i varje situation förr i sitt liv, så detta skulle också lösa sig. "Barnet får helt enkelt mammans religion."
Konsluten började prata med dem och var mest förundrad över hur detta kunde komma upp först nu. Vi har bara inte tänkt på det, var deras djupa svar. (Förresten kom konsulten på att de kunde ha ett katolskt dop för bebin på samma dag som de skulle ha en judisk namnceremoni för flickan, och så blir alla nöjda.)
Att gifta sig utan att ha kommit på tanken att diskutera livsåskådning och framtida barnuppfostran tycker jag inte bara är omoget och ansvarslöst, jag tycker det är ... jag kommer inte ens på ett ord för hur illa det är! Det är som en del som fått barn men inte vill gifta sig, för "så säkra på varandra är vi inte". Ni vill inte gifta er för att det är ett för stort och långsiktigt åtagande, men ett barn kan ni få??? Att få barn utan att se till att man är överens om grunderna för hur man ska låta barnet växa upp, i trygghet, med bägge sina föräldrar, är fel helt enkelt. Förbjudet i boken för människors goda uppförande.
Är det konstigt att Tom Cruise och Katie Holmes ska skilja sig? Även om man inte kan lita på varken rykten eller tidningar i det här fallet, ligger det nog inte långt från sanningen att anta att Katie inte är nöjd med Toms religiösa val (scientologin; go figure) och börjar vilja skydda dottern från dem.
Hade ni inte tänkt på det förr eller?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)