1) Min mamma blev utförsäkrad av Försäkringskassan när den "styrdes rött". Det hände då också. Men hon överklagade till Länsrätten och fick rätt.
2) Jag känner några fuskare. Känner och känner, jag vet vilka några är. (Jag tycker i alla fall att de är fuskare.) Att folk som knappt är sjuka ska försörjas av staten upprör mig mer än enstaka fall av uppenbart sjuka som utförsäkras. För det löser sig i slutändan, även om det säkert är ett förfärligt otrevligt kämpande för dem, vilket de inte borde få utstå. Kanske lätt för mig att säga, men jag vill hellre försöka rätta till systemet än släppa igenom alla simulanter. De är den verkliga risken för oss som är sjuka. Det är på grund av dem som FK sa: "Men vi kan ju inte tro på folk." Det är på grund av dem som pengarna inte räcker till.
3) Jag har fått mer pengar med alliansen. Jag får också fantastisk vård (i alla fall av de specialister jag går till), blir inte ruinerad på varken mediciner eller läkarbesök. Jag är välsignad! Hade jag bott i t ex Italien hade jag varit tvungen att tillbringa de här sexton sjuka åren hemma hos mamma och pappa, utan en krona. Att jag får pengar av staten är en ynnest. Men det är inte ekonomiskt försvarbart, eller etiskt försvarbart, att ha en vidöppen statsplånbok som vem som helst får plocka åt sig ur. För pengarna måste gå till de sjuka, inte till dem som säger sig vara sjuka. Pappa hade en kollega som blev påkommen med att ha förskingrat. Hon sjukskrev sig för att hon blev deprimerad när detta uppdagades. Det är inte såna vi vill ge våra gemensamma sjukförsäkringspengar till. Jag tycker det är bra att systemet "tajtas" lite. Jag tycker det är hemskt med dem som personligen hamnar mellan två stolar och borde få vara sjuka i fred. Men jag kan inte se någon annan utväg. Jag tror inte att denna situation kommer att vara för evigt. Det är som att pendeln har svängt från alltför generös sjukförsäkring till alltför snål. Men pendeln landar snart mittemellan, hoppas jag. Och då har vi fått ett hållbarare system, där pengarna går till dem som är verkligt sjuka. Det tycker jag är trygghet! För då vet jag att pengarna verkligen räcker till dem som är utsatta. Det är så jag vill ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar