Biokväll

Jonte var och klippte sig ikväll, där han och Mikael alltid brukar gå. Frisören frågade om "mamma" (jag alltså, Kristina var inte med oss) också skulle klippa sig. Jag ville nästan be Jonte om ursäkt för det, men han tog nog inte illa vid sig. Jag blir i alla fall jämt så fnissig när nån tror att jag är mamma. Tänker jämt: "Men jag kan ju inte ha så stora barn, jag är ju bara en ung flicka. Eller ööö, jag är ju medelålders, jag tänkte inte på det." :)

Hur som helst, så småningom gick vi på bio alla tre. Vi såg den där svenska Aspergerfilmen I rymden finns inga känslor. Den var så grymt bra! Jag brukar inte gilla svenska filmer, men den här var inte "bra för att vara svensk" utan bra i sig själv. Jag skrattade riktigt ofta, och huvudpersonerna var lätta att tycka om. En oerhört trevlig film, även om man inte är gift med en man med en släng av Aspberger själv.

Dessutom var det trevligt att vara med Jonte. Har man inte barn hemma är det kul att ta med dem på fredagsdejt :)