Tankar

Har mått bra psykiskt hela dagen. Blev lite irriterad när jag var tvungen att gå och lägga mig mitt när jag chattade, för att jag inte orkade sitta upp längre. Men på det hela taget har jag känt mig lycklig.

Men så vet jag inte vad som händer, jag blir superstressad för att jag inte har tvättat, städat eller packat upp -- inte ens tagit ner julslingan på balkongen. Eller gjort matlista för resten av veckan, eller skaffat parkeringsplats. Plötsligt tycker jag att jag är värdelös, vill börja gråta. Känslorna väller över mig och jag kan inte stoppa dem.

Migrän och migränpiller gör mig deppig, vet jag. Och när jag är trött blir jag deppig. Och jag har ju haft en brakhelg med tusen aktiviteter för mycket. Och har inte orkat stå upp så länge att jag har kunnat laga middag, så jag är helt kaloritom. En halv "risgrynsgrötkorv" klockan 2 är mer än borta nu. Men det är så trist. Jag glömmer alltid bakslagen. Det känns apa. Vill krama Mikael (han är kvar på jobbet), men vill inte vara den sjuka, trista personen jämt. Den klagande. Den Behövande.

Apa!!!