Orkade inte laga mat igår, så Mikael åt rester (korv stroganoff med ris) och jag stekte pannkakor medan han var och tränade. Dessutom åt jag en halv påse Rollo-kolor från IKEA (skäms!). Och sen kom Mikael hem med semlor, varav en hamnade i min mage. 5 spänn styck på Vi.
Idag har jag ätit yoghurt och Start och druckit ett gudomligt glas (glas med fot såklart) Godmorgon färskpressad juice.
Mamma har haft Montezumas hämnd i fyra dagar. (Nu kom jag äntligen till den springande ppunkten i allt det här med mat.) Efter fyra dar och diverse grejer från Apoteket hade hon fått stopp på värsta ... ni vet ... och pappa kokade en liten potatis till henne som hon åt med lite smör på. Hon sa att det var det godaste hon nånsin ätit. Och igår kväll försökte hon få i sig 1 dl yoghurt, men orkade inte hela. Hon sa att allt hon längtar efter är riktig mat, dvs godis kan hon knappt ens prata om. (Denna behandling kan vi kalla för gastric bypass light, eftersom hon har minskat sin magsäck rejält.)
Om man svalt skulle en påse Rollo knappt vara det man ville ha (som han Carolas fadderbarn i Haiti som fick en flaska Hugo Boss...). Borde man inte känna efter lite mer vad kroppen verkligen vill ha?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar