Vilken stålman!

Igår åkte vi till Polisen eftersom jag hade fått mitt namnändringsbrev från skatteverket. Det ösregnade och jag ville inte bli klappa kanin på mitt pass, så jag höll jackan över huvudet.

Det var inte ens kö på passavdelningen hos Polisen. Däremot tog det en stund att fånga mina fingeravtryck. Först var det ena som inte tog, sen det andra (varför man inte kunde spara ett i sänder vet jag inte). Sen sa kvinnan att jag skulle ta fingret i pannan, men då blev det bara ännu värre för det var meningen att jag skulle fetta till fingret, inte köra omkring det i massa puder. Sen hörde hela polisen när jag sa att jag kunde ta lite bakom örat. Usch, det låter läskigt, men jag menar inte öronvax utan att det är ... äsch, det går inte att skriva så det låter som om jag inte är en läskig alien.

Hemma hade jag tränat mig på att skriva Anja Olergård på ett helt A4-papper fullt på fram- och baksidan. Men det kändes ändå inte riktigt bra. Jag är ju tvungen att behålla den underskriften nu och inte hitta på några ändringar så mitt eget pass inte stämmer för den sakens skull. Sånt här hör man aldrig diskuteras i bröllopsforumen!

Sen fick hon ta om fotot tre gånger. Först glänste det i glasögonen. Två nya kort. "Man får inte visa tänderna". Nehej. Det lyckades till slut med ett "neutralt uttryck", aka mug shot...

De sms:ar mig när det är klart. Och då sticker vi till solen och värmen! Inte något 40-gradigt, men till lite lagom sensommar och slappa.

Och igår på ICA föll jag. Jag vill inte ge Dan Brown några pengar, för egentligen är han bara en bra historiepåhittare, inte en särskilt god författare, och han har så han behöver och lite till, men jag kunde faktiskt inte låta bli att köpa The lost symbol för 149:-. Ska spara den till bröllopsresan.

Fast detta var inte stålmannen från rubriken. Mikael har en dubbelsäng på vinden och den tog han fram. Det var flyttkartonger med f d sentimentalt innehåll (Knasentidningarna vill han sälja) inte bara i ett lager över hela golvet, utan även på höjden. Och sängen stod längst in. Han slet och slet och slet och fick till slut ut sängen, som i sig inte var det minsta lätt. Bar ner den några trappor. En massiv trä-sänggavel på axeln? Ja, det är Mikael det. Sen tog vi ut hans frysvaror och några skjortor men glömde ändå hans stekspadar (han gillar inte att mina är så breda) och osthyvlar (jag har bara en).

Några skruvar till sängen hittade vi dock inte, så vi åkte till Bauhaus också och glodde på varenda skruv de hade. Mikael som begrep lite hur det skulle se ut hittade inga. Om det är en IKEA-säng, måste vi då åka till IKEA och köpa bultar?????

Sen hade vi handlat mat också.

Gissa hur trötta vi var vid det här laget? Jag hade inte gjort mycket, men den som inte tål mycket blir också trött. Så gissa om vi var frestade av alla lukter och skyltar och pilar till pizzerior, McD, Vegabaren, kinarestauranger. Men vi stålsatte oss, som de ekonomiskt ansvariga människor vi kan vara om vi måste, och åkte hem och lagade kycklingsallad med pasta, brytbönor, vårlök, sallad, cashewnötter och en dressing med pestobas, som Mikael vägrade. Jag är faktiskt lite sugen nu, för en liten tallrik hallonkräm med mjölk räcker inte långt.

Fördelen med att hämta frysvaror från Mikael var att vi nu är ett glasshavande hus. Sånt blir man glad av :)

P.S. Min husmoderligt omedvetna kommentar för dagen är: Så mycket mer tvätt det blir för två än för en! Men så välkommen den tvätten är!!!