Plast-middag

Karolina vågade säga ordet "plast-" om mig på bröllopet: Jag ska bli plastmormor. Plastmamma, å andra sidan, kommer jag aldrig att bli, eftersom Mikaels yngsta barn Jonathan är näst intill myndig och har högre IQ än jag.

Däremot lagade jag middag idag och åt tillsammans med Johanna och Jonathan. Det kallas plastmiddag :) Jag var knappt ens nervös. Men bägge två uppförde sig -- såvitt jag märkte -- som hemma hos Mikael, inte som hemma hos mig, om ni förstår skillnaden. Och i lördags kväll var Jonte här och såg på TV och Thomas kom också en stund. The spell is broken, såtillvida att "mitt utrymme" nu är delat med Mikael och att barnen är välkomna här.

Har också sett på bröllopskort igen och försökt börja välja ut favoriter. Det ska ju göras tackkort också. Får inte ha dubbelhaka eller bred midja. Tyvärr eliminerar det rätt många av fotona...

Sen var jag och handlade mat i två stentunga kassar, plus satte in bröllopsresepengarna på kontot. Igår kväll letade vi efter resor och hade pratat om att köpa en resa idag (härav insättningen), tills vi kom på att jag fortfarande inte har något pass. Jag som hade hoppats att resa om en dag eller två.

Däremot har jag fortfarande inte skrivit Anja Olergård. På datorn har jag gjort det ett par gånger, men jag har aldrig skrivit under med den namnteckningen. Tränade mig nån gång i december förra året, men nu måste jag bestämma på riktigt hur det ska se ut. Lurigt. Den andra underskriften har ju utvecklats från tonårshandstil till vuxen, och fungerat för mig ca 50 000 gånger (gissar bara). Hur lär man sig en ny? Ska ta ett A4-papper nu och träna mig. Det måste vara enda sättet.

P.S. Det är så bekvämt att ha Mikael här. När man är sugen på en puss och en kram går man bara bort till honom och virar in sig. En egen kyssmaskin med kramfunktion. Suveränt.

Men nu är han på toa och jag saknar honom. Tänk vad fort man kan bli beroende!