Sajten Glasskoll har som det låter stenkoll på alla glassar. Jag älskar glass och älskar sajten. Men också för att alla recensioner är så livfulla, färgstarka och absolut inte rensade från beskrivande adjektiv. Så gillar jag att man tar glass på allvar och skriver om det som om det vore viktiga debutromaner. Detta allvarstagande är ingalunda logiskt, ty när någon tar plastburkar (av ett märke som börjar på T) på allvar blir jag manodepressiv. Men glass kan man dryfta utan att känna slöseri med tid. Jäpp.
Här kan ni läsa om en ny Magnum-glass som beskrevs riktigt intrikat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar