Källa: FAIL blog
Klassglass
Sajten Glasskoll har som det låter stenkoll på alla glassar. Jag älskar glass och älskar sajten. Men också för att alla recensioner är så livfulla, färgstarka och absolut inte rensade från beskrivande adjektiv. Så gillar jag att man tar glass på allvar och skriver om det som om det vore viktiga debutromaner. Detta allvarstagande är ingalunda logiskt, ty när någon tar plastburkar (av ett märke som börjar på T) på allvar blir jag manodepressiv. Men glass kan man dryfta utan att känna slöseri med tid. Jäpp.
Här kan ni läsa om en ny Magnum-glass som beskrevs riktigt intrikat.
Här kan ni läsa om en ny Magnum-glass som beskrevs riktigt intrikat.
Vit och stolt
Alltså, inte vis som i rasistisk, utan vit och o-solbränd (även om det låter som om Berlusconi menar nåt annat när han säger "solbränd" om paret Obama).
Källa: Awkward Family Photos
Postar eventuellt ett efter-foto på mig, om jag blir lite beige på bröllopsresan. Risken är dock inte överhängande, varken för fotot eller för solbrännan!
Källa: Awkward Family Photos
Postar eventuellt ett efter-foto på mig, om jag blir lite beige på bröllopsresan. Risken är dock inte överhängande, varken för fotot eller för solbrännan!
resfeber!
Fick sms av Polisen idag. That's a first. Mitt pass är färdigt. Redan! Två arbetsdagar, eller vad blir det?
Vi kan dock inte åka på bröllopsresa imorgon eftersom Mikael ska vara med och tolka generalkonferensen i helgen. Har tittat på resor så ögona blöder nu. Det snurrar i järnan! Om nån har några erfarenheter av speciella resmål eller speciella resebyråer, snälla kommentera. Jag såg i alla fall att Jordanien hade 37 grader i september, så det tar vi inte, fast det lät så spännande och exotiskt! Det lär bli Kreta, Rhodos, Cypern, Mallorca eller Egypten. Dit finns de flesta resorna till bra priser, i alla fall nu.
Jag längtar faktiskt efter semester. Har inte varit utomlands sen antingen Egypten med Annika eller London med Rebecka, och bägge är cirka 5 (?) år sen. Möjligtvis var jag i USA efter det med Carla, men ni ser i alla fall att det var så länge sen att jag blandar ihop resorna. Det är i och för sig inget bevis på nåt, förutom det sorgliga tillståndet på mitt minne!
Så, ett kungarike för en liten kamel på stranden!
Fotot har jag tagit själv, och ni ser att det var så längesen jag såg en strand att det inte ens fanns digitalkameror. Kameran har datummärkning som ni ser -- och det var redan 2002. Dags för ny baddräkt!
Vi kan dock inte åka på bröllopsresa imorgon eftersom Mikael ska vara med och tolka generalkonferensen i helgen. Har tittat på resor så ögona blöder nu. Det snurrar i järnan! Om nån har några erfarenheter av speciella resmål eller speciella resebyråer, snälla kommentera. Jag såg i alla fall att Jordanien hade 37 grader i september, så det tar vi inte, fast det lät så spännande och exotiskt! Det lär bli Kreta, Rhodos, Cypern, Mallorca eller Egypten. Dit finns de flesta resorna till bra priser, i alla fall nu.
Jag längtar faktiskt efter semester. Har inte varit utomlands sen antingen Egypten med Annika eller London med Rebecka, och bägge är cirka 5 (?) år sen. Möjligtvis var jag i USA efter det med Carla, men ni ser i alla fall att det var så länge sen att jag blandar ihop resorna. Det är i och för sig inget bevis på nåt, förutom det sorgliga tillståndet på mitt minne!
Så, ett kungarike för en liten kamel på stranden!
Fotot har jag tagit själv, och ni ser att det var så längesen jag såg en strand att det inte ens fanns digitalkameror. Kameran har datummärkning som ni ser -- och det var redan 2002. Dags för ny baddräkt!
Middag med vit duk
Igår var vi på middag hos Thomas. Han hade t o m lagat maten själv! Och det var gott! Och det låg vit duk på bordet.
Gabriel M försvann bildligt talat under bordet när han kallade mig Ellen. Join that club. Fastest growing on FB...
Jonte körde dit. Ingen grät eller var rädd. Han fickparkerade dessutom helt snyggt. Och tankade.
Stockholm är stort, för det kändes som att åka mellan Borås och Göteborg i tidslängd.
Thomas hade en decimetertjock mardrömsbok om fysik med bibeltunna sidor. När jag slog upp mitten av boken hamnade jag på sidan 780. Jag skulle behöva en miljon kronor för att ta mig igenom den, och jag är inte ens säker på att det skulle räcka.
Iina såg ut som om hon hade size 0. Gick hem och satte i det nyinköpta batteriet i vågen. 91. Trodde jag skulle komma under 90 till bröllopet -- gjorde jag det? Får leta i bloggen för jag minns inte vad jag har vägt. Förutom 57!
Jonathan fick 2,4 i socker, men ingen trodde på det, så han mätte sig igen. Thomas fick inte heller konstigt socker. Mikael hade fått 1,2 dagen innan för att han var svettig på armen. Sen när han mätte sig i fingret var det flera enheter högre.
På kvällen mätte jag mig också (det är fortfarande en lek för mig, även om M har tröttnat för ca 20 år sen). Jag hade 6,5. Mikael sa att det var OK. Men jag är orolig för att jag ska räknas som överviktig och bli insulinresistent. Nä, orolig är att ta i.
Hur som helst, jag sov gott i natt och vaknade vid 12. Underbart.
Men jag tror jag ska sussa en stund nu för jag är lite kass faktiskt efter igår.
Mikael har slitit som ett djur hela helgen med ljudanläggningen på Carpe Diem-aktiviteten. Den ska ha burits mellan två platser cirka 5 gånger på olika dagar. Sen fick han en spik i däcket och fick byta det för att kunna köra tillbaka högtalarna efter sakramentsmötet.
Igår fick Mikael däremot pappas fina manschettknappar som Magnus Å lånat på bröllopet. Pappa saknar dem och vet inte var de tog vägen, så Mikael ska plocka poäng när han kommer med dem idag Vi ska få middag. "Kanske rentav en liten efterrätt också", sa mamma. Skönt. Jag har sweat pants på mig och otvättat hår. Skönt å slippa laga middag alltså. Hoppas jag orkar sitta upp när jag äter den dock.
Hejhej!
Gabriel M försvann bildligt talat under bordet när han kallade mig Ellen. Join that club. Fastest growing on FB...
Jonte körde dit. Ingen grät eller var rädd. Han fickparkerade dessutom helt snyggt. Och tankade.
Stockholm är stort, för det kändes som att åka mellan Borås och Göteborg i tidslängd.
Thomas hade en decimetertjock mardrömsbok om fysik med bibeltunna sidor. När jag slog upp mitten av boken hamnade jag på sidan 780. Jag skulle behöva en miljon kronor för att ta mig igenom den, och jag är inte ens säker på att det skulle räcka.
Iina såg ut som om hon hade size 0. Gick hem och satte i det nyinköpta batteriet i vågen. 91. Trodde jag skulle komma under 90 till bröllopet -- gjorde jag det? Får leta i bloggen för jag minns inte vad jag har vägt. Förutom 57!
Jonathan fick 2,4 i socker, men ingen trodde på det, så han mätte sig igen. Thomas fick inte heller konstigt socker. Mikael hade fått 1,2 dagen innan för att han var svettig på armen. Sen när han mätte sig i fingret var det flera enheter högre.
På kvällen mätte jag mig också (det är fortfarande en lek för mig, även om M har tröttnat för ca 20 år sen). Jag hade 6,5. Mikael sa att det var OK. Men jag är orolig för att jag ska räknas som överviktig och bli insulinresistent. Nä, orolig är att ta i.
Hur som helst, jag sov gott i natt och vaknade vid 12. Underbart.
Men jag tror jag ska sussa en stund nu för jag är lite kass faktiskt efter igår.
Mikael har slitit som ett djur hela helgen med ljudanläggningen på Carpe Diem-aktiviteten. Den ska ha burits mellan två platser cirka 5 gånger på olika dagar. Sen fick han en spik i däcket och fick byta det för att kunna köra tillbaka högtalarna efter sakramentsmötet.
Igår fick Mikael däremot pappas fina manschettknappar som Magnus Å lånat på bröllopet. Pappa saknar dem och vet inte var de tog vägen, så Mikael ska plocka poäng när han kommer med dem idag Vi ska få middag. "Kanske rentav en liten efterrätt också", sa mamma. Skönt. Jag har sweat pants på mig och otvättat hår. Skönt å slippa laga middag alltså. Hoppas jag orkar sitta upp när jag äter den dock.
Hejhej!
Robs förslag
"Det stora värdedepårånet" med helikopter häromsistens ska man visst få 7 miljoner om man löser. Rob har ett förslag.
Lägg lite avslöjande ledtrådar i Marcus L:s helikopter, och dela upp pengarna mellan pappa och Rob, "så kan vi hjälpa Johan", föreslog Rob helt osjälviskt (han och Johan är ju utan jobb).
Polisen har visst redan varit där och tagit fingeravtryck. Men jag hoppas inte Rob ligger bakom det. Man vet dock aldrig med honom.
Gårdagens Skavlan
Är lite stolt att jag som alltid är senare än alla andra med allt upptäckte Skavlan för läääääänge sen. Och igår såg jag att Anna Anka skulle vara med, så jag made a point of watching. Var ensam hemma för Mikael gjorde ämbetsgrejer på Carpe Diem. Mikrade en påse popcorn (den första på ca ett kvartal -- för en popcornjunkie som jag, men suget hade gått över så det var inte så märkvärdigt) och bänkade mig.
Vad jag hade hört om Anna Anka var ungefär att hon är med i Hollywoodfruar på TV och blivit ett mediafenomen på 1-2 veckor p g a sina kommentarer om jämställdhet och familjeliv, som KD först sympatiserade med, sen tog avstånd från. (Idag frågade mamma: "Varför äter Anna Anka brosk? Jag har läst att hon gör det." Jag hade inte svaret.)
1. Hon lär ha sagt att svenska kvinnor är tjocka. Själv är hon ett amerikanskt benrangel.
2. Hon sa nåt igår på TV (så detta är inte bara hörsägen) om att hon inte har nåt till övers för män som är intresserade av sina barn, det är kvinnans uppgift.
3. Hon sa att äktenskapet går ut på att ge den andre vad den behöver, annars skaffar man sig det till slut nån annanstans.
4. Män ska inte behöva dammsuga och diska om de inte gillar det. Det är kvinnans uppgift. (Sen att Skavlan pratade om hennes staff som t o m följer med henne till Sverige, vilket gjorde att man förstår att hon inte tycker att kvinnor heller ska dammsuga och diska om de inte gillar det, utan att hemhjälpen ska det.)
5. När hon träffade Paul Anka hade hon blivit hembjuden av hans flickvän för att vara hennes personlige tränare. Anna och Paul "locked eyes" och smög sedan i hemlighet med sitt förhållande i ett år medan Anna skildes och flickvännen avpolleterades.
En sån mystisk blandning av vettiga och fullkomligt vansinniga åsikter!
Ni kan läsa om programmet bland annat på DN, där bilden är hämtad ifrån.
Sammanfattning: Hon hade en viss grad av karisma och har tydligen sagt en del som inte är politiskt korrekt. Själv tycker jag att allt hon säger om familjen och/eller jämlikhet föll med ett magplask när hon sa det där med att de smög i ett år. Tydligen vårdar hon sig ingalunda om familjen, utan bara om sin egen, nuvarande, familj, inte de hon bröt upp med sitt agerande. Orkar inte lyssna på ett ord till från henne.
Henrik Schyffert däremot var söt och trevlig. Skönt att slippa könsord. För en gångs skull???
Jay-Z var också intressant. Inte ett spår av självhävdelse, trots sin unika rikedom och status.
Sista gäst var en kvinna som hette Melody Gardot, 24, jazzsångerska med den äran. Hennes livsöde var lika intressant som hennes sång! Cykelolycka vid 19 års ålder, minnesförlust, massor med fysiska skador mm mm. Hon berättade hur hon p g a minnesförlusten kunde stå 35 min i duschen och ändå komma ut med schampo i håret och ena benet orakat. Hon hade dessutom till att börja med nån sorts ordlöshet som inte hette afasi, men som gick ut på att hon inte kunde prata, fast hon kunde tänka. Till slut började hon använda musiken som ett sätt att få tillbaka språket och sina sinnen, och sättet hon berättade det var så intressant -- hur hon först började strumma på gitarren (känsel), sedan hmm:a (vilket ledde tillbaka till språket så småningom), sedan lyssnade på sig själv inspelad (hörseln) osv. Hon sa att hennes första "ord" bara var bebisspråk, och hon hade med lite sånt i sången, typ nga. Vilken resa! Där var en kvinna med personlighet, styrka och insikt! Dra proppen ur Anna Anka.
Bara en sista sak: När Skavlan frågade henne (Melody) -- bara 24 men ändå livsvis -- vad som var hennes största lärdom från livet, svarade hon att det var att service to others brings joy.
Kanske därför jag är så lycklig nu när jag leker hemmafru åt Mikael :)
Vad jag hade hört om Anna Anka var ungefär att hon är med i Hollywoodfruar på TV och blivit ett mediafenomen på 1-2 veckor p g a sina kommentarer om jämställdhet och familjeliv, som KD först sympatiserade med, sen tog avstånd från. (Idag frågade mamma: "Varför äter Anna Anka brosk? Jag har läst att hon gör det." Jag hade inte svaret.)
1. Hon lär ha sagt att svenska kvinnor är tjocka. Själv är hon ett amerikanskt benrangel.
2. Hon sa nåt igår på TV (så detta är inte bara hörsägen) om att hon inte har nåt till övers för män som är intresserade av sina barn, det är kvinnans uppgift.
3. Hon sa att äktenskapet går ut på att ge den andre vad den behöver, annars skaffar man sig det till slut nån annanstans.
4. Män ska inte behöva dammsuga och diska om de inte gillar det. Det är kvinnans uppgift. (Sen att Skavlan pratade om hennes staff som t o m följer med henne till Sverige, vilket gjorde att man förstår att hon inte tycker att kvinnor heller ska dammsuga och diska om de inte gillar det, utan att hemhjälpen ska det.)
5. När hon träffade Paul Anka hade hon blivit hembjuden av hans flickvän för att vara hennes personlige tränare. Anna och Paul "locked eyes" och smög sedan i hemlighet med sitt förhållande i ett år medan Anna skildes och flickvännen avpolleterades.
En sån mystisk blandning av vettiga och fullkomligt vansinniga åsikter!
Ni kan läsa om programmet bland annat på DN, där bilden är hämtad ifrån.
Sammanfattning: Hon hade en viss grad av karisma och har tydligen sagt en del som inte är politiskt korrekt. Själv tycker jag att allt hon säger om familjen och/eller jämlikhet föll med ett magplask när hon sa det där med att de smög i ett år. Tydligen vårdar hon sig ingalunda om familjen, utan bara om sin egen, nuvarande, familj, inte de hon bröt upp med sitt agerande. Orkar inte lyssna på ett ord till från henne.
Henrik Schyffert däremot var söt och trevlig. Skönt att slippa könsord. För en gångs skull???
Jay-Z var också intressant. Inte ett spår av självhävdelse, trots sin unika rikedom och status.
Sista gäst var en kvinna som hette Melody Gardot, 24, jazzsångerska med den äran. Hennes livsöde var lika intressant som hennes sång! Cykelolycka vid 19 års ålder, minnesförlust, massor med fysiska skador mm mm. Hon berättade hur hon p g a minnesförlusten kunde stå 35 min i duschen och ändå komma ut med schampo i håret och ena benet orakat. Hon hade dessutom till att börja med nån sorts ordlöshet som inte hette afasi, men som gick ut på att hon inte kunde prata, fast hon kunde tänka. Till slut började hon använda musiken som ett sätt att få tillbaka språket och sina sinnen, och sättet hon berättade det var så intressant -- hur hon först började strumma på gitarren (känsel), sedan hmm:a (vilket ledde tillbaka till språket så småningom), sedan lyssnade på sig själv inspelad (hörseln) osv. Hon sa att hennes första "ord" bara var bebisspråk, och hon hade med lite sånt i sången, typ nga. Vilken resa! Där var en kvinna med personlighet, styrka och insikt! Dra proppen ur Anna Anka.
Bara en sista sak: När Skavlan frågade henne (Melody) -- bara 24 men ändå livsvis -- vad som var hennes största lärdom från livet, svarade hon att det var att service to others brings joy.
Kanske därför jag är så lycklig nu när jag leker hemmafru åt Mikael :)
Ovanlig meme
Jag hittade en blogglista, som går ut på att man ska sammanfatta 00-talet:
Antal stadigvarande pojkvänner: en.
Antal äktenskap: ett.
Antal barn satta till världen: noll.
Antal bostäder: två, tror jag.
Antal högskoleexamina: noll. Eller var det en?
Antal kalas-fyllor: nooooooooooll.
Antal färdigskrivna romaner: noll.
Antal utslitna par Converse AllStar: noll. Antal inköpta sådana: NOLL.
Antal halsfluss: noll.
Antal klamydiatester: noll...
Antal tatueringar: noll!
Antal försök att gå i terapi: ett, typ, hos Hjördis. Görbra.
Antal receptbelagda läkemedel mot depression och ångest: ett, nej två, fast inte på samma gång
Antal provade p-pillersorter: två, fast den andra var bara en "namnlös kopia".
Antal mobiltelefoner: Pinsamt. Två?
Härifrån.
Antal stadigvarande pojkvänner: en.
Antal äktenskap: ett.
Antal barn satta till världen: noll.
Antal bostäder: två, tror jag.
Antal högskoleexamina: noll. Eller var det en?
Antal kalas-fyllor: nooooooooooll.
Antal färdigskrivna romaner: noll.
Antal utslitna par Converse AllStar: noll. Antal inköpta sådana: NOLL.
Antal halsfluss: noll.
Antal klamydiatester: noll...
Antal tatueringar: noll!
Antal försök att gå i terapi: ett, typ, hos Hjördis. Görbra.
Antal receptbelagda läkemedel mot depression och ångest: ett, nej två, fast inte på samma gång
Antal provade p-pillersorter: två, fast den andra var bara en "namnlös kopia".
Antal mobiltelefoner: Pinsamt. Två?
Härifrån.
Min bästa produkt?
Jag älskar sköljmedel. Det gör mig tydligen till naturbov, men det ändrar mig icke.-
Jag ääääääääääääääälskar sköljmedel. Ni ser ju själva hur det blir annars. Handdukar ska inte innehålla automatisk skrubb. Icke heller toapapper. Det här är jag religiös på.
Jag ääääääääääääääälskar sköljmedel. Ni ser ju själva hur det blir annars. Handdukar ska inte innehålla automatisk skrubb. Icke heller toapapper. Det här är jag religiös på.
Första gången
Jag tror aldrig jag har satt in ett scrappat kort på min blogg. Men det kanske kan hjälpa någon nybörjare att se att ni inte är sämst.
Kommer inte ens ihåg vem det här var till. Lite pinsamt. Jag gör ju aldrig lager fulla med kort, fast jag borde ha ett gäng Tack-kort i beredskap som man kan ha med sig när man går på middag t ex, så detta var för något specifikt ändamål.
Och fast man inte ska be om ursäkt måste jag påpeka att färgerna inte riktigt gör sig. Kuvertet är silver, och matchar fotot.
Kommer inte ens ihåg vem det här var till. Lite pinsamt. Jag gör ju aldrig lager fulla med kort, fast jag borde ha ett gäng Tack-kort i beredskap som man kan ha med sig när man går på middag t ex, så detta var för något specifikt ändamål.
Och fast man inte ska be om ursäkt måste jag påpeka att färgerna inte riktigt gör sig. Kuvertet är silver, och matchar fotot.
Botox-rapport
Det tog ca 3-4 dagar innan jag kände att botoxen hade börjat verka. Men det sorgliga var att jag hade ändå migrän en hel del dagar och trodde att det inte funkade så bra den här gången. Eller att jag hade gjort för mycket -- typ bröllopsförberedelser -- och hade för mycket spänningar i axlar och nacke.
Men igår kväll kom jag på att jag inte haft migrän på jag gissar en vecka. Så nu är nog effekten på topp.
Han frågade också om jag hade haft problem med hängande ögonlock, vilket jag hade, så han satte sprutorna lite högre upp. Jag ser ingen skillnad på mitt utseende den här gången, förutom när jag som bäst försöker rynka ihop min panna och det händer absolut INGENTING. Se själva vilket under.
Före botox
Efter botox. Jag försöker verkligen att se lika grym ut!
Men igår kväll kom jag på att jag inte haft migrän på jag gissar en vecka. Så nu är nog effekten på topp.
Han frågade också om jag hade haft problem med hängande ögonlock, vilket jag hade, så han satte sprutorna lite högre upp. Jag ser ingen skillnad på mitt utseende den här gången, förutom när jag som bäst försöker rynka ihop min panna och det händer absolut INGENTING. Se själva vilket under.
Före botox
Efter botox. Jag försöker verkligen att se lika grym ut!
Vilken stålman!
Igår åkte vi till Polisen eftersom jag hade fått mitt namnändringsbrev från skatteverket. Det ösregnade och jag ville inte bli klappa kanin på mitt pass, så jag höll jackan över huvudet.
Det var inte ens kö på passavdelningen hos Polisen. Däremot tog det en stund att fånga mina fingeravtryck. Först var det ena som inte tog, sen det andra (varför man inte kunde spara ett i sänder vet jag inte). Sen sa kvinnan att jag skulle ta fingret i pannan, men då blev det bara ännu värre för det var meningen att jag skulle fetta till fingret, inte köra omkring det i massa puder. Sen hörde hela polisen när jag sa att jag kunde ta lite bakom örat. Usch, det låter läskigt, men jag menar inte öronvax utan att det är ... äsch, det går inte att skriva så det låter som om jag inte är en läskig alien.
Hemma hade jag tränat mig på att skriva Anja Olergård på ett helt A4-papper fullt på fram- och baksidan. Men det kändes ändå inte riktigt bra. Jag är ju tvungen att behålla den underskriften nu och inte hitta på några ändringar så mitt eget pass inte stämmer för den sakens skull. Sånt här hör man aldrig diskuteras i bröllopsforumen!
Sen fick hon ta om fotot tre gånger. Först glänste det i glasögonen. Två nya kort. "Man får inte visa tänderna". Nehej. Det lyckades till slut med ett "neutralt uttryck", aka mug shot...
De sms:ar mig när det är klart. Och då sticker vi till solen och värmen! Inte något 40-gradigt, men till lite lagom sensommar och slappa.
Och igår på ICA föll jag. Jag vill inte ge Dan Brown några pengar, för egentligen är han bara en bra historiepåhittare, inte en särskilt god författare, och han har så han behöver och lite till, men jag kunde faktiskt inte låta bli att köpa The lost symbol för 149:-. Ska spara den till bröllopsresan.
Fast detta var inte stålmannen från rubriken. Mikael har en dubbelsäng på vinden och den tog han fram. Det var flyttkartonger med f d sentimentalt innehåll (Knasentidningarna vill han sälja) inte bara i ett lager över hela golvet, utan även på höjden. Och sängen stod längst in. Han slet och slet och slet och fick till slut ut sängen, som i sig inte var det minsta lätt. Bar ner den några trappor. En massiv trä-sänggavel på axeln? Ja, det är Mikael det. Sen tog vi ut hans frysvaror och några skjortor men glömde ändå hans stekspadar (han gillar inte att mina är så breda) och osthyvlar (jag har bara en).
Några skruvar till sängen hittade vi dock inte, så vi åkte till Bauhaus också och glodde på varenda skruv de hade. Mikael som begrep lite hur det skulle se ut hittade inga. Om det är en IKEA-säng, måste vi då åka till IKEA och köpa bultar?????
Sen hade vi handlat mat också.
Gissa hur trötta vi var vid det här laget? Jag hade inte gjort mycket, men den som inte tål mycket blir också trött. Så gissa om vi var frestade av alla lukter och skyltar och pilar till pizzerior, McD, Vegabaren, kinarestauranger. Men vi stålsatte oss, som de ekonomiskt ansvariga människor vi kan vara om vi måste, och åkte hem och lagade kycklingsallad med pasta, brytbönor, vårlök, sallad, cashewnötter och en dressing med pestobas, som Mikael vägrade. Jag är faktiskt lite sugen nu, för en liten tallrik hallonkräm med mjölk räcker inte långt.
Fördelen med att hämta frysvaror från Mikael var att vi nu är ett glasshavande hus. Sånt blir man glad av :)
P.S. Min husmoderligt omedvetna kommentar för dagen är: Så mycket mer tvätt det blir för två än för en! Men så välkommen den tvätten är!!!
Det var inte ens kö på passavdelningen hos Polisen. Däremot tog det en stund att fånga mina fingeravtryck. Först var det ena som inte tog, sen det andra (varför man inte kunde spara ett i sänder vet jag inte). Sen sa kvinnan att jag skulle ta fingret i pannan, men då blev det bara ännu värre för det var meningen att jag skulle fetta till fingret, inte köra omkring det i massa puder. Sen hörde hela polisen när jag sa att jag kunde ta lite bakom örat. Usch, det låter läskigt, men jag menar inte öronvax utan att det är ... äsch, det går inte att skriva så det låter som om jag inte är en läskig alien.
Hemma hade jag tränat mig på att skriva Anja Olergård på ett helt A4-papper fullt på fram- och baksidan. Men det kändes ändå inte riktigt bra. Jag är ju tvungen att behålla den underskriften nu och inte hitta på några ändringar så mitt eget pass inte stämmer för den sakens skull. Sånt här hör man aldrig diskuteras i bröllopsforumen!
Sen fick hon ta om fotot tre gånger. Först glänste det i glasögonen. Två nya kort. "Man får inte visa tänderna". Nehej. Det lyckades till slut med ett "neutralt uttryck", aka mug shot...
De sms:ar mig när det är klart. Och då sticker vi till solen och värmen! Inte något 40-gradigt, men till lite lagom sensommar och slappa.
Och igår på ICA föll jag. Jag vill inte ge Dan Brown några pengar, för egentligen är han bara en bra historiepåhittare, inte en särskilt god författare, och han har så han behöver och lite till, men jag kunde faktiskt inte låta bli att köpa The lost symbol för 149:-. Ska spara den till bröllopsresan.
Fast detta var inte stålmannen från rubriken. Mikael har en dubbelsäng på vinden och den tog han fram. Det var flyttkartonger med f d sentimentalt innehåll (Knasentidningarna vill han sälja) inte bara i ett lager över hela golvet, utan även på höjden. Och sängen stod längst in. Han slet och slet och slet och fick till slut ut sängen, som i sig inte var det minsta lätt. Bar ner den några trappor. En massiv trä-sänggavel på axeln? Ja, det är Mikael det. Sen tog vi ut hans frysvaror och några skjortor men glömde ändå hans stekspadar (han gillar inte att mina är så breda) och osthyvlar (jag har bara en).
Några skruvar till sängen hittade vi dock inte, så vi åkte till Bauhaus också och glodde på varenda skruv de hade. Mikael som begrep lite hur det skulle se ut hittade inga. Om det är en IKEA-säng, måste vi då åka till IKEA och köpa bultar?????
Sen hade vi handlat mat också.
Gissa hur trötta vi var vid det här laget? Jag hade inte gjort mycket, men den som inte tål mycket blir också trött. Så gissa om vi var frestade av alla lukter och skyltar och pilar till pizzerior, McD, Vegabaren, kinarestauranger. Men vi stålsatte oss, som de ekonomiskt ansvariga människor vi kan vara om vi måste, och åkte hem och lagade kycklingsallad med pasta, brytbönor, vårlök, sallad, cashewnötter och en dressing med pestobas, som Mikael vägrade. Jag är faktiskt lite sugen nu, för en liten tallrik hallonkräm med mjölk räcker inte långt.
Fördelen med att hämta frysvaror från Mikael var att vi nu är ett glasshavande hus. Sånt blir man glad av :)
P.S. Min husmoderligt omedvetna kommentar för dagen är: Så mycket mer tvätt det blir för två än för en! Men så välkommen den tvätten är!!!
Ett gott gifte
Jag har nu, mild påkallad av maken, ätit frukost. Jag köpte en fransklimpa härom dagen för 6.98 och den skar jag tunna skivor av och rostade. Alltså, perfektion! Jag har gift mig till en brödrost och det var ett oerhört sensuellt möte!
De senaste två gångerna jag åt rostat bröd var på Londonhotellet med Rebecka för cirka 4 år sen, och sen efter det en gång hos Mikael när rostbrödet var mögligt i ena kanten och jag var så sugen att jag bara rev bort det mögliga.
I'm in heaven. Det var så gott!
Ni som har brödrostar, tacka dem idag för allt det goda de gör för världen. Det får inte bara gå tyst förbi.
De senaste två gångerna jag åt rostat bröd var på Londonhotellet med Rebecka för cirka 4 år sen, och sen efter det en gång hos Mikael när rostbrödet var mögligt i ena kanten och jag var så sugen att jag bara rev bort det mögliga.
I'm in heaven. Det var så gott!
Ni som har brödrostar, tacka dem idag för allt det goda de gör för världen. Det får inte bara gå tyst förbi.
Plast-middag
Karolina vågade säga ordet "plast-" om mig på bröllopet: Jag ska bli plastmormor. Plastmamma, å andra sidan, kommer jag aldrig att bli, eftersom Mikaels yngsta barn Jonathan är näst intill myndig och har högre IQ än jag.
Däremot lagade jag middag idag och åt tillsammans med Johanna och Jonathan. Det kallas plastmiddag :) Jag var knappt ens nervös. Men bägge två uppförde sig -- såvitt jag märkte -- som hemma hos Mikael, inte som hemma hos mig, om ni förstår skillnaden. Och i lördags kväll var Jonte här och såg på TV och Thomas kom också en stund. The spell is broken, såtillvida att "mitt utrymme" nu är delat med Mikael och att barnen är välkomna här.
Har också sett på bröllopskort igen och försökt börja välja ut favoriter. Det ska ju göras tackkort också. Får inte ha dubbelhaka eller bred midja. Tyvärr eliminerar det rätt många av fotona...
Sen var jag och handlade mat i två stentunga kassar, plus satte in bröllopsresepengarna på kontot. Igår kväll letade vi efter resor och hade pratat om att köpa en resa idag (härav insättningen), tills vi kom på att jag fortfarande inte har något pass. Jag som hade hoppats att resa om en dag eller två.
Däremot har jag fortfarande inte skrivit Anja Olergård. På datorn har jag gjort det ett par gånger, men jag har aldrig skrivit under med den namnteckningen. Tränade mig nån gång i december förra året, men nu måste jag bestämma på riktigt hur det ska se ut. Lurigt. Den andra underskriften har ju utvecklats från tonårshandstil till vuxen, och fungerat för mig ca 50 000 gånger (gissar bara). Hur lär man sig en ny? Ska ta ett A4-papper nu och träna mig. Det måste vara enda sättet.
P.S. Det är så bekvämt att ha Mikael här. När man är sugen på en puss och en kram går man bara bort till honom och virar in sig. En egen kyssmaskin med kramfunktion. Suveränt.
Men nu är han på toa och jag saknar honom. Tänk vad fort man kan bli beroende!
Däremot lagade jag middag idag och åt tillsammans med Johanna och Jonathan. Det kallas plastmiddag :) Jag var knappt ens nervös. Men bägge två uppförde sig -- såvitt jag märkte -- som hemma hos Mikael, inte som hemma hos mig, om ni förstår skillnaden. Och i lördags kväll var Jonte här och såg på TV och Thomas kom också en stund. The spell is broken, såtillvida att "mitt utrymme" nu är delat med Mikael och att barnen är välkomna här.
Har också sett på bröllopskort igen och försökt börja välja ut favoriter. Det ska ju göras tackkort också. Får inte ha dubbelhaka eller bred midja. Tyvärr eliminerar det rätt många av fotona...
Sen var jag och handlade mat i två stentunga kassar, plus satte in bröllopsresepengarna på kontot. Igår kväll letade vi efter resor och hade pratat om att köpa en resa idag (härav insättningen), tills vi kom på att jag fortfarande inte har något pass. Jag som hade hoppats att resa om en dag eller två.
Däremot har jag fortfarande inte skrivit Anja Olergård. På datorn har jag gjort det ett par gånger, men jag har aldrig skrivit under med den namnteckningen. Tränade mig nån gång i december förra året, men nu måste jag bestämma på riktigt hur det ska se ut. Lurigt. Den andra underskriften har ju utvecklats från tonårshandstil till vuxen, och fungerat för mig ca 50 000 gånger (gissar bara). Hur lär man sig en ny? Ska ta ett A4-papper nu och träna mig. Det måste vara enda sättet.
P.S. Det är så bekvämt att ha Mikael här. När man är sugen på en puss och en kram går man bara bort till honom och virar in sig. En egen kyssmaskin med kramfunktion. Suveränt.
Men nu är han på toa och jag saknar honom. Tänk vad fort man kan bli beroende!
Livet som gift
Ikväll var vi hos Veronica och Mats på middag. M och jag hade skrivit "tacos" på vår matlista och det var vi fick när vi blev bortbjudna. Det här med livet som gift går som på räls, det märker ni va :)
M&V frågade om vi haft vårt första gräl än och vi kunde snabbt erkänna att vi har det (fast mamma har sagt att man inte ska gifta sig med nån utan att ha grälat, och det har vi också). De frågade om anledningen. Djärvt. Tja, det var väl mest Mats som frågade och han och Mikael är ju "tajta". Grälanledningen var diabetesen. Jag tycker fortfarande att man borde spela in Mikael när han har lågt socker, så han får se att han inte uppför sig så normalt som han känner sig. Anyway.
Mikael kallade vårt gräl för ett "bra gräl". Och det slutade ju bra, slutade med ökad förståelse, inlevelse och kärlek för varandra. Så har alla våra gräl slutat. De är fasligt jobbiga under tiden, men slutar alltid bra, för att vi anstränger oss och "offrar" energi på nåt som är tråkigt och ansträngande men som betalar sig i ökad kärlek. Jag insåg plötsligt att bra gräl inte är en självklarhet. Mikael har nog haft en hel del dåliga gräl i sitt liv. Annars skiljer man sig nog inte.
Så ja, trots att vi har haft ett gräl den här veckan är livet som gift underbart. Vi hoppas på att inte ha så många fler gräl, men inser bägge två att vi inte kommer att kunna leva ett helt liv tillsammans utan att bli trötta, ofullkomliga och ha olika åsikt/syn på saker och ting. Men bara grälen är bra gräl så kommer de att stärka oss.
Äktenskap är arbete, för intimitet kräver saker av en. Men det är värt det.
Sån specialist jag låter som efter en vecka. Besserwisser, eller hur!
M&V frågade om vi haft vårt första gräl än och vi kunde snabbt erkänna att vi har det (fast mamma har sagt att man inte ska gifta sig med nån utan att ha grälat, och det har vi också). De frågade om anledningen. Djärvt. Tja, det var väl mest Mats som frågade och han och Mikael är ju "tajta". Grälanledningen var diabetesen. Jag tycker fortfarande att man borde spela in Mikael när han har lågt socker, så han får se att han inte uppför sig så normalt som han känner sig. Anyway.
Mikael kallade vårt gräl för ett "bra gräl". Och det slutade ju bra, slutade med ökad förståelse, inlevelse och kärlek för varandra. Så har alla våra gräl slutat. De är fasligt jobbiga under tiden, men slutar alltid bra, för att vi anstränger oss och "offrar" energi på nåt som är tråkigt och ansträngande men som betalar sig i ökad kärlek. Jag insåg plötsligt att bra gräl inte är en självklarhet. Mikael har nog haft en hel del dåliga gräl i sitt liv. Annars skiljer man sig nog inte.
Så ja, trots att vi har haft ett gräl den här veckan är livet som gift underbart. Vi hoppas på att inte ha så många fler gräl, men inser bägge två att vi inte kommer att kunna leva ett helt liv tillsammans utan att bli trötta, ofullkomliga och ha olika åsikt/syn på saker och ting. Men bara grälen är bra gräl så kommer de att stärka oss.
Äktenskap är arbete, för intimitet kräver saker av en. Men det är värt det.
Sån specialist jag låter som efter en vecka. Besserwisser, eller hur!
Såååååå fattig???
Mikael hade pengar på kontot igår men antagligen inte jag (nya pengar först idag), så han betalade min medicin och så skulle vi in till VI och köpa lite mat. På vägen stack jag kortet i Bankomaten och tryckte på Kontoutdrag för att se om jag var fattig.
Tydligen var jag så fattig att de inte ens hade råd att ge mig ett kontoutdrag, ty på lappen stod att läsa: Uttag medges ej.
Mikael betalade maten. Och jag firade till och med med ett paket lakritssnören. Det var längesen!!! Och gott var det.
Laxpannan blev för stark för mig men lagom för Mikael. Vår mat kommer nog att bli sån -- lagom för den ena och för svag eller för stark för den andra. Så jag antar att jag får laga lagom mat till mig och alltid ha kryddor på bordet till Mikael.
Idag har vi fått vår första post som gifta. Men det stod Anja Klarin Olergård på kuvertet. Kanske för säkerhets skull. HSB har inte ändrat på brevlådan än. Bra att brevbäraren får vänja sig lite.
Förresten skrev jag under en blankett igår om att vissa personer får lov att ta ut mina mediciner åt mig på Apoteket. Rätt på platsen för Underskrift skriver jag mitt slarviga Anja Klarin och ignorerade helt att jag heter Olergård. Jag visste inte hur man skriver det. Får träna mig på min namnteckning. När jag har tittat på lite foton.
Förresten tittade vi på resor igår. Jag tror jag vill till turkost hav och solstol med parasoll.
Tydligen var jag så fattig att de inte ens hade råd att ge mig ett kontoutdrag, ty på lappen stod att läsa: Uttag medges ej.
Mikael betalade maten. Och jag firade till och med med ett paket lakritssnören. Det var längesen!!! Och gott var det.
Laxpannan blev för stark för mig men lagom för Mikael. Vår mat kommer nog att bli sån -- lagom för den ena och för svag eller för stark för den andra. Så jag antar att jag får laga lagom mat till mig och alltid ha kryddor på bordet till Mikael.
Idag har vi fått vår första post som gifta. Men det stod Anja Klarin Olergård på kuvertet. Kanske för säkerhets skull. HSB har inte ändrat på brevlådan än. Bra att brevbäraren får vänja sig lite.
Förresten skrev jag under en blankett igår om att vissa personer får lov att ta ut mina mediciner åt mig på Apoteket. Rätt på platsen för Underskrift skriver jag mitt slarviga Anja Klarin och ignorerade helt att jag heter Olergård. Jag visste inte hur man skriver det. Får träna mig på min namnteckning. När jag har tittat på lite foton.
Förresten tittade vi på resor igår. Jag tror jag vill till turkost hav och solstol med parasoll.
Nygift
Allt gick bra, vi sa ja på rätt ställe och lipade på fel (det finns ju inget rätt ställe att gråta en sån här dag -- man vill ju hålla sig hela dagen).
Hade ju inte med mig min kamera så jag har inte ett enda foto att sätta in, men det kommer. Ska terra fotograferna Magnus och Stuffe.
Jag är inte riktigt van än att vara gift, men det kommer nog. Det är i alla fall underbart och känns naturligt (och surrealistiskt på samma gång) och väldigt rätt.
Jag berättar med om allt så fort jag har fått foton, och då gör jag det på bröllopsbloggen.
Hälsningar Anja Olergård :)
Hade ju inte med mig min kamera så jag har inte ett enda foto att sätta in, men det kommer. Ska terra fotograferna Magnus och Stuffe.
Jag är inte riktigt van än att vara gift, men det kommer nog. Det är i alla fall underbart och känns naturligt (och surrealistiskt på samma gång) och väldigt rätt.
Jag berättar med om allt så fort jag har fått foton, och då gör jag det på bröllopsbloggen.
Hälsningar Anja Olergård :)
Handsprit och bebisar
Köpte handsprit på Claes Ohlson idag men glömde såklart använda den innan jag åt hamburgare och pommes på Vegabaren. Det var det jag trodde när jag köpte den, att jag skulle glömma att använda den... Nu har jag dessutom gnidit in alla bakterierna från stan på tangentbordet också.
Skönt att få nåt annat än bröllop att tänka på -- dundersöta nya foton på tvillingarna. Atlanten är vidrigt stor.
Skönt att få nåt annat än bröllop att tänka på -- dundersöta nya foton på tvillingarna. Atlanten är vidrigt stor.
Fläskfeber
Idag har jag lärt mig på Agenda att man bäst kan skydda sig mot influensan genom att tvätta händerna och hålla dem borta från ansiktet. Ja, kanske inte specifikt att det är bättre än vaccination, men det bästa man kan göra själv. Jag fick också veta att man ska tvätta händerna i 20 sekunder. Det är så lång tid det tar att sjunga Blinka lilla stjärna. Jag gjorde det ikväll. Kändes som en evighet. Vattnet hann bli kokhett. Jag blev så tvättad om händerna att det absolut inte gick att låta bli handkräm.
Men jag är lite orolig för influensan. Jag blir så däckad av en liten bacill, att jag hoppas att jag inte får en stor. Hostar ju och får feber om jag gör för mycket, så utgångsläget är ju inte så bra. Är glad att mamma och pappa är "rädda för folk", dvs försöker undvika att ta i hand nu, och att Mikael verkar ha ett superstarkt immunförsvar.
20 sekunder. Vilket tålamod. Men det får det vara värt. Och ta mig inte i hand om ni ser mig.
Men jag är lite orolig för influensan. Jag blir så däckad av en liten bacill, att jag hoppas att jag inte får en stor. Hostar ju och får feber om jag gör för mycket, så utgångsläget är ju inte så bra. Är glad att mamma och pappa är "rädda för folk", dvs försöker undvika att ta i hand nu, och att Mikael verkar ha ett superstarkt immunförsvar.
20 sekunder. Vilket tålamod. Men det får det vara värt. Och ta mig inte i hand om ni ser mig.
Emily Watts hatar:
In no particular order:
1. Seat belts on airplanes. Someone goes through, I swear, and shortens them all up before we get on board. I always feel an urgency to hide how far out I have to extend the thing to get it around me.
2. Finding a moldy potato in the middle of a 10-pound bag.
3. Weeds. Particularly the pernicious ones that get right in among the roots of other plants.
4. Having to decide what to fix for dinner every single night. I don't mind the cooking. I just hate the deciding.
5. Fatigue.
6. Getting sucked in to a TV show for an hour and at the end of the hour thinking, "Man, that was a waste of time."
7. Burning the roof of my mouth because I'm too hungry to wait for my pizza to cool. And then having that little flap of damaged skin hanging there right behind my front teeth for several days afterward.
8. Waking up from a nightmare feeling more exhausted from the trauma of the dream than I was feeling when I fell into bed exhausted from the trauma of the day.
9. Worries that never quite shake themselves loose from my subconscious, even when I know there's nothing I can do about them.
10. Feeling hungry when I know darn well I've consumed enough calories to fill me up and my continued "need" to eat is purely emotional.
Källa: Emily Watts Blog
What's on YOUR list?
Mamma lärde mig att man inte skulle säga "Jag hatar", så här följer min något mindre spirituella lista:
"Jag tycker väldigt illa om":
1. Migrän
2. Sömnproblem
3. Energibrist
4. Smärta
5. Gräl
6. Svettas
7. Stress
8. Manipulation
9. Vara tjock
10. När Mikael har det jobbigt
Vad är dina 10?
1. Seat belts on airplanes. Someone goes through, I swear, and shortens them all up before we get on board. I always feel an urgency to hide how far out I have to extend the thing to get it around me.
2. Finding a moldy potato in the middle of a 10-pound bag.
3. Weeds. Particularly the pernicious ones that get right in among the roots of other plants.
4. Having to decide what to fix for dinner every single night. I don't mind the cooking. I just hate the deciding.
5. Fatigue.
6. Getting sucked in to a TV show for an hour and at the end of the hour thinking, "Man, that was a waste of time."
7. Burning the roof of my mouth because I'm too hungry to wait for my pizza to cool. And then having that little flap of damaged skin hanging there right behind my front teeth for several days afterward.
8. Waking up from a nightmare feeling more exhausted from the trauma of the dream than I was feeling when I fell into bed exhausted from the trauma of the day.
9. Worries that never quite shake themselves loose from my subconscious, even when I know there's nothing I can do about them.
10. Feeling hungry when I know darn well I've consumed enough calories to fill me up and my continued "need" to eat is purely emotional.
Källa: Emily Watts Blog
What's on YOUR list?
Mamma lärde mig att man inte skulle säga "Jag hatar", så här följer min något mindre spirituella lista:
"Jag tycker väldigt illa om":
1. Migrän
2. Sömnproblem
3. Energibrist
4. Smärta
5. Gräl
6. Svettas
7. Stress
8. Manipulation
9. Vara tjock
10. När Mikael har det jobbigt
Vad är dina 10?
Sort of
Hörde vid middagen med familjen idag en filosofering (källan har jag glömt) om de små orden "sort of". Alla ungdomar säger det och då betyder det i det närmaste ingenting. Men det kan ha stor betydelse. Lägg till "sort of" efter de här normala uttrycken får du se:
I love you.
You'll live.
It's a boy.
I love you.
You'll live.
It's a boy.
Min stackars Ellys
Har bara hört ryktesvägen än så länge, men Ellens vecka i Kina var inte sådär underbar precis. (Fast hon klarade jobbet bra, vilket man inte tvivlar på om man känner henne.)
Planet var knöfullt och hon satt inklämd utan rörelseförmåga
Ryggen pajade på ditresan
Diarré hela veckan (och hon har STÅLMAGE)
Migrän hela veckan, och slut på Celebra
Ryggen pajade på hemresan
Morgonen efter, d v s idag, skulle hon upp halv 9 för att vara ledare åt ungdomar på tempelresa.
Lilla gumman! Kul födelsedag...
(Apropå migrän så har jag bara testat 4 gånger idag om jag kan höja på ögonbrynen. Inget är som väntans tider.)
Planet var knöfullt och hon satt inklämd utan rörelseförmåga
Ryggen pajade på ditresan
Diarré hela veckan (och hon har STÅLMAGE)
Migrän hela veckan, och slut på Celebra
Ryggen pajade på hemresan
Morgonen efter, d v s idag, skulle hon upp halv 9 för att vara ledare åt ungdomar på tempelresa.
Lilla gumman! Kul födelsedag...
(Apropå migrän så har jag bara testat 4 gånger idag om jag kan höja på ögonbrynen. Inget är som väntans tider.)
Väluppfostrad buse
Mamma pratade med Annika S idag, som berättade två så roliga saker.
Alexander kom hem från mission i förrgår och får lära känna sin två-årige bror från början. Nån dag hade Alex dock ropat lite oroligt: Min ring är borta, jag tror det är Christoffer som har tagit den. Annikas svar: Kolla i akvariet.
Så surrealistiskt. Mamman vet att ungens senaste ploj är att slänga grejer i akvariet. Mammor vet förstås sånt.
Annika sa också att Christoffer inte gillar när hon pratar i telefon. En normal tvååring kanske skulle ropa nej, en ouppfostrad skulle skrika nej och dessutom slå mamman, men Christoffer säger: Snälla mamma, ring inte. Hejdlöst roligt på nåt vis.
Johan däremot älskade när mamma pratade i telefon. Då kunde han busa. Favorittrickset var väl att blanda saker på skafferihyllan: Honung, sirap, havregryn, socker, mjöl, lingonsylt.
Det är sånt man vill höra när man är ledsen att man inte ska få några barn. Ska spara den tanken tills nästa gång det inträffar.
Alexander kom hem från mission i förrgår och får lära känna sin två-årige bror från början. Nån dag hade Alex dock ropat lite oroligt: Min ring är borta, jag tror det är Christoffer som har tagit den. Annikas svar: Kolla i akvariet.
Så surrealistiskt. Mamman vet att ungens senaste ploj är att slänga grejer i akvariet. Mammor vet förstås sånt.
Annika sa också att Christoffer inte gillar när hon pratar i telefon. En normal tvååring kanske skulle ropa nej, en ouppfostrad skulle skrika nej och dessutom slå mamman, men Christoffer säger: Snälla mamma, ring inte. Hejdlöst roligt på nåt vis.
Johan däremot älskade när mamma pratade i telefon. Då kunde han busa. Favorittrickset var väl att blanda saker på skafferihyllan: Honung, sirap, havregryn, socker, mjöl, lingonsylt.
Det är sånt man vill höra när man är ledsen att man inte ska få några barn. Ska spara den tanken tills nästa gång det inträffar.
Interaktivitet på högsta nivå
DN skriver:
På midsommarafton knivdödades en 21-årig man i Köpingsvik på Öland. Nu har fallet uppmärksammats i TV3:s "Efterlyst" – och polisens misstankar stärkts. - Tipsen innehöll samma namn som vi har, säger Ulf Karlsson, informationschef vid polisen.
Som sagt, interaktivt agerande när det är som bäst. Att TV:n kan hjälpa polisen, det gillar jag. Alla media är inte onda :)
På midsommarafton knivdödades en 21-årig man i Köpingsvik på Öland. Nu har fallet uppmärksammats i TV3:s "Efterlyst" – och polisens misstankar stärkts. - Tipsen innehöll samma namn som vi har, säger Ulf Karlsson, informationschef vid polisen.
Som sagt, interaktivt agerande när det är som bäst. Att TV:n kan hjälpa polisen, det gillar jag. Alla media är inte onda :)
Inget stormande sinne
Läste nyss i DN om hur det "överallt", t o m i The Guardian, skrivits upprörda krönikor och inlägg med hänsyn till att IKEA har bytt typsnitt från Futura till Verdana i sin brittiska katalog.
Ni vet att jag har en talang för att bli upprörd. Detta rör mig överhuvud taget inte.
Foto: Fredrik Sandberg / Scanpix
Ni vet att jag har en talang för att bli upprörd. Detta rör mig överhuvud taget inte.
Foto: Fredrik Sandberg / Scanpix
Lyxbil i Borås?
På väg hem från Uppsala såg vi en trailer som körde en splitter ny sportbil (sportbil var allt jag hann se att det var, men M sa att det var en Koenigsegg) med "Hedin bil" på ramen kring registreringsnumret. Betyder det att en boråsare ska köra omkring i en Koenigsegg?
Att tänka på såna här mysterier gör att man aldrig får tråkigt :)
P.S. Undrar om nån tycker att man är insatt om man börjar kalla Koenigsegg-bilarna för Chrille istället. Som om man är du med grundaren, Christian von Koenigsegg. Förresten heter hans fru Halldora (sett på Wikipedia). Det måste hon vara ensam om!
Att tänka på såna här mysterier gör att man aldrig får tråkigt :)
P.S. Undrar om nån tycker att man är insatt om man börjar kalla Koenigsegg-bilarna för Chrille istället. Som om man är du med grundaren, Christian von Koenigsegg. Förresten heter hans fru Halldora (sett på Wikipedia). Det måste hon vara ensam om!
Inlägg med tidsfördröjning
Har ibland läst på proffsbloggares sidor att de skriver alla veckans inlägg på måndag morgon och sen programmerar dem till att publiceras med lagom mellanrum under veckan. Smidigt. Men jag har trott att det är nån widget eller program som gör det. Hur som helst så har jag trott att "det måste vara svårt".
Haha. Ni kanske har vetat detta i evigheter, men på Blogger kan man ändra tiden för inlägget (vilket jag gjort några gånger när jag först har sparat ett utkast som jag sedan har redigerat och publicerat). Om man bara sätter den dagen och tiden i framtiden istället, så håller Blogger själv reda på när inlägget ska publiceras.
Och eftersom jag ska vara på sömnutredning i Uppsala tre dar nästa vecka, så har jag lagt in några inlägg som ska publiceras både här och på bröllopsbloggen medan jag är borta och datorlös. Hihi, känner mig så dumstolt. Det kanske är världens mest självklara sak för er andra, men jag har just kommit på det.
P.S. Haha. Hittade det här inlägget i Utkast. Det är fem dagar gammalt. Har inte ens lyckats publicera mitt inlägg om att jag har lärt mig publicera med tidsfördröjning. Tur att jag var så smart till att börja med, annars hade jag nog inte haft mycket kvar i huvet vid det här laget! Det går utför!!!
Haha. Ni kanske har vetat detta i evigheter, men på Blogger kan man ändra tiden för inlägget (vilket jag gjort några gånger när jag först har sparat ett utkast som jag sedan har redigerat och publicerat). Om man bara sätter den dagen och tiden i framtiden istället, så håller Blogger själv reda på när inlägget ska publiceras.
Och eftersom jag ska vara på sömnutredning i Uppsala tre dar nästa vecka, så har jag lagt in några inlägg som ska publiceras både här och på bröllopsbloggen medan jag är borta och datorlös. Hihi, känner mig så dumstolt. Det kanske är världens mest självklara sak för er andra, men jag har just kommit på det.
P.S. Haha. Hittade det här inlägget i Utkast. Det är fem dagar gammalt. Har inte ens lyckats publicera mitt inlägg om att jag har lärt mig publicera med tidsfördröjning. Tur att jag var så smart till att börja med, annars hade jag nog inte haft mycket kvar i huvet vid det här laget! Det går utför!!!
Töjer mig uppe
Har grymt migrän. Tror det är väderomslaget. Provar hela tiden att rynka ögonbrynen för att se när det inte går längre. Längtar. Fast om man ska vara positiv så låter det väldigt mysigt när det regnar på fönsterblecket.
Pratade med M om maten till bröllopet. Budget och smak ska samsas! Vi har kommit sååå mycket närmare en lösning nu. Måste dock klaga på att jag inte bara är slut i kroppen utan så borta i hjärnan. Får ögonblicklickslånga minnesluckor flera gånger om dagen (inte de där långa dock som är lite läskigare) och börjar känna mig Alzheimers. Lite jobbigt att diskutera med en som inte vet vad man sa för tre minuter sen. Tur att han älskar mig!
Aj, nu hostade jag. Det gjorde ont i huvudet. Borde lägga mig så jag inte förstör min fina nya rytm.
Hittade följande toapappersrullar (!!!) på Curbly.
Pratade med M om maten till bröllopet. Budget och smak ska samsas! Vi har kommit sååå mycket närmare en lösning nu. Måste dock klaga på att jag inte bara är slut i kroppen utan så borta i hjärnan. Får ögonblicklickslånga minnesluckor flera gånger om dagen (inte de där långa dock som är lite läskigare) och börjar känna mig Alzheimers. Lite jobbigt att diskutera med en som inte vet vad man sa för tre minuter sen. Tur att han älskar mig!
Aj, nu hostade jag. Det gjorde ont i huvudet. Borde lägga mig så jag inte förstör min fina nya rytm.
Hittade följande toapappersrullar (!!!) på Curbly.
Glödlampor?
Hur många författare behövs för att skruva i en glödlampa?
1 september, 2009 av Augustin Erba, sett på Christin Ljungqvists författarblogg
1 för att skruva i lampan.
7 för skriva att man måste skruva åt rätt håll.
31 för att skriva att man borde få skruva åt vilket håll man vill, bara den lyser.
11 som tycker att det är larvigt att skriva manifest.
35 som tycker att glödlampsbyte "känns gjort".
26 som säger att det är förläggarens fel att det är mörkt.
45 som skruvat i sin första lampa och nu har prestationsångest inför att skruva i sin andra.
38 som säger att det är förlagets bristande marknadsföring av lampan som gör att den inte lyser.
1 (Jan Guillou) som protesterar mot glödlampor och menar att riktiga romaner skrivs i skenet av stearinljus.
1 september, 2009 av Augustin Erba, sett på Christin Ljungqvists författarblogg
1 för att skruva i lampan.
7 för skriva att man måste skruva åt rätt håll.
31 för att skriva att man borde få skruva åt vilket håll man vill, bara den lyser.
11 som tycker att det är larvigt att skriva manifest.
35 som tycker att glödlampsbyte "känns gjort".
26 som säger att det är förläggarens fel att det är mörkt.
45 som skruvat i sin första lampa och nu har prestationsångest inför att skruva i sin andra.
38 som säger att det är förlagets bristande marknadsföring av lampan som gör att den inte lyser.
1 (Jan Guillou) som protesterar mot glödlampor och menar att riktiga romaner skrivs i skenet av stearinljus.
Utflykt och annat
Sömnutredningsrapport, del 2
Här är jag i min säng (före rumsbytet visserligen, men ändå)
som är tydligt markerad med PSYK.
Igår på eftermiddagen tog Mikael med mig in till stan (i detta fall alltså Uppsala) för att rastas lite så jag skulle trötta ut mig och kunna sova i natt också, efter 14 timmars sömn. (Tricket funkade förresten, men mer om det sen). Jag såg lite av stan från bilen, sen gick vi på pizzeria och jag åt en Calzone special som var riktigt god. Mikael åt nåt kött med gorgonzolasås och han var också nöjd.
Sen hittade Mikael bättre än i en labyrint tillbaka till bion, släppte av mig och parkerade medan jag gick till salongen (som var en kilometer in i en lång korridor). Det hade väl varit ett dussin filmer att välja mellan och inte alla gick på veckodagar. Trots min motvilja för svensk teater vågade vi på oss att se på "Johan Falk - Gruppen för särskilda insatser". Vi tyckte bägge två att den var riktigt bra! En recension i DN sågar filmen ungefär vid fotknölarna -- även om jag håller med om det lilla jag hann läsa om dialogen bland annat -- och en snabb översikt visar att de flesta recensenter verkar hålla med. Men vem bryr sig. Vi kanske hade så försvinnande låga förhoppningar om en svensk polisfilm att vi nästan gillade den :) M tyckte Mikael Tornving var bäst, och han huvudskådisen sämst. Jag uppskattade att han pratade långsamt och tydligt, så även svårkoncentrerade folk kunde höra vad han sa. Faktum är att jag hörde vad de flesta sa, och tyckte dessutom inte att skådisarna skådespelade särskilt mycket. Inte som det brukar vara på svensk teater.
Sen kan man fråga sig varför typ alla foton från filmen handlar om vapen. Men filmen var faktiskt inte så våldsam!
Hur som helst. M hittade tillbaka till sjukhuset i mörkret, fast det var inte på själva Akademiska sjukhuset utan nån bifilial som rymde många sorters psykavdelningar. Precis vid infarten hann jag skymta prefixet kriminal- och antar att jag har tillbringat de senaste dagarna med antingen de vanliga tokiga eller de kriminellt tokiga. M säger att jag är nästintill hysteriskt rädd för att bli tagen för psykotisk. De släppte ut mig idag i alla fall.
Och vistelsen har på det hela taget varit bra. Igår natt somnade jag nån gång efter 23, vilket får anses som väldigt lyckat. Blev väckt halv 11. Träffade samma läkare som i måndags och hade ett bra samtal med henne. Hon tog ME på allvar och kom inte med råd som var omöjliga med tanke på det. Vi såg på mina sömnkurvor och det visar sig att jag bägge nätterna hade en djupsömnsdip. Man kan/borde ha två, så det blir som en rumpa, sa hon. En var ändå mer än jag trodde. Dessutom sa hon att min sömntid är lite för lång, och om jag minskar den kan det hända att den blir mer lik en normal människas, och att den andra djupsömnsdipen kommer också. Mikael formulerade det perfekt när han sa att jag ska sova lite mindre och vila lite mer. Läkaren och jag kom fram till att 10 timmar per natt nog skulle vara bättre än 11.
Dessutom, och detta är riktigt hoppfullt, märkte jag att efter ca två timmar av rätt stillsamt och uttråkat sängliggande med endast Liahona och en deckare som sällskap, så gick tröttheten över i sömnighet. Tidigare har jag alltid bara väntat på att sömnigheten ska infinna sig, men nu märkte jag att jag kan tråka fram den! Läkaren sa också att det är extra viktigt för folk med dygsrytmrubbningar att få ljus när man vaknar och inget ljus när man ska sova. Hon tipsade om att se på TV med solglasögon. Det ska jag prova nu!
Ska bli skönt att sova utan sladdar inatt!
Efter utskrivningen åkte vi till Mikaels mamma och fick mat och tog oss sen till Stockholm. Dags för mitt älskade botox! Inte en dag försent, tänke jag igår kväll när migrännässprayen sved i svalget. Sprutorna gjorde mycket ondare än förra gången, men M kom ihåg att jag var nypillrad med smärtstillande förra gången och det kan ha gjort skillnaden. Eller så är det bara olika.
Om man tar botox oftare än var tredje månad är risken större för att man ska sätta igång immunförsvaret mot giftet och bli immun mot det. I så fall kan man aldrig mer ta det för effekten har försvunnit. Och jag antar att det är värt det att få två migränfria månader och sen ha en månad med migrän. Fick nästa tid i början/mitten på december.
Häör ser ni mina små stick. Jag glömde räkna, men tror det var 10-12 stycken. Två syns i mitten av pannan, sen ser man ett vid ena ögonbrynet.
Här är jag i min säng (före rumsbytet visserligen, men ändå)
som är tydligt markerad med PSYK.
Igår på eftermiddagen tog Mikael med mig in till stan (i detta fall alltså Uppsala) för att rastas lite så jag skulle trötta ut mig och kunna sova i natt också, efter 14 timmars sömn. (Tricket funkade förresten, men mer om det sen). Jag såg lite av stan från bilen, sen gick vi på pizzeria och jag åt en Calzone special som var riktigt god. Mikael åt nåt kött med gorgonzolasås och han var också nöjd.
Sen hittade Mikael bättre än i en labyrint tillbaka till bion, släppte av mig och parkerade medan jag gick till salongen (som var en kilometer in i en lång korridor). Det hade väl varit ett dussin filmer att välja mellan och inte alla gick på veckodagar. Trots min motvilja för svensk teater vågade vi på oss att se på "Johan Falk - Gruppen för särskilda insatser". Vi tyckte bägge två att den var riktigt bra! En recension i DN sågar filmen ungefär vid fotknölarna -- även om jag håller med om det lilla jag hann läsa om dialogen bland annat -- och en snabb översikt visar att de flesta recensenter verkar hålla med. Men vem bryr sig. Vi kanske hade så försvinnande låga förhoppningar om en svensk polisfilm att vi nästan gillade den :) M tyckte Mikael Tornving var bäst, och han huvudskådisen sämst. Jag uppskattade att han pratade långsamt och tydligt, så även svårkoncentrerade folk kunde höra vad han sa. Faktum är att jag hörde vad de flesta sa, och tyckte dessutom inte att skådisarna skådespelade särskilt mycket. Inte som det brukar vara på svensk teater.
Sen kan man fråga sig varför typ alla foton från filmen handlar om vapen. Men filmen var faktiskt inte så våldsam!
Hur som helst. M hittade tillbaka till sjukhuset i mörkret, fast det var inte på själva Akademiska sjukhuset utan nån bifilial som rymde många sorters psykavdelningar. Precis vid infarten hann jag skymta prefixet kriminal- och antar att jag har tillbringat de senaste dagarna med antingen de vanliga tokiga eller de kriminellt tokiga. M säger att jag är nästintill hysteriskt rädd för att bli tagen för psykotisk. De släppte ut mig idag i alla fall.
Och vistelsen har på det hela taget varit bra. Igår natt somnade jag nån gång efter 23, vilket får anses som väldigt lyckat. Blev väckt halv 11. Träffade samma läkare som i måndags och hade ett bra samtal med henne. Hon tog ME på allvar och kom inte med råd som var omöjliga med tanke på det. Vi såg på mina sömnkurvor och det visar sig att jag bägge nätterna hade en djupsömnsdip. Man kan/borde ha två, så det blir som en rumpa, sa hon. En var ändå mer än jag trodde. Dessutom sa hon att min sömntid är lite för lång, och om jag minskar den kan det hända att den blir mer lik en normal människas, och att den andra djupsömnsdipen kommer också. Mikael formulerade det perfekt när han sa att jag ska sova lite mindre och vila lite mer. Läkaren och jag kom fram till att 10 timmar per natt nog skulle vara bättre än 11.
Dessutom, och detta är riktigt hoppfullt, märkte jag att efter ca två timmar av rätt stillsamt och uttråkat sängliggande med endast Liahona och en deckare som sällskap, så gick tröttheten över i sömnighet. Tidigare har jag alltid bara väntat på att sömnigheten ska infinna sig, men nu märkte jag att jag kan tråka fram den! Läkaren sa också att det är extra viktigt för folk med dygsrytmrubbningar att få ljus när man vaknar och inget ljus när man ska sova. Hon tipsade om att se på TV med solglasögon. Det ska jag prova nu!
Ska bli skönt att sova utan sladdar inatt!
Efter utskrivningen åkte vi till Mikaels mamma och fick mat och tog oss sen till Stockholm. Dags för mitt älskade botox! Inte en dag försent, tänke jag igår kväll när migrännässprayen sved i svalget. Sprutorna gjorde mycket ondare än förra gången, men M kom ihåg att jag var nypillrad med smärtstillande förra gången och det kan ha gjort skillnaden. Eller så är det bara olika.
Om man tar botox oftare än var tredje månad är risken större för att man ska sätta igång immunförsvaret mot giftet och bli immun mot det. I så fall kan man aldrig mer ta det för effekten har försvunnit. Och jag antar att det är värt det att få två migränfria månader och sen ha en månad med migrän. Fick nästa tid i början/mitten på december.
Häör ser ni mina små stick. Jag glömde räkna, men tror det var 10-12 stycken. Två syns i mitten av pannan, sen ser man ett vid ena ögonbrynet.
Rapport från sömnkliniken
Mikael bokade en dator åt mig igår på biblioteket tvärs över avdelningen så jag kunde kolla min mail. Man är ju inte riktigt människa om man inte är uppkopplad med jämna mellanrum :)
Jag sov bara 3 h igår natt så jag hade inga problem med att somna igår kväll. Ögonen föll ihop ca 23.00 och jag vakande inte på riktigt förrän 13.10 när en städtant kom in i mitt rum och städade toan. Sen tog de prover på mig och ryckte bort sladdarna, sen duschade jag och sen fick jag lunch som de hade sparat -- spaghetti och köttfärssås, och en Jacky chokladpudding till efterrätt. Jag har det rätt bra här.
Mikael är på väg hit igen men antingen hittar han inte eller så har han slut på bensin eller så stod han i duschen länge :) Jag lipade lite igår när jag talade med läkaren, men bara lite lagom, inte sådär hysteriskt. Efteråt kom han fram och kramade mig. Hans närvaro här gör detta så mycket trevligare Ikväll är jag dock lite lite rädd för, eftersom jag sov så många timmar i natt. Men det blir väl bra att testa hur jag sover när jag inte sover också,som omväxling mot natten.
Jaja, nu är min tid snart ute så jag slutar nu. Tack för att ni tänker på mig.
Jag sov bara 3 h igår natt så jag hade inga problem med att somna igår kväll. Ögonen föll ihop ca 23.00 och jag vakande inte på riktigt förrän 13.10 när en städtant kom in i mitt rum och städade toan. Sen tog de prover på mig och ryckte bort sladdarna, sen duschade jag och sen fick jag lunch som de hade sparat -- spaghetti och köttfärssås, och en Jacky chokladpudding till efterrätt. Jag har det rätt bra här.
Mikael är på väg hit igen men antingen hittar han inte eller så har han slut på bensin eller så stod han i duschen länge :) Jag lipade lite igår när jag talade med läkaren, men bara lite lagom, inte sådär hysteriskt. Efteråt kom han fram och kramade mig. Hans närvaro här gör detta så mycket trevligare Ikväll är jag dock lite lite rädd för, eftersom jag sov så många timmar i natt. Men det blir väl bra att testa hur jag sover när jag inte sover också,som omväxling mot natten.
Jaja, nu är min tid snart ute så jag slutar nu. Tack för att ni tänker på mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)