1) Vad sur man blir när man har rejält ont! Mamma är ju ett under av tålamod, inser jag nu.
2) Om mamma inte hade haft kryckor hemma hade jag varit betydligt surare. Tur att hon är en sån handikappa.
3) Men det är ändå så att man kan må bättre bara man är glad. Jag mår fysiskt sett sämre idag -- i a f har jag mer ont -- än härom dagen, men då var jag liksom så trött att jag blev deppig av det. Depp ÄR värst!
4) Det här har hittills (peppar peppar) varit första medicinfria (ja, ni vet att det bara betyder extra smärtstillande) dagen på så länge jag kan minnas.
5) De ringde just från läkaren. Inget är fel... Det är ungefär som det brukar m a o. Nån tyroidnivå som var 21 när den var som värst är 0.02 nu. Men det är sånt pulande med att få det rätt! Har hållit på i flera år och ändrat doser och tagit nya prover och väntat och ändå blir det aldrig riktigt rätt. Jaja. Upp å ner.
P.S. Nu hötter mamma med fingret och upprepar alla saker hon sagt idag som jag inte får skriva på bloggen. Ni skulle bara veta vad hon häver ur sig för roligheter. Hon och pappa. Livet är ljuvligt i all sin misär.
Förresten ska de inhysa Ellysen på hotell och slussa henne runt stan med droska till hennes bejublade tävlingsmedverkan i televisionen. Go linslusen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar