Officiellt jul!!!

Förutom att Kajsa och Elsa och Michaela kom -- de yngre underhöll mig medan Michaela räddade mig från mina husdjur, dammdinosaurierna -- och gav mig några nya klassikercitat varav "Ja ha tlosol" nog vinner, så firades den ankommande julen äntligen in på ett officiellt sätt. Det var nämligen julmarknad på Tjolöholms slott. Det var konsthantverkare och matutställare (och mycket god provsmakning. Jag kan garantera att efter både senapssill, vörtbröd, pepparkaka och chokladpralin med saffranssmak står julen verkligen för dörren! Jag ska ta fram adventsljusstakarna imorgon!!!) Dessutom fick vi gå på visning i slottets övre våningar där självaste Blanche Bonde visade runt oss i de julpyntade salarna och berättade om sina jultraditioner.

Sen fanns det ett vagnsstall med sommarvagnar och vintervagnar och cabrioleter och annat. Och lite coola ryttarkostymer. Och så luktade det brända mandlar i snålblåsten. Det enda som hade fullkomnat det hela var nog ett lätt snötäcke, som dock inte skulle falla medan vi var där, såklart, utan före det, för att klä landskapet i ett vackert täcke av diamanter. Mmm, snööööö.

Nån hade kraschat bilen på väg mellan Tjolöholm och Kungbacka, så den ynka milen tog över en timme att köra. Eftersom det inte hade bjudits på slottsmiddag (utan antingen bara korv eller våfflor eller overpriced lussekatter) så började det ju suga rejält i tarmen speciellt efter vår Stau. Till slut var jag nästan färdig att stanna på IKEA eller på kinarestaurangen vid Mölndalsbro. Men vi ålades oss in i mina gamla jaktmarker och gick på Golden Days. Apropå det har jag en filosofisk tanke också. Maten var sådär, lite halvdassigt kött och bearnaisesås som den smakar mest. De hade lite tryfflar vid rödvinssåsen, men om köttet inte är imponerande och pommes friten smakar IKEA, så drar inte några tryfflar upp betyget. Men jag minns nån gång när jag bodde runt hörnet från Golden Days och åt nåt av det godaste jag nånsin ätit [då] -- typ råstekt potatis eller rösti ihop med en fläskfilé och en oxfilé med vardera svampsås och bearnaisesås på. Det heter säkert nåt, men jag minns inte vad. Nu kan man ju undra, eftersom jag inte lät mig imponeras alls igår, VAR det verkligen så gott den gången för en eon sen, eller var det för att jag var ung och kulinariskt oerfaren?

Fast å andra sidan är det ju ett rätt bortskämt problem. Om det var halvdassig mat redan på den tiden, men jag tyckte den var underbar då, så låt sig njuta av den då, istället för att svärta ner minnet av eftertankens kranka blekhet!