Läste igår natt om nån gammal antik sed som sa att människan har en nerv som går från vänster ringfinger rakt till hjärtat, och det är därför vi har vigselringen där. Jag tänkte på fler jag vill tillhöra, vem jag vill binda mitt hjärta till, och mindes delar av sista versen av Come Thou Fount of Every Blessing, som är så vacker (här skulle man länkat så ni kan lyssna på den också...):
Let thy goodness, like a fetter,
bind my wandering heart to thee...
Here’s my heart, O take and seal it,
seal it for thy courts above.
Tänkte sedan på den underbara sommaren jag har haft, med många möjligheter att sjunga (och spela) en annan av mina favoritpsalmer, En vänlig grönska, som återigen talar om detta band: "Min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt". Det är ju nästan för bra för att vara sant! Jag är så glad för att vara en Guds dotter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar