Erkännande: Jag är så hiiiimla dum på siffror och logiskt tänkande att jag inte ens har fått till den enklaste sudoku förrän igår. Carla visade mig hur man tänker och det var så kul!!! Att jag klarade det gav mig en oerhörd känsla av tillfredsställelse! Sen skrev jag av en från hennes bok och så tävlade vi. [Är det verkligen en tävling när man vet vem som kommer att vinna???] När hon var klar hade jag 37 rutor kvar att fylla i... Ojdå. Och dessutom såg jag precis ett fel (två 1:or på samma rad...). Men det var kul ändå. Det är faktiskt en sak jag tycker om hos mig själv; att det är OK att jag är värdelös på saker. Jag måste inte vara bäst på allt. Det går hur bra som helst att förlora i Sudoku och Five Crowns och höjdhopp (fast det är lite känsligare) och familjefejdens IQ-test. Jag måste bara vara snyggast, ödmjukast, andligast, roligast och underbarast. Det är väl inget :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar