Becoming Jane

Nu har jag sett den. Min åsikt var:

1) Underbara vyer. Bara inledningsscenen med naturvyn gjorde att man förstod att det här skulle bli en bra film.

2) "Janes" engelska var till 98% bra och äkta. Det stod inte amerikan i pannan på henne. Puh!

3) Kläderna var underbara, men lite för fantasifulla? Vet inte om midjorna verkligen hade åkt ner så långt till det turn of the century. Har inte sett några prickar nånstans (Cassandras rosa klänning med volang runt halsen hade väl prickar??? Eller var det några små små medaljonger?). Men Janes röda kappa var to die for! Och en av klänningarna på balen. lite väl mycket puffärm för en storbystad kvinna som jag, annars helt perfekt. Jag känner mig så hemma i den tiden! I kläderna, i inredningen, i sedesamheten :)

4) Dansscenerna såg äkta ut, inte Hollywood. Bra gjort.

5) Skogspromenaderna var väl researchade. Det var väl det enda nöje man hade på den tiden, förutom balerna, och det framkom.

6) Jag tror inte att Jane skulle place one on anybody's lips för att hon "ville göra det bra en enda gång i livet". Men det var lite sött. Konstnärlig frihet.

7) Jane var vackert kritvit, precis som jag. Skönt å se.

8) Dialogen var tidvis lika rapp som i PP. Underbara "modeord" de slängde sig med. Var så dum att jag trodde jag skulle komma ihåg dem, men nu inser jag att jag skulle ha skrivit upp några av favoriterna. Tror det var nåt med "monstrous fun". Mmmmm!

9) Hon sa ja en kväll och ändrade sig nästa morgon, men så var det inte i filmen. De var m a o inte stenhårda mot verkligheten, men det störde mig inte. Ska nog läsa några av biografierna jag har hemma och aldrig har hunnit med. Det känns som om man känner henne bättre nu. [Tror inte att hon var på väg att elope till Gretna green i verkligheten, men hon kanske hade oanade "djup" eller ska vi kalla det passioner?]

Jag får väl säga att det var nog om form och yttre lager och komma till känslan:

10) Jag blev lite matt, lite rörd, lite ledsen, lite sådär så jag ville krama Jane Austen uppe i sin himmel. Vilket offer hon gjorde för kärleken! Hon insåg att de skulle tära på varandra genom vetskapen om att han hade övergett sin familj och dem som var så ekonomiskt beroende av honom. (De var fina som "äldre". Det tyckte jag de hade gjort bra.) Kärlek makes the world go round. Så hemskt att den enda kärlek hon fick i sitt liv var Lizzy & Darcys, Ellinor och Mr Ferrars, Emma & Mr Knightleys, mm mm mm, you get the drift.

P.S. Inte var väl den där favoritniecen Tom Lefroys dotter??? Måste läsa biografier så jag vet vad som var verkligt och vad som var fiction! Kommer ihåg för lite om hennes liv från D-uppsatstiden.