Beslut, beslut

Eller rättare sagt borde rubriken heta: Funderingar, funderingar. Mikael påstår att han inte vill ha en vit soffa. Jag vill inte heller ha en vit, men en beige, kanske t o m ljusbeige. Vi har så mycket mörkt trä i vardagsrummet numera att jag känner att vi måste lätta upp saker och ting lite. Fast om vi måste börja äta middag vid matbordet istället för i den ljusa soffan, så har vi ju bytt ner oss :)

Och så funderar vi på att skaffa en stor fotpall som kan do double duty som soffbord. Alltså, ett användningsområde till utan en ny möbel. Men då vill vi ha en stor, rejäl en och de kostar nog ett par tusen. Som vi inte har. Antar att jag får leta mer på Blocket.

IKEA har de nån bänk, Alve, med dyna på för 749:-. Undrar om man kan ställa två mot varandra för att få lite utrymme? Kanske förvara videofilmer i, om jag inte bara ska slänga alla, eller eventuellt köpa nya JA-filmer och slänga resten. Fast vi har ju en videospelare så det känns som slöseri. Och undrar om de är nog sköna som fotpallar.

Blablabla.

Vill i alla fall ha nån stor vräkig Klimt på väggen över soffan. Kolla t ex på allposters. Jag gillar kvinnoporträtten. Ett par av landskapen är också fina, men för mesiga för mig.

Det är coolt tycker jag, hur färgkombinationerna ändras lite om man tar en närbild på bara en del av en målning. Plötsligt kommer det fram blått, som man knappt hade sett.












Lätt stolt

Jag har upptäckt en sak om mig själv. Förresten två:

1) Jag har lätt att bli stolt över mig själv. Igår gjorde jag guacamole för första gången och jag blev hemskt nöjd. Kanske för att jag hade så mycket annat i (vitlök, tacosås, lime- och citronsaft) att det inte smakade så mycket avocado, som jag inte gillar. Hur som helst, jag har lätt att känna mig nöjd med mig själv.

2) Men jag har också lätt att bli missnöjd med mig själv. Har genom mina samtal med terapeuten på vårdcentralen upptäckt att jag väldigt lätt känner mig värdelös när jag tänker på vad jag inte har gjort hemma, t ex. Fast nu, efter ett antal fruktbara besök, har jag lärt mig att tänka: Jag gör så gott jag kan, när jag håller på att få ett anfall. Det har hjälpt mig att hantera att jag är sjuk bättre och jag är hemskt glad för det.

Och utan att döma mig själv -- hur knäppt är det att både ha lätt att bli stolt över sig själv och att tycka att man är värdelös? Hur som helst, nu har jag i alla fall uppmärksammat det, och ska arbeta mer på att vara stolt över mig själv. Go guacamole :)

Mat och annat liknande

Orkade inte laga mat igår, så Mikael åt rester (korv stroganoff med ris) och jag stekte pannkakor medan han var och tränade. Dessutom åt jag en halv påse Rollo-kolor från IKEA (skäms!). Och sen kom Mikael hem med semlor, varav en hamnade i min mage. 5 spänn styck på Vi.

Idag har jag ätit yoghurt och Start och druckit ett gudomligt glas (glas med fot såklart) Godmorgon färskpressad juice.

Mamma har haft Montezumas hämnd i fyra dagar. (Nu kom jag äntligen till den springande ppunkten i allt det här med mat.) Efter fyra dar och diverse grejer från Apoteket hade hon fått stopp på värsta ... ni vet ... och pappa kokade en liten potatis till henne som hon åt med lite smör på. Hon sa att det var det godaste hon nånsin ätit. Och igår kväll försökte hon få i sig 1 dl yoghurt, men orkade inte hela. Hon sa att allt hon längtar efter är riktig mat, dvs godis kan hon knappt ens prata om. (Denna behandling kan vi kalla för gastric bypass light, eftersom hon har minskat sin magsäck rejält.)

Om man svalt skulle en påse Rollo knappt vara det man ville ha (som han Carolas fadderbarn i Haiti som fick en flaska Hugo Boss...). Borde man inte känna efter lite mer vad kroppen verkligen vill ha?

Sittplatser

Tänk att ha så mycket plats att man kan ha fyra soffor vända mot varandra. Supertrevligt!



Bilden tog jag på nån mässa förrförra året.

Light in the box

Jag har en förkärlek, som alla kvinnor, för smycken, skor, väskor och faktiskt också brudklänningar. När det begav sig satt jag rätt mycket på nätet och glodde på klänningar. Sajten Light in the box är en Kina-sajt som har allt från brudklänningar till mobiler. Plötsligt ser jag att deras avdelning för wedding shrugs har ökat med 500% (siffrorna är helt höftade men uträknade med viss hjälp av Mikael, jag gissade på 600% om det fanns 5 förut och 30 nu, men det var fel antaget). Jag blir inte precis så jag ångrar mig, men på nåt sätt hade jag kanske... Nä, don't go there.

Men kolla här, till exempel -- bara från förstasidan av wrapsen (plötsligt låter det som en tunnbrödsrulle!). Priserna varierar mellan $24,99 till $34,99. Inte illa!







P.S. De har silversmycken, pärlor (både plast- och sötvattens-), sminkborstar en masse och oljemålningar. Hittade också wall stickers för $9.99. Man kan fastna en stund där!

Vackra saker

Är det inte så man storknar ibland av sånt som är vackert? Typ "Var kommer allt vackert ifrån, säg mor?" [Alice Tegner]




Källa: Absolutely beautiful things

Nu har jag åsikter igen

Peter André (som är nån gammal quasisångare?) har nån liten dotter med strippan (?) Jordan, och nu har visst frun tagit bilder på tvååringen i full sminkining och lösögonbfransar. Läskigt.

Men jag såg en bild på Suri Cruise här om dagen, där hon hade stora örhängen ute på stan. Bruden är väl tre år! Det har dessutom tidigare sagts att Katie Holmes låter henne ha högklackat -- det var bekväma skor, dansskor för barn, så de var minsann inte skadliga. Kanske inte fotmässigt, nej... Och senast idag läste jag i alltombarn att Suri setts gå på teater i knallrött läppstift. Som hon uppenbarligen inte satt på själv.

Och igår utanför Media Markt såg jag en småunge, också 4 år kanske, i knähöga svarta stövlar, strumpbyxor och kortkort, snäv kjol. Morsan såg såklart likadan ut.

Sist men inte minst stod det om nån 8-åring som skönhetsopererat sig. Mamman: "Hon ville det."

Fine. Klart att småtjejer vill klä ut sig och leka med smink och högklackat. Men det är föräldrarnas ansvar att tänka på barnens bästa. Det är inte att laisser faire. Nån måste sätta ner foten. Och inte i sina pumps!

Hemnet har fått spel

Av nån anledning hamnar jag alltid på förinställda Bahamas när jag ska gå in på Hemnet. Ni ska veta att det inte är nån lätt situation att hamna i. Ska jag köpa ett hus i Karibien eller inte? Jag vet att ni förstår mig och tycker synd om mig för denna svåra prövning.

Fast nu har de ett hus för bara €170 000. (Det andra kostar 3 490 000:-) Ska vi flytta?

Färggrann blomsterfägring


Litet strandcafé


Egna terrassen


Annan ingång


Le beach


La mer


Le beach et la mer


Le terrass encore


Le nyrenoverat badrum


Et peut-être un peu du golf?


Jag säger bara ajajaj som han i Gudarna måste vara tokiga.

Fredagsdejt

Igår hade vi lite ärenden i Kungens kurva. Mikael överraskade mig med att säga att jag skulle köra första biten. Nu är det inte farligare än att "första biten" inte ens betyder ut på vägen utan bara inne på området, men jag fick hjärtattack när Andreas (nån sorts svåger eller så och tillika vår granne) kom efter mig. Folk får inte vara där jag ska köra, då blir jag stressad. Men det gick bra ändå. Sen åkte vi och bytte bil med mamma och pappa, så att Benno CD-pelare skulle få plats. Sen åkte vi en vintervit väg och dryftade livet och skilsmässor. Vi har ju en del såna, Mikael lika mycket som nån annan.

När M skulle till Media Markt satt jag kvar i bilen. När han kom tillbaka efter en halvtimme, gick han visslande förbi bilen och jag kände hur glad jag blev över att se honom. Jag älskar att vara själv och har alltid så mycket att hålla på med inne i mitt huvud, att jag sällan känner mig ensam, men jag tycker till och med mer om att vara med Mikael än att vara ensam! Hur som helst, när han inte kom in i bilen undrade jag vart han hade tagit vägen. Kom på att han måste ha glömt av var vi parkerade. När han väl kom visade det sig att han både glömt var vi parkerat och vilken bil vi parkerat, så han hade gått omkring och trott att jag hade skämtat med honom och flyttat bilen. Han var ju helt säker på var den blåa Forden hade stått. Till slut började han tänka logiskt och bakåt i tiden, och kom ihåg när han fick pappas nycklar i handen. När han hittat bilen, satte sig och berättade historien (som jag inte hade kunnat se utspela sig, eftersom jag hade andats för mycket och det var imma på rutorna) lät det ypperligt komiskt. Han hade vid ett tillfälle till och med slängt ut med armarna i en vild såpaskådisakt, innan han började fatta vad felet var. Det hade jag velat se :)

Okej, så igår efter IKEA satte jag in fyra grejer på Blocket: mormors sekretär, min Bonde TV-bänk, en äpplet-stol och vår Mio-soffa.




Vill ni ha nåt, så säg mer än gärna till. Särskilt nån Mårdby som kan vilja ha Margits sekretär.

Däremot kände vi oss hemskt välsignade i val av fåtöljer. Jag har surfat närmast religiöst på Blocket, IKEA, Mio och EM. Det bästa alternativet, som jag ändå inte var helt nöjd med ekonomiskt, var fåtöljerna från affären precis vid släng-infarten i Jordbro, men de kostade 2800:- styck och har 8 veckors väntetid. Inte idealiskt på nåt sätt! På EM kan man få en clubfåtölj för 1695:- och priset är ju bra, men inte stolen. Kallade det helt undermedvetet för stol, för så känns det. Ingen fåtöljkänsla alls. Inget på IKEA, massor på Mio men man får hicka och blodstörtningar av priserna.

M&P erbjöd oss att köpa deras gamla fåtöljer (som är nya) och köpa nytt tyg, men vi blev inte förtjusta i dem. Hårda att sitta i. Vi gick runt, och jag kunde inte tänka mig att det skulle sluta med att vi fick köpa Ektorp Jennylund, som var skönast för priset.

Men så satte sig Mikael i en Poäng och blev lite kär. Jag satte mig också, och vi tittade på prislistan. Mer kär. Det slutade med att vi har köpte två poäng i mörkt trä med beige dyna. Dynan är lite vävd liksom, och har huvudkudde hängande i knäppbar läderslejf. 1000:- spänn styck! Man satt nästan bäst i dem av alla!!!

Vi gick ändå runt lite mer och kollade på soffor (vi vill ha en ny, smärtare och ljusare soffa) men det verkar inte bli nån IKEA-soffa utan en Blocket-soffa. Mer soffa för pengarna helt enkelt. Inte ens PS Stockholm-soffan i fyndhörnan för halva priset fick oss på fall. Den krävde kemtvätt av överdragen och så skulle vi inte få plats med den i bilen.

Vi valde också mellan ett par skira gardiner för 79:- (väldigt luftiga) eller ett par tjocka med fint fall och blommönster för 379:-. Om det nu är ljus vi är efter tog jag de för 79:-.

När vi ändå gick förbi mattorna, kollade vi på dem också, men hittade ingen vi gillade. Det finns fortfarande en jag gillar på affären i Jordbro, i beige med brunt damaskmönster, men jag har inte ens frågat M om han avskyr damaskmönster.

Sen ville jag ha marinblå servetter men det finns inte. Så ute är det att ha marinblått...

Vi åt också date-mat -- jag bara äääääääääääälskar IKEAs béarnaisesås, som jag denna gång fick för otroliga 35 kr med en kycklinfilé och pommes. Eftersom vi var på dejt tog vi varsin semla också. Sådär. Stått ute lite länge, för stark mandelmassesmak.

Nu hoppas vi på rusning till Blocket!!!!!!!!! Så vi kan köpa en ny soffa också. Gammal, ny, ni fattar.

Soff-feber

Har suttit och kollat på soffor på Blocket i en lång stund nu. Alldeles för lång stund, men det finns ju så många!

Den här soffan är gjord i ett enda exemplar och såldes då för 89 500:-. Nu kan man fynda den för 55 000:- på Blocket.

Läst

Läste idag att migrän leder till hjärtsjukdom.

Läaste också att låg IQ leder till hjärtsjukdom.

Det måste ju betyda att migrän orsakas av låg IQ.

Vetnskap, alltså!

Brevsorterare

Insåg att jag hade tagit in men glömt att titta på posten (Liahona och Språk, yippee!!). Sån tur då att jag hittade en käck brevsorterare. Inte för att jag tänker sy nån, men det är ju en bra idé!



Källa: Curbly

En släng av kycklingfobi

Jag hade tagit ut två kycklingfiléer ur frysen och kom nån timme senare på, mitt när jag surfade, att jag bara hade hällt ut dem ur påsen, det vill säga att de troligtvis låg ovanpå varandra. Ingen bra tina-teknik. Så jag reste mig och petade på den ena kycklingfilén, som ramlade ner på tallriken fint bredvid den andra. Och så satte jag mig vid datorn igen.


Sen gick det ett tag och jag insåg att jag hade rört vid rå kyckling och glömt att tvätta händerna efteråt. Har jag stoppat fingrarna i munnen? Räcker näsan för att man ska få -bakter eller vad det heter? Hade jag alls stoppat fingrarna nån annanstans än ... ??? På tangentbordet och musen, såklart. De är nog förorenade nu. Tvättade händerna med alkogel och trodde saken var biff, no pun intended.

Lagade så småningom mat. Fick tvångstankar om rå kyckling: Nu har jag kycklingsaft på händerna och tog i handtaget på stekspaden utan att tvätta mig, måste jag byta stekspade? Ja, egentligen var väl de flesta frågorna i den stilen. Ni har fantasi nog för att ana vad jag tänkte under de 20 minuterna jag stod vid spisen och skärbrädan och gjorde kycklinggryta med paprika, svamp och cashewnötter. Dessutom är det slut på matskedar (dvs alla 12 är i diskmaskinen) för att jag inte vågade stoppa nåt i munnen som jag hade lagt ner nånstans, medveten om att jag är så glömsk att det gott och väl kunde ha kommit kycklingsaft på just den ytan.

Sen insåg jag att jag har lagat kyckling på samma sätt i alla år. Jag är inte så dum att jag skär paprika på samma skärbräda som kycklingen (jo, det gör jag, men jag diskar den i skållhett vatten först -- och kniven också. Med diskmedel, om det behöver förtydligas). Och jag har nog aldrig fått matförgiftning i hela mitt liv och bara haft magsjuka typ två gånger sen jag var 15 år. Det vill säga, mina och min ursprungsfamiljs kycklingvanor är säkert korrekta nog. Men det är så lätt att oroa sig i onödan.

För kanske har jag en stålmage och Mikael kommer att spy på löpbandet. Om 40 minuter är det 4 timmar sen han åt. Det här kan bli en kul kväll.

Alla (f-)hjärtans dag

Sorry, men den här listan från Paperback Writer på saker att göra på Alla hjärtans dag är alldeles för smörig för min smak. Jag har redan skrivit dikter till Mikael, men när de skriver det sådär skäms man ju nästan.

Nä, tacka vet jag den här kärleksförklaringen, som jag hittade hos min gamla kompis Amy.

Ålder

Läste följande i en intervju på Strictly writing:

If my favourite hobby wasn’t writing it would be…
Swimming. Although since my despairing hairdresser has forced me to don a cap in the pool, I might give it up. Yes, I’m still just about young enough for vanity to override good sense.

Den sista meningen förtjänar en trumsmash, eller vad det heter. Så precis rätt på rödbetan! Det är precis så det är att bli äldre. Till slut har förnuftet helt segrat över fåfängan, och då går man ut med rollator och plastpåsemössa på huvudet för att skydda håret. Och det gör inget.

Pyttsan, jag är inte rädd för att bli gammal. Men jag är rädd för att inte vara så fåfäng längre. Inte så att jag måste sminka mig innan jag går till ICA, men... Äsch, jag vet inte vad som är lagom fåfängt. Mitt emellan tonåring och 80-åring kanske. Det är i så fall precis där jag är!

Högt och lågt

I måndags kväll hade vi hemafton för EV (Mikael och jag är stödpar) hos tempelpresidenten och hans fru. (Jag känner dem sen barndomen.) Det var verkligen tänkvärt och bra, vilket ju ingen kan tveka om eftersom de är smarta och belästa personer. Läste lite extra i morse om tabernaklet, det allraheligaste osv. Spännande.

Efteråt fick vi frukt och ost och kex och satt och pratade. Sen blev vi avskilda (suveränt!) och började så småningom tappa högstämningen till förmån för detta:


Cykling

Man kan säga att Mikael har slutat cykla, men går på gym istället. Jag fortsätter att cykla en minut på kvällen och en minut på morgonen. Om jag cyklar för långsamt hinner jag inte komma upp i två brända kalorier på en minut, så då tvingar jag mig att cykla ca 1:15. Hårda tider. Känner med katten.

Haiti

Är lite "trött" på Haiti. Förstå mig rätt, i början får de massa hjälp och uppmärksamhet i media, men sen tröttnar media lite, och jag tänker att de i princip har det likadant som när det var akut (dvs inget hus, döda och saknade släktingar, ingen medicin eller mat eller kanske ens vatten) men att folk har "gått vidare" nu. Det är inte så exotiskt längre, vi kanske helt enkelt inte bryr oss längre. Lika mycket i alla fall.

Jag avskyr att jag blir liknöjd. Vill egentligen bli lika upprörd över varje människas öde som jag blev när jag först hörde om katastrofen. Men man kan ju inte gå och sörja för det. Man kan inte ta på sig andra människors lidande. Men på samma gång får jag lite dåligt samvete. Det är som att jag tror att om jag tycker synd om dem så får de det bättre, men om jag slutar tänka på dem, blir de utan hjälp. Fast jag vet att mina tankar inte har sån makt över universum :)

Härom dagen hade de i alla fall hittat en man svårt uttorkad och undernärd (duh!) men vid liv. Det stod att han varit begravd i 28 dagar, om jag minns det rätt. Hur kan man bli normal efter det?

Avslutar på ett lite roligare sätt. Det här är en tjej som tyckte det var en jättebra idé att sms:a bidrag till Haiti, tills hon insåg var pengarna kom ifrån.

Bildbevis

Jag tror jag sa att jag parkerade bilen för nån eller ett par veckor sen. Här ser ni bildbevis. Notera dessutom att vi har en precis likadan bil bredvid oss!

Värre!

Mitt förra inlägg var lite irriterat, men nu är det ännu värre! I Aftonbladet (SLUTA LÄSA DEN BLASKAN ANJA!!! och: Jag tänker verkligen inte länka dit!) står det om Därför dras vi till gifta män: Upptagna karlar – måltavlan för Isabelle, 22; "Jag ser det lite som en utmaning".

Nu går skam på torra land.

Finner inga ord

Mamma som när hon fick hem sina tidigare fosterhemsplacerade barn misshandlade dem och utsatte dem för ett liv i misär. Hennes ursäkt: Hetsbantning.

Nog är det väl hemskt att banta, men inte gör självpåtvingad matbrist att man får rätt att bete sig omänskligt mot sina egna barn. Jag blir så trött. Hur kan man ens komma på tanken att använda det som "ursäkt". Ska folk aldrig lära sig att ta personligt ansvar?

Källa: SvD

Coolaste salladsbesticken!


Såg dem hos living like linda, men de kommer från franska Atypik, säljs hos Frank form. Vill ha. Om de inte är för dyra, och de lär de väl vara i och för sig.

Men att blogga om nåt är att äga det för ett ögonblick :)

Dåligt humör

Jag är på superdåligt humör. Drömde nämligen följande:

E hade lämnat R, och det var helt oklart varför. Typ ingen orsak alls. Jag grät igenom hela drömmen åt att det var så synd om Rob. Andra gången skild. Dessutom skulle mamma och pappa skilja sig. Och jag och M också, för att jag hade fått en chans på min riktiga kärlek D. Att det var samma situation som E&R och att jag ville skjuta min syrra för hon var så dum, det ingav ingen vidare logik. Det var såååååååååå skevt allting, och jag bara grät hela tiden, när jag inte var lyckling över min nya erövring. SÅ OLOGISKT OCH OSANT!!!!!!!!!!!!!!!

Jag gick upp när klockan ringde och gav M en riktigt kram. När jag är vaken känner jag så tydligt att HAN är min riktiga kärlek, min passion, min man, men när jag drömmer är det visst inte lika säkert. Huvva! Irriterad!

P.S. J & B var helt skonade från nattens dårskaper. Tur att de bor så långt bort :)

Chandelier?

Kollade på Ikeas hemsida efter fåtöljer, igen. Gick in på nyheter och hittade dessa coola kristallkronor. Vänta, de kostar 49:-? Ojdå, det var visst en torkställning. [Pressa torkställning]

Både döv och blind och trög. Före 40. Foten i kläm? Jajamensan!

Trevlig söndag

Orkade upp till kyrkan -- yippee. Håret hann dock inte riktigt bli genomtorrt, men det är världsliga bekymmer. Däremot borde jag sluta gå i små lackskor till bilen -- kunde lika gärna ha skidor på mig. Småhalkade men ramlade inte. Heléne K höll en fin ssk-lektion, som vanligt. Tänkvärda grejer idag. Antar att det beror på ens egen inställning också. Var verkligen tacksam för kyrkan idag, och att jag kan ta mig dit. Och för att Mikael och jag läser skrifterna tillsammans på kvällarna, och för hans fina böner. Jaja. Mycket sånt idag.

Moreover, idag var "barnen" här på middag. Det är alltid kul. Johanna får en gedignare engelskautbildning än jag, verkar det som! Stekte lax i ugnen som bland annat åts med en ovanligt god pulverhollandaise till (Blå band, nytt recept). Grönsakerna var däremot mindre populära. Det förstår jag. Brukar själv tvinga i mig dem av ren artighet. Typ. Och halloncheesecake till efterrätt. Jag tror inte jag kan laga nåt som de inte har fått redan, så nu får vi snart börja om från början. Vi hade roliga samtal, spelade Rappakalja (som de kanaljerna ville avsluta när jag låg som mest i ledningen!) och ... vahettere ... när man är en person på en Post-it i pannan och ska gissa vem genom frågor. Där förlorade jag. Men det är OK, jag har tur i kärlek.

När de skulle gå tog de med sig lite diverse skidprylar som M hade hittat när han skulle städa undan lite här hemma. Johanna ville inte ha öronmuffarna men Jonte hittade grejer han ville ha. Heter det skidkostym?

Frälsare god

Jag förmår inte ladda ner Maria Hagmans video från FB, men det finns en när syskonen sjunger Frälsare god på Zacharias välsignelse. Leta upp den på Marias sida. Jag har lyssnat på den ett antal gånger i rad. Sicken psalm. Sicka röster. Måste nog göra det en gång till.

Ena ute, andra inne

När mamma stoppar ena byxbenet i stöveln och andra åker ut, ser hon aldrig så här chic ut.



Och så var det ju han italienaren som satt på toa med öppen dörr i Prag -- han hade ena byxbenet i strumpan hela tiden -- inkl i kostym på söndagen. Är det nåt italienskt eller?

Bild från Sartorialist. Det är nån Renate i Milano.

P.S. Antar att jag borde använda etiketten Mode för det här inlägget, men jag tvekar en aning.