11 juli

11. What's the most meaningful compliment you've ever received?

Josh Bau sa till mig en gång att jag ser bra ut för min ålder. Och då tror jag han menade att jag var lika gammal som en vuxen, dvs hans mamma. Men jag är ju bara två år äldre än hennes äldsta barn. 

Han var också i en ålder när han inte lärt sig att fjäska med tjejer så det var en äkta komplimang, och jag glömmer den aldrig. Mest meningsfull vet jag inte dock. Vad är en extra meningsfull komplimang? 

Kanske när nån säger att jag är stark, och jag bråkar mellan de två tankarna Inte är jag stark, jag gråter ju jämt, och Vad vet du om ifall jag är stark eller inte. Men Mikael säger att han pratar mycket om mig med folk. Och då kan jag ju förstå om de tycker att jag är stark även om jag inte träffar dem. 

Men jag kanske är lite stark ändå. Ikväll har varit jobbig. Jag vill inte berätta vad det är men en jobbig oro/tanke fick grepp om mig och sen var det som att åka berg-och-dalbana på Liseberg, det bara fortsatte. Så flera gånger har jag lagt ner telefonen, andats och försökt trösta mig själv. Vara snäll mot mig. Våga möta rädslan så att jag är i stånd att somna. Att skjuta upp rädslan och därmed skjuts upp sänggåendet till klockan blir halv sju är ju det lättaste sättet att hantera saken men inte det lämpligaste. Så nu har jag både varit modig, snäll mot mig själv, och handlat efter ett större perspektiv fast det krävde mer av mig än det kortsiktiga. Det var bra gjort. 

-- Den komplimang jag gav mig själv senast kanske är min mest meningsfulla komplimang, alltid. 

Inga kommentarer: