Å vad jag hade velat svara massa bra saker.
Och natten som gick var nog min värsta natt i år. Jag hade sovit i ett sträck två nätter i rad. Det har varit så dåligt med sömnen hela det här året och det var verkligen en ynnest att få sova i ett sträck. Däremot började jag då ta ut saker i förskott och tänkte att jag kanske kunde skjuta bak min läggtid med en timme så att jag kanske kunde sova längre. Det satte press på mig. Jag tror det är Mikael som sagt att jag tror att jag har större makt över sömnen än jag har. Att sömn inte är nåt jag har åstadkommit eller förtjänat och att om jag sover dåligt så är det för att jag gjort nåt fel. Men jag har ju haft en handfull olika sorters sömnproblem i åtminstone 25 år, så allt som har med sömn att göra är numera som att bara peta lite på ett sår som man fick för 25 år sen och som nån har petat på varje natt sen dess. Inte konstigt att det är som det är.
Och den där pressen igår gjorde att ångesten eskalerade och det var några förfärliga timmar mellan att jag bestämde mig för att lägga mig för att sova, inte bara ligga i sängen och frenetiskt hålla på med telefonen för att behålla nån sorts bild av att jag minsann försöker lugna mig för att somna, fast jag oftast bara gör mig själv så upptagen att jag inte märker hur dåligt jag mår.
Men igår hanterade jag inte stress särskilt bra. Fast med tiden gjorde jag ju ändå några bra saker. Andades medvetet. Förlät mig själv. Tog det en bit i taget. Bad Gud om hjälp. Höll i Mikael. Gick upp ur sängen för att vila från det som är triggande. Stannade kvar i badrummet när jag inte vågade gå därifrån. Åt några köttbullar med rödbetssallad för att jag inte vågade gå och lägga mig. Accepterade att det var precis så som det var nu.
Så sammanfattningsvis är en sak jag gjort att vara mer avslappnad inför ofullkomligheter och inse att jag behöver ta saker i etapper med mycket vila emellan. Jag är ju en stressig person, hetsig till och med, i alla fall förr i tiden, så det är faktiskt större än det låter. Och jag klarade mig igenom den mest stressande natten i år. Mikael har legat på sjukhus i år så objektivt var det inte den värsta dagen, men vad gäller min egen hälsa så var det svåraste sömnen i år. Ögonmasken var så blöt av tårar att jag fick sätta den på halv stång ett tag. Men nu är jag här, är inte ett vrak, uppskattar saker i livet och allt möjligt. Resiljens heter det väl, i alla fall på svengelska. Det är faktiskt en stor sak.
Bra jobbat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar