tacksam 21

What is one thing you love about your life?

Mikael. ❤️❤️❤️❤️❤️

Min kusins man fyllde år härom dagen och hon satte in så många foton av dem tillsammans. Jag blev verkligen inspirerad. Jag borde bli som ungdomarna och ta fram telefonen oftare i sociala sammanhang och föreviga oss. Och andra. Men särskilt oss. Inte lätt när man kan behöva ta 20 foton för att få ett som ser bra ut, men jag får träna mig på mitt fotofejs. Och jag gillar inte att se mig själv på foto för att jag är tjock, men jag älskar att se mig och Mikael ihop på foto. Så det är ett löst formulerat mål. Att ta mer foton på oss. 

tacksam 20

What are the positive habits you are proud to have?

Haha, det var ju ett kul skämt. 

tacksam 19

How can you turn a recent challenge into a learning experience?

Vet inte nån recent challenge. Att man behöver gå till tandläkaren fast man har tandläkarskräck är knappast en recent challenge.

Men jag har faktiskt funderat på frågan och att jag inte har nåt svar. Betyder det att jag inte tycker jag har några challenges förutom ME? Jag tror det. Det räcker ju men är ändå väldigt välsignat för en del andra problem är ganska eländiga. 

Tacksam 18

What is one personal goal you reached recently and how did it make you feel?

Jag har slutat dricka kalorier. Inte för evigt och inte alla gånger, men till vardags. Jag drack massa lättdryck förut och sen utan att jag riktigt var medveten om det gick jag över till sånt som faktiskt hade socker i. Och det var mycket socker i det, Mikael räknade ut antal sockerbitar och då blev jag helt chockad. Och slutade. Nu dricker jag bara vatten till vardags och det går jättebra. Det är dessutom inte en plåga utan jag tycker om det. 

Och det behövdes verkligen. Jag är ju jättetjock och även om det mest är medicinövervikt så får jag ändå de hälsoproblem som övervikt för med sig som högt blodtryck och sånt. Har också högt fastesocker när jag vaknar. Det reagerar läkarna på. Men jag har först fått ner Hba1c, långtidssocker, från 37 till 35 och nu utan drickkalorier är det 33. Jag vill inte ha diabetes också. Och 33 är ett superbra långtidssocker. Och det betyder absolut att det bara är på morgonen jag har högt socker, inte resten av dygnet, för då hade långtidssockret varit högre. Det är ju ett medelvärde över tid. Så det är jättebra gjort. 

Och jag är stolt över mig själv för det. 

tacksam 17

In what ways have you changed or grown positively in the past year?

Vid den här tiden förra året låg Mikael på sjukhus. Jag drömde om att han skulle komma hem till jul. Det gjorde han, men det blev några vändor till även efter det. Det var ju det svåraste året tror jag. Och hur har jag växt på grund av det? 

Kärleken har växt. Jag tror aldrig jag tog Mikael för given men nu gör jag det ännu mindre. Jag är mer närvarande hos honom. Uppskattar hans närhet. 

Sen på nåt sätt är jag medveten om vad vi klarar. Jag har ju haft många både stunder och perioder med ME som har varit svåra, och med saker som hänt i familjen och som jag sörjt, men jag känner mig stark. Jag klarade att ha Mikael på sjukhus i ett halvår. 

Men det är inte så lätt som det låter. Fortfarande blir jag lite stel om jag hör honom harkla sig eller hosta till, särskilt om han är i badrummet, för att jag lyssnar om han spyr. Den veckan när han spydde typ åtta gånger om dagen och inte ens kunde svälja en Alvedon, och som sen slutade med ambulansfärd till SöS, var tuff. Så jag har fortfarande lite förhöjd beredskap kan man säga. Om jag hör ett misstänkt ljud vässar öronen sig och sen hinner hjärnan ikapp mig och jag inser att även om han spyr så är det inte farligt. Då är det en oturlig släng av vinterkräksjuka. Men då var det sjukhus som gällde om det var nåt fel. Det tar nog ett tag att vänja av mig. 

Men jag vet att jag klarar svåra saker. 

Eller, det är så svårt att säga det. 

När min syster miste sin man kände jag att man inte kan klara en sån sak men att man inte har mycket till val. Bryta ihop tills man orkar gå vidare är allt man kan göra. Och gå vidare betyder många gånger bara andas en gång till. Jag vet fortfarande inte hur hon gjorde. Och jag känner inte att jag har lärt mig hur jag ska göra om jag mister Mikael. Men på samma gång som jag tänker att det är omöjligt att klara det känner jag att jag faktiskt kommer att klara det. 

tacksam 16

How have you shown kindness to yourself recently?

Jag ska berätta en ytterst personlig sak. 

Det var en inspirerande kvinna, Kristin Yee, på besök härom veckan och som jag kunde lyssna på via video. Det var i min kyrka. Hon nämnde det där att om man inte vet vad man ska göra så kan man fråga sig vad Jesus hade gjort. Den tanken har jag hört sen jag var barn. 

Men den här gången tänkte jag mer praktiskt på det. Jag har ju så svårt med självkänslan pga ME, för att jag är van att fästa mitt värde på sånt jag är duktig på, och nu är jag inte duktig på nånting. 

Så jag frågade mig själv, vad hade Jesus gjort om han hade ME? Och svaret kom så lätt. Han hade fokuserat på vad han kan göra, inte på vad han inte kan göra.

Så förra helgen fick jag en tanke att jag skulle tacka en person, och det gjorde jag. Det är en liten sak som jag kanske förr hade avfärdat. Men nu kände jag Det här är vad jag kan göra, så det gör jag. Och det blev en grej av det för mig. Jag kände att jag gjorde nåt för nån annan och att jag var nöjd med mig själv för det.

Och skillnaden var stor. Istället för att tycka att ett tack är litet så kände jag att det var tillräckligt. Det gjorde sån skillnad för mig. Det kändes absolut som att jag var snäll mot mig själv och det var fint att vara snäll mot mig själv. Jag ska prova det igen. 

tacksam 15

What are three things you are most thankful for today?

Jag är glad för att jag inte vill dö. Jag är inte rädd för själva döendet, det tror jag blir superkul, men att lämna folk är inte roligt och och att de ska få det jobbigt när de sörjer mig. Och att aldrig få se barnbarn och syskonbarn igen är en plågsam tanke. Jag älskar dem så mycket och vill helst se dem allihopa varje dag, åtminstone varje vecka. Och att inte få se hur de växer upp låter olidligt.

Och den känslan är jag glad för. För det är många med ME som blir så trötta på att leva att de längtar efter döden. När jag gör det tänker jag på dem jag lämnar efter mig och då vill jag hålla ut lite till. Tänk vad tomt ens liv vore om man inte hade nånting som band en kvar till livet. Det är synd om människorna. Men jag har det inte så. Det är jag oerhört tacksam för.

Och orkar inte räkna upp två saker till. Det kanske nån kan bli tacksam för 😂. 

tacksam 14

What's a skill or talent you have that you appreciate?

Mitt musiköra. Det är emellanåt plågsamt att ha bra musiköra men för det mesta är det en njutning, eftersom musiken verkligen når in långt i mig. Och när nåt är bra så är det så bra, så berörande, så stort.

Dagens njutning var oväntad. Ni vet den där pappagruppen, jag har glömt vad de heter, det är svenska pappor som sjunger a cappella. Idag satte de in en snutt från Shape of my Heart, antar jag att den heter, med nåt gammalt pojkband. Och det var så vackert. Jag lyssnade om flera gånger. Ett ackord fångade mig och släppte inte taget, ni vet säkert vilket det är. Samma som på vers fyra på Dagen är kommen som man sitter och väntar på i tre verser och sen kommer det och man önskar att man kunde stoppa tiden och köra loop i ett par timmar. Men det hade man blivit alldeles utmattad av. Men kanske tio gånger på taken. Kommer aldrig i mitt liv glömma när min syster på 18 år spelade spelade på den på en superstor konsert. Jag har inga nerver för att låta så starkt! Och fingrar och fötter åt alla håll. Det är nåt av mina bästa musikminnen. 

Tänk om man kunde göra en tio i topplista över musikminnen! Eller, det kan man ju, men det coola vore ju verkligen om man kunde ta ut snutten man minns från hjärnan och dela den med andra. Kanske i framtlden. Vilken grej. 

tacksam 13

What is something you learned today for which you're grateful?

Att världen är god. Folk är snälla. Det finns hopp. Det är svårt men det finns hopp. Vänd blicken mot det som är fint. 

Tacksam 12

What act of kindness did you receive or witness today?

Jag betalar ju hemtjänsten men det känns som en god gärning när nån städar för jag kan det inte själv. 

Hon som brukar komma är dessutom ett geni på städning. Det är en polsk kvinna, flerbarnsmamma, i medelåldern. En 20-årig tjej som inte har flyttat hemifrån städar inte så bra som en kvinna med vuxna barn. Och hon som brukar komma, när hon har städat så är det rent i tre dar efteråt. Allting glänser. Hon öppnar t o m mikron och torkar ur den. Hon hinner 50% mer än en ung person på samma tid. När jag hade vikarie för nån månad sen såg det knappt renstädat ut fem minuter efteråt, fortfarande hår kvar på golvet i badrummet. Nu var hon kanske extra dålig, men varje gång det är den polska kvinnan som kommer så blir jag så glad för att det blir så väldigt bra gjort. Och det är fantastiskt. 

Tacksam 11

How has nature uplifted you this week?

Jag har knappt varit i naturen den här veckan. Jag var utanför dörren igår och det var först lite regnigt och sen lite kallt. Och mörkt.

Men jag har tittat på många höstfoton när jag har pusslat på telefonen. Vet inte om det räknas men bättre än så blir det inte.

Jag tycker mycket om den här tiden för att det är så mysigt att få tända lampor inne igen. 

Tacksam 10

Name a past experience you are thankful for because it took you to where you are today?

Jättesvårt. Jag tycker inte precis att mina erfarenheter har gjort mig bättre. Jag var duktig i skolan, på universitetet, och på musik. Men det har inte gjort mig till nåt mer än en bra körsångare, vilket inte spelar nån roll längre när jag knappt lämnar hemmet, än mindre sjunger i kör. Och mina universitetsstudier är jag väldigt glad för, jag älskade det, men jag använder det inte och skulle inte få godkänt om jag gick om magisetrnivån nu. 

Kanske möjligtvis att jag har blivit bättre på tålamod av att vara singel -- med mycket korta undantag och många försök -- tills jag var 37. Jo, det kan man nog säga. Jag är lite lugnare nu och kan ta saker bättre, så jag har nog fått bättre tålamod. 

Tacksam 9

What's one thing about your home environment that you appreciate?

Att det är nytt. Snart tjugo år gammalt visserligen men det finns uttag överallt och badrummet är inte avlångt eller tre kvadrat stort. Egen tvättgstuga, diskmaskin, så som alla lägenheter har numera. Fattar inte hur man orkar handdiska i decennier i ett flerpersonershushåll. Men så var det inga mesar heller. 

Sen gillar jag inte våra beigea tapeter. Har aldrig bott i så gamla tapeter. Men det är ju inte riktigt görbart att tapetsera om med min hälsa. Om Mikael går i pension kanske det kan bli ett projekt. Men de är rätt ljusbeige så man kommer undan med det.

Sen gillar jag verkligen läget. Så nära centrum så att det funkar att ta mig dit själv med elmopeden om jag måste.

Sen älskar jag att vi inte har en grå eller beige soffa utan en marinblå howardsoffa. Och så älskar jag våra lakan. Har 3 till sommar, 3 till vinter och ett till jul, om Mikael hittar den lådan. Jag är lite inne på att skaffa ett set till till jul så att man kan ha juligt hela tiden och inte bara varannan tvätt. Men jag vill inte ha några käcka, grälla tomtar och vill inte betala dyrt heller så det går sådär. 

tacksam 8

What book, song or movie have you been grateful for recently?

Jag såg ett inlägg med alla Elizabeth Bennet som spelats under 1900- och 2000-talet och det var sex stycken! Jag har bara sett två. Det var två efter Kiera Knightley och dem borde man ju se. 

Så jag svarar Pride and Prejudice. Favoritboken, favoritfilmen. 

Jag har verkligen två drömmän, förutom den jag har som är mer verklighet än dröm, på ett bra sätt. Och de är Mr Darcy och Gilbert Blythe från Anne på Grönkulla. 

Konstigt nog (inte!) så tycker jag Colin Firth blir snyggare med åldern. Vilket ju mer beror på min än på hans ålder. Men det är lite skrämmande att nån gång kanske jag kommer att tycka att en 100-årig man är läcker. 

Jag skojar bara. Detta är ett foto från 2024. Tydligen gillar jag Colin Firth på stajlade foton, kanske med filter. Ooops. Så ytlig var man. 

tacksam 7

What challenge are your grateful for because it made you stronger?

Svåra frågor det här.

Jag har ju inte kommit ut på andra sidan av min största utmaning än, och kan inte säga att jag har blivit starkare av att ha ME. Känner att jag har blivit svagare av sjukdomen, sorgen och vården. Så kan inte säga att jag är tacksam för det ännu.

Men jag kan vara tacksam för att min utmaning är ME och inte att Mikael är död eller att nån i familjen utsatts för nåt. Om man säger ordet incest och ME så är valet fruktansvärt enkelt.

Under en ansenlig tid var jag dock både utan man och barn. Det var en utmaning då, det minns jag. Men nu har jag varit ihop med Mikael i 17 år och gifta i 15. Det som var före det är liksom inte med längre. Just att jag inte hade nån att dela mitt liv med tänker jag inte på längre. Jag tänker dock fortfarande på att jag var frisk och duglig. Men inte singel. Det problemet löste sig ju väldigt enkelt. När det väl löste sig. Jag kan dock inte direkt se i mitt liv hur jag har blivit starkare av det heller. 

Däremot har jag fått väldigt mycket mer tålamod av det. Och perspektiv. För nu är det som om den svårigheten nästan aldrig existerade. Så kommer ju allt det med ME också att kännas en dag. När nåt är över så är det över. Och det kommer att bli som att en kort stund var besudlad av nåt som faktiskt inte var så farligt som jag tyckte då. Även om jag inte menar det på ett sätt som att jag inte erkänner det svåra i det jag har nu. Att vara singel var väldigt mycket enklare än det är att vara sjuk. Men när det är över kommer jag inte att tycka att det var lika jobbigt som jag gör nu.

Enkelt sagt så är det väl inte bara kvinnor som föder barn som glömmer sin smärta. Tiden läker inget men vad man gör av tiden kan läka. 

Men om nån inte läker så ska de inte tro att nåt är fel, det kan ju vara för svårt att läka just nu bara.

Men det löser sig. För konstigt nog så motsvarar människans styrka ofta deras problem. 

tacksam 6

What's one aspect of your health or body that you are thankful for?

Den visste var den satt. 

Jag brukar säga att min kropp har svikit mig två gånger. Först när jag blev sjuk och sen när jag blev tjock. Om nu kroppen inte funkade som den skulle så kunde den väl ändå se ut som om den gjorde det. 

Här kunde ni fått en lång rant om hur läkare är på mig med kosten och med sockret, som bara är högt när jag vaknar men är bra resten av dygnet. Har 33 i Hba1c och det är jättebra. Och jag har ju inte ätit mig till all den här vikten utan gått upp det mesta av mediciner. Jag är inte så dum att jag inte vet om jag äter mer än jag brukar eller mer sött. Orkade inte ena säga emot nu senast. Orkar inte bråka om det också. 

Men det skulle handla om tacksamhet över kroppen eller hälsan. 

Det förmår jag inte idag, sorry. 

Men jag är tacksam för att vården håller bra koll på Mikael. De har följt upp med röntgen i buken och letat metastaser i lungorna med både röntgen och MR. Nu ska de följa upp njurarna med prover och röntgen. Han låg ju inne ett bra tag för problem med njurarna, men det var inte att njurarna inte fungerade utan att strålskadorna på urinblåsan orsakade urinvägainfektioner som tog sig vidare upp till njurarna. Så jag är inte orolig för att det ska vara nåt fel. Men att de håller koll på honom känns så bra.

Värre med tiden

Mikael och jag tittade på Pointless härom dagen. Sen började vi prata om svåra typer av ord på engelska, och vi höll båda med om att djur och växter var svåra områden. Kanske också för att jag ofta inte heller vet vad de svenska orden innebär, t ex vad är det för skillnad på kungsörn och havsörn.

Jag trodde jag kunde växter lite bättre än djur, så Mikael kollade mig med ett par glosor, som jag faktiskt kunde. Sen kom vi då till maskros och jag svarade dandelion. Och betonade det dan'deelion. Varpå M säger 'dandy'lion. Jag skrattar lite för jag tror att det är så som folk som inte kan uttala ordet säger. Men han påstår att det heter så.

Det låter bara för vansinnigt för att vara sant, så jag googlar. Och hör tre inspelningar av folk som uttalar det som Mikael gjorde. 

Och det enda som är värre än att ha sagt fel på ett ord i 54 år är att säga fel i 55.

P. S. Jag har visst inte publicerat det här på ett par dagar så jag kan bidra med även dagens skratt. 

Vi kollade på ett program där folk köper och säljer antikviteter. En man beskrev en vara som en pawn och jag kom inte på vad det heter på svenska och frågade Mikael. Han svarade såklart pantsatt. Just det, pantbank osv. Sen sa han att det även finns andra betydelser av det, och jag, alltså med magisterexamen i engelska, säger glatt och fullt med självförtroende, att en annan betydelse är shrimp. Han skrattade gott tills han meddelade mig att det är pRawn som betyder shrimp. Just det.

Så jag räknar med att det bara kommer att bli värre med tiden. Ålderdomen har rivstartat. 

tacksam 5

What moment from today would you like to relive?

Mikael har varit så snäll idag. Dels lagade han fläskpannkaka och så hade han diskat alla mina mediciner som kom med bud igår och en flaska med olja hade krossats i paketet och läckt ut över allt, däribland en ask med mediciner. Jag orkade inte ta hand om dem igår natt så la dem bara med hushållspapper emellan och det hade han fixat.

Kan inte påstå att jag skulle vilja "relive" dessa ögonblick, men om inget storslaget händer i ens liv måste man notera de små sakerna som tillsammans blir storslagna. 

Tacksam 4

Who made an impact on your life today, even in a small way?

Det kom en så trevlig och bra tjej från hemtjänsten och duschade mig idag. Natalia hette hon, jag skrattade högt många gånger. 

Tacksam 3

What's something you often take for granted but were grateful for today?

Mat. Fredagsmyset igår var rökta räkor med aioli och långfranska samt grillad kyckling till "efterrätt". Och julmust.

Idag fick vi pumpsoppa av mamma och pappa med mjuk pepparkaka till efterrätt. Allting smakade höst. Mmmmm.

Mikael har varit och handlat idag så kylen känns rik. 

Jag har också bett honom köpa fläsk för vi fick fläskpannkaka av mamma och pappa för ett par veckor sen och sen la min kusin upp en bild på en snygg fläskpannkaka så jag har fått lite nippran på det. 

Ja, så idag det mat som gäller. 

tacksam 2

List three people you are grateful to have in your life and why.

Det blir ju rätt trist om jag börjar listan med Gud och Mikael, så jag ska tänka efter och svara nåt oväntat.

Och det första är inte ens en person. Men jag är så tacksam att bo i Sverige. Att vi har vård som inte knäcker en pengamässigt. Det blir ju en del med tiden när man ligger på sjukhus i ett halvår eller hur länge det nu var. Och sjukpenning är lägre än lön. Och han åkte in med ambulans också, det är väl 300 000 på ett bräde. Jag gissar bara. Men jag tror inte staten försörjer folk som ligger på sjukhus i ett halvår i t ex USA, som det ju pratas extra om nu. Och det är inte civiliserat att folk ska bli av med sina hem för att de får gallsten. Inte civiliserat och inte kristet.

Faktiskt har jag läst om en sociolog eller vad det heter som säger att när folk frågar henne vad det första tecken på mänsklig civilisation är så är det varken eld eller musik utan ett läkt lårben. Det betyder att när nån bröt benet så satte de spjäla på det och någon stannade med dem tills de kunde gå igen. Djur som bryter benet i det vilda dör ju, naturen är inte vacker. Och med den historien anser jag det vara bevisat att hälsovård för alla är det första tecknet på civilisation. Skillnaden mellan oss och aporna, om man så vill.

Sen faller jag inte i fällan (idag) att orera lite om den vård vi får. Det kan bli en helt egen blogg och är det också, för vissa. Ni kan läsa på Den ofrivillig eremiten om ni vill ha en vass vårdpolitisk blogg om ME.

Det här inlägget är nog långt med bara en av tre "personer" . Så jag bid you farewell. 

skadeglädje är enda sanna glädjen?

Fråga mig inte varför jag läser en tråd om en tant som tagit rätt på några mattor som grannen slängde. Och har använt allt för att ta bort den vedervärdiga lukten men inte lyckats.

Men så blir man på så gott humör när nån säger att man ska ta 1/3 vinäger to one third water.

Alla mina celler vill skriva och fråga om det går lika bra med 1/4 och 1/4 eller rentav 1/1.

Jäpp. Även såna röstar. 

tacksam 1

What made you smile today?

En väldigt weird sak. Mikael har rensat avloppet med en maskin som drar loss gammalt klägg. Jag tappar alltid så mycket hår och kan stå ovanför handfatet och fixa med håret och så kommer jag ihåg att ta bort håren som hamnar där. Och så borstar jag tänderna men kommer inte ihåg att rensa bort håren som ramlar när jag gör det, och så åker de ner i avloppet och så byggs det på. Det tar honom en timme och det är mina hår. Detta gjorde han för nån vecka sen och det är bakgrunden.

Sen ett par dagar har det luktat avgrund i badrummet. Jag har trott att det kommer från duschsilen. Det är en del i föreningen som har problem med vattenlåset i duschen. Så jag skrev en lapp till Mikael, ifall han inte hade känt lukten själv, men ikväll skulle han inte komma hem förrän efter nio. Och jag klarade inte av lukten, trots öppet fönster och tända tändstickor och nytt vatten i låset.

Jag är faktiskt en avloppstjej! För efter tre eller fyra försök så har jag kommit på hur man får bort lukten! Vattenlåset är en svart gummigrej som inte bara kan ligga där den ligger, för då läcker avloppslukten ut, utan den måste tryckas ner så att den fastnar och håller tätt. Och det kom jag på till slut och nu luktar det normalt i badrummet! Jag har gjort det förr men jag har problem med att komma ihåg idag och igår så "för fem år sen" finns det ingen chans med. 

Så från förfääääärlig avloppsstank till ett rosigt badrum, och jag har fixat det! Det fick mig absolut att le.

Själv är absolut bäste dräng. Låt era barn hjälpa till med svårare saker än ni tror att de klarar. Det är en oslagbar känsla att klara nåt man inte trodde man hade i sig, men med tålamod och kreativitet löste man det. Då är man kung! Eller drottning. Queen of Sewage! Så fin titel som nån, helt klart finare än Dutchess of Sussex, som är ingifta amerikanskan ingen gillar längre.

Kom igen. Ge dig på nåt svårt och klara det! Det är mitt absolut bästa tips för bra känslor på en massa fronter, inte bara endorfiner utan stolthet, insikter, självförtroende, självkänsla, en positiv lust att skryta, eller bara berätta för sin man el dyl vad man har gjort, entusiastiskt, och att man klarade det!

Weeeee!