Jag har svårt att svälja det som bara har funktion och ingen form. Men har faktiskt lika svårt att svälja när man helt väljer bort funktion till förmån för form.
Denna soffa är ett exempel.
Man får inte plats att sitta. Att sitta är soffans huvudsakliga uppgift. Då hjälper det inte att färgerna är underbara.
Lite är det som att välja en fru med ögonen och inte med hjärnan. Men där har ju M gjort ett klokt val. 😂
6 kommentarer:
När det gäller inredning behöver man inte så ofta välja mellan form och funktion tycker jag.
Men måste jag välja så blir det funktion. Och har man ont i kroppen så måste man välja skönt och mjukt och rätt vinkel och stöd.
Soffan med en massa kuddar var jättesnygg men jag väljer bort den direkt. Väljer i alla fall bort kuddarna. Högst en i varje hörn.
modren, så klok så klok :-)
Ja, bekvämlighet blir viktigare och viktigare. Jag har t ex börjat ha hemmabehå på mig när jag träffar folk. Den dagen trodde jag aldrig skulle komma. Men det gör så ont.
Min behå-taktik är att ha på mig en skaplig behå uppknäppt hela dagen, utom när det kommer folk. Då knäpper jag kvickt igen den.
Att t ex ligga med behån på är outhärdligt. Om den inte är uppknäppt.
Vi har våra problem.
modren
Det är ju en förvandlingsakt värd Houdini att ha behån på sig oknäppt under kläderna och sen knäppa den bakom ryggen. Fattar inte hur du klarar det. Men jag kanske får pröva. Flera gånger när jag haft bästa gåbortbehån på mig har hemtjänsten knäppt den efter duschen. Jag kan bara knäppa lösa behåar själv. Så lösa att de inte gör mycket nytta. Jag är hemskt imponerad av ditt trick.
Men jag skrev "skaplig" behå, inte bästa gåbortsvarianten. F ö har jag nog ingen sån längre, när jag tänker efter.
Och jag är fortfarande rätt mjuk i lederna och kan knäppa en behå.
Men ambitionen har sänkts betydligt. La det hänge, mor Tuta.
mor Tuta
Ambitionen har sänkts, så även bysten. Förlåt, Göteborg!
Skicka en kommentar