Halleluja moment!

Å, hjälp vad bra! Jag hade nyss samtal med min läkare på Bragée. Han var så klok och vettig. Jag är inte rädd för honom. 😂

Jag vågade fråga om jag kan få nåt ångestdämpande, men eftersom jag provat Lergigan och Atarax utan effekt, samt även Saroten utan effekt, vilket var hans andra förslag, är det bensodiazepiner kvar och det ska man vara lite försiktig med. Jag hade kunnat tänka mig 5 piller bara för att vända en cykel som är jobbig, men han var lite tveksam. Det är väl bra egentligen. Vi gick igenom mina sömnpiller och hur jag tar dem.

Vi bestämde att jag ska få hembesök och videosamtal på eftermiddagen. Jag vet inte om det blir videobesök istället för hembesök då, om det inte går att planera rutten så att jag hamnar på eftermiddagen, men det är faktiskt bättre med videobesök än hembesök. Jag kan ligga i sängen och bara klä på mig en scarf som idag. Och det blir inte så stor grej så det tar mindre energi.

Vi bestämde också att jag ska få en tid till den finske sömnläkaren Olli Pollo. Läkaren ska fixa det på nåt vis. Det är lite läskigt för jag vill inte låta mig övertalas att göra nåt som jag faktiskt redan har provat och som inte fungerade, men jag får se det som att om nån kan hjälpa mig med sömnen så borde det vara han. Hon på We mind var också duktig och hon tvingade mig inte att höra nåt som var obekvämt. Till skillnad mot den första där jag inte fick sluta med tyngdtäcket när jag ville och som också sa att jag skulle låta bli att ta Stilnoct i några dagar. Det gör jag inte om. Jag lovade mig själv dyrt och heligt den gången att jag inte skulle gå med på nåt som jag själv visste inte var rätt, för att göra en läkare nöjd. Men det är jättesvårt. Hon trodde inte på mig så hon tyckte att hennes förklaring var lika vettig som min egen. Är man i beroendeställning så är det svårt att säga nej. Men jag måste tänka efter när nån säger nåt liknande, komma ihåg om jag redan provat det och hur det gick då. Det är ju jättesvårt eftersom jag tappar minnet men jag måste ge mig själv tid. Och även om det är nåt jag inte har provat, t ex som när läkaren sa att jag skulle hålla upp med Stilnoct i flera dagar för att jag skulle vara övermedicinerad, då har jag ju inte provat det för att teorin att jag skulle vara övermedicinerad var fel, och då får jag fokusera på att förklara bättre vad jag upplever är verkligheten och vad jag baserar det på. Det krävs mycket att säga emot en läkare men jag måste vara beredd på det. Och även vara beredd på att han faktiskt kan ha nåt att komma med!

Sen har de en psykiatriker som de kan konsultera som nästa steg, för medicinen.

Jag känner mig jättelättad och glad. Eftersom jag har Monnah som antiångestmedicin så känner jag mig ändå rätt lugn.

Nu ringde de och ändrade kuratorstiden som de sa att de bara kan ha klockan 10, och som sen då blev flyttat till 09. Nu fick jag tid kl 14.30. Så när läkaren säger att det är nödvändigt går det tydligen. Jätteledsamt att jag har harvat med det här i snart två år och att ett samtal med läkaren var allt det krävdes för att få anpassningar som fungerar.

Men jag ska inte vara sur nu, jag är jätteglad.

6 kommentarer:

Sara sa...

Oj, Olli Polo, han är ju jättespännande, rena kändisen!

Anonym sa...

Yesss! Äntligen!

/Sofie

Anja Olergård sa...

Jag har lyssnat på hela hans föredrag hos Bragée nu ikväll (med brinnande kinder och postduschfeber på hela 36,3°, ur led är kroppen). En timme och det mesta förstod jag inte. Typ att ME-patienter är överrörliga och då går det åt för mycket noradrenalin och då kan inte det sympatiska nervsystemet vara lugnt. Eller tvärtom. På MEpedia står att han tycker att antidepressiva och sömnmedel är skadliga för ME-patienter. Det låter ju inte lovande, men jag ska ha ett öppet sinne. Kanske får se till att Mikael tar ledigt när jag får tid med honom...

Ska rapportera hur han är. Har du aldrig ens gett dig i kast med Brsgees? Men du har väl bra vc? Då behöver man inte dem.

Jag höll på att tagga dig förut idag om det där med 40 böcker man skulle ha läst före 40. Jag, litteraturteoretiker med magisterexamen hade läst sju. Men så har jag knappt läst böcker i vuxen ålder. Och jag har inte läst Bridget Jones, det borde ge flera poäng. Och Stolthet och fördom har jag väl läst åtta gånger. Men Virginia Woolf måste jag ju bara ha läst men har inget som helst minne av den. Och några andra som jag vet att jag borde ha läst dem men jag kan inte komma ihåg en enda detalj. Då får man ju inte riktigt räkna det.

Vad tror du om att trotsa elementen och ME:n och äta julbord ihop i december? Det skulle jag tycka var jättekul. Antingen på Vår gård eller på Sundby gård (en hos dig, en hos mig)? Jag får feber när nån djschsrbmig och skippar det sista för jag är för slut, men tror att jag kan ta på mig strumpbyxor (ett riktigt expressivt gappskrattsvrål, så kul var det, men jag får väl ha byxor då. Men jag tycker jul är klänning. Oh well. Fundera på saken!

Anja Olergård sa...

Sofie, min gamla goa Sofie. Det värmer!!! (Det är inte så roligt att säga det längre kanske, för det blir som ett hån; säg nåt vänligt så värmer det nån annan som annars hade suttit med vantar och mössa inne den här vintern.)

Sara sa...

Julbord, din galning!
Jag har saknat det, ska tänka på saken. Eller kanske en jultallrik hemmavid?

Och så var det ju Persuation vi skulle se och ondgöra oss över...

modren sa...

Fantastiskt med en bra läkare! Det var väl värt väntan. De växer då inte på träd.
Ge honom sömn-oligopolen en sportslig chans.
Tur man är över 40 så man inte behöver ha läst de 40 böckerna. Eller - hjälp - betyder det att jag borde ha läst 77 st? Fast det har jag ju, många ggr om. Säkerligen fel böcker, men rätt för mig, och det är vad som räknas.
Jag bara svamlar.
Så glad för läkarträffen!
modren