Litterär nesa med mera

Jag minns hur min lärare i mellanstadiet, Kerstin Wahlgren, läste en dödstråkig bok om en fattig familj som satt och åt en soppa och nån hade fått en eftertraktad fettpärla i soppan.

Så när saken kom på tal tio-femton år senare hävdade jag bestämt att jag "läst" boken Fettpärlan, som jag hade för mig var skriven av Anton Tjechov.

Som väl var sa jag bara detta till mina föräldrar och syskon, så skadan blev begränsad. Men nej, novellen skrevs av Guy de Maupassant och Fettpärlan är ett smeknamn på en prostituerad.

Än idag har jag svårt att tro det. Jag minns ju den där vanvettiga högläsningen om soppan.

Kanske finns det en kort passus i början av boken om hur Fettpärlan fick sitt namn, men det är troligare att hon fick namnet pga sin figur än en mager soppa. Och man läser antagligen inte en novell om en prostituerad för mellanstadiebarn. Så jag överbrygger det här på nåt sätt i mitt sinne.

Det blir förreaten som den gången jag ville slå mina syskon i frågesport och sa att Klockan klämtar för dig var skriven av Harry Martinsson. Men han skrev Vägen till klockrike och Ernest Hemingway den andra. Så det blev fel med klockorna. Men det var ändå ett lite roligt misstag och jag visste ju så fort jag sagt det hur fel det var. Men Fettpärlan är ett helt annat sorts fel.

Och egentligen kan man ju lura i barn vad som helst. Jag hörde på mellanstadiet talas om apartheid och hur vi bojkottade Sydafrika genom att inte köpa saker därifrån. Jag förstod verkligen inte resonemanget fast det är ganska klart. Men jag minns förvirringen på så många plan. Vad elaka vi är om vi inte köper nåt, hur ska de då klara sig?

Jag minns också när jag var missionär för min kyrka. Först var jag i England, där jag blev sjuk. Sen var jag hemma och vilade mig och trodde jag blev frisk. Sen fortsatte jag i Sverige. En månad var jag kollega med Tauna Thomander. Som uttalade sitt namn 'Tomander istället för Tom'ander för hon påstod att det var mer svenskt så. Sen var jag kollega med en annan tjej, Kim Klomp i två månader, och sen min fjärde månad kom Cynthia Clark, som i mellantiden hade varit kollega med just syster Thomander. Vid flera tillfällem sa Cynthia olika mer eller mindre skumma saker på svenska, som jag ibland men inte alltid rättade. Ofta sa hon Men syster Thomander sa att du säger så. Tja, det är ju helt orimligt att jag skulle säga fel på mitt eget språk (och som en som hade varit i Sverige en månad påstod att jag hade lärt henne) när jag dessutom är språknörd och grammatiknörd och inte tål när saker är fel. (Numera är det ME:n som gör alls felskrivningar. Jag har inte stavat fel förr i mitt liv. På hedersord.) Så nej, så säger inte jag.

Men tydligen kan man "lära" sig saker av andra fast de är helt fel.

Man kan gå omkring och tro att man har fattat en massa saker när man i själva verket kan ha fattat det mesta helt fel. Det märks ju inte minst i röstningstider (men jag ska försöka hålla mig ifrån såna nedriga kommentarer annars är jag inte bättre än de politiker jag kritiserar).

Minns den gode mannen som frågade mig vad jag läste på universitetet. Engelska. "Men jag trodde du redan kunde engelska."

Det där vad man vet och kan ska man inte vara så säker på.

Okunnigheten kan drabba en när som helst.

Jag är ju inte så förtjust i självhävdelse men jag tror att lagom ligger nånstans mellan självhävdelse och självutplåning. Vet om att du kan ha fel i det du tror att du vet, men tro för allt del ändå lagom mycket på dig själv. 

Besviken kund!

En av mina vardagalyxer är att köpa nya lakan. Jag hade sett några fina på Mio för flera månader sen som skulle passa perfekt på sommaren och de kostade bara 149:- styck. 

Jag tänkte att med så lågt pris är de kanske lite skrovliga eller så. Vi behövde också nya/extra örngott. De hade också en drive med att man som medlem fick 250:- rabatt om man handlade för 500:- och jag skickade Mikael med en inköpslista sista dagen på rabatten.

Han kommer hem med påslakanen och örngotten men säger att det inte stämde med priserna. Så han köpte tre andra örngott också som jag hade satt som alternativ 2 bara, plus att Jonte som var med köpte nåt för 200:- för att komma upp i beloppet. Jag räknade igen och det skulle kosta lite över 500:- med bara två påslakan och tre extra vita örngott. Så jag fattade inte vad som inte har stämt.

Men så kollar jag kvittot lite noggrannare och då har de sänkt påslakanen till halva priset. Tänkte inte mer på det. Det var ju mitt fel nummer ett.

På Mio kommer grejerna i fina tygpåsar. Bra för miljön och jag älskar ju påsar, även om jag inte vet vad man ska använda dem till. Så idag står jag upp en stund vid bänken och tar ut alla sakerna ur sina påsar för att tvätta dem.

Sagt och gjort. Lakanen känns väldigt konstiga.

Det var dock inget mot hur de kändes när de kom ur tvättmaskinen. Allt låg inuti ett av påslakanen och tyget kändes som en läskig skjorta från 70-talet. Tänkte inte mer än så på saken. Det var mitt fel nummer två.

Hade torktumlat dem på kallt och bara i 40 min så jag kollade hur torra de var när jag hade toapaus. Nästan torra. I alla fall det yttersta påslakanet, allt som _återigen_ hade samlats inuti var lite fuktigt. När jag försökte dra isär allting för andra gången så flög ett örngott bokstavligen ner i toaletten. Det var inte Mios fel men hjälp vad sur jag blev. Har aldrig sprätt iväg saker på det viset.

Körde örngottet på snabbtvätt. Tog ut påslakanen ur torktumlaren. De hade återigen, på ynka 8 minuter, lagt sig med alla saker inuti det ena påslakanset. 

Sen var det så mycket ludd. Så mycket att jag 1) tänkte att jag hoppas att detta inte har gjort stopp i rören, samt 2) fick astma pga alla små partiklar som flög omkring i luften. Så det var inte som första gången man tvättsr en ny morgonrock, utan partiklarna i luddet var så lätta att de flög omkring i luften när man rörde dem.

Lakanen känns fruktansvärda. Nästan som en vindanorak. Eller som sagt, en billig 70-talsskjorta. Materialet var så glatt att det inte gick att vika ihop dem. Jag är lite av en vikningsnazist men det här var som att vika ihop en fallskärm. Tyget fångar luften och det går inte att få ihop det till räta vinklar. Dessutom var det givetvis sneda sömmar men det kan man väl förvänta sig med det priset.

Men alltså, lakanen är helt oanvändbara. Man kan inte tvätta dem, inte torka dem, inte vika dem, säkerligen inte ligga tryggt kvar i sängen. Lakanen är så fina men det äckligaste material jag nånsin stött på. 

Sur som bara den går jag in på Mios hemsida. Där står det nu mycket riktigt att de kostar 74:-. Jag LOVAR att de har fått så mycket klagomål och returer på de där lakanen att de inte kan bli av med dem. Men vad är det för stil? Varenda människa som har fått hem lakanen gör samma erfarenhet och det måste Mio veta, och de fortsätter att sälja dem? 

Jag vet inte hur supply chainen ser ut, men får man inte ett prov på nåt innan man tar hem det? Ingen människa kan ha godkänt de lakanen mer än visuellt. De är jättevackra men fullkomligt oanvändbara. De få egenskaper ett påslakan ska ha har de inte. Man kan inte ens riva sönder tyget och använda det som trasor. Snarare duschdraperi då.

Och ja, jag ser att det står nu att materialet är 100% polyester. Men ärligt talat så har jag inte i mitt 50-åriga liv varit med om att lakan har det materialet. Jag känner inte till vad polyester har för egenskaper jämfört med bomull. Jag tror ju att påslakan som säljs av Mio ska vara bättre än påslakan från Ikea. Ikea har ibland rea på hemska påslakan i grovt tyg för 19:-. Även de hade varit bättre än dessa. De duger bara att titta på, inget annat.

Och inte kan vi reklamera dem heller utan att behöva ge dem pengar för mellanskillnaden som vi nu fick rabatt på.

Men jag tänker faktiskt maila dem. Det här var så uselt att jag aldrig har varit med om liknande.

Lakanen finns även I grönt och beige, tror jag det var. 

A K T A   E R !

Och skäms på Mio!

Fredagskvällslek

Vi kollade på några videosamlingar på YouTube igår efter middagen. Vi började med top 100 från 60-talet. Nån kallade sig för Chubby (och alla andra var verkligen tunna!) och även de vildare banden hade ofta kostym på sig. Vi kände igen ungefär de förväntade låtarna. Samma med 70-talet.

Mikael är ju född på 60-talet och jag på 70-talet. Men de låtar som överlevt tills nu har man ju hört oavsett när man är född. Ja, kanske inte om man är född på 2020-talet.

Men sen kom 80-talet. Då satt ju jag med kassettbandspelare och spelade in låtar från Trackslistan varje lördag. Mikael gifte sig och fick barn. Så vi levde verkligen olika liv då. Och det märktes väl.

Man klarade av 100 låtar på 13 minuter så snuttarna var oftast alldeles lagom korta.

90-talet! Då var jag verkligen med! Jag tyckte vi behövde göra uppteckningar över poängen.  Mikael fick hela 59 poäng. Personligen tror jag att det var att han hörde mycket musik om nån hade radio på på jobbet. Själv fick jag det närmast rekordartade resultatet 93/100! Det kanske var nåt Judas Priest eller så som hade slunkit förbi.

Blodad tand! Vi kör 2000-talet också. Vi visste båda att det skulle bli rätt svårt. Mikael kände igen 17 låtar och jag hela 43. Fast jag inte aktivt lyssnat på modern musik på hela 2000-talet fanns det ju en del låtar som Halo och Umbrella som man liksom inte kan ha missat. Eller Ketchup song. Jag kände dock i efterhand att jag också kände igen ungefär 17 låtar men tydligen var det fler. Men vi behövde inte känna igen vad låten hette eller vem som sjöng den, då hade det blivit betydligt färre poäng.

Sen tog vi oss helt vatten över huvudet med 2010-talet. Vi orkade inte med mer än typ 10 låter, vi kände varken igen låtarna, titlarna eller knappt ens artisterna. Jag har hört Nicki Minaj men hade nog inte kunnat säga att hon var sångerska utan hade lika gärna kunnat gissa på dokusåpadeltagare.

Jag satt och sa under 80-talet att jag var besviken att Toto inte var med. Men Africa kom som nummer 7 på listan eller så. Och precis när jag sa Det blev nog inget Toto så kom de. Jippi.

De ska spela på Grönan i sommar. Jag vill ju så gärna gå så det liknar inget! Men jag kan inte se några omständigheter där jag skulle klara det. 

Men jag låtsas fortfarande att jag sitter där i publiken och diggar. 50+ och elrullstol. Men det får de ju räkna med. De är ju pensionärer allihopa, antar jag. Ska genast googla.

Wow. Steve Lukather är född i oktober 1957. Kudos att de ger sig ut på turné.

Det hjälper!

Jag ansökte ju om att få hjälp med solfilm på fönstren för att sänka innertemperatur en, som på sommaren kan bli över 28. För en som inte hanterar värme och kyla bra är det rätt outhärdligt. Speciellt som jag varken kan fly till nån strand eller ens till en solstol i skuggan, eftersom jag inte kan gå upp och gå ut/hemifrån/till ett annat rum utan planering och ibland har jag använt upp mina turer för dagen för att jag druckit mig kissnödig en extra gång eller så.

Det var Mirejlle som tipsade mig om detta hon har gjort det själv hemma hos sig. Inte HON såklart.

Men kommunen avslog. Det gjorde de ju inte rätt i, visste jag, men nu var jag tvungen att hitta bevis på det inlsgtexger och tolkningar och sen skriva ihop det. Det gör sig inte lätt om man säger så. Så jag tror att det gick rätt lång tid, ett år, och när det sen nästan var sommar den andra gången brydde jag mig inte, men blev färdig så att processen skulle hinna gås igenom före nästa sommar, den som är nu. Kommunen var fantastiska. Inte ajra för att jag sagt att de hade fel, och smidiga att ha att göra med. Eftersom det kostar en del pengar har de t o m en rutin för att ge mig pengarna så att jag kan använda dem för att betala firman istället för att ligga ute med pengarna. Jag är så nöjd och tacksam.

Vi har inte haft dem länge, jag gissar en vecka. De kom när Mikael låg på sjukhuset, så Jo, en vecka har vi haft dem. Nu har det varit lite ruggigt väder men även de riktigt varma dagarna var inte så illa som de brukar vara. Jag tror att det har sänkt temperaturen med 2°. Det gör stor skillnad om det är 25 eller 27.

Jag har bara försmäktat lite i sommar och då hade jag inte ens kommit på att öppna fönstren, så det får jag väl ta på mig själv.

Men det vore väl roligt om det inte blev 12° på midsommar utan 22° (gärna inte heller 32°)!

Lyxmackor

Vill bara tipsa om mina två godaste mackor. Ja, förutom bara skogaholmslimpa med hushållsost och gurka.

Jag är inte mycket för surdegsbröd, rågbröd och sånt utan gillar vanliga mackor, men det gör man som man vill. 

ETT

Åt en pågenslimpmacka igår med kvalitetsskinka och några chips på. Mellan, och man trycker ihop bröden så chipsen krossas och ligger kvar. Om man har lite överbliven dip så smetar man på det som smör. Igår hade vi Lay's Sourcream & Onion och de var väldigt lagom crunchy tycker jag. Gillar inte t ex Lantchips för att de är så hårda.

TVÅ

Denna mackan lärde jag mig i England. Där har de mest bara fyrkantiga vita bröd men det passar väldigt bra till detta. Bred mackan med Nutella. Skär en banan och lägg på. Spruta squirty cream på (jag har aldrig haft spraygrädde hemma sen dess förutom en gång när Mikael tyckte vi skulle smaka. Och det ser ju väldigt fint ut men smakar rött pyton) och lägg ihop. Efterrättsmacka.

Ursäkt!

Jag har inte öppnat era kommentarer på några dagar. Jag tror att jag är lite rädd för att prata om Mikaels hjärta, om ni säger nåt om det. Så jag ber om ursäkt för att jag inte har läst dem än.

Jag borde inte skriva om hans hälsa här så jag gör inte det. Men har de fixat problemet en gång kan de fixa det en gång till. Han har direktnummer. 

Fick i alla fall världens middag igår av mamma och pappa. Den där crockpoten de har gör underverk med kött! Och mamma gör underverk med sås.

I förrgår fick vi pizza hemkörd av T med lilla E. Hon jämförde sitt plåster på handen med farfars. Hon är så go så man smäller av.

När det var lite si och så med Mikaels hälsa nyss (nu har jag inte sagt nåt va?) så blev jag bjuden till T&M på middag. T hjälpte mig också med ett par ärenden (visst är det självklart att sista dagen ett paket ligger kvar är samma dag ens man åker till akuten, och jag var kraschad egentligen och borde inte ha tagit kometen, så det var väldigt tacksamt att få den hjälpen). Vad skulle jag säga? Jo, nån annan gång när jag råkade tänka på att M ska dö så tänkte jag Men då är jag inte släkt med hans barn eller barnbarn längre. Har M varit vår enda länk och när han dör får jag aldrig se dem igen? Jag blev helt förtvivlad. Men sen skärpte jag mig och slutade med mina destruktiva tankar. De kommer att vara jättesnälla mot änkan. Om många, många år.

På väg hem från sjukhuset hade J hjälpt Mikael att handla så i fredags åt vi smörgåstårta med jordgubbscheesecake.

Idag åt jag en färdigrätt som M köpte vid sagda Hemköpstur och han åt en tetrasoppa som jag värmde i mikron. Det är vad jag orkar, det var tur att han valde soppa och inte pyttipanna (den tar tio minuter i stekpannan). Säger inget om att det kan vara nån annan här hemma som orkade mikra den ännu mindre än jag.

Vi fick också underbara blommor av en person som inte vill nämnas. Jag måste nog ta ett foto på buketten, det är tre rosa pioner, tre vita nånting, typ lövkojor, och lite mer grönt tror jag. Helt makalöst vräkig.

Sen -- och det här är bara kul om ni känner Mikaels barn J -- hittade jag ett foto av hans dubbelgångare som klipper hår:

Må så gott, hörrni!

Imorgon ska jag förhoppningsvis få diagnos av Bragée. Det var ett år och fyra månader sen jag hade min första tid. Och diagnosen har jag haft sen 90-talet, ställd flera gånger av folk som var så säkra på sin sak att de fick ställa diagnosen själva, utan att fråga chefen eller ha möte. Nu kanske vi kan börja ge mig hjälp. De kan lika gärna säga att de inte kan hjälpa mig för jag är för sjuk. Det sa den förrförra ME-mottagningen och jag förstår att jag är en värdelös patient som dels kräver videosamtal eller hembesök, som inte blir glad över diagnosen utan tycker det är oanständigt slöseri med resurser som skulle kunna gå till att hjälpa folk, och som knappt går att hjälpa. Vi får väl se.

Uför

I Norge heter det uför när man inte arbetar för pengarna utan får dem av deras försäkringskassa. Jag följer en norsk tjej med ME, eller flera faktiskt, men en av dem, hon heter Tusen tanker i ord på Instagram, satte ut en kommentar hon hade fått där det stod:

Chill att vara sjuk???? Bestämma över vår egen tid??? Vara sociala på kvällar och helger precis som alla andra???

Jag trodde inte att jag tog åt mig så mycket. Men det är verkligen irriterande och sårande att folk tror att det är så det är att vara sjuk. Bestämma över sin egen tid? Sjukdomen bestämmer över ALL min tid. Den tar aldrig semester och jag får aldrig ens vara ledig på helgen. Sånt som andra tycker är utvilande som läsa en bok eller se på en film eller en serie kan jag knappt göra alls. När Mikael har legat på sjukhus har jag haft teven på nån timme. Att höra ljudet av teven gör mig tröttare än 8 timmar på jobb när jag var frisk. 

Tala inte om vilken förfärligt jobbig aktivitet det är att sitta upp vid bordet och äta mat med familjen! Det behöver jag vila mig efter i flera veckor. Så nej, man kan verkligen inte vara social på kvällar och helger som alla andra.

Egentligen är det ju den som skrev kommentaren som är ett rikspucko. Och jag ska träna mig på att inte bry mig men det är inte lätt. När jag har såna problem med min självkänsla är det inte roligt att höra att det finns folk som tänker så om mig och andra sjuka. 

Den senaste veckan har det också kommit två rapporter. En från FK där ME är tvåa strax efter fibromyalgi vad gäller avslag på sjukpenning. Det ska ju inte bero på sjukdom om man räknas som inte arbetsför utan på symptomen. Och ME är en av de mest handikappade sjukdomar som finns, i likhet med en som får långvarig cellgiftsbehandling. Fast år ut och år in utan nån chans att bli bättre.

Det var också kommit meddelande om att norska NAV, deras Försäkringskassan, har kommit med nya riktlinjer (som de gjort tillsammans med den norska kompetenstjänsten för ME -- som dock tycker att ME, fast de kallar det för CFS, är en psykosomatisk sjukdom) om att patienter med diagnosen CFS/ME ska utredas särskilt noga när de ansöker om sjukpenning. Fast de inte ens är sjukdomen som spelar roll utan arbetsförmågan, så plockar man ut en särskild diagnos och ska ifrågasätta dem ännu mer än alla andra innan de får sjukpenning. 9 av 10 ME-sjuka har även blivit försämrade på grund av NAV:s arbetsförmågeutredningar. Jättebra idé då att tro ännu mindre på folk. Pressa dem till ännu fler tester som de inte återhämtar sig ifrån, men om de vägrar så blir de av med försörjningen.

Jag är bara hederligt vred på att det får vara så här.

En i en ME-grupp hade fått höra av sin goda vän att det nog var torgskräck hon led av så det skulle bli bra bara hon försökte komma ut mer. Vem känner behov av att nihilera en cancerdiagnos och få det till nån fobi? Nej, det gör man ju inte. Men ME är ju ingen sjukdom, det är bara att du är knäpp så sluta med det.

Fatta den kampen det är att inte tro på dessa praktdårar. Att tro att jag har rätt om mig själv, jag är visst sjuk och inte kverulant. Men jag har fel om mig själv när det gäller dålig självkänsla. 

Inte lätt det här, inte alls lätt.

Bra men föll på mållinjen

Trots att Mikael blev ännu sämre och knappt kunde ta sig in på akuten för egen maskin, och åkte direkt till hjärtintensiven, har jag mått rätt okej idag. Jag har pratat flera gånger med honom. Vad det gör skillnad för oron! Och de har så fantastiskt bra koll på honom. Och det han har är inte nåt som orsakar hjärtinfarkt, som jag förstår det. Och aldrig har väl en patient dött på hjärt-IVA. Så det ÄR inte farligt att han ligger på sjukhus.

Dagen känns som om den har varit en vecka lång. Jag hade feber förut och nu har jag minnesluckor. Men har fått så hjärtans mycket hjälp.

Jag blev väldigt sömnig tidigt idag. Skrev in i boken att jag skulle lägga mig och sova om typ tio minuter, så jag tog fram öronproppar och ögondroppar och skulle göra mig klar. Men sen vet jag inte vad som händer. Jag får för mig att jag inte för allt smör i Småland kan somna nu, jag kämpar emot som en gnu och en timme senare är all sömnighet borta. Jag ligger här som ett våp och fattar inte vad jag håller på med. Jag gick upp för en stund sen och tog ett extra sömnpiller. Men varför vågade jag inte somna? Tyckte jag att det var viktigare att jag fick utöva min frihet och spela spel, eller vad jag nu har gjort som var så viktigt (jag har inte ett enda minne av vad jag gjort så så värst viktigt kan det inte ha varit), än att jag skulle sova ordentligt en dag när jag varit ovanligt orolig? Det är ingen rim och reson. Jag styrs alltså av rädsla. Men varför är jag rädd för att somna när jag håller på att somna? Då kommer det ju gå bra ju!

Jag måste göra en lista på sovregler som jag ska läsa innan jag lägger mig och liksom gå med på sakerna som står på den varje kväll i förväg. För så här kan jag inte ha det. Jag är som en två-åring som ska göra ALLT utom att sova, dricka, gå upp, kissa, en saga till, kramas, säga jag älskar dig.

Jag har inte haft ångest ikväll. Igår snarare, men inte ikväll. Så varför var jag så hysteriskt rädd för att somna nu?

Nu har jag massvis med symptom för att jag var så trött att jag borde ha somnat för fyra timmar sen. Och så skriker kroppen att den tycker jag är en idiot som inte lät den somna då när jag var så ljuvligt trött. Jag vill bara en sak angående min sömn och det är att jag ska känna mig sömnig. Och nu gjorde jag det och vågade ändå inte försöka somna. Med fem mediciner i kroppen brukar jag oftast somna och dessutom särskilt när jag dessutom är riktigt trött. Jag var inte övertrött utan bara hälsosamt sömnig.

Men nu ska jag definitivt sluta. Jag ska ju inte ens skriva när jag har tagit sömnmedel.

Inte stolt

Högern vill ha Morgan Johanssons huvud på fat. Men jag kan inte uttala mig i om de har rätt i att han bör avgå. Hur vet man att det är hans olämplighet på arbetet som orsakat den eskalerande brottsligheten eller om det är tidens gång. Motståndarna är alltid emot varandra i politiken, det är det enda jag vet riktigt säkert. Jag är extremt okunnig i vad Morgan Johansson gjort eller underlåtit att göra.

Men som svar på detta erbjuder stadsministern att om han fälls ska hela regeringen avgå. "Självklart" hör jag henne svara.

Hela regeringen avgå? Det är väl inte självklart? Det är ju att hota med ett större ont än vad som var nödvändigt. Visst är det så att hon är ytterst ansvarig för alla ministrar och all politik, men det har ju hänt förr att ministrar avgått utan att man gör taberas på hela regeringen. Efter fyra års strukturella problem och lagom till att valspurten sätter igång  Förutom det rent logiska i att inte avsätta regeringen frivilligt varje gång nån enskild politiker hotas.

Att en minister avgår är inte en inrikeskris så som att hela regeringen avgår. En överdriven handling ska mötas av en ännu mer överdriven handling. 

Och ingen tycker på allvar synd om Morgan Johansson. Han får löneförhöjning och ett bättre ministerie att ta hand om efter en liten semesterperiod.

Enter den politiska vilden Amineh Kakabaveh. Idag har hon både sagt att hon ska rösta för och emot att Morgan Johansson får avgå. Jag hörde henne säga att hon inte har något kurdiska intressen, men eftersom hon varit kurdisk barnsoldat tror jag inte på det. Hon säger ju själv att för att hon ska rösta för Morgan Johansson så ska Sverige inte gå med på Turkiets NATO-krav på att terrorstämpla kurdiska organisationer.

Så en person som är en i en stor riksdag fattar sina egna beslut, oberoende av det parti hon röstades in som representant för. Hon kan hålla en regering som gisslan under en fyraårsperiod, vid en andra regeringskris och NATO-medlemskap. Hon har sagt att hon inte tycker att Sverige ska gå med i NATO. Så nu tycker hon uppenbarligen att hon har rätt att avgöra den frågan personligen. En underbar möjlighet att värna om mänskliga rättigheter, som är vad Amineh säger sig bry sig om. För att hon inte ska fälla Morgan Johansson och därmed hela regeringen ska Sverige inte gå med på Turkiets krav utan strunta i det där med NATO. "Jag har rätt, tyvärr" hörde jag henne säga.

Jag blir upprörd över det politiska spel som pågår. Har läst en del om politiska vildar och det har aldrig varit positivt. En SD-kvinna sade upp sig och flyttade hem men uppbar lön från riksdagen i fyra år. Jag är väldigt mycket för personligt ansvar. Även för yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Men jag tycker inte folk som har blivit invalda i riksdagen av sina partier ska få fortsätta ha makt på ett sätt som väljarna inte avsåg. Eller på ett ännu mer olämpligt sätt som nu är fallet.

Jag gillar inte Ebba Busch men hon kom visst med ett olivblad (säger jag med viss ironi, för även det är ju politiskt spel) när hon sa att om Morgan Johansson bara avgår så ska de inte misstroendeförklara någon mer före valet. Och Amineh Kakabavehs inflytande blir tillbakadraget till vad det borde vara, bara en röst av flera hundra. Sossarna hade inte mycket val när de gick med på utpressning från den politiska vilden förra gången. "Gör ni inte det här så fäller jag er". Men om utpressningen fungerar, varför ska den inte fortsätta?

När en person säger att de ska göra si eller så, avsätta regeringen eller så, blir jag heligt vred, när ett parti säger det blir jag besviken men sånt är också spelet. Personlig utpressning är inte spelet, fast jag är övertygad om att det försiggår i riksdagen var enaste dag. Har de puls? Då svindlar de.

Jag hade bestämt mig för att kolla på Partiledardebatten ikväll men jag blir sååååå trött. Har bara sett snuttar i efterdiskussionerna på tv4 och korta intervjuer från idag angående misstroende/NATO/Amineh. Och jag står knappt ut med den smörja som kablas ut.

Hur ska vi klara av det här valet??? 

Hurra vad jag är bra

Jag skaffade en bok för ett tag sen där jag tänkte skriva komplimanger jag fick och sen öva mig på att tro på dem. Men jag träffar ju inte så mycket folk så boken är inte jättevälanvänd.

Och igår kom jag på att det är ju inte direkt vad andra tycker om mig som påverkar vad jag själv tycker om mig, så jag ska börja skriva saker jag själv är stolt över istället. Är lite rädd att jag ska börja skriva olika prestationer men jag får göra mitt bästa.

Igår lagade jag middag! Men det ska jag inte skriva. Men det händer inte ofta. Jag hade bett Mikael köpa en purjolök för jag ville göra soppa. Och de potatisar vi hade var såna där pyttesmå delikatesspotatisar så jag bestämde mig helt sonika för att jag inte kan skala dem. Så jag gjorde soppa på potatis med skal, vilket jag provat förr och det är egentligen inte idealt, men jag fattade ett klokt beslut för min hälsa istället för att göra nåt på ett bättre sätt men som jag inte orkade. Det är jag stolt över.

Jag var dock tvungen att be lite om ursäkt för den hemliga ingrediensen men Mikael är så väldigt obrydd över mat så han tyckte absolut inte att det gjorde något. Det visste jag redan så ursäkten var för min egen skull. Men jag är ändå stolt över att jag gjorde en bra sak. I framtiden ska jag klara att vara stolt utan att behöva be om ursäkt också, men baby steps.