Puh!

Vaknar efter en återkommande jobbig mardröm om att jag får sparken i Schweiz. (För massa orättvisa saker. T ex hade jag haft diarré och visste inte om jag behövde säga till att jag var sjuk och gå hem för att inte smitta folk. Men så fick jag sparken istället för att jag inte satt på min plats.) Har ont i huvudet. Har ont i magen. Har ont i knät (jag har vaknat varje gång jag har vänt mig om, inte i början av natten men i slutet). Kan inte stänga högra handen. Har puls på 126 innan jag ens satt mig upp i sängen. Inte lätt att vara på gott humör när man vaknar till en käftsmäll.

Jag letar efter en rolig historia eller efter ett minne med nåt av de underbara barnen. Landar i att det var festligt när E sa åtta på stockholmska i en video härom dagen. Och pulsen har gått ner från 135 till 120. Skojar bara, nu är den på 129 igen.

Och så har jag tappat bort mobilen. Den ligger inte där den brukar. Vet inte varför Mikael skulle ha lånat den. Hoppas inte den har åkt in långt under sängen.

Men vänta nu, jag skriver ju på ett blogginlägg. Så då har jag telefonen i handen.

En sån dag. Okej.