Igår grät jag åtta gånger. Bara började gråta, för det mesta av anledningar men ett par gånger av bara utmattning. Idag tyckte jag det var en riktigt bra dag eftersom jag bara grät två gånger och sen inget på resten av kvällen.
Men så höll jag på med tusen "arbetsuppgifter", som be VC om alvedonrecept som läkaren glömt, kolla på Fass och på apoteket och Läkemedelsverket hur de tre mediciner som jag behöver hämta ut men som är restnoterade ser ut nu. Och skriva upp så jag kommer ihåg allt när jag måste ringa imorgon och fråga. Och när en genomskinlig topp kom i posten idag men det stod tröja i annonsen. Så jag känner mig lurad. Och så har jag bara ett uttag kvar av en sömnmedicin, så den tar slut en månad innan jag har telefonmöte med läkaren, och tycker det är bäst att be om förnyelse nu om de har semesterbemanning. Och ska jag behålla den blågråa eller den vita morgonrocken från Ellos? Måste hitta ordern och kolla vad de kostade, jag kommer inte att få ner dem i den lilla plastpåsen igen så ska kolla på sömmar osv innan jag bestämmer mig, och öppna bara den jag tror att jag ska behålla.
Det är ett heltidsarbete och mer än så för mig att hålla ordning på mitt eget liv. Och jag håller inte ens så bra ordning! Förra veckan beställde jag ett par lätt använda ankelboots från Ecco för 100:-, vilket ju var ett FYND utan like. Men jag minns inte att jag bjöd på dem, så just nu vinner jag alla möjliga auktioner fast jag trodde att jag inte köpte saker på nätterna.
Men så tänkte jag på den här senaste sömnmedicinen, som egentligen är antipsykotika i lågdos, ca 1/10 av den normala dosen, och i lågdos blir man trött av den. Den funkar bra! Men den har viktuppgång som biverkning. Och det är den fjärde medicinen som jag går upp i vikt av.
Jag har ju gått upp 90 kg och bara gått ner 38. Och nu när jag har köpt en klänning ihop med morgonrockarna och ca 15 behåar, så har jag delat upp behåprovningen för att det är fysiskt ansträngande att ta på sig en behå och jag klarar bara max 4st fast jag legat ner hela dagen.och det är inte roligt att prova behåar som sitter helt fel. Och Miss Mary har en del behåar som faktiskt är snygga ut och inte strutvarning, men så tar man på sig dem och så är de skurna som i Madonnas Vogue.
Och så har jag såna hängbröst! Ser ut som mamma gjorde när jag bodde hemma, vilket väl är helt rimligt. Men jag har inte fått några barn och ammat bort dem. De bara händer. Och är så stora. Du, det är deprimerande att behöva köpa dels så stor storlek för att jag är så tjock numera. Med 10 cm mindre storlek finns det mycket bättre urval. Men också se så hemsk ut i flera av dem. Och midsommar. Orkar jag ens sminka mig? Ta på mig behå? Jag vill åka till Sundby Gård och äta trerätters, men jag vet inte om jag förstör resten av sommaren då.
Så mitt i detta med behåprovningen tänker jag på vikten, eftersom jag beställde nytt recept på den ena av de två mediciner jag går upp i vikt av. Och ser framför mig hur de inte går att vara utan så då får jag antingen inte sova och ta livet av mig, eller sova men fortsätta gå upp i vikt. Vilket fantastiskt val.
Så då grät jag för det. Tre gånger. Jag vill inte vara den monumentala valrossen i alla foton.
Men Bam, sen kom det en sak till som fullkomligt sänkte mig. En oskyldig liten person hade fått ny fysio/neurolog som hade varit på utbildning om ME. Det tyckte ju den oinvigde var bra. Men jag fick magknip och pulsökning. För Dr Anna gör sån utbildning. Och så kommer allting tillbaka. Idag har jag lyckats stanna vid att hon är en ointelligent, oempatisk, självisk person som gärna vill få beröm, och är bara ARG för vad hon gjorde. Jag stänger inne nån ångest, det orkar jag inte med nu. Orkar inte heller att bli ledsen och nedstämd, så jag stannar vid ilskan, av självbevarelsedrift.
Men att tänka på dr Anna det sista man gjorde innan man skulle lägga sig borgar för en natt med mardrömmar, och eftersom jag måste sova bra nu, så väljer de jag att anse det överspelat nu. Jag har uttryckt mina känslor, jag skyddar mig själv genom att inte börja gråta eller få ångest.
Kanske måste gå upp och ta en chokladbit.
11 kommentarer:
Önskar att det gick att trolla bort lite så det blev mer hanterbart. Eller allt, så du kunde få leva loppan lite istället.
Du är så snäll. Idag har jag ätit åtta rutor choklad (!) och loggat in lika många gånger med bank-id. Och nu börjar det regna så de 28,6° i sovrummet går neråt! Inte ens en dålig dag varar för evigt! 💙
Kan du inte få AC som hjälpmedel? Eller för det där som väl inte heter handikappersättning längre?
Jag brukar få astma när jag har ac i rummet, men kommunen ska ge mig solfilm. Men skitfirman som gav mig offerten när kommunen nekade mig struntar i att höra av sig om att räkna upp den. Så nu hänger allt i luften. Inatt hade jag frossa och sen svettades jag loss så lakanen och kudden var fuktiga och jag frös resten av natten. Kudden har inte torkat än.
Ojojoj. För övrigt tyckte jag det var deppigt (för mig alltså) att mammas bröst var supersnygga in i döden, fast hon var dödssjuk och närmare sjuttio. Men det var för att hennes läkare sa att ingen kvinna under fyrtio skulle behöva gå med bröst som hängde ner till naveln eller grävde behådiken i hennes axlar. Sedan fick hon en bröstreduktion med lite lyft. Så var det med det. Fin byst som knappt behövde behå. Nu skulle hon aldrig ha fått operationen bekostad av sjukvården, men jag är tacksam att hon fick en sådan livsförbättrande åtgärd omhändertagen. Själv tröcker jag ner hänget i en 75 H eller så. Dikena är för evigt inristade och så är det med det. Vill bara säga att jag känner med dig och att jag fortfarande har allergi mot Miss Mary-behåar efter en beställning för flera år sedan. Fy för den lede, vilken provning det var. Nä, se, noll behåar av kanske fem fick stanna kvar. Bitter? Bara lite.
Jag hade 75H när jag var smal. Men nu har jag 100F. Och Miss Marys behåar har i alla fall en fördel, de är trofasta till storleken. De jag har provat som var andra märken eller Ellos var allt från för stora i 95G till fullkomligt meningslöst lösa och ostadiga i 100F. Och de från Miss Mary sitter ju visserligen som fastlimmade om man nu står ut med formen. Jag tror inte jag gör det faktiskt. Varför får man inte vilja ha en rejäl push-up-behå bara för att man är 50 och fet?
Det låter ljuvligt med lyft och förminskning. Vad trevligt för henne! Det kan man ju drömma om!
Jag verkar ha samma åsikt som du om formen på behåar och det var just formen som var problemet på alla de behåar jag provade. Jag tyckte inte heller om att flera av dem hade riktigt kliande hård spets. Numera använder jag i princip bara Hogengårds träningsbehåar, förutom ett par bygelpjäser av märket Chantelle. De senare är ganska okej trots allt, har breda axelband och runda kupor. Kan de vara något för dig? Vet att de har stora storlekar, dock inte hur högt upp de går. En dröm hade varit att få dig till Gustaf Mellbins underklädesaffär i Gamla Stan. Nu jobbar ju inte den gamla damen kvar där, men har de ens någon som är i närheten av hur duktig hon var så skulle du få fenomenal hjälp.
Oj vännen vad jobbigt du har haft det! 😢💜 When it rains it pours, liksom. Stora kramar 🤗❤️. Hoppas du får det lugnare och svalare snart. Värmen har verkligen varit brutal. Jag känner som att jag bott i en ångbastu senaste veckan. Men min frysfläkt räddar mig, även om svetten runnit ändå.
Förstår att du blev triggad av att höra om ME utbildningen. Jag känner igen mig i det, en liten grej nån säger eller som man läser och hela kroppen reagerar som att man är tillbaka. Det låter bra att du blev arg tycker jag, du har all anledning att vara det. Rasande tom!!
Trist att din VC strular (som vanligt?). Min har också gjort det och sjukintyget har inte kommit in till FK. Det är ju inte bara energikrävande att hålla på och rodda med sånt och fixa recept och grejer, men så sjukt tråkigt och andefattigt och irriterande. När det finns roligare saker man skulle kunna lägga sin lilla energi på.
Mitt bidrag till behådiskussionen är att jag bara blir gladare över mina små bröst ju äldre jag blir. Förstår att det måste vara påfrestande för er storbystade damer. En klasskompis från universitetet fick såna ryggproblem av sina stora bröst och skulle få göra en bröstförminskning.
Hoppas på lite svalare väder nu och att ni får en fin midsommar! 🧡💛🌼🌷🧡💛🌼🌷
Kram från Humlan 🐝
Mitt fyraåriga barnbarn upptäckte mina bröst häromdan när vi "brottades". Han gjorde stora ögon när han kände på dem, "vad är det här för nåt?" Hahahahaha. Hans mamma har den pyttelilla varianten. Ändå kunde hon amma utan problem men inte jag. Visst är livet orättvist.
modren
Haha, jag ser honom framför mig. Ellens kommentar till mig, Dina barn kommer aldrig att gå hungriga, är också rolig. Fast tydligen inte sann då. Att det inte blir mer mjölk i stora bröst.
Bra ændå att du kan ha bloggen som ventil! Jag tænker på dig och hoppas dagarna och nætterna ær uthærdliga.
Skicka en kommentar