Jag vet att andra fick thrillerkänslor av matchen ikväll. Vi kollade i början, så vi såg första målet. Sen gick Mikael och la sig och jag orkade inte riktigt titta. Men så hörde han Sveriges utjämnande mål och kom upp och hann se reprisen. Sen tvättade jag lite, surfade, och orkade inte se mer. Tydligen tog vi igen spelet och hade några oturliga missar. Jag kom inte tillbaka förrän det var förlängning. Och det får jag påstå var ju en ordentlig thriller! Byten, skador, rött kort, och sen mål i sista skälvande sekunderna. Så tråkigt!
Idag var jag också ute på en liten tur. Tog kometen för att ta prover på Akka. Jag har haft högt fastesocker vid ett par tillfällen i år och ska se om jag kvalar in (!) för att vara med i en studie för att förhindra diabetes typ 2. Jag vet inte om de kan ha med en som är svårt sjuk i ME, men det får de bestämma själva. Jag vill ju gärna undvika diabetes i alla fall. Vårdcentralen har inte plockat upp den bollen (!) så jag ser om detta kan vara något. De kunde i alla fall inte betala för att nån tar proverna hemma så jag fick ta mig till VC. Idag var det underbart att vara ute i solen och naturen en liten stund. Imorgon kommer jag att må pest. Men så är det. Jag har haft en händelserik dag och jag ska försöka komma ihåg det positiva i mina spännande händelser från idag. Det är ju en oerhörd frihetskänsla att ta sig själv nånstans, och dessutom att känna vinden i håret, se naturen och folk och världen.
Förresten hade jag en bra erfarenhet igår också. Jag hade samtal med en handläggare på kommunen angående färdtjänst. På nåt sätt tror jag att alla, vården och myndigheter, vill avstyrka allt som kostar samhället pengar. Särskilt på VC känns det som en kamp att få läkarbesök, sköterskorna i telefon är verkligen målvakter (nu får det räcka med sportanalogier!). Och Försäkringskassan ska vi inte tala om, även om de på det stora hela har varit ok mot mig. Eller, de har inte gett mig vad jag har rätt till i alla lägen, men jag har i alla fall inte blivit utförsäkrad, även om jag är fattigpensionär. Men den här handläggaren drog slutsatser om min hälsa utifrån det hon läste i läkarintyget. Korrekta slutsatser! Det var oerhört befriande. Dessutom sa hon att det var ett tråkigt samtal där jag får berätta om jobbiga saker i mitt liv. Det har jag inte heller hört erkännas på många år. Jag har ju ofta känt att det är emotionellt utmattande att berätta om hur man mår för någon, till och med för Mikael. För det blir så verkligt när jag hör mina egna ord. Jag tycker det är lättare att skjuta ifrån sig det. Så hon var verkligen förstående och ett jobbigt samtal blev en positiv erfarenhet.
Jag har ju varit ledsen för den där lägenheten i några dagar. I söndags tror jag det var så såg jag en fantastiskt bra film med Will Smith där det blev en vändning som jag inte förväntade mig i slutet. Jag blev rörd och det väckte tankar och känslor i mig. Sen när jag hade öppnat locket kände jag hela kvällen att jag hade mycket närmare till gråten. Så jag grät för lägenheten på ett sätt som jag inte hade gråtit om jag inte hade börjat gråta i filmen. Ni känner säkert igen fenomenet. Så det där med att jag har fått hjälp hos psykolog på Stora Sköndal har varit väldigt bra för mig, men det har också varit att öppna locket. Och nu smiter det upp saker mycket lättare än förut. Jag vet ju att det är sundare men det är också krävande. Det där att handläggaren var så förstående river konstigt nog också upp saker.
Jag vet inte riktigt hur jag ska knyta ihop den här säcken. Så jag slutar bara. Må så gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar