Jag brukar köpa mina sovmasker från Kina. Den här gången köpte jag tre stycken tror jag och två örhängen. Gratis frakt. Det har jag tolkat som att de tjänar så mycket ändå och ett brev kostar typ 17 öre att skicka, och då verkar de generösa.
Men så läste jag häromdagen att wish och såna ställen som erbjuder extremt låga fraktkostnader tävlar oschysst mot svenska företag i o m det med posten. Kina har nämligen sen länge nån sorts typ u-landsstatus så att vad postnord tar ut av posten i Kina för att dela ut i Sverige är pyttelite pga de här gamla reglerna. Så nu förstår jag varför de säger att de postar tre brev istället för ett: betalt tre gånger av posten, istället för en. Och dårarna skickade det rekommenderat. Vilket för en av de tre försändelserna kostar mer än vad alla tre paketens sammanlagda varor är värda. Har tänkt förr att jag inte fattar hur de överlever på gratis frakt. Men nu är det tydligen så att de får ersättning/betalar en superlåg avgift el dyl. Rekommenderat kanske blir ännu större skillnad mellan faktisk och debiterad kostnad, till deras fördel. Så nu vet jag inte om jag ska köpa mer från Kina. Kanske i alla fall bara köpa det jag ska ha. Men det är så roligt att köpa ett par örhängen också, dagens kostade 39:-. Kanske kommer silverpläteringen börja skrapas av när jag använt dem några gånger, men jag räknar med fyra användningar, då à 10:-. Och jag som gillar variation vill gärna ha oäkta smycken också så man har råd att ha många olika.
Jaja. Men är det nåt skumt med Kina och posten, såvitt ni vet?
6 kommentarer:
Jag har aldrig hört att det skulle vara något skumt med posten och Kina men det skulle inte förvåna mig om det var så.
Hærligt att du vænder dig till din blogglæsarskara nær du vill ha expertkommentar på Kinas postorderfiffel.
Om sånt kan jag inget, men som regel tycker jag att sådant som verkar fuffens ofta visar sig vara fuffens.
Men kan inte detta vara start på en spænnande krim-roman? Kvinnan på UD vars væninna berættar om de billiga sovmaskerna hon bestællt med gratis frakt från Kina. Nær UDkvinnan undersøker det kinesiska fraktfifflet leder alla trådar till en ældre UD-anstælld med svensk mor och kinesisk far som ... ja vaddå? Ær førsvunnen? Sitter i styrelsen før ett mærkligt bolag? Jobbar på svenska ambassaden i Kina med en jobbtitel som antyder att anstællningen ær en tæckmantel?...
Jag blev så till mig av den rafflande deckaren att jag tappade telefonen på näsan av upphetsning!
Förutom själva boken du beskriver ovan så fick jag en bra idé av din beskrivning, som var perfekt anpassad i längd för en me-sjuk (eller annan senil person??) och det är twitter-romaner! Å, vad jag skulle läsa böcker om de var 140 tecken långa.
Nä, att nåt är skumt i Kina är ungefär som att fråga sig om Dolly Parton sover på mage eller om Donald Trump är tokig...
Undrar just om ME-folket har särskilt livlig fantasi?
Och hur kan man i så fall dra nytta av det?
modren, utan fantasi
Skicka en kommentar