Jag minns från när jag var barn att jag inte var säker på om det var rätt att be Gud att det skulle bli fint väder, om vi skulle till Liseberg eller så. För bönderna, som är mer beroende av vädret än en flicka som vill åka torrskodd i berg- och dalbanan, kanske ber om att det ska regna, och hur bedömer Gud vems bön han ska lyssna på?
Som lite vuxnare har jag både erfarenheter av att vädret blev på böndernas vis, och på mitt, bildligt talat.
Men ibland har jag blivit irriterad på när amerikanska politiker säger God bless America. Varför skulle han svara mer på deras böner än på andras? Det är ju inte så i politikens värld att det alltid är svart och vitt som möts, utan många länder är så att säga på gråskalan. Diktatorer kanske är lätt att fördöma, men samtidigt måste ju Gud älska även människorna i diktaturerna. Varför ska han välsigna just Amerika?
Det gör han ju inte, om jag får lov att tala för honom. Inte heller säger han att det är en bra idé att köra lastbilar in i folksamlingar. Hans barn är alla människor, gula eller röda eller svarta eller vita, och oavsett vilken religion eller politisk åskådning man har.
På ett rent personligt plan är det inte heller så att vissa människor förtjänar att det går bra för dem. Alla förtjänar att ha tak över huvudet och mat på bordet, och alla förtjänar att ha föräldrar som älskar dem. Inte alla har det, men det betyder inte att de inte förtjänar middag eller beskydd. Och en del som blir sjuka dör. En del som blir sjuka ber till Gud om att bli friska. Och de kanske förtjänar att slippa lidande. Men ibland blir vädret så som bönderna önskar. Man kan inte alltid bestämma sig för saker, och så blir det så.
Så även om jag tror på Gud och tror att han, som min Far, känner mig och vill mig väl, så finns det ändå lidande, i mitt eget liv och i andras. Ibland har naturen sin gång och ibland drabbas vi av andra människors val och/eller brister.
2 kommentarer:
För mig är det här något av det svåraste med att tro. Din tro ska göra dig frisk, stark, modig, kanske rädda dig eller någon du älskar, din tro ska hjälpa dig hitta nycklarna, få tillräckligt många rätt på ett prov eller få dig att veta att den du älskar är den rätte (och trots positivt bönesvar blir det ändå skilsmässa). Din tro ska lyfta dig själv, andra och katten som har ont i magen och din tro ska förflytta berg. Jag vill inte fortsätta, men du förstår kanske... Att tro är sannerligen inte lätt alla dagar.
Och blir det inte som du ber så har du inte tillräckligt stark tro...
Jag ber också och tror, men tar fasta på orden i Jesaja att Guds tankar inte är människotankar, utan mycket högre. Vi kan aldrig styra Gud med våra böner. Lika lite som vi kan styra en annan människa med våra böner. Vi har vår fria vilja och "människan spår men Gud rår". Tur är väl det, annars skulle det nog bli totalkaos.
Jag säger som Nephi: Jag förstår inte allt men jag vet att Gud älskar mig.
Han hade nog fångat det viktigaste i tron! Tillit, hopp och förtröstan. Gud vill mig väl.
Idag fastnade några ord som en syster sa i kyrkan: Jag har som mål att mitt liv ska vara en lovsång till Gud... Tänk att få stå framför honom en dag och han säger: Ditt liv var en lovsång till mig.
Smaka på det!
modren, blir alltid snällare och klokare av att vara i kyrkan
Skicka en kommentar