GC

Hanna uppmärksammade "Is there no balm in Gilead" i år igen, och jag måste medge att när president Monson sa det, brast jag ut i gapskratt. Förlåt. Jag kommer aldrig att kunna höra den frasen igen utan att garva.


Men överlag tog jag konferensen på lite mer allvar än så. Älskde såklart Bednars tal, och har hört ryktesvägen att Hollands tal på söndag kväll (som gick 22-00) och som jag inte har sett än, ska ha varit konferenens bästa. Förvånar mig inte.


Andra höjdpunkter var när jag på lördagmorgonens session såg att äldste Uchtdorf eller Eyring (har glömt vilken) hade en vit ryggkludde bakom sig. [Fast nu när jag tänker efter kan det ju ha varit ett papper, men det struntar vi i.] Att alla gick mer eller mindre spattigt är en sak, men de får också ryggskott och liktornar och hemorrojder, som vi övriga... Det gäller bara att hålla ut och le i farten, för dem som för oss.


Kände mig glad och stärkt av konferensen. Det var härligt att höra så många goda människors bästa försök till inspiration! Se dem här, under General Conference.