Fantastisk konsert

Norrmännen har tempelresa i veckan och det anordnades en konsert ikväll. Mikael och jag bevistade den, samt de flesta medlemmar i VH som bor inom 5 minuters gångavstånd från kapellet. Det var en erfarenhet!

Först var det ett varierat program med solister och kör. Sen var det paus, och sist var det en konsertpianist som spelade Grieg. Alltså!!!

Några tankar:

Detta var allt annat än att lyssna på en CD. Verkligheten gjorde att jag blev riktigt tagen. Musiken levde!

Och pianisten arbetade. Visserligen lät det mest som om hon lekte, men man såg att det var arbete. Hon lade sin själ i det. Och när hon brassade på så var det verkligen starkt -- vilken kraft i fingrarna -- och sen när det var tystare så lät det som om hon smekte tangenterna. Till och med tystnaden, pauserna, var talande.

Moreover, Grieg's got jazz! Det visste jag inte.

Notturno och Klokkeklang lät precis som de hette. Med bara pianotangenter! Jag blev nästan sömnig av Notturno, men vaknade strax, mest på grund av att Scherzo kom efteråt. M och jag kom överens i vårt anfall av tillfälligt hjärnsläpp/okunskap att Scherzo betyder Dans på landet. Så lät det i alla fall. Dessutom hörde man i melodierna något som jag bara kan förklara som nordiskt, och som förde tankarna till Peterson-Berger. Jag är för okunnig för att veta hur samtida de var, men Wikipedia räddar mig och säger att P-B var aningen senare, men inte så mycket. Detta, "något nordiskt", kanske är folksjälen, som ju återfinns så vältaligt i Kristina från Duvemåla.

Sedan spelade Anneli Rebecka Larsen, som hon hette, I bergakungens sal. Jag minns att vi hade den LP:n hemma och att jag lyssnade på den som barn. Dessutom hade jag ett omistligt intryck av att jag kände igen vänsterhandens växande komp, och när det kom till ett visst ställe kände jag igen det i fingrarna, så eventuellt har vi haft noter på den hemma och som jag försökt mig på nån gång. Den känslan har jag inte haft sen jag hörde Händels Water Music och kände igen cellostämman. Det är nåt särskilt och man får en extra inlevelse i musiken när den sitter i fler kroppsdelar än öronen.

Stående applåt. Extranummer! Solveigs sang. Mmmmmmm. Jag hörde orden i mitt sinne: "Kanskje vil der gå både Vinter og Vår, og Neste Sommer med, og det hele År, men engang vil du komme, det ved jeg vist, og jeg skal nok vente, for det lovte jeg sidst." Hade jag varit lite "rörd-ligare" så hade jag lipat. Nu höll jag mig men impulsen kom! (Dessvärre står det i no.Wikipedia att sången sjungs efter att "Peer [Gynt] sier at kvinner er av en skrøpelig slekt." Bah!)

Svenska Wikipedia säger dessutom att Grieg bara var 156 lång! En tumme hög. Det funkar också.

P.S. Jag blir lite sur på mig själv, för mitt i baddräktsprovandet -- som gick rätt uselt, för det fanns en på Triumph men som hade för liten kupa visade det sig provrummet, samt ett gäng varav en supersnygg för 950:- på nån dyr affär på bottenvåningen där vi träffade Barbro Palm. Var var jag? Mitt i baddräktsprovande var jag lite tveksam till om vi skulle gå på konserten. Om jag iddes, liksom. Men varför??? Det var ju så suveränt, och det blir det alltid, när man gör nåt. Jag är bara så trög i starten. Mikael sa att jag var lite autistisk på det viset. Okejdå. Ska lära mig nu: Tveka inte utan gör, kom, gå, lev!