Curbly kom med dessa fräscha sminktips:
Zombie
Slashed face
Scar
Vampire bite
Länkar till fler förslag finns här om ni inte tyckte det räckte på äckel-o-metern, t ex:
gross wound
slashed skin
lacerations
cut off finger
gash with stitches
HAPPY Halloweeen, heter det...
... inte I'LL SCARE YOUR PANTS OFF AND BE TOTALLY GROSS.
Curbly kom med dessa fräscha sminktips:
Zombie
Slashed face
Scar
Vampire bite
Länkar till fler förslag finns här om ni inte tyckte det räckte på äckel-o-metern, t ex:
gross wound
slashed skin
lacerations
cut off finger
gash with stitches
Curbly kom med dessa fräscha sminktips:
Zombie
Slashed face
Scar
Vampire bite
Länkar till fler förslag finns här om ni inte tyckte det räckte på äckel-o-metern, t ex:
gross wound
slashed skin
lacerations
cut off finger
gash with stitches
Fel och brister
Min mans största fel är för närvarande att han vägrar låta mig pilla på de där flikiga ställena där han brände sig i Turkiet. Själv har jag ett gäng "småhål" på vänstra armen, men jag brände mig inte riktigt, så det går inte att dra loss hud. Ni skulle sett stället på hans mage. Han bara satt där och skyltade med det, utan att jag fick dra. Usch.
Jag ska se om jag orkar hålla mig vaken längre än han ikväll så kanske jag kan pilla lite när han sover.
Och ja, jag har ett ärr på handloven efter när jag råkade rycka tag i en icke-läkt sårskorpa för ett år sen. Men det börjar blekna nu.
Jag äter i alla fall inte silverbestick, som kvinnan jag läste om igår. Hon hade en hel kirurgbricka med gafflar oc hskedar och allt vad det var. Surgically removed. Hon kom in och klagade på magsmärta. Tror jag det!
P.S. Hans andra fel är att han har lite svårt med tider. Idag trodde han att han skulle komma hem vid 5. Klockan är nu 19:56. Men han är på väg och har dessutom köpt en blomma till min besökvsän Cornelia, som fyller år idag, samt två mjölk. Så jag är ingalunda på dåligt humör. Han gör mig ju tjänster. Fast middagen har nog varit färdig i en timme. Jag fick ta en tallrik kräm i uppehållande försvar.
Jag ska se om jag orkar hålla mig vaken längre än han ikväll så kanske jag kan pilla lite när han sover.
Och ja, jag har ett ärr på handloven efter när jag råkade rycka tag i en icke-läkt sårskorpa för ett år sen. Men det börjar blekna nu.
Jag äter i alla fall inte silverbestick, som kvinnan jag läste om igår. Hon hade en hel kirurgbricka med gafflar oc hskedar och allt vad det var. Surgically removed. Hon kom in och klagade på magsmärta. Tror jag det!
P.S. Hans andra fel är att han har lite svårt med tider. Idag trodde han att han skulle komma hem vid 5. Klockan är nu 19:56. Men han är på väg och har dessutom köpt en blomma till min besökvsän Cornelia, som fyller år idag, samt två mjölk. Så jag är ingalunda på dåligt humör. Han gör mig ju tjänster. Fast middagen har nog varit färdig i en timme. Jag fick ta en tallrik kräm i uppehållande försvar.
Orsak och bot?
Min goda vän Kerstin Saffer (vi har punkterna ME, Austenmania och bruna ögon gemensamt) skickade en länk om att man har hittat att 68% av alla ME-patienter har ett visst retrovirus, jämfört med 4% av de friska, och att hela 95% av ME-sjuka har antikroppar mot viruset, vilket betyder att de en gång HAR haft det. Viruset heter XMRV och om det stämmer att det är det som orsakar ME ska man kunna behandla det med en blandning av AIDS- och cancermediciner. Senast igår sa jag till M att cancer är en sån sjukdom där behandlingen nästan är värre än sjukdomen, så att käka cellgifter el dyl låter inte så kul, men om man kan botas med hjälp av dem så rusar jag fram och ställer mig kön.
Vet inte om det har kommit fram andra såna "orsaker och bot" som ovanstående och som kanske vederlagts, men hur som helst så låter det positivt att det hittar NÅT. Jag vet också att det är nåt fel på hur de röda blodkropparna ser ut i mikroskop och att man inte ska lämna blod, men det var allt jag minns om det.
Vet inte om det har kommit fram andra såna "orsaker och bot" som ovanstående och som kanske vederlagts, men hur som helst så låter det positivt att det hittar NÅT. Jag vet också att det är nåt fel på hur de röda blodkropparna ser ut i mikroskop och att man inte ska lämna blod, men det var allt jag minns om det.
Mera Dan Brown
På bokbloggen med Cecilia Gustavsson finns en miniintervju med en av de sju (!) författarna som översatte The Lost Symbol. Måste bara klistra in två av hennes kommentarer.
Och vad är det med intelligenta kommentarer som gör att om man själv har tänkt dem och sen läser dem sagda av någon annan, så tycker man automatiskt att den människan är såååå smart?
Vad utmärker Dan Browns språk?
- Han skriver normalprosa. Han är ingen stor stilist, utan det han är bäst på är intrigen, att föra handlingen framåt. I slutet av varje kapitel lägger han in en cliffhanger. Den sista meningen leder alltid framåt, så att man vill läsa vidare. Och så gör han mycket research.
Vad tycker du själv om boken?
– Jag har läst den på engelska, den är jättespännande! Inget man går och tänker på i efterhand, utan mer som popcorn eller chips: Man gillar det där och då. Han skriver egentligen samma bok om och om igen, med nya teman. Men det är nästan lite smygigt att gilla Dan Brown, lite som att tycka om dansband fast så många gör det.
Och vad är det med intelligenta kommentarer som gör att om man själv har tänkt dem och sen läser dem sagda av någon annan, så tycker man automatiskt att den människan är såååå smart?
Vad utmärker Dan Browns språk?
- Han skriver normalprosa. Han är ingen stor stilist, utan det han är bäst på är intrigen, att föra handlingen framåt. I slutet av varje kapitel lägger han in en cliffhanger. Den sista meningen leder alltid framåt, så att man vill läsa vidare. Och så gör han mycket research.
Vad tycker du själv om boken?
– Jag har läst den på engelska, den är jättespännande! Inget man går och tänker på i efterhand, utan mer som popcorn eller chips: Man gillar det där och då. Han skriver egentligen samma bok om och om igen, med nya teman. Men det är nästan lite smygigt att gilla Dan Brown, lite som att tycka om dansband fast så många gör det.
Ny bil
Det är ju så att M och jag emellanåt funderar på att köpa ny bil. Särskilt funderade jag på det härom dagen när jag frös så (värmen är paj) och M funderar på det av sina skäl, som att stänkskärmen saknas. Jag har sagt det förr, men en understated BWM som bara brummar lätt när man gasar, det är OK.
Så vad säger ni?
Så vad säger ni?
Paler whade of white, eller vad hette det?
Vi köpte en ny sänglampa, för att M och jag skulle ha likadana. 199:- på IKEA.
Nu har vi det, likadana, förutom att den första, som står på Mikaels sängbord, har gulnat inuti skärmen så den emits a yellow light. Min är a whiter shade of white. Grr. Måste vi köpa en till???
Nu har vi det, likadana, förutom att den första, som står på Mikaels sängbord, har gulnat inuti skärmen så den emits a yellow light. Min är a whiter shade of white. Grr. Måste vi köpa en till???
Bauhaus i startgropen
Nej, Bauhaus är mer än i startgropen, de har tjuvstartat. IKEA och ICA har redan börjat julskylta, men Bauhaus hade julmusik i högtalarna idag.
Höstbild
Jag har börjat med vantar och vinterjacka. Det höll inte länge att stå emot. Men med en sån här inspirerande bild vill man gärna roa lite i bokhyllan och sätta sig med en kopp te. Och så längtar jag efter manchesterbyxor. Men jag ska inte köpa några.
Källa: coco+kelley
Källa: coco+kelley
Ellen är i tidningen
(Fast de kunde väl ha satt in ett foto också? det blir alltid roligare så).
Länk.
P.S. Ellen säger att hon är lite felciterad. Hon har inte sparat över några hemliga jobbdokument från jobbdatorn till hemdatorn. Men det låter väl coolare så.
Länk.
P.S. Ellen säger att hon är lite felciterad. Hon har inte sparat över några hemliga jobbdokument från jobbdatorn till hemdatorn. Men det låter väl coolare så.
Stavskonferenshelg
En härlig helg har vi haft. Allmänna mötet igår var riktigt bra. Hade inte hunnit torka håret dock. Påmindes igen om att ta mig mer tid och inte stressa. Åt kinamat efteråt hos m&p. Kändes som bröllop :) Ställde glatt bak klockan. Vaknade långsamt och tuggade frukost. Åkte i tid (!!) och hämtade Jonte & Johanna och några kompisar som inte satt så bekvämt i bilen. Njöt återigen av konferensen. Mikael tolkade i hörlurarna och fick problem med att hålla micken, läsa i en mini-quad och dra ner glasögonen på nästippen på samma gång (quaden har yttepytte bokstäver så han fick ge upp och "hitta på" skriftställena). Hälsade på Monnah och andra long-time-no-see-folk. Jonte körde hem. Jag varken bad eller skrek. Hämtade bågfil (till montering av sängen där bultar osv är borttappade så "vi" måste såga i Bauhaus-skruv-metern) samt dammsugare (den behöver inte närmare förklaring, men vi kan gott säga att den sällan har varit så efterlängtad. Pappa dammsög senast på bröllopsdagen eller nåt i den stilen...) i Mikaels bachelor pad. Åt sedan återigen hos m&p, kyckling och varm potatissallad. Slappade länge, pappa ville diskutera jul men vi klarade oss undan det (tur att Ellen delar hans intresse). Blev återigen sugna på att köpa trean i huset som vi tittade på härom dagen, men kan inte bestämma oss om vi är för ivriga och ska få mer ordning på ekonomin först. Såg på nya bebisbilder av Mia & Bella och ojade och längtade. Mikael var god svärson och röjde i köket. Hämtade sen ett lass bröllopsbilder hos Stuffe & Johanna, varpå Mikael flyttade in det nyköpta sängbordet och jag fick nästan en decimeter mer plats (fast jag måste fortfarande gå och lägga mig på sidan -- trean hade jättestort sovrum och det frestar!!). Sen såg vi lite när nån Idun tävla mot Filip & Fredrik (fast lårkakan var mest spännande). Sen äntligen läggdags! Det har jag längtat efter.
P.S. Mikael är bäst i världen, men det visste ni redan.
P.S. Mikael är bäst i världen, men det visste ni redan.
Utflykt och äventyr
Mikael har fått handpenningen på lägenheten så han satt hela dagen igår och betalade räkningar. Liten överdrift, men bara lite. Sen åkte vi till Webbhallen, tror jag det hette, där han köpte en ny datorväska (hans har varit sönder säkert ett år) och ett USB-minne (som ersättning till det som undertecknad inte noterade så det flög ur hans byxor i Turkiet och gick itu för andra gången, vilket också visst var sista gången).
Sen, när vi ändå var typ norr om stan, åkte vi till IKEA. Vi pratade lite om att köpa nattduksbord, eftersom Mikael har en banankartong som nattduksbord. Vi bestämde oss för ett par Hemnes-skåp för 699:-/st. Lite dyrt. Plötsligt ser vi hur pengarna bara rinner bort!
Trots denna överspendering (?) köpte vi också en toabortse, men den var billig. Jag köpte en ny kudde och hade inte ont i axlarna i morse. De har jag haft varje morgon sen jag köpte den förra, som var dyr och fin. Nu håller jag mig till en 69- kronorskudde och köper bara ny efter nåt kvartal eller halvår när den börjar bli för knölig och platt. Vi köpte också en ny måttsats, eftersom dl-måttet vi har hemma inte blir rent längre. Ser ut som gammal kakao inuti. Sen köpte vi en lampa, så att vi skulle ha likadana lampor vid nattduksbordet, samt två träskärbrädor som snart får ersätta den fina som Ellen gjorde åt mig för hundra år sen men som har en spricka i sig. Vet inte om det är en bakteriehärd, men det känns så. Sorgligt i alla fall. Vill hellre ha Ellens, men livet är hårt ibland. Det sista vi köpte var två porslinsmuggar till Mikael, som var lättare än glas, och som han kan dricka vatten ur istället för plastflaska när han sitter vid datorn. Ni ser att vi inte förköpte oss!
Det bästa och värsta var att Mikael körde mig i rullstol. Jag vet att jag borde åka rullstol både på IKEA och ICA men det är så ... förnedrande är fel ord, men nåt ditåt. Jag mådde i alla fall inte [fult ord] efteråt, så det var trots allt värt det. Mikael är snäll som kör mig i diverse fordon!
Vid utgången skulle vi äta korv till middag. Vi parkerade oss och fick med oss äppledricka, rullstolen med numera kartonger/varor i, samt fem korvar. M gick och tog ketchup och senap på. Jag sa bara lite senap. TUR VAR VÄL DET! M tog den som hette sötstark och det var det g r y m m a s t e !!! M fick tårar i ögonen och kommentarerna började hagla: Den här senapen borde vara narkotikaklassad! [Ny tugga: ]Det borde vara 18-årsgräns på den här senapen! Och då fick jag mig en lite rejälare tugga, började frusta och bidrog med: Sverige är utsatt för en terroristattack med senapsgas! Det slutade med att jag gick och hämtade två små träspatlar som man ska röra om i kaffet med, och så körde vi lite mustardectomy. Jag opererade om mina korvar tre gånger innan jag blev nöjd.
Klockan var nu fem, och vi var nöjda med att vi skulle hinna hem till hemlärarbesöket och dessutom till församlingens tempelkväll klockan 19.
Just det.
Jag har ingen annan ursäkt än att jag inte vet hur lång tid saker tar i Stockholm, men det tog ca 1h45 att ta oss hem. En spännande sak var i alla fall att med tanke på helgens stormöte (var det nåt EU-möte? Vi hade i alla fall läst att det skulle komma högdjur och att de skulle orsaka trafikstopp) så såg vi totalt ca 8 polisbilar, tre poliser som vinkade och stoppade trafik. Till slut fick vi också lön för mödan i form av en polisbil med blinkande ljus i en tom fil, följt av en svart, vältvättad limousine, plus en polisbil till och en svart bil till. Vi vet såklart inte vem vi såg, men det var ändå spännande för en lättroad person som jag.
Mikael saknade för övrigt många bensinmackar som hade legat på diverse ställen i hans ungdom. Jag saknade inga bensinmackar, men väl värmen i bilen. Jag hade mockahandskar, jacka, och Mikaels jacka runt benen och ändå tog det mig nästan hela IKEA-vistelsen att värma upp mig från ditresan, så att jag var nog varm om händerna för att köra au naturell. På hemvägen tryckte jag på sittvärmen (den hade vi glömt) nånstans precis före Jordbro och efter fem minuter brände det i fläsket och jag stängde av. Lagom är tydligen ett svårt ord. Men jag undrar om vi inte ska ta lite pengar till reparation av bilvärmen. Om det nu finns några pengar kvar att "ta av". Det är fortfarande mycket skatt som ska betalas. Annars får jag väl börja med långkalsonger.
Efter denna långa dag med svindlande upplevelser la vi oss i sängen (det var ju precis att vi inte hann till tempelkvällen) och M löste Sudoku. När jag hörde hur han började somna 20.15 gick vi långsamt upp och såg på Dobidoo och åt smörgåsar och la oss sen för natten kl 21.45. Sicka party animals!
Hejhej.
Sen, när vi ändå var typ norr om stan, åkte vi till IKEA. Vi pratade lite om att köpa nattduksbord, eftersom Mikael har en banankartong som nattduksbord. Vi bestämde oss för ett par Hemnes-skåp för 699:-/st. Lite dyrt. Plötsligt ser vi hur pengarna bara rinner bort!
Trots denna överspendering (?) köpte vi också en toabortse, men den var billig. Jag köpte en ny kudde och hade inte ont i axlarna i morse. De har jag haft varje morgon sen jag köpte den förra, som var dyr och fin. Nu håller jag mig till en 69- kronorskudde och köper bara ny efter nåt kvartal eller halvår när den börjar bli för knölig och platt. Vi köpte också en ny måttsats, eftersom dl-måttet vi har hemma inte blir rent längre. Ser ut som gammal kakao inuti. Sen köpte vi en lampa, så att vi skulle ha likadana lampor vid nattduksbordet, samt två träskärbrädor som snart får ersätta den fina som Ellen gjorde åt mig för hundra år sen men som har en spricka i sig. Vet inte om det är en bakteriehärd, men det känns så. Sorgligt i alla fall. Vill hellre ha Ellens, men livet är hårt ibland. Det sista vi köpte var två porslinsmuggar till Mikael, som var lättare än glas, och som han kan dricka vatten ur istället för plastflaska när han sitter vid datorn. Ni ser att vi inte förköpte oss!
Det bästa och värsta var att Mikael körde mig i rullstol. Jag vet att jag borde åka rullstol både på IKEA och ICA men det är så ... förnedrande är fel ord, men nåt ditåt. Jag mådde i alla fall inte [fult ord] efteråt, så det var trots allt värt det. Mikael är snäll som kör mig i diverse fordon!
Vid utgången skulle vi äta korv till middag. Vi parkerade oss och fick med oss äppledricka, rullstolen med numera kartonger/varor i, samt fem korvar. M gick och tog ketchup och senap på. Jag sa bara lite senap. TUR VAR VÄL DET! M tog den som hette sötstark och det var det g r y m m a s t e !!! M fick tårar i ögonen och kommentarerna började hagla: Den här senapen borde vara narkotikaklassad! [Ny tugga: ]Det borde vara 18-årsgräns på den här senapen! Och då fick jag mig en lite rejälare tugga, började frusta och bidrog med: Sverige är utsatt för en terroristattack med senapsgas! Det slutade med att jag gick och hämtade två små träspatlar som man ska röra om i kaffet med, och så körde vi lite mustardectomy. Jag opererade om mina korvar tre gånger innan jag blev nöjd.
Klockan var nu fem, och vi var nöjda med att vi skulle hinna hem till hemlärarbesöket och dessutom till församlingens tempelkväll klockan 19.
Just det.
Jag har ingen annan ursäkt än att jag inte vet hur lång tid saker tar i Stockholm, men det tog ca 1h45 att ta oss hem. En spännande sak var i alla fall att med tanke på helgens stormöte (var det nåt EU-möte? Vi hade i alla fall läst att det skulle komma högdjur och att de skulle orsaka trafikstopp) så såg vi totalt ca 8 polisbilar, tre poliser som vinkade och stoppade trafik. Till slut fick vi också lön för mödan i form av en polisbil med blinkande ljus i en tom fil, följt av en svart, vältvättad limousine, plus en polisbil till och en svart bil till. Vi vet såklart inte vem vi såg, men det var ändå spännande för en lättroad person som jag.
Mikael saknade för övrigt många bensinmackar som hade legat på diverse ställen i hans ungdom. Jag saknade inga bensinmackar, men väl värmen i bilen. Jag hade mockahandskar, jacka, och Mikaels jacka runt benen och ändå tog det mig nästan hela IKEA-vistelsen att värma upp mig från ditresan, så att jag var nog varm om händerna för att köra au naturell. På hemvägen tryckte jag på sittvärmen (den hade vi glömt) nånstans precis före Jordbro och efter fem minuter brände det i fläsket och jag stängde av. Lagom är tydligen ett svårt ord. Men jag undrar om vi inte ska ta lite pengar till reparation av bilvärmen. Om det nu finns några pengar kvar att "ta av". Det är fortfarande mycket skatt som ska betalas. Annars får jag väl börja med långkalsonger.
Efter denna långa dag med svindlande upplevelser la vi oss i sängen (det var ju precis att vi inte hann till tempelkvällen) och M löste Sudoku. När jag hörde hur han började somna 20.15 gick vi långsamt upp och såg på Dobidoo och åt smörgåsar och la oss sen för natten kl 21.45. Sicka party animals!
Hejhej.
Liten värld
Mikael ringde sin mamma igår. Hon var och lyxade sig på restaurang, sa hon. I Alanya, Turkiet! Hur liten är världen???
Tyvärr hade de varit på östra stranden och vi på västra, så vi hade inte råkat på varandra på strandpromenaden. Men ändå. Festligt sammanträffande.
Ikväll ska vi titta på en lägenhet. En trea i vårt hus (lagom lång flytt!!) som vi inte vet varför den är 300 000:- billigare än treorna i somras. Kanske har min också sjunkit på samma vis. Och ändå rapporterar de om hur det låga utbudet i innerstan har drivit upp prtiserna mycket. Hey?
Jaja, Mikael har köpt blommor idag också! Och färdiga goda mackor och varsin favoritjuice. Vi åt i sängen, hihi. Livet är gott.
Tyvärr hade de varit på östra stranden och vi på västra, så vi hade inte råkat på varandra på strandpromenaden. Men ändå. Festligt sammanträffande.
Ikväll ska vi titta på en lägenhet. En trea i vårt hus (lagom lång flytt!!) som vi inte vet varför den är 300 000:- billigare än treorna i somras. Kanske har min också sjunkit på samma vis. Och ändå rapporterar de om hur det låga utbudet i innerstan har drivit upp prtiserna mycket. Hey?
Jaja, Mikael har köpt blommor idag också! Och färdiga goda mackor och varsin favoritjuice. Vi åt i sängen, hihi. Livet är gott.
I'm blue
En kort klagan: Jag orkar inte duscha, klä på mig eller äta frukost. Alltså, jag orkar inte röra på mig alls. Det är värdelöst.
Så, nu känns det bättre.
Eller inte.
Kan jag muta mig själv med något blått som är vackert? coco + kelley inspirerar:
Så, nu känns det bättre.
Eller inte.
Kan jag muta mig själv med något blått som är vackert? coco + kelley inspirerar:
Världens sötaste bebisar, helt opartiskt
Bella gäspar. Ser ni att hon har börjat med snedlugg :)
Bella påpälsad. Lagom road.
Mia med läppen. Hon är så artig att hon börjar puta med läppen ett bra tag innan hon börjar skrika. Så man har en chans att rätta till felet liksom.
Fast hon gillar att läsa.
Rätt söta föräldrar också. Eller som Bettan säger: We make good babies :)
Bella påpälsad. Lagom road.
Mia med läppen. Hon är så artig att hon börjar puta med läppen ett bra tag innan hon börjar skrika. Så man har en chans att rätta till felet liksom.
Fast hon gillar att läsa.
Rätt söta föräldrar också. Eller som Bettan säger: We make good babies :)
Ullaredsexpressen
SJ ska köra nattåg till Ullared en gång i kvartalet! Sicken idé!
För den som inte vill punga ut med 750:- för att shoppa en hel dag, men som ändå har Gekås-abstinens, går det också bra att se på nya yrkessåpan Ullared, som börjar den 2 nov. Läst på Gekåsbloggen.
Vilka tider!!
För den som inte vill punga ut med 750:- för att shoppa en hel dag, men som ändå har Gekås-abstinens, går det också bra att se på nya yrkessåpan Ullared, som börjar den 2 nov. Läst på Gekåsbloggen.
Vilka tider!!
Bröllopsresan
Vi hade det suverääääänt på bröllopsresan, som gick till Alanya, en badort på turkiska medelhavsrivieran.
Särskilda fördelar:
* alldeles perfekt väder (strax under 30 och man kunde gå barbent på kvällarna!)
* sandstrand och varmt vatten som inte ens jag frös i!
* billig och god mat, som vi slapp laga själva
* Migros (mataffär) mittemot hotellet, så vi åt billiga frukostar och den godaste yoghurt jag ätit på många år
* tillbringa en vecka med Mikael utan värre distraktioner än Dan Brown
* alldeles lagom uppskruvade sightseeingaktiviteter
* det var helt OK att ligga på hotellrummet och vila. Vi blev faktiskt lite beigea ändå.
En nackdel är att jag lydde Mikael som sa att jag skulle packa färdigt på morgonen innan vi skulle åka, och jag var helt borta i flera timmar. Glömde kameran hemma, så dessa är alla bilder det blev:
Från hotellets pool in mot restaurangen och receptionen. Ja, det är mitt vita ben och Dan Brown.
Hamnen i Alanya
Hamnsidan/baksidan av berget som låg vid slutet av vår strand, Kleopatra-stranden
I en park i Alanya centrum
Med turistkommersen i bakgrunden
Blundar såklart inte med mening, men ser ni på skylten i bakgrunden att restaurangen vi äter på heter Café Opera?
Undertecknads blåa ben njuter av Medelhavets fläktar. Fick min lilla beigea färg av att stå i solen 2x20 minuter (på en vecka), samt bada. Resten av tiden låg jag i skuggan. Har blivit för gammal och lat och ofåfäng för att pressa.
Kleopatrastranden åt vänster. Berget såg ni baksidan av på nån föregående bild. OBS! Det är inte jag på bilden, men jag hade också en prickig baddräkt...
Kleopatrastranden åt höger. Ditåt ligger flygplatsen, är allt jag vet.
Mikaels smarta anordning så att både luft kommer in genom de öppna fönstrena nederst men gardinerna skyddar mot direkt sollljus. Han är så smart.
Kvällsutsikten från vårt hotellrum. Man fick betala 200:- extra för havsutsikt, men vi fick det på köpet. Underbart att ligga i sängen och se ut över det där! Fast 19.15 var det becksvart, så man fick passa på!
Från vårt sovrum näst sista dagen, när vi hade det häftigaste regnväder jag nånsin varit med om. Den vita plåtbyggnaden till höger är Migros (mataffär mm)
En stunds uppehåll, men det har regnat så kraftigt att det har slagits ner löv från träden.
Ni förstår hur fascinerad jag var av regnvädret, efterosm jag itne tycktes kunna sluta ta kort på det! Detta är från balkongen. När jag stod där, sa Mikael plötsligt att ret regnade in på hans dator (alltså förbi en normalstor balking och in genom dörren!). Det kallar jag regn. Det var så spännande för en lättroad person som jag.
Och på tre minuter när jag var på toa hade det regnat in i sovrummet cirka 150 cm in från fönstret. Vi hade en egen pool! Det syns inte så bra här, förstås. Men jag lovar!
Sista dagen (dagen efter regnovädret, som faktiskt var välkommet för vi fick vila utan stressande krav på sightseeing eller ens strandbesök) skulle M gå på en lite längre strandpromenad. Han brukar gå i vattenbrynet en halvtimme, men gick idag en timme, och det utan solskydd. Riktigt så rosa som bilden ser ut var han nog inte, men rosa och varm var han helt klart. Han fick lite svårt med sockret, eftersom hans normala varningssignal för högt socker är att han är varm och svettas.
Alanya ligger 2 h till höger om Antalya. Antalya ligger under T:et i Turkey. Vet inte om Alanya är så pass långt bort att vi ligger på sjävla nedbuktningen, men hursomhelst, där nånstans var vi. Och det var GRYYYYYYMT!
Särskilda fördelar:
* alldeles perfekt väder (strax under 30 och man kunde gå barbent på kvällarna!)
* sandstrand och varmt vatten som inte ens jag frös i!
* billig och god mat, som vi slapp laga själva
* Migros (mataffär) mittemot hotellet, så vi åt billiga frukostar och den godaste yoghurt jag ätit på många år
* tillbringa en vecka med Mikael utan värre distraktioner än Dan Brown
* alldeles lagom uppskruvade sightseeingaktiviteter
* det var helt OK att ligga på hotellrummet och vila. Vi blev faktiskt lite beigea ändå.
En nackdel är att jag lydde Mikael som sa att jag skulle packa färdigt på morgonen innan vi skulle åka, och jag var helt borta i flera timmar. Glömde kameran hemma, så dessa är alla bilder det blev:
Från hotellets pool in mot restaurangen och receptionen. Ja, det är mitt vita ben och Dan Brown.
Hamnen i Alanya
Hamnsidan/baksidan av berget som låg vid slutet av vår strand, Kleopatra-stranden
I en park i Alanya centrum
Med turistkommersen i bakgrunden
Blundar såklart inte med mening, men ser ni på skylten i bakgrunden att restaurangen vi äter på heter Café Opera?
Undertecknads blåa ben njuter av Medelhavets fläktar. Fick min lilla beigea färg av att stå i solen 2x20 minuter (på en vecka), samt bada. Resten av tiden låg jag i skuggan. Har blivit för gammal och lat och ofåfäng för att pressa.
Kleopatrastranden åt vänster. Berget såg ni baksidan av på nån föregående bild. OBS! Det är inte jag på bilden, men jag hade också en prickig baddräkt...
Kleopatrastranden åt höger. Ditåt ligger flygplatsen, är allt jag vet.
Mikaels smarta anordning så att både luft kommer in genom de öppna fönstrena nederst men gardinerna skyddar mot direkt sollljus. Han är så smart.
Kvällsutsikten från vårt hotellrum. Man fick betala 200:- extra för havsutsikt, men vi fick det på köpet. Underbart att ligga i sängen och se ut över det där! Fast 19.15 var det becksvart, så man fick passa på!
Från vårt sovrum näst sista dagen, när vi hade det häftigaste regnväder jag nånsin varit med om. Den vita plåtbyggnaden till höger är Migros (mataffär mm)
En stunds uppehåll, men det har regnat så kraftigt att det har slagits ner löv från träden.
Ni förstår hur fascinerad jag var av regnvädret, efterosm jag itne tycktes kunna sluta ta kort på det! Detta är från balkongen. När jag stod där, sa Mikael plötsligt att ret regnade in på hans dator (alltså förbi en normalstor balking och in genom dörren!). Det kallar jag regn. Det var så spännande för en lättroad person som jag.
Och på tre minuter när jag var på toa hade det regnat in i sovrummet cirka 150 cm in från fönstret. Vi hade en egen pool! Det syns inte så bra här, förstås. Men jag lovar!
Sista dagen (dagen efter regnovädret, som faktiskt var välkommet för vi fick vila utan stressande krav på sightseeing eller ens strandbesök) skulle M gå på en lite längre strandpromenad. Han brukar gå i vattenbrynet en halvtimme, men gick idag en timme, och det utan solskydd. Riktigt så rosa som bilden ser ut var han nog inte, men rosa och varm var han helt klart. Han fick lite svårt med sockret, eftersom hans normala varningssignal för högt socker är att han är varm och svettas.
Alanya ligger 2 h till höger om Antalya. Antalya ligger under T:et i Turkey. Vet inte om Alanya är så pass långt bort att vi ligger på sjävla nedbuktningen, men hursomhelst, där nånstans var vi. Och det var GRYYYYYYMT!
Min man
(UFO-foto taget med mobilkameran, den enda jag hade med mig på bröllopsresan, grr)
1. What is his name? Mikael Olergård, men har också kallats för Doris av mina kärleksfulla syskon (eftersom hans förstanamn är Boris efter pappa)
2. Who eats more? pasta, jag; allt annat, Mikael
3. Who said I love you first? Mikael. Jag väntade tills han var beredd.
4. Who is taller? Mikael är 10 cm längre än mina 176. Intressant är att bägge mina bröder och min enda svåger är 186 de också.
5. Who is smarter? Tror Mikael är smartare, men vi är rätt jämspelta om det inte gäller varken språk eller naturvetenskap.
6. Who is more sensitive? Omöjligt att säga.
7. Who does the laundry? Jag. Jag är glad att jag kan det!
8. Who sleeps on the right side of the bed? Jag, eller räknar man när man står vid fotändan? Mikael i så fall.
9. Who pays the bills? Jag, fast vi har knappt betalat några än eftersom vi bara varit gifta en månad.
10. Who cooks more? Jag. Är glad att jag kan det också. Fast det var uuuuuuuunderbart att slippa laga mat på bröllopsresan i en dryg vecka!
11. What meals do you cook together? Ibland middag.
12. Who is more stubborn? Mikael
13. Who is the first to admit they're wrong? Jag, om det är något litet i alla fall.
14. Who has more siblings? Jag
15. Who wears the pants in the relationship? Vi har varsitt par för olika saker.
16. What do you like to do together? Vara på bröllopsresa :)
17. Who eats more sweets? Mikael, utan tvekan!
18. Guilty pleasures? Godis?
19. How did you meet? I receptionen i gästhemmet. Blev tillsammans 13 dec för två år sen.
20. Who asked who out first? Vi bestämde det typ tillsammans. Vi köpte biljetter till en julkonsert med Real Group.
21. Who kissed who first? M kysste mig först, lite försiktigt på kvällen efter konserten. Så fort han hade gjort det sa han nåt med: "Jag kan inte fatta att jag just pussade dig!" Jag har blivit kär i honom många gånger kan jag bara säga...
22. Who proposed? Mikael drog plötsligt fram ringen ur fickan mitt när vi satt och åt på Kinarestaurang på Söder. Han förklarade det med att han inte kunde hålla sig längre (och vänta ut det perfekta tillfället alltså)
23. His best features? Hans axlar och rumpa
24. What is his greatest quality? Att han är så genomsnäll
Camilla Läckberg -- Sjöjungfrun
Förutom att typ huvudpersonerna dog och jag blev så sur på sista sidan att jag var tvungen att gå upp ur sängen och äta lakrits, så var det väl kul att ha läst min första Läckberg.
Men ni kan gott låta bli.
Bokrecension mm
Jag tappade räkningen men tror att det blev 9 eerie. T o m Mikael började märka dem men började inte räkna dem från början utan när han tyckte det blev irriterande. Jag visste ju redan från andra böcker att det var irriterande många, så jag var beredd. Ändå tappade jag räkningen. Hoppas på nån annans hjälp. Om det var 9 så är det en ökning med mer än 100% mot hans två andra, okända böcker till exempel. Har jag för mig alltså.
Mikael höll också med mig om att boken lost pace i slutet och var lite av en "Vad bidde de då da? De bidde en tumvante." Man tror att the lost symbol verkligen ska vara en märkvärdig, försvunnen grej, men så kändes det inte precis. Och det där ordet har jag redan glömt vad det skulle vara. Så med andra ord verkar det vara resan och alla sätt som symboler spelar roll i den farliga jakten, som är huvudsaken. Inte att knyta ihop paketet särskilt neatly. Men OK då. M läste den på tre dar, jag på en vecka. Men vi blev inte vansinnigt kloka av den, kunde väl diskutera den i en halvtimme, men nu är den borta igen.
Sen köpte jag tydligen en Camilla Läckberg-pocket på Arlanda. Jag var helt borta och har inga minnen från väckning kl 03.00 (Mikael provade med att smeka försiktigt, säga, Anja, skaka mig, ropa, och till sist lyfte han sängen och skakade den så att jag flög som en vante i sängen. Då först vaknade jag, en halvtimme senare. Och han fick påminna mig ca sex gånger för jag bara gick omkring och var senil. Tittade till exempel inte ens på packlistan så jag gfick inte med mig kameran... Men mer om det sen.
Jag köpte tydligen en Läckberg, Sjöjungfrun. Är inte mer benägen att ge henne pengar än Dan Brown, men jag kunde inte härbärgera nyfikenheten längre. Har 50 sidor kvar så dem kanske jag ska läsa nu istället för att semesterblogga? Det ser hur som helst verkligen ut som en bomb här hemma, så städning borde också har högre prioritet. Vi får se vad det blir.
Jag går i alla fall och byter en maskin tvätt.
Mikael höll också med mig om att boken lost pace i slutet och var lite av en "Vad bidde de då da? De bidde en tumvante." Man tror att the lost symbol verkligen ska vara en märkvärdig, försvunnen grej, men så kändes det inte precis. Och det där ordet har jag redan glömt vad det skulle vara. Så med andra ord verkar det vara resan och alla sätt som symboler spelar roll i den farliga jakten, som är huvudsaken. Inte att knyta ihop paketet särskilt neatly. Men OK då. M läste den på tre dar, jag på en vecka. Men vi blev inte vansinnigt kloka av den, kunde väl diskutera den i en halvtimme, men nu är den borta igen.
Sen köpte jag tydligen en Camilla Läckberg-pocket på Arlanda. Jag var helt borta och har inga minnen från väckning kl 03.00 (Mikael provade med att smeka försiktigt, säga, Anja, skaka mig, ropa, och till sist lyfte han sängen och skakade den så att jag flög som en vante i sängen. Då först vaknade jag, en halvtimme senare. Och han fick påminna mig ca sex gånger för jag bara gick omkring och var senil. Tittade till exempel inte ens på packlistan så jag gfick inte med mig kameran... Men mer om det sen.
Jag köpte tydligen en Läckberg, Sjöjungfrun. Är inte mer benägen att ge henne pengar än Dan Brown, men jag kunde inte härbärgera nyfikenheten längre. Har 50 sidor kvar så dem kanske jag ska läsa nu istället för att semesterblogga? Det ser hur som helst verkligen ut som en bomb här hemma, så städning borde också har högre prioritet. Vi får se vad det blir.
Jag går i alla fall och byter en maskin tvätt.
Ber om ursäkt
Trodde jag hade lagt in ca 10 blogginlägg som skulle publiceras i lagom takt medan jag var borta, men tydligen var jag inte så haj i huvudet och de låg fortfarande som utkast nu när jag kom hem. Sorry för det.
Men välkomna åter, det ska snart vankas bröllopsreseinlägg!
Men välkomna åter, det ska snart vankas bröllopsreseinlägg!
Realtidsinlagg fran Turkiet
Mikael och jag har det fantastiskt bra i Turkiet. Det stod att medeldagsvärmen skulle vara 25 men idag var det 28 i skuggan när vi kom hem från stranden klockan 5. Har i receptionen på hotellet ar det också en bastu. Mikael lyckades fixa datorn sa jag kom in på mitt gmailkonto, för från början var det turkiskt tangentbord och då blev flera tecken fel.
Efter tre dar hittade jag mobiltelefonen, sa jag har tagit ett par kort. De blir såklart inte suveräna Däremot har jag inte sladden med mig så ni far vänta tills vi kommer hem.
Vi har båda fått lite färg men inte bränt oss. Idag kom en gubbe fram till oss på stranden och kallade Mikael White man.
Vi äter gott och billigt, har varit på små olika aventyr varje dag, som jag har orkat. Igår letade vi på LDS meetinghouse locator men det finns ingen forsamling pa 80 km avstand från Turkiet. Mikael läste skrifterna for oss på balkongen.
Vattnet ar underbart, stranden alltsa. Lagom varmt, sådär så det tar emot att doppa sig men sen blir ljuvligt och man kan vara i hur länge som helst. Det ar också en sandstrand vilket ar skönt för fötterna
Flera gånger tänker vi när vi badar, ligger i sängen och läser eller löser korsord, eller äter gott nånstans, eller gör en utflykt, att ALLT detta har vi fatt av vara bröllopsgäster Vi är oerhört tacksamma. Semestern kunde inte vara mer perfekt.
Det ar dessutom inte mycket liv, eftersom största semestersäsongen är över. Supande ungdomar har vi bara sett 3. Däremot har vi pratat med många pensionärer Vi är inte fetast på stranden, men sänker medelåldern och brunheten rejält!
Hur som helst, nu ska jag gå Har haft det jättejättebra hittills och vi njuter som besatta. Och så sover jag gott på nätterna ocksa. Vi har allt vi kan önska
Stor kram
Fru Olergård
Efter tre dar hittade jag mobiltelefonen, sa jag har tagit ett par kort. De blir såklart inte suveräna Däremot har jag inte sladden med mig så ni far vänta tills vi kommer hem.
Vi har båda fått lite färg men inte bränt oss. Idag kom en gubbe fram till oss på stranden och kallade Mikael White man.
Vi äter gott och billigt, har varit på små olika aventyr varje dag, som jag har orkat. Igår letade vi på LDS meetinghouse locator men det finns ingen forsamling pa 80 km avstand från Turkiet. Mikael läste skrifterna for oss på balkongen.
Vattnet ar underbart, stranden alltsa. Lagom varmt, sådär så det tar emot att doppa sig men sen blir ljuvligt och man kan vara i hur länge som helst. Det ar också en sandstrand vilket ar skönt för fötterna
Flera gånger tänker vi när vi badar, ligger i sängen och läser eller löser korsord, eller äter gott nånstans, eller gör en utflykt, att ALLT detta har vi fatt av vara bröllopsgäster Vi är oerhört tacksamma. Semestern kunde inte vara mer perfekt.
Det ar dessutom inte mycket liv, eftersom största semestersäsongen är över. Supande ungdomar har vi bara sett 3. Däremot har vi pratat med många pensionärer Vi är inte fetast på stranden, men sänker medelåldern och brunheten rejält!
Hur som helst, nu ska jag gå Har haft det jättejättebra hittills och vi njuter som besatta. Och så sover jag gott på nätterna ocksa. Vi har allt vi kan önska
Stor kram
Fru Olergård
Literary meme
1) What author do you own the most books by?
Gerald Lund. Har nämligen hela Work & Glory-serien, plus ett par till.
(2) What book do you own the most copies of?
Mormons bok. Gillar att läsa en ny och stryka under för första gången.
[The version of this questionnaire that I received was missing a Question #3]
(4) What fictional character are you secretly in love with?
Mr Darcy, och på andraplats Gilbert Blythe. Fantasilöst, jag vet.
(5) What book(s) have you read the most times in your life?
Mormons bok igen, antar jag. Sen Pride & Prejudice, fast jag inte har läst den så många gånger, kanske tre bara.
(6) What was your favorite book when you were ten years old?
Minns inte, men gissar på Det blåser på månen, av Eric Linklater, eller nåt av Maria Gripe.
(7) What is the worst book you’ve read in the past year?
Den jag längtat så efter att läsa, F-boken i Alfabetsserien av Sue Grafton som jag hittade på nån second-hand nånstans. Alfabet och mord låter som en så tilltalande kombination, men den var helt värdelös. Det värsta är att jag har H-boken också och kan inte bara med att slänga den oläst.
(8) What is the best book you’ve read in the past year?
Pinsamt: The Lost Symbol.
(9) If you could force everyone you tagged to read one book, what would it be?
Tänker inte tagga nån. Betyder det att jag inte behöver svara?
(10) Who deserves to win the next Nobel Prize for literature?
Har noll koll. Astrid Lindgren, men annars vet jag inte. Joyce Carol Oates är visst tippad, men jag har inte ens läst nåt av henne.
(11) What book would you most like to see made into a movie?
The Watsons av Jane Austen. Inklusive slutet.
(12) What book would you least like to see made into a movie?
Valfri spaghettiwestern eller Kina-vahettre, såna där med martial arts.
(13) Describe your weirdest dream involving a writer, book, or literary character.
Weirdest dream? Det blir en uppgift för i natt. Om jag drömmer nåt spännande ska jag komma ihåg att dela med mig. M drömmer annars ofta att han behöver simma och rädda nån som han har på ryggen. Weird, men inte involving a writer, book or literary character.
Gerald Lund. Har nämligen hela Work & Glory-serien, plus ett par till.
(2) What book do you own the most copies of?
Mormons bok. Gillar att läsa en ny och stryka under för första gången.
[The version of this questionnaire that I received was missing a Question #3]
(4) What fictional character are you secretly in love with?
Mr Darcy, och på andraplats Gilbert Blythe. Fantasilöst, jag vet.
(5) What book(s) have you read the most times in your life?
Mormons bok igen, antar jag. Sen Pride & Prejudice, fast jag inte har läst den så många gånger, kanske tre bara.
(6) What was your favorite book when you were ten years old?
Minns inte, men gissar på Det blåser på månen, av Eric Linklater, eller nåt av Maria Gripe.
(7) What is the worst book you’ve read in the past year?
Den jag längtat så efter att läsa, F-boken i Alfabetsserien av Sue Grafton som jag hittade på nån second-hand nånstans. Alfabet och mord låter som en så tilltalande kombination, men den var helt värdelös. Det värsta är att jag har H-boken också och kan inte bara med att slänga den oläst.
(8) What is the best book you’ve read in the past year?
Pinsamt: The Lost Symbol.
(9) If you could force everyone you tagged to read one book, what would it be?
Tänker inte tagga nån. Betyder det att jag inte behöver svara?
(10) Who deserves to win the next Nobel Prize for literature?
Har noll koll. Astrid Lindgren, men annars vet jag inte. Joyce Carol Oates är visst tippad, men jag har inte ens läst nåt av henne.
(11) What book would you most like to see made into a movie?
The Watsons av Jane Austen. Inklusive slutet.
(12) What book would you least like to see made into a movie?
Valfri spaghettiwestern eller Kina-vahettre, såna där med martial arts.
(13) Describe your weirdest dream involving a writer, book, or literary character.
Weirdest dream? Det blir en uppgift för i natt. Om jag drömmer nåt spännande ska jag komma ihåg att dela med mig. M drömmer annars ofta att han behöver simma och rädda nån som han har på ryggen. Weird, men inte involving a writer, book or literary character.
Ett adverb den här gången
Har hittat ett eerie till. Hittat, men INTE letat. Den här gången stod det visserligen eeriely, men det räknas ändå.
Dessutom har jag med ett par sidors mellanrum hittat samma mening. Tror de där redigerarna behöver koncentrera sig lite bättre. Ctrl+X är bättre än Ctrl+C. I alla fall i detta sammanhang.
Men det är fortfarande så spännande att man har svårt att sluta. Igår kväll läste jag säkert tre mer kapitel än jag hade bestämt mig för. Alltså, tre gånger bestämde jag mig -- det här kapitlet är det sista jag ska läsa. Men så går det inte. Barn i sängen med ficklampa under täcket? Det är jag nu. Förutom att M sover gott med ljuset på så jag behöver inte smyga.
Dessutom har jag med ett par sidors mellanrum hittat samma mening. Tror de där redigerarna behöver koncentrera sig lite bättre. Ctrl+X är bättre än Ctrl+C. I alla fall i detta sammanhang.
Men det är fortfarande så spännande att man har svårt att sluta. Igår kväll läste jag säkert tre mer kapitel än jag hade bestämt mig för. Alltså, tre gånger bestämde jag mig -- det här kapitlet är det sista jag ska läsa. Men så går det inte. Barn i sängen med ficklampa under täcket? Det är jag nu. Förutom att M sover gott med ljuset på så jag behöver inte smyga.
Minneslucka? Ni också?
Fick mitt dagliga mail i måndags från LDS Living. Det var hemaftonsförslag ur ett tal från allmänna konferensen i maj förut i år: "The Way of the Disciple" av Dieter Uchtdorf. OBS! Förra konferensen -- men talade han inte i söndags också om The Way of the Disciple?
Plötsligt slog mig en tanke: Hade han hållit samma tal två gånger i rad hade jag inte märkt det.
Hur ska man lyssna bättre och minnas mer?
Plötsligt slog mig en tanke: Hade han hållit samma tal två gånger i rad hade jag inte märkt det.
Hur ska man lyssna bättre och minnas mer?
Behov! Yippee!
Jag behöver ingen väska (suck), men jag behöver en ny plånbok! Yippee!
Det var bara det. Ni förstår säkert att jag är glad för att ha hittat ett shoppingbehov som måste tillfredsställas på resan.
Det var bara det. Ni förstår säkert att jag är glad för att ha hittat ett shoppingbehov som måste tillfredsställas på resan.
Dagens miss?
Läst på SvD:
"Kvinnan skulle egentligen till en läkare för att kontrollera ögat för grå starr, skriver Arbetarbladet. På grund av ett missförstånd gick hon till operationsavdelningen. När en sköterska där ropade upp ett namn som liknade hennes reste hon sig, följde med in och rullades i väg till operation. Ingen kontrollerade hennes personnummer. Först när ögonmottagningen hörde av sig och undrade om man sett till kvinnan upptäcktes att fel patient opererats.
Kvinnan uppges vara nöjd med operationen..."
Det är ju alltid nåt! Och så pratar de om vårdköer...
"Kvinnan skulle egentligen till en läkare för att kontrollera ögat för grå starr, skriver Arbetarbladet. På grund av ett missförstånd gick hon till operationsavdelningen. När en sköterska där ropade upp ett namn som liknade hennes reste hon sig, följde med in och rullades i väg till operation. Ingen kontrollerade hennes personnummer. Först när ögonmottagningen hörde av sig och undrade om man sett till kvinnan upptäcktes att fel patient opererats.
Kvinnan uppges vara nöjd med operationen..."
Det är ju alltid nåt! Och så pratar de om vårdköer...
GC
Hanna uppmärksammade "Is there no balm in Gilead" i år igen, och jag måste medge att när president Monson sa det, brast jag ut i gapskratt. Förlåt. Jag kommer aldrig att kunna höra den frasen igen utan att garva.
Men överlag tog jag konferensen på lite mer allvar än så. Älskde såklart Bednars tal, och har hört ryktesvägen att Hollands tal på söndag kväll (som gick 22-00) och som jag inte har sett än, ska ha varit konferenens bästa. Förvånar mig inte.
Andra höjdpunkter var när jag på lördagmorgonens session såg att äldste Uchtdorf eller Eyring (har glömt vilken) hade en vit ryggkludde bakom sig. [Fast nu när jag tänker efter kan det ju ha varit ett papper, men det struntar vi i.] Att alla gick mer eller mindre spattigt är en sak, men de får också ryggskott och liktornar och hemorrojder, som vi övriga... Det gäller bara att hålla ut och le i farten, för dem som för oss.
Kände mig glad och stärkt av konferensen. Det var härligt att höra så många goda människors bästa försök till inspiration! Se dem här, under General Conference.
Men överlag tog jag konferensen på lite mer allvar än så. Älskde såklart Bednars tal, och har hört ryktesvägen att Hollands tal på söndag kväll (som gick 22-00) och som jag inte har sett än, ska ha varit konferenens bästa. Förvånar mig inte.
Andra höjdpunkter var när jag på lördagmorgonens session såg att äldste Uchtdorf eller Eyring (har glömt vilken) hade en vit ryggkludde bakom sig. [Fast nu när jag tänker efter kan det ju ha varit ett papper, men det struntar vi i.] Att alla gick mer eller mindre spattigt är en sak, men de får också ryggskott och liktornar och hemorrojder, som vi övriga... Det gäller bara att hålla ut och le i farten, för dem som för oss.
Kände mig glad och stärkt av konferensen. Det var härligt att höra så många goda människors bästa försök till inspiration! Se dem här, under General Conference.
Att stå själv
Har läst om tvillingarnas framfarter på Beths och Johans blogg. Bella kan stå upp. Och hon ser så nöjd ut här, ungefär som att hon åstadkommit storverk.
Men med tanke på att hon och Mia levt sina första månader (100% av deras liv, hittills) på rygg och mage, och så småningom på rumpan, men aldrig på fötterna, så ÄR det väl ett storverk. De har ju tränat sig i ett halvår för denna enda sak, kan man säga.
Och så såg jag på FB att Annelis bebis redan är en vecka. Den föddes ju typ i förrgår? Era barn är väl flera år vid det här laget, kanske t o m tonåringar. Fattar inget. Tur att jag i alla fall kan stå upp.
Men med tanke på att hon och Mia levt sina första månader (100% av deras liv, hittills) på rygg och mage, och så småningom på rumpan, men aldrig på fötterna, så ÄR det väl ett storverk. De har ju tränat sig i ett halvår för denna enda sak, kan man säga.
Och så såg jag på FB att Annelis bebis redan är en vecka. Den föddes ju typ i förrgår? Era barn är väl flera år vid det här laget, kanske t o m tonåringar. Fattar inget. Tur att jag i alla fall kan stå upp.
Mattesvar
Gårdagens mattetal:
- 40 - (-6x4) = ???
Okej, så här gör man:
Först börjar man med parentesen. 6x4=24, och så är det minus dvs -24.
Då blir det -40 - -24.
Minus och minus är plus, dvs -40 + 24. Och det är -16.
Det här är typ den enda "konstiga" matten jag fattar. För den går att göra om till pengar!
Om man har en skuld på 40 kronor och en tillgång på 6x4:- = 24 kr, så är tillgångarna mindre än skulderna, så man hamnar fortfarande på minus, fast inte lika mycket som från början.
Och det där att minus och minus är plus är också lätt att fatta: Det är att "ta bort en skuld" och det betyder ju att öka sitt innehav, även om det råkar hamna på minus fortfarande.
Mikael säger att jag kan sköta hans finanser any day. Sicket mattegeni jag är. Sicken grym mattelärare jag hade.
- 40 - (-6x4) = ???
Okej, så här gör man:
Först börjar man med parentesen. 6x4=24, och så är det minus dvs -24.
Då blir det -40 - -24.
Minus och minus är plus, dvs -40 + 24. Och det är -16.
Det här är typ den enda "konstiga" matten jag fattar. För den går att göra om till pengar!
Om man har en skuld på 40 kronor och en tillgång på 6x4:- = 24 kr, så är tillgångarna mindre än skulderna, så man hamnar fortfarande på minus, fast inte lika mycket som från början.
Och det där att minus och minus är plus är också lätt att fatta: Det är att "ta bort en skuld" och det betyder ju att öka sitt innehav, även om det råkar hamna på minus fortfarande.
Mikael säger att jag kan sköta hans finanser any day. Sicket mattegeni jag är. Sicken grym mattelärare jag hade.
Barns synder på föräldrarnas huvuden
Igår läste jag om ett nytt lagförslag från regeringen, att föräldrar ska bli skadeståndsskyldiga för sina barns brott (dock bara till en femtedel av ett basbelopp, eller 8 000:-). Läsarna var tydligen positiva, men fotbollspolitikern (jag ids inte säga hans namn) var givetvis väldigt kritisk. Jag? Jag håller med "läsarna".
Beatrice Ask (M) har sagt att man inte som förälder kan säga: Det hade jag ingen aning om. Och det upprör mig ända in i själen att (S) m fl tycker att det är OK att föräldrar kan ha noll ansvar för sina barn. Men det är så deras politik ser ut: Föd ungen, lämna in den på dagis, och ta sen aldrig nåt mer ansvar för den. Huvva!
Beatrice Ask (M) har sagt att man inte som förälder kan säga: Det hade jag ingen aning om. Och det upprör mig ända in i själen att (S) m fl tycker att det är OK att föräldrar kan ha noll ansvar för sina barn. Men det är så deras politik ser ut: Föd ungen, lämna in den på dagis, och ta sen aldrig nåt mer ansvar för den. Huvva!
Matte?
Om det är nån som behöver hjälp med matten går det bra att fråga mig.
När Mikael har lågt socker brukar jag fråga honom ett mattetal för att mäta hans hjärnkapacitet. Kruxet är att jag måste kunna räkna ut det själv, så han inte bara hittar på svaret. Igår ställde jag följande vidriga matteproblem till honom:
-40 - (-6x4) = ??
Visserligen hade han lågt socker, men ändå. Jag fattar precis. Det har jag han Bror Svartborn att tacka för, som var skrämmande första mattelektionen och nästan favoritläraren sista. Jag gick från 5:a i matte i 7:an, sen 4:a i 8:an, sen 3:a första terminen i 9:an, och sista terminen i 9:an fick jag "den svagaste 3:a jag satt under mina 25 år som lärare". Men det var inte för att jag inte försökte, jag är bara inte så begåvad på det området. Alla i min klass utom jag och en till fortsatte till teknisk eller natur på gymnasiet, så att jag aldrig kom över medel på proven i 9:an är inte så konstigt. Allt är relativt.
Men kan ni svaret eller?
När Mikael har lågt socker brukar jag fråga honom ett mattetal för att mäta hans hjärnkapacitet. Kruxet är att jag måste kunna räkna ut det själv, så han inte bara hittar på svaret. Igår ställde jag följande vidriga matteproblem till honom:
-40 - (-6x4) = ??
Visserligen hade han lågt socker, men ändå. Jag fattar precis. Det har jag han Bror Svartborn att tacka för, som var skrämmande första mattelektionen och nästan favoritläraren sista. Jag gick från 5:a i matte i 7:an, sen 4:a i 8:an, sen 3:a första terminen i 9:an, och sista terminen i 9:an fick jag "den svagaste 3:a jag satt under mina 25 år som lärare". Men det var inte för att jag inte försökte, jag är bara inte så begåvad på det området. Alla i min klass utom jag och en till fortsatte till teknisk eller natur på gymnasiet, så att jag aldrig kom över medel på proven i 9:an är inte så konstigt. Allt är relativt.
Men kan ni svaret eller?
Mera Nobelvinnare
Medicinvinnarna var snyggare, är allt jag orkar filosofera om "dagens" vinnare, fysikpriset för nåt med fiberoptik som kan appliceras på Internet. Typ.
25 år senare...
Läste om Nobelpristagarna i medicin på SvD, två kvinnor och en man och som får priset för nån upptäckt de gjorde med kromosomer. För 25 år sen!
Har på nåt sätt alltid trott att Nobelpriset går till folk som upptäckt saker lite sådär lagom nyligen. Men egentligen är det väl som med litteratur -- om något är verklig litteratur märks det inte de första 2, 5 eller 10 åren, utan på sikt, kanske först 50 eller 100 år efteråt. Grattis till Stephanie Meyer t ex, men jag tror hennes popularitet är mer dagslända än Nobelpristagare. Det tar ett tag att bli upptäckt på riktigt. Vad hette Idol-vinnarna, som försvann lika snabbt som de kom? Nej, det är snarare alla "Lisa Nilsson" vi minns, för ett stadigt och hårt arbete inom området.
Och vad gjorde jag för 25 år sen som fortfarande håller? Är det jag då ansåg viktigt fortfarande på min topplista? Om inte har jag ju i slutändan ägnat mitt liv åt nåt som inte var värdefullt.
På DN läste jag dessutom att medicinpriset anses vara "en seger för grundforskningen". Det gillar jag skarpt. Det var samma sak med nåt pris förra året med några alger som blev gröna och som man sen kunde använda till alla möjliga smarta saker, som att se cellers cancerspridning med hjälp av det gröna -- grundforskning som sen kunde användas till nåt betydelsefullt.
Grundforskning måste vara lite trist, eftersom det inte svarar på någon specifik fråga som nån är villig att betala för att få svaret på. Men det är ju på samma gång på det viset som vi, mänskligheten, flyttar ut gränserna mot det okända och erövrar jorden och kunskapen. Att man begriper en sak efter en annan, och att man sen kan använda dem för att besvara frågor man hade från början. Det gillar jag.
Tänker i detta sammanhang också på Sanne och hur hon brukar svara eleverna som klagar över att de inte fattar varför de behöver lära sig det ena eller det andra. "Det behöver ni inte", säger hon. "Ni kan sitta resten av livet på kassan i Netto."
Var jämförelsen för långsökt? Man behöver inte bedriva grundforskning, finna svaret på saker som verkar tråkiga eller onödiga (eller lära sig spanska tempusformer), men då får man också bereda sig på att man aldrig kommer till upptäckternas utkanter, utan man får sitta i den bildliga Netto-kassan. Utan tragglet kan man aldrig nöjesspela, för att använda ytterligare en hemmagjord liknelse.
P.S. Apropå inget alls: Har känt "varmt strykjärns-lukt" i flera minuter nu, av och till. Reste mig till slut upp och kollade om det stod på, om Mikael hade strukit förut. Icke. Lukthallucinationer är verkligen konstiga! Det kanske luktar likadant med varm fönsterruta som med varmt styrkjärn. Solen skiner ju så dant. Kanske nån som forskar på det?
Har på nåt sätt alltid trott att Nobelpriset går till folk som upptäckt saker lite sådär lagom nyligen. Men egentligen är det väl som med litteratur -- om något är verklig litteratur märks det inte de första 2, 5 eller 10 åren, utan på sikt, kanske först 50 eller 100 år efteråt. Grattis till Stephanie Meyer t ex, men jag tror hennes popularitet är mer dagslända än Nobelpristagare. Det tar ett tag att bli upptäckt på riktigt. Vad hette Idol-vinnarna, som försvann lika snabbt som de kom? Nej, det är snarare alla "Lisa Nilsson" vi minns, för ett stadigt och hårt arbete inom området.
Och vad gjorde jag för 25 år sen som fortfarande håller? Är det jag då ansåg viktigt fortfarande på min topplista? Om inte har jag ju i slutändan ägnat mitt liv åt nåt som inte var värdefullt.
På DN läste jag dessutom att medicinpriset anses vara "en seger för grundforskningen". Det gillar jag skarpt. Det var samma sak med nåt pris förra året med några alger som blev gröna och som man sen kunde använda till alla möjliga smarta saker, som att se cellers cancerspridning med hjälp av det gröna -- grundforskning som sen kunde användas till nåt betydelsefullt.
Grundforskning måste vara lite trist, eftersom det inte svarar på någon specifik fråga som nån är villig att betala för att få svaret på. Men det är ju på samma gång på det viset som vi, mänskligheten, flyttar ut gränserna mot det okända och erövrar jorden och kunskapen. Att man begriper en sak efter en annan, och att man sen kan använda dem för att besvara frågor man hade från början. Det gillar jag.
Tänker i detta sammanhang också på Sanne och hur hon brukar svara eleverna som klagar över att de inte fattar varför de behöver lära sig det ena eller det andra. "Det behöver ni inte", säger hon. "Ni kan sitta resten av livet på kassan i Netto."
Var jämförelsen för långsökt? Man behöver inte bedriva grundforskning, finna svaret på saker som verkar tråkiga eller onödiga (eller lära sig spanska tempusformer), men då får man också bereda sig på att man aldrig kommer till upptäckternas utkanter, utan man får sitta i den bildliga Netto-kassan. Utan tragglet kan man aldrig nöjesspela, för att använda ytterligare en hemmagjord liknelse.
P.S. Apropå inget alls: Har känt "varmt strykjärns-lukt" i flera minuter nu, av och till. Reste mig till slut upp och kollade om det stod på, om Mikael hade strukit förut. Icke. Lukthallucinationer är verkligen konstiga! Det kanske luktar likadant med varm fönsterruta som med varmt styrkjärn. Solen skiner ju så dant. Kanske nån som forskar på det?
De första 38 sidorna
Köpte ju The Lost Symbol på ICA för nån vecka sen och hade bestämt mig för att jag skulle börja läsa den först på bröllopsresan. Men jag kunde inte hålla mig och läste ett antal kapitel redan igår kväll. Förresten är det inte ett nederlag att jag inte höll mitt löfte till mig själv, utan en seger eftersom jag nu vill ligga i sängen och soffan och läsa hela tiden, och det är bra vila inför resan. Har ju mått lite sämre de senaste dagarna, så detta är nog precis vad jag behöver.
Ur ett kyrkligt perspektiv är jag dessutom väldigt nyfiken på vad som kommer att stå om frimurarna och deras ritualer. Och hemliga symboler i Washington DC kan också vara intressant att få reda på. Om det inte är mycket väsen för ingenting såklart.
Jag är dessutom så ivrig att få säga min åsikt om boken att jag inte ens kan vänta tills jag läst ut den:
1) Dan Brown är en mästare på att skriva page-turners, I'll give him that. Man vill verkligen fortsätta läsa och får igång hjärnan och fantasin när man undrar vad varje cliffhanger betyder.
2) Men han är ingalunda någon "litterär" författare. Det finns ett sken av något kulturellt över boken, eftersom den är späckad med fakta. Det känns dock som om författaren snarare klistrar in faktapunkter mellan styckena, än delar med sig av någon egen klokhet och livserfarenhet, vilket ju är det som brukar göra att boken känns "klok" på riktigt. Hans språk är dessutom förutsägbart (redan efter 26 sidor hade han skrivit eerie två gånger. Straffskott!) och bara precis under gränsen på att bli så störande att man missar innehållet. Det känns mekaniskt på nåt vis, som att han har en formel han följer -- och ofta slutar det med att personen som beskrivs tänker en sak som står med kursiv stil. Grr!på det redan efter 38 sidor... I en god bok märker man inte skrivandet annat än när det är extra bra, men i Browns bok märks det lite för ofta av motsatt skäl. Och bara efter ca 4 sidor känner man helt igen hans sätt att skriva. Inte nödvändigtvis något dåligt. Men det är välbekant på ett tryggt sätt. Man vet vad som kommer, även om detaljerna är utbytta.
Sammanfattningsvis hade jag som tidigare sagts ingalunda lust att ge Dan Brown en enda spänn i royalty, för jag tycker inte han är värd att sitta på förstaplatsen för bästsäljande författare. Trots det tror jag att jag när sista bladet vänds kommer att tycka att jag fick god valuta för mina 149 spänn.
Ur ett kyrkligt perspektiv är jag dessutom väldigt nyfiken på vad som kommer att stå om frimurarna och deras ritualer. Och hemliga symboler i Washington DC kan också vara intressant att få reda på. Om det inte är mycket väsen för ingenting såklart.
Jag är dessutom så ivrig att få säga min åsikt om boken att jag inte ens kan vänta tills jag läst ut den:
1) Dan Brown är en mästare på att skriva page-turners, I'll give him that. Man vill verkligen fortsätta läsa och får igång hjärnan och fantasin när man undrar vad varje cliffhanger betyder.
2) Men han är ingalunda någon "litterär" författare. Det finns ett sken av något kulturellt över boken, eftersom den är späckad med fakta. Det känns dock som om författaren snarare klistrar in faktapunkter mellan styckena, än delar med sig av någon egen klokhet och livserfarenhet, vilket ju är det som brukar göra att boken känns "klok" på riktigt. Hans språk är dessutom förutsägbart (redan efter 26 sidor hade han skrivit eerie två gånger. Straffskott!) och bara precis under gränsen på att bli så störande att man missar innehållet. Det känns mekaniskt på nåt vis, som att han har en formel han följer -- och ofta slutar det med att personen som beskrivs tänker en sak som står med kursiv stil. Grr!på det redan efter 38 sidor... I en god bok märker man inte skrivandet annat än när det är extra bra, men i Browns bok märks det lite för ofta av motsatt skäl. Och bara efter ca 4 sidor känner man helt igen hans sätt att skriva. Inte nödvändigtvis något dåligt. Men det är välbekant på ett tryggt sätt. Man vet vad som kommer, även om detaljerna är utbytta.
Sammanfattningsvis hade jag som tidigare sagts ingalunda lust att ge Dan Brown en enda spänn i royalty, för jag tycker inte han är värd att sitta på förstaplatsen för bästsäljande författare. Trots det tror jag att jag när sista bladet vänds kommer att tycka att jag fick god valuta för mina 149 spänn.
Life of Brian
Mikael har emellanåt gott minne och jag har emellanåt inte dåligt minne. Däremot kommer jag sällan ihåg filmer etc. När vi var på ICA härom dagen stod vi och frestade oss över 59:-/st eller 99:- för 2. Han hittade Life of Brian och hade för sig att jag inte hade sett den. Han tyckte inte det var OK att jag var så lågutbildad att jag inte hade sett den (nu visade det sig att jag HADE sett den, för jag mindes en episod när motståndrörelsen gömmer sig i högkvarteret och romarna kommer in och genomsöker stället). Vi köpte den och tittade på den samma kväll.
Jag trodde den skulle driva med Jesus, men det gör den inte, specifikt sett. För övrigt:
Vilken strålande engelsk humor.
Vilken blandning av absoluta absurditeter.
Vilken bitande kritik mot judarna och judendomen. På så många plan att jag inte orkar rada upp exemplen.
Vilken bitande kritik mot romarna.
Vilken sarkasm mot mänskligheten.
Men ändå, vilken värme. Eller, kanske inte.
Köp t-shirten om ni gillar den. Filmen toppar många listor över roligaste film genom tiderna.
Jag trodde den skulle driva med Jesus, men det gör den inte, specifikt sett. För övrigt:
Vilken strålande engelsk humor.
Vilken blandning av absoluta absurditeter.
Vilken bitande kritik mot judarna och judendomen. På så många plan att jag inte orkar rada upp exemplen.
Vilken bitande kritik mot romarna.
Vilken sarkasm mot mänskligheten.
Men ändå, vilken värme. Eller, kanske inte.
Köp t-shirten om ni gillar den. Filmen toppar många listor över roligaste film genom tiderna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)