Var kommer glaset ifrån?

Läste på SvD att det nu har hittats glas i annan kyckling än Kronfågels, nämligen Coops egna färska och Ivars frysta. Ska jag leva det djärva livet och äta kyckling till middag?


Fast egentligen undrar jag mest var glaset kommer ifrån. Det finns inte glas i fabriken, inte ens i lamporna. Och kycklingarna går aldrig ute, just av anledningen att minska risken för dem att ramla i glassplitter. Ett mysterium. Fast den boken tänker nog inte jag skriva. Det känns inte jättesopännande att mysteriet ska vara kycklingglassplitter. Men vem vet, kanske det är internationella terrorister som på detta sätt ska försvaga vårt land, en tugga i taget.

Skillnaden?

Via Design for Mankind.

Vem har jag varit idag?

Idag har jag varit en mobbad pojke som kissar på sig, som älskar att läsa, som låtsas vara en Mördare och sticker en trädstam (mobbaren) med en kökskniv, som snattar godis för att trösta sig när han har haft en dust med elakingarna, och som känner en märklig lukt (stank even) från den söta svarthåriga tjejen i porten bredvid.

Just det, jag har läst de 55 första sidorna av Låt den rätte komma in. Ska lägga mig och läsa 55 sidor till nu tror jag. Minst :)

P.S. Älskar böcker för att man får bli vem som helst, vara med om vad som helst, och vara hur stor och stark och vacker och klok och ledsen och glad och rolig och liten och försynt och hämnande och stinkande som helst.


Källa: Julie Morstad på Chronicle Books Blog.

Beauuuuuuuuuuutiful!!!

Kolla här vilka ursnygga dukningar som fanns på på Apartment therapy, courtesy of Rebecca Thuss.

Jag tycker mig känna igen ett par från Martha Stewart. Ja, där stod det att hon har jobbat på MS.

Den översta åker ju bara rätt in i filen Bröllopsbilder på datorn. Fast jag betvivlar att vi kommer att ha råd med en florist som tar med sig en stubbe och gamla böcker förutom vackra blommor... Men I can dream, and I do! De nlängst ner med färgade vaser i coola färger är också en jättebra idé. Den ska jag också spara i bakhuvudet.

"Att sova, kanske också bada"

Ljuvliga bilder från Apartment Therapy. Tillverkare Waterworks.

Jag har kommit långt sen jag i mina unga år skrev i någons Mina vänner-bok under "Jag avskyr": Att duscha (vem uppfann det där med hygien egentligen?)

Sådan far, sådan dotter

Dagens snyggaste hörn. Såååå såld på idén.


Jag är ett lampfreak.

Källa: Made by girl.

Redan???

Om man håller på det där att man inte får äta semlor före fettisdagen, eller före nyår kanske det heter nuförtiden, så kommer detta inlägg att uppröra till starka känslor.

I södra Kalifornien är det jordgubbssäsong. Glöm en mörk timme på lördag. Hit med lite global uppvärmning.

Heart of Light läskade med bilden.

Dagens SkrivPuff

"Du putsar din datorskärm och upptäcker att det bor en ande därinne. Vilka tre önskningar får du uppfyllda?"

1. Bli och förbli smal
2. Bli och förbli frisk
3. Att Mikaels hälsa ska vara så bra det bara går

Sen kan man ju alltid tala om fred på jorden, slut på hungersnöd och krig, lycka åt alla och envar osv, men det här är de önskningarna jag har allra närmast mitt själviska hjärta.

P.S. Det kanske låter ytligt att sätta smal först, men jag kan hantera att vara sjuk (15 års träning) bättre än jag kan hantera att vara tjock.

Den lilla rösten som gnager

DHL ringde mig idag och ville förvarna mig om att det skulle bli kontantbetalning på tull och moms på en sändning från USA. Det var den ena av mina tre bokklubbspaket det gällde. 1645:- skulle det bli. Jag fick lite hicka. Det kändes som en ofantlig summa. Men men, hon nämnde nån siffra, $233, som jag kände igen, så jag antog att det var rätt. Och den här sändningen var större än nånsin förut, så jag övertalade mig att det var så det låg till. La på så småningom.

Kollade mail, svarade på nån undersökning, hann med en snabbvisit på Facebook. Hade nåt som gnagde. 1645:-! Det brukar väl inte vara mer än typ 100:-? Eller 300:-? Räknade i huvudet. Om värdet är 1000:- och jag får 300:- i avgift (om det var så det brukade vara när jag jämt beställde till bokklubben i Borås), och hon sa nåt om 3000:-, så var det bara ca 645:- off. Skrev ett mail till Johan, läste lite på dn. Gnag, gnag. Om varje bok var värd 200:- så skulle 1645:- delat på 13 böcker innebära att tull och moms var mer än 50% av värdet. Det kunde inte stämma. Jag ringde tillbaka.

Det visade sig att Deseret Book hade skrivit $233, men inte som totalsumma, utan per bok. AHA! Ny avgift blev 131:- ist f 1645:-. Sicken röta att jag inte bara gick med på det första budet utan tänkte efter!!! Rättare sagt kände efter, för när jag tänkte så blev jag bara förvirrad och osäker.

Mindes också mina översättningsdagar. Det bästa var ju när mamma var den som granskade, för då förde jag in hennes rättelser själv, och kunde lära mig av misstagen och hennes längre erfarenhet. Hon granskade mig noggrannare än hon hade gjort om det var nån annans översättning och alltså kunde jag se saker man kunde göra bättre, inte bara om något faktiskt var fel. I 9 fall av 10 hade jag själv reagerat för det som hon sen rättade, men hade inte tänkt på att reaktionen var ett utropstecken att jag skulle ändra det jag nyss hade skrivit. Vi har ofta ett sånt dugligt undermedvetet, att även om vårt medvetna inte hänger med än, så gör vårt undermedvetna det, och säger till oss.

Dessutom läste jag igår på en författarblogg (har glömt vilken) om en författare som brukade starta med en eller ett par huvudpersner och deras egenskaper, men sen börja skriva utan en riktig plan. Hon sa att efter 50-100 sidor hade hon lärt känna personerna så väl att hon kunde räkna ut hur de skulle agera och reagera. Men hennes undermedvetna hade skapat karaktärerna och historien tidigare än hon själv var medveten om, men hon var bra på att låta dem komma upp till ytan i sinom tid.

Och för länge sen på Oprah såg jag hur de talade om incest och sexuella övergrepp på barn. Istället för att varna för fula gubbar (ofta är det ju faktiskt inte "fula gubbar" som är de farliga) ska man läsa barnet att våga lita på sin inre röst, och ge dem mod och styrka att följa den. När nåt inte känns bra ska de våga säga till. Men vi lär barn att tvingas gå emot sin känsla, t ex när läskiga gammelfaster Berta ska pussa och krama 2-åriga Ella fast hon åmar sig bort ifrån henne -- "Ge faster en kram!" När jag hade sett det programmet lade jag mig till med vanan att fråga barn om jag fick ge dem en kram, om det inte var tydligt att de själva ville hälsa/säga hejdå på det sättet.

Vad vill jag med denna litania? Jo, vi har alla en inre röst, som talar om både det ena och det andra för oss. Nu talar jag inte nödvändigtvis om nåt religiöst, utan om vår egen vilja, vårt undermedvetna, om den vi egentligen är när vi släpper alla måsten och borden och rädslor. Den allra viktigaste personen i hela världen är faktiskt jag själv, för utan mig kan jag inte vara någon särskild. Utan mig kan jag kanske inte hjälpa någon, inte uträtta något verkligt -- något som är unikt för mig och mina talanger -- och jag kan inte leva utan bara existera. Den där rösten borde vara ens bästa vän, ens närmaste förtrogna, ens bästa varningslampa och hejaklack.

Skruva upp volymen vettja.

MEME

What city do you live in?
Stockholm -- fast Västerhaninge känns mer som en söt liten by så jag har det bästa från bägge världarna.

What is your idea of a perfect day in your city?
Se på nåt spännande inne i stan med Mikael och sen gå och äta nånstans.

What don't you leave home without?
Handväskan, som innehåller mobil, nycklar, plånbok, papper & penna, tuggummi eller Läkerol, minicesessär med plåster, mediciner, nagelfil, nagelklippare, läppglans, kam och kanske nåt mer som jag har glömt

What are some of your favorite local shops?
Har shoppat väldigt lite sen jag flyttade hit.

What is your biggest interior design nightmare?
En elefant i en porslinsaffär, bildligt talat. D v s utan fingertoppskänsla, bara tuta på i nån stil som man har fått för sig att man gillar, och så blir det överdrivet, platt, livlöst, personlighetslöst i all sin [vitdanska stilen/asiatisk minimalism/New England/Laura Ashley el dyl]

Who are your favorite artists? And why?
Konst: Gustav Klimt. Coola färger, lagom blandning verklighet och intrycksmåleri
Musik: Toto. Skickliga musiker, sug i balladerna, rockigt i lagom mängd, tonårsminnen.
Litteratur: Jane Austen, John Grisham, Donna Leon mfl mfl. Typ klassiker och deckare m a o. Måste vara skickligt skrivet, intrikat vävt, gärna med ett undertema som viskas fram, itne bankas i skallen på en.

Where do you find inspiration?
Överallt, men det gäller att sätta sig själv i ett mottagligt tillstånd. Har man t ex börjat skriva, så kommer inspirationen av precis allt, men har man inte börjat så kommer den inte av nåt.

Who do you admire and why?
Marjorie Pay Hinckley. Cool, självständig, vettig, gullig, humoristisk, andlig, fåfäng, duglig.

Do you collect anything?
Nej, men hemma ser det lite ut som om jag samlar på böcker.

What's your favorite feature in your home?
Mormors sekretär tror jag.

If you could photograph anyone in the world, who might that be?
Isabella & Mia. Fast om jag hade dem på armlängds avstånd skulle jag nog snarare gulla med dem än fota dem...

Who would you like to sit down to drinks with?
Jane Austen och jag skulle druckit te :). Fast jag har en känsla av att man borde ha känt henne för att kunna ha ett samtal som kom henne inpå livet.

Do you have a guilty pleasure?
Födoämnen som ger mer än mättnadskänslor. Äsch, strunt i omskrivningen som ingen tror på ändå: Glass och muffins och CCC och brulépudding och citronpaj och morotskaka. Och nybakat bröd!

What is your most treasured belonging?
Cellon kanske? Fast jag skulle klara mig minst bra utan datorn. Typ inte alls.

What's souvenir did you bring back from your last trip?
Kommer inte ens ihåg min senaste trip. Var det till London med Rebecka eller? Då hade jag inte med mig några souvenier hem, men väl lite kläder osv.

What is your greatest indulgence?
En brudklänning!

What is your idea of living hell?
Högt ljud, dunkande dålig musik, blinkande ljus, rökigt, skrammel med bestick och rassel med stolar och många som pratar/halvskriker på samma gång. Ingen säng.

What are some of your favorites websites and blogs to visit?
I can has cheezburger?

Inred med passion

EAD tipsade idag om att inreda med passion, det vill säga att ta med något man brinner för i sin heminredning, t ex resor som i fotot nedan.



Imorgon ska jag därför gå och göra min vackra vintage-skrivmaskin och några gamla böcker och mina minibyster av Lizzy & Darcy till ett stilleben hemma, vilket jag har låtit bli att göra i eeeeeeeeeeeeevigheter! Foto följer, om det blev ett uppvisningsvärdigt stilleben.

Credit: Elizabeth Anne Designs Living.

Hur man gömmer sin TV med stil

Den kloka damen som kom på det har en likadan i sovrummet, fgast hon har inte satt dit nån TV än. Där gömmer hon TV:n bakom en fireplace screen. Stiligt bruden! Problemet är bara att TV:n verkar vara för låg för att ligga i sängen och titta...







Hittat på Layers of Meaning.

Söndagsrapport eller nåt

Såg två gravidmagar i kyrkan som jag inte visste om. Hihi. (Såg dessutom att två av tre Höglundsbarn kom inspringande med skrubbsår. Stella hade värsta jacket i handen, blodet forsade ikapp med tårarna och strumpbyxorna var inte sig lika, om man säger så.)

Söndagsskolelektionen gick problemfritt. Plockade upp tappade spaghettistrån efteråt, så Lotta trodde jag ställde mig på knä och bad, men Mekka låg inte åt det hållet. Ett torrt ämne blev nästan riktigt andligt. Ketil sa att jag väckte honom :)

Trodde knappt att jag skulle orka upp ur sängen i morse, men det gick. Men nu är jag så trött att jag mår illa. Skönt å sova. En lättnad faktiskt att jag inte har några barn som måste underhållas eller hyschas på. Alla sorger vänds till välsignelser om man bara håller ut tillräckligt länge.

Känner mer och mer hur jag trivs i församlingen och känner mig hemma här. Det är en god känsla.

Ska leda sången nästa söndag. Har inte gjort det på flera år tror jag. Det ser jag fram emot. Om bara Sahlins kom för lite skönsång också skulle lyckan vara nästan fullständig.

Kul också att träffa Camilla och Janne. Missionstankar. Men mycket vatten under den bron.

Har också varit duktig och kommit ihåg att maila Reids mailadress till m&p. Den är så avancerad att man inte minns den i huvudet. Note to self: Kör bara med namnet och en domän som är lätt att komma ihåg. Gmail funkar bra. anja.olergard@gmail.com, ska det bli min nästa mailadress, månne? Hihi :)

Gonatt!

P.S. Gissa om det var härligt att sjunga nr 32, vaddennuheter, på Hjälpföreningen. VÅR!!! För det vackra på vår jord, just det. Indeed!

YIPPEE!!

I vanliga fall är jag rätt nöjd med att vara lite quirky, knäpp, barnslig och naiv. Jag brukar inte ens ha nåt emot att känna mig lite "sär". (Det kommer med åldern, känslan av att det är rätt skönt att älska sig själv alltså, jag menar såklart inte att man blir mer sär med åldern. Fast det blir man nog faktiskt visst, när jag tänker efter!)

Anyway, den här bilden gjorde mig såååååå glad att inte vara ensam om att ha Världens Vitaste Ben.


Credit: Pepper Nix Photography

Nattliga funderingar

1. Perspektiv är allt!


2. Varför är vi så dumma?


Älskar Graph Jam.

Skepticism?

Jag såg just reklam för Sensodyne tandkräm "mot känsliga tandhalsar". Trots att det var en tandläkare, komplett med blå läkarkläder och t o m ett vildflygande ögonbryn, som gjorde reklamen, så trodde jag inte på den. Jag har nämligen nyss sett att hon bondetjejen som så sött klappar och lockar på sina kor i Bregottreklamen inte är nån riktig bonde utan är skådis och ska figurera i nån film. Lite desillusionerande, som ni säkert förstår. Förresten har jag sett ICA-Stig i nåt annat också, så de vet jag också är anställda skådisar, inte ICA-personal. Men han i Telia är väl kär på riktigt i sin Monica?? De ser ju så söta ut med glassen i ansiktet. Jaja, tillbaka till ämnet. Som sagt, med min nyvunna realism tänkte jag att tandläkaren säkert inte är tandläkare utan bara skådis, och varför ska jag tro på honom. Det finns så mycket reklam som lovar runt men håller tunt.


Men, och här kommer min filosofering in, för två somrar sen hade jag så ont i en tand att jag var övertygad om att den hade spruckit eller fått ett stort hål, för det molade i flera veckor och jag gick på Alvedon dygnet runt tills jag vågade mig till tandläkaren. Som röntgade och inte hittade nåt.

Sen när jag kom hem till Borås igen och gick till riktiga tandläkar-Marie och inte de billiga polackerna, sa hon att det bara kan ha varit smärta i tandhalsarna som inte tydde på nåt fel. "Prova Sensodyne", sa hon. Och för att jag tror på henne provade jag, och har inte haft några ilningar sen dess. Men hade jag bara sett reklamen hade jag inte trott att en tandkräm kan ta bort smärta.

Här kommer funderingen: Är vi så tränade i skepticism att vi inte ens är benägna att tro på sanningen om en produkt, om vi inte förstår exakt hur den fungerar? Är vi så drillade i att tro att folk ljuger och luras och överdriver, med elelr utan statistik, att vi blir som Försäkringskassan, som sa till mamma: "Vi kan ju inte förutsätta att folk är talar sanning och faktiskt är sjuka!"

Jag vet inte. Själv är jag välsignad (?) med en sällsamt olycksalig blandning av en 5-årings naivitet och alltför vuxen misstänksamhet. Man borde ju tro att de ska ta ut varandra och jag skulle hamna på en hälsosam realism i mitten, men inte. Jag blandar friskt: Än är det "tror inte ens på sånt som är sant", än är det "köper sånt som är helt vansinnigt". Fråga Rob. Ska det vara så svårt att hitta balansen mellan ytterligheterna?

Inlägg nr 888...

...får hedras av en längtan:

Vårigt solljus, grönt, doftande gräs, fräscha små kläder i marint och vitt, en cykel med cykelkorg, fartvind i håret, solglasögon.

Och i ett allvarligare ljus: motionsenergi, smal kropp.

Men hur som helst, och oavsett: GLÄDJE och UPPTÄCKARLUSTA.

Dagens längtan manifesterad på design is mine.

En jakttur i vårluften, någon?

Hittat på Paris Apartment. Foto from Vogue.

Allvarlig rekommendation!

Jag kan allvarligt talat inte komma ihåg när jag åt godare mat än idag. I all sannings och avslöjandes namn ska väl också ekännas att jag före det, alltså före kl 17, bara hade ätit fyra tuggor kall potatisgratäng i bilen. Försov mig nämligen till läkarbesöket. Men maten var inte bara god för att jag var hungrig. Lovar! Förresten så kom den fort också, nästan så fort som en väldigt hungrig Anja krävde efter bara fyra tuggor.

Åt oxköttbiff från flanken, alldels lagom mör och lite blodig och grillad till munvattnande perfektion. Serverades med grillade grönsaker, råstekt potatis och en ljuvlig BBQ-sås med alldeles lagom blandning hhhhh-hot och söt honung. M tog samma, fast en större variant, och smörstekta potatisar. Det ska jag nog ta nästa gång. Om man firar födelsedag där får man glass gratis. Det låter som en plan! Vi ses 17 juli.

P.S. Senilhjärnan tryckte Publicera innan jag hade talat om att det var på gamla hederliga Jensen's böfhus.

"Ett fint litet hjärta"

Efter diverse nära-döden-upplevelser kom jag till hjärtläkaren. EKG och ultraljudsundersökning och lite gammalt hederligt stetoskoplyssnande. Domen: Ingen hjärtsvikt. Du har ett fint litet hjärta.

OK, så varför hade jag 203/165 i blodtryck om det inte är nåt fel på hjärtat? När M sa att jag ibland blir andfådd när jag lagar middag, sa han att med 40 kilos övervikt är det inte konstigt. Men då inflikade ja gatt jag ibland blir andfådd närja gvänder mig om i sängen. Det verkade som om han inte låtsades höra det. Så svaret kan tydligen sammanfattas: Fetma. Det kan ju stämma för när jag var smal hade jag 120/80 och nu är jag tjock och har högt blodtryck.

Men varför är jag tjock? Jag vet att jag nu har "gett upp" och äter vad jag vill, men när jag började gå upp i vikt (de första 25 kilona) hade jag inte ändrat några matvanor eller ändrat min livsstil på något enda sätt. Inte heller ätit någon annan medicin än tidigare, eller ändrat några doser. Läkaren idag tycker jag ska gå till en dietist (och vaddå, få råd om att äta morötter istället för muffins? What an epiphany!) för att visa att problemet inte ligger i min kost och sen får man se vad man gör därifrån. Kanske är det sköldkörteln som inte får nog med medicin fast det verkar så på blodproverna, funderar jag. Annars vet jag inte. Jo, medicin, men det förklarar bara de sista 10-15 kilona. Den medicinen åt jag inte när jag började gå upp i vikt.

Dessutom ska jag på snark- och sömnapnéutredning. Bah. Om man kunde förklara min dåliga sömnkvalitet med snarkningar, så vore det väl ett genombrott i ME-forskningen som många skulle anse alltför pinsamt enkelt... Jaja. Det skadar väl inte att testa i alla fall.

Så som vanligt är det inget fel på mig. Vilken tur, säger jag sarkastiskt.

VILL HA

Att den heter Traveling Dress in Camel Linen gör det inte värre. [Swooning] -- det låter ju så romantiskt!

Priset är däremot inte lika romantiskt. $594 på Le train bleu. Suck.

Vill vara läkare i såna här lägen

Har börjat läsa artiklar om ME och hjärtproblem, eftersom jag ska till hjärtspecialist på onsdag och den personen inte lär veta särskilt mycket om ME också.

(Jag uttrycker mig här mycket lekmananmässigt, och har jag sagt fel på nåt, skjut mig inte. Det här är så som jag har fattat det i alla fall.)

Det visar sig att den sjukare "halvan" av ME-patienter och som står upp kan befinna sig i ett tillstånd av nära heart and organ failure. Vilket förklarar varför när man är riktigt dålig så hjälper det inte att sätta sig ner, man bara måste ligga (då kan hjärtat pumpa 30% lättare) och organen får då tillräckligt mycket blod för att fungera. Det var nåt med mitokondrierna och blodflödet.

Det står att vissa organ (lungorna, njurarna och i viss mån hjärtat och hjärnan) har typ garantier, så att de får lida sist. Det första som drabbas är huden. Låter inte så allvarligt. I början när jag var sjuk hade jag låggradig feber jämt. Det första symptomet på denna sortens heart failure är att man inte kan stå ut med temperaturväxlingar. Men låga temperaturer märker man inte av, för då klär man bara på sig. Men vid värme kan man inte göra något, och jag hade dessutom feber jämt. Det kroppen gör då är att typ stänga av värmesystemet, vilket orsakar Compensatory hypothyroidism. Vilket jag fick. Då växlar sköldkörteln ner och man börjar istället frysa. Så hade jag det i många år. Men nu på sistone har jag varit omväxlande varm och kall. Iskall när jag är stilla och svettas av att skära sallad. Lite jobbigt när man behöver byta underkläder tre gånger medan man fönar håret för att ansträngingen att duscha har fått en att börja svettas. Termostaten är helt fläpp!

Sen kommer musklerna. Det stämmer precis med ordningen på mina sjukdomsproblem. Muskelont alltså.

Sen kommer levern och man börjar få matallergier. [Check]

Sen går det till hjärnan och man får kognitiva problem. Sist hjärtat.

Precis i den ordningen har det gått "utför" för mig, och det är så fascinerande att läsa en artikel som förklarar rent medicinskt varför!

Hela artikeln här.

Det förflutna

Det här är nästan lite scary, men förra veckan började jag tänka på gamla tider eftersom jag letade namn. Tyckte att namnen Lasse och Ingrid Eliasson var så grymt bra på ett gift par, men så insåg jag att jag inte kan sno dem rakt av, för då kanske de tror att jag har beskrivit dem (om jag blir publicerad och läst, nej inte OM utan NÄR, hehe). Men som sagt, jag tänkte på förr om åren. Mindes några gamla klasskamrater osv. Hur som helst så ska i alla fall boven heta Anders Nyström, för så hette en kille som mobbade mig i högstadiet för att jag inte hade några bröst. (Tji fick han och synd för honom att han inte får se mig nu!!)

Och vad tror ni händer idag på Facebook? En kille från sagda högstadieklass (en som jag gillade, inte en idiot som AN) hör av sig!

Det är ju nästan så man börjar undra om inte universum hör en...

Vackra ord

Har samlat på mig några vackra ord.

Med tre bokstäver:
Kär
Paj (som i efterrätt, inte sönder)
Ren (inte smutsig)


Med fyra:
Sova
Sång
Glad
Fest

Med fem:
Snygg
Älska
Hemma
Mamma
Glass

Med sex:
Mikael
Roligt
Cyklar
Lovdag
Böcker
Giftas

Finn fem fel, eller i alla fall ett

Källa: Fail Blog

Lite världsvan och cool?

Min syster spyr nog nu, men jag tycker den här är häftig! Gjord av en kattleksak dessutom (och nej Ellen, det märks inte!) så pluspoäng för kreativiteten.

Fast jag tycker inte den passar särskilt bra på en beige kabelstickad tröja... Snarare på nåt svart, slätt tyg.

På Susanne's crazy for collars kan ni se en handledning över hur man gör sin egen fjäderbrosch.

Om jag hade en bebis...

... skulle den också få ligga i en fin gammal byrålåda när jag tog kort på den.

Jessica R Strickland har tagit kortet. Fler här.

"True, true"

Alla humorister/matematiker kan skratta mer på Graph Jam.

Sär, som de säger i Skåune

Är inte helt säker på vem som vill ha det här strutsbordet:

Apartment therapy tyckte det var coolt nog att sätta in på bloggen, och tydligen tycker jag det med :) Bara jag slipper ha det hemma. Eller köpa det för $549.

Zoom in on food

Så här har ni väl aldrig sett er mat förr?







Källa: Fresh99 via Curbly

"Rooms from the runway"

Coco + Kelly hade ett inslag som hette "Rooms from the runway", med just det -- en rumsbild och en runwaybild, och hur den ena påminde om den andra i stil.



En fascinerande tanke att rum och kläder kan ha samma känsla, peach/grey, flowing. Undrar hur min lägenhet skulle se ut om mina kläder inredde den, eller hur mina kläder skulle se ut om min lägenhet designade dem. Vi vet ju hur von Trapp-barnen såg ut i sina gardinkläder :)

Morotskaka?

Råkade på en amerikansk matsajt med det ljuva namnet This is why you're fat.

Vad sägs om denna "morotskaka" bestående av köttfärslimpa, potatismos och ketchup?

Tapettips

Om man är intresserad av retrotapeter kanske man vill ha en fin 70-talsmönstrad tapet i terrakotta, brunt och creme.

Kan denna passa?

Hoppla, den hade visst krabbor och saxar på!

Eller en fin blå (som f ö skulle passa perfekt som "över-diskbänks-kakel" med en glasskiva framför i Mikaels kök) som för tankarna till ännu fornare dagar än 70-talet? Herrgårdskök?

Hoppla, den hade visst parkeringsmätare och brandposter på!

Coolt!

Källa: Twig and Thistle

Hela västvärlden vet...

... vad detta är. Ett rätt framgångsrikt koncept, inte bara musiken men även skivomslaget. Har aldrig tänkt på alla yrkesmän som arbetar så att säga bredvid dem som märks.


Just detta är en väggdekal från Etsy-säljaren Janey Mac. Jag tror hon är mormon, för hon hade en väggdekal med texten Families can be forever. Gillar man musik och design så är detta en rätt cool idé på över-soff-prydnad. Själv är jag mesigare och vill ha en kristallkrona.

Vackra kläder, vackra teckningar

När jag ser såna här teckningar önskar jag verkligen att jag kunde rita och måla. Jag drömde i mycket unga år om en karriär som designer, men det föll på att jag varken är edgy eller fantasifull nog eller kan måla nog bra, eller är tillräckligt intresserad av kläder och mode. Med andra ord föll det på typ allt :) Men jag säger inget om mina egendesignade och egensydda Bolliadenbalklänningar. Minnet av dem ska hållas glömt.















Fler på Design is Mine.