Idag kallade Mikael mig för hund. Inte helt ologiskt sagt:
Jag är också vitare i hyn än de flesta av mina kamrater.
Jag har också lite av ett hästansikte.
Har -- ska tyvärr erkännas -- lite lurv på benen, särsilt såhär års.
Jag är tyvärr också överviktig...
Jag är en over-achiever.
Känner mig ensam när Mikael åker...
...och försöker då att inte bli för nedslagen.
Ibland drar jag ut på att han ska åka...
... och säger: Kom imorgon igen, snääääälla?
Jag bor i världens finaste hus...
...fast jag orkar inte riktigt gå i trappor.
Jag älskar min säng
och vilar mig på soffan när behov uppstår.
Har haft en hel del fula outfits i mina dar...
...för att inte tala om glasögon!
Men oftast är jag riktigt chic.
Älskar att resa.
Sover gärna i bilen...
... men vet att så här går det om man inte spänner fast sig. Eller värre!
Gillar också att bada.
Funderar ofta och mycket på livets gåtor...
... och njuter mycket av att leva.
Jag är en spelevink som aldrig blir stor.
Men det som avgör saken:
Jag klarar mig inte heller utan BH.
P.S. Mikael kallade mig sin diabeteshund. Jag "luktade" mig till lågt socker över telefonen. Så bra luktsinne har inte ens de riktiga diabeteshundarna! Stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar