Så fyllde han på 40 l bensin och allt var frid och fröjd. Men nej, motorn dog bara. Den startade inte ens helt, och efter 10 startförsök var även startmotorn död. Vattnet som hade tinat i reservdunken låg nu i bensinslangarna fram till motorn. Som väl var kom Thomas till vår räddning. De spände fast en fin bogserlina och körde i 32 km/h förbi Coop, där motorn började låta normal. Jag hade vid två kritiska tillfällen i hela tankningsprocessen bett, och den första av de två (att bilen skulle starta efter tankningen) blev inte bönhörd, eller så blev den det, fast med Thomas hjälp och inte motorns, och den andra, att bilen skulle gå bra efter denna vattenchock, nådde inget dövöra. En spännande tur. Tror inte jag kan minnas när jag blev bogserad senast, eller för den delen när jag fick styra i alldeles lagom hastighet för att inte bli chockad :)
Vi kom fram till en italiensk restaurang som Mikael hade valt ut efter bra recensioner på nätet. Den hette Rimini och såg ut som en rätt vanlig pizzeria.
Men det var det inte! Vi åt vitlöksbröd till förrätt -- min var mer en bruschetta med lufttorkad skinka, tomater och basilika, och Mikaels var en varm minipizza med vitlök och nån yoghurtsås till, samt olivröra. Vi bytte efter halva. Nog för att min bruschetta var god, men jag är ju barnsligt förtjust i bröd och tyckte att den naknare varianten till och med var ännu godare. Servicen var suverän och man hann knappt äta färdigt förrän de tog bort och kom med nästa. Till och med Mikael tog pasta till huvudrätt, han som egentligen är en meat-and-potatoes kind of guy. Han fick penne med kyckling i pesto-/gräddsås med pinjenötter och soltorkade tomater och jag fick penne med kalv, kantareller och zucchini i rödvinssås. Mmmmmmmmmmmmm! Det var supergott och smakade mycket "autentiskt". De hade även kött och fisk, men jag låter inte chansen att äta pasta svinna mig ur livet.
Efteråt var vi så mätta att vi inte ens orkade äta efterrätt. Två matskedar cheesecake hade jag nog kunnat klämma i mig, men annars var det stop.
Vi åkte till Sture-bion (allt som heter Sture är visst fint här i Stockholm... Vi såg t o m en limousine, bah!) där en snäll tjej hade plockat ut våra biljetter fast vi kom senare än sista uthämtningstid. Jag föll för frestelsen att äta en schweizernötrulle och M köpte lite salt. Toakön var jättelång så jag höll mig, men det gick bra. Det var ingen reklam, utan filmen började efter en tyst minut höll jag på att säga.
Vi såg "Burn after reading" med George Clooney och Brad Pitt. Han den läskige John Malkovitch var också med, och fick spela lite läskig, såklart. Trots Clooney och Pitt var det inte precis nån Ocean's-nivå på filmen, men den var ändå rätt ovanligt sevärd. Lite surrealisisk, och med många goa skratt. Thrillerkomedi stod det. Det låter knäppt, men precis så var den. Fast inte thriller på riktigt. Jag satt inte precis och var rädd, även om det hände mordliknande saker. Lite snöpligt slut kanske, men annars en riktigt bra film.
Sen åkte vi hem hit och "tände på". På ICA hade Mikael sett luftballonger som man tänder på och skickar till väders och vi inledde det projektet på ängen nedanför kapellet. Det tog en stund att veckla ut ballongen och ännu en stund att tända på, sen ytterligare en stund att få luften inuti ballongen varm,
men sen steg den rätt fort.
(Det är ballongen som är det lilla ljuset ungefär i mitten på bilden, till höger om det stora som är till vänster i bild och som är en lyktstolpeslampa. De andra ljusen är från mitt bostadsområde.)
Mikael kom på att vi skulle följa efter den, så vi hoppade in i bilen, slirade på de frystorkade däck-lerspåren och kom ut efter den med spanande blickar. Jag trodde att jag såg den som en starkt lysande, blinkande stjärna på himlen och vi följde efter. Till slut tror vi att den slocknade, nånstans förbi golfbanan. Vilket äventyr!!!!!
Sen var vi hemma hos mig och "såg på etsningar", "drack te" eller vad det heter. Fast vi pratade faktiskt mest. Vi är så kära i varandra att vi tycker lika mycket om att prata som att pussas, ain't that great :)
På söndag ska jag sjunga med Sahlins i Gubbängen och M kommer dit. Mysigt att gå i kyrkan tillsammans. De, Sahlins alltså, var här en pyttekort sväng i eftermiddags och övade och -- wow -- vad jag har saknat att sjunga! Ninni ska spela till -- ska bli kul att träffa henne också! (Fast det är så hemskt att träffa folk jag inte har sett sen jag var smal...)
Sätter apropå det in ett inspirationsfoto på mig själv i mindre upplaga. Enjoy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar