Måste skriva nåt trevligt för jag är fortfarnde rätt tillintetgjord över min egen dumhet.
Så vad är motsatsen till dumhet? Tänker på Ulles plansch i sovrummet, som jag tror hon fick av Richard eller Robert Åkebr*and [jag stoppar in stjärnor så folk inte ska kunan bli sökta på ofrivilligt] med en flickklädd apa och bildtexten: "Det gör inget om man är dum bara man är söt, säger mamma." Men söt vete fåglarna -- jag somnade middag när håret inte hade torkat än...
Får väl berätta att jag lyckades laga en god middag! Potatisgratäng (börjar verkligen få till det nu! Fast det är väl receptets förtjänst -- fast sjud inte potatisen i bara 3-4 minuter!) serverat med fläskköttskivor av nåt slag (m&p köpte dem och lämnade dem i min frys när de flyttade hem) och hemmagjord ratatouille (med färska grönsaker: tomater, squash, paprika, och tomatsås).
Känner mig lite bättre nu. Uppehålla sig vid positiva saker funkar lite. Ännu bättre blir det när jag ber M trösta mig när han ringer för att hålla godnattbön efter att ha hämtat Johanna på tåget.
Usch, sånt här har jag svårt att komma över. Mycket lättare att sluta oroa sig t ex, "för det kan man ju ändå inte påverka" [= kvinnlig logik, ergo sum femina].
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar