Ni som har haft den stora lyckan att befinna er i mitt kök (???) har noterat -- förutom Elsas poignant kommentar: Vad är det här för ett litet kök? -- att jag inte har några kökshandtag. Jag hittade några fina rostfria på rea på Netto nån gång och köpte dem för att byta ut de gamla snidade trähandtagen målade i vitt. Inte bara var de gamla handtagen inte standardiserade, dessutom verkar det som om de nya Netto-handtagen inte heller var det, och definitivt inte standardiserade enligt samma skala som trähandtagen. Jag har gått och väntat på ork att spackla igen det ena hålet, borra ett nytt på rätt ställe och sätta upp handtagen. Men jag insåg nyss, med mammas hjälp faktiskt, att ett igenspacklat hål nog kommer att synas, hur försiktig jag än är med duttlandet. Vill INTE riskera att behöva måla om luckorna också. Så jag bestämde mig helt sonika för att ta tillbaka mina gamla småfula handtag.
Sagt och gjort. Hade en hel lista med saker som skulle köpas i onsdags på stan, och jo, jag har tappat bort de gamla skruvarna så jag behövde köpa nya.
Men i onsdags före bokklubben var jag på MQ och andra roligheter och hann faktiskt inte till EKO, där jag hade tänkt köpa skruvar och andra saker. Åkte tillbaka dagen efter, och i slutet av min runda upptäcker jag att de inte har några skruvar i rätt storlek. Grr.
Men pappa, snäll som han är, erbjöd sig att åka och köpa på fredagen. Han stack till Verktygsboden (inte helt ovilligt tror jag, för den affären får visst den mest feminine mans hjärta att banka extra, inte för att pappa är feminin, men ni fattar) och kom hem med 30 skruvar i det mått jag hade märkt passade, samt 4 extra långa, bara för säkerhets skull.
På torsdagen hade jag dessutom diskat alla handtagen med tandborste för att de skulle vara färdiga för uppsättning.
Så på fredag börjar jag skruva i handtag. Oj vad roligt, så fint det blir med handtag på luckorna! (Prova att vara utan handtag i ett halvår så får ni se hur även de äldsta småfula blir en välkommen inredningstouch!) Första handtaget avklarat. Då börjar jag käckt skruva på det andra. Men hoppsan, det går inte? Hur kan det stämma? Är den andra luckan tjockare än den första eller? För skruven går inte nog långt igenom och får inget fäste i gänognra på handtaget. Skräp! Prövar i resterande luckor, och bara ett enda handtag till vill fastna. GRR!!! Oförklarligt och irriterande.
Pappa tycker det verkar jobbigt att åka tillbaka till Verktygsboden och köpa den längre sorten, så idag var han snäll och tog fram den stora orangea borren och borrade plats för skruvhuvudena så de kom längre in. Sicket pyssel för något som redan satt uppe när jag flyttade in!
Så, vad är sensmoralen (det måste ju finnas någon sådan och inte bara klageri)?
Man ska inte tappa bort skruvar :)
Man ska vara tålmodig.
Man ska vara tacksam för hjälp.
Man ska kanske ibland vara nöjd som det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar