Jag har ju lite svårt att begränsa mig så här får ni trehundra bilder på temat Hermèsorange.
Måndagsbuketten
Eftersom jag fyllde 47 år igår sätter jag in ett gäng buketter i min favoritfärg magenta. Eller vad den heter. Grattis till mig! Ska skriva ut en lista på alla som grattade mig (den blir lååååång) och läsa när jag känner mig liten och ledsen.
En sån dag
Idag hade jag kläder på mig i säkert tio minuter, under vilka jag passade på att gå till brevlådan, men vi hade ingen post. Men det var roligt att vara utomhus i 23 sekunder. Sen när jag kom in och klädde av mig "ytterkläderna" upptäckte jag att jag satt underbyxorna utåin. En sån dag.
Men jag har i alla fall underbart blodrött nagellack.
Från härom dagen, men det räknas!
Måndagsbuketten
Eftersom jag är flera dagar sen med måndagsbuketten, så sätter jag in lila buketter för alla dagar i veckan!
Nästan måndag fortfarande?
Det här är min andra typ av favoritbukett, förutom med mörkcerisea nejlikor, dessa med svartvita anemoner.
Fin förståelse
Jag vet inte hur jag ska skriva detta utan att säga det, och det går ju inte, så jag säger det. Mamma fick en skallskada igår med bland annat minnesförlust. Hon hade väldigt ont i huvudet, hängde inte med, idag orkade hon inte se på tv för det var rörliga bilder, och tappade hela tiden tråden när vi pratade i telefon. Hon kändes som vilken me-person som helst. Faktiskt sa hon det vackra att hon förstår mig bättre nu, när hon också har huvudvärk och hjärntrötthet. Mamma har alltid förstått mig väldigt bra, så det fanns inget behov från min sida att öka förståelsen, men när jag nu fick den så kändes den fantastisk! Jag väntar mig liksom att nån ska må som jag gör och chockerad säga Är det så här det känns att ha ME, det är ju fruktansvärt! Ja, fast fem minuter är inte så farligt, prova 23 år. Eller att man hittar några biomarkörer som på motsvarande sätt får folk att förstå, om de nu gör det. Att nån ska säga Din stackare, vad jobbigt du har haft det i alla dessa år. Jag vet inte varför det känns så viktigt. Kanske för att detta är en okänd, oaccepterad sjukdom och jag vill inte att folk ska tro att jag ligger och latar mig i sängen utan att jag kämpar en svår kamp där boten som det ser ut nu är en cancermedicin.
Och jag vill inte skriva mer detaljer om mamma än det som behövs för att berätta min historia, vilket blir jätteskevt eftersom det är en stor grej och min en liten. Men jag måste hålla mig till att berätta om mig och mitt liv, inte andras. Jag längtar efter att bli frisk och skriva böcker, och få fabulera vad som helst från vem som helsts liv. Börjar tröttna på mig själv.
Men att mamma kände igen min huvudvärk och till och med använde samma ord för att beskriva den som jag brukar göra, det var rörande. Jag blir så glad av förståelse och empati! Det är en gåva ni här ofta ger mig, den och peppning. Tack, alla fina vänner. Tack, mamma. Ja, du är också en fin vän såklart, eller finast.
Vad är detta? Och varför?
Jag hade sparat ner följande bild men inte använt den med en gång, så när jag upptäcker den en knapp vecka senare så har jag ingen aning om vad jag hade tänkt att ha den till. Det är ju ingen reklambild eller konst, utan den försöker säga nåt annat, men vad kan det vara? Jo, repet och att hon är fånge, nu vet jag! Det ska vara en bild på hur det känns att ha ME. Personen borde också ha en för liten stålhatt på sig. Fast bilden är ju symbolisk snarare än dokumentär, så allt kan inte vara med. I alla fall, här är den.
Måndagsbuketten
Det är ingen som helst ordning på mig och på veckodagarna längre, så här får ni den rejälaste buketten jag sett på länge som plåster på fredagssåren.
Dagens ME-hjärna
Min favoritgrupp på Facebook är en som heter Dagens ME-hjärna. Den är vad det låter som, roliga saker som vi sagt eller gjort, ofta med bildbevis. Många som glömmer att man inte ska börja vända glaset neråt förrän det är inne i munnen. Och sånt. Linfrö i kaffebryggaren var också kul.
Jag hade annars ett rätt tveksamt ögonblick idag. Vi hade ätit middag och pratat om dagen, kollat på tv och så hade Mikael slumrat till i fåtöljen. När han vaknade (inte av att jag tog makten som låg på magen! Makten betyder fjärrkontroll alltså) så sa jag Grattis. Jag har ingen som helst aning om ifall jag menade nåt, ifall jag tänkte säga godnatt egentligen, fast det brukar jag inte säga när han vaknar utan när han faktiskt går och lägger sig, det kan ju dröja hela 30 sekunder eller så. Eller om jag har blivit så hjärntrött av att ha behövt säga prosit den senaste veckan, för Mikael är allergisk, och jag har alltid så svårt att komma ihåg vad prosit heter så jag brukar gå från präst och tennis och sånt som kanske har nån enda bokstav gemensamt med prosit, till att eventuellt klara det på 4:e försöket. Ja, nu babblar jag värre än vanligt, eller så är det så här illa jämt. Men det var i alla fall underligt att jag sa grattis utan att ha tänkt säga nåt så jag vet inte alls vad jag menade. Kanske Grattis för att du har världens bästa fru. Det var ju trots allt Internationella kyssdagen idag.
Annars är det jag som har världens bästa man.
Och en riktigt fet och läskigt fladdrande nattfjäril i badrummet som bara litegrann påverkade mina aktiviteter menligt. Men nu släcker jag gärna. Visserligen har plattan eget ljus, så nu förstår jag inte heller vad jag menade.
Skrev jag ett inlägg om demens härom dagen? Annars ska jag göra det. Jag kan möjligtvis ha haft nåt att säga.
"Okunnig idiot"?
Hjälp. Jag läste just ett inlägg på en amerikansk inredningsblogg om en tjej som ska köpa gardiner till sitt hus. 21 fönster, några hade kommit hem och mätt fönstren och sen hade hon valt tyger och fått en prisuppgift. På 30 000 dollar! Hon undrade om hon var en okunnig idiot som inte visste att det skulle kosta så mycket. No kidding!
Ett av alternativen som inredaren gav henne var att köpa färdiga gardiner och låta en sömmerska fålla upp dem, vilket inte borde kosta mer än 30-40 dollar per längd. Dvs 42 längder gånger 35 dollar = knappt 1500 dollar. Gånger 8:-, för enkelhetens skull, som blir tolv tusen spänn. För att fålla gardiner! Vad gardinerna ska kosta vet jag inte.
Jag blir alldeles matt. Det är inte rimligt att folk ska vara så aningslösa och rika. Det känns inte rätt. Visserligen skulle en svältande person tycka att jag är aningslös och rik när jag köper gardiner för 400:- på Ikea, så allt är relativt. Så jag vet inte vad jag menar, egentligen. Det finns ju ingen objektiv gräns för när saker går från rimligt till oanständigt slöseri. Vi kan ju tala om handväskor också, när vi är inne på oanständigt slöseri, och ni kan säga inne i era egna huvuden hur förfärligt det är med en handväska för 100 000:-.
Plötsligt låter ett soffbord från Svenskt tenn för 40 000:- som ett reapris.
Jag skojar bara.
Fast jag garanterar inte att jag inte köper soffbordet när vi vinner tio miljoner.
Vilken stilig karl!
Haha, jag hade redan en kategori som heter Män :-)
Såg precis denna vackra karl som tydligen är Camilla Thulins lillebror. Klänningen till höger är visst "också" Camillas.
Det var länge sen jag såg en så snygg karl.
Det skulle vara för fem minuter sen, när jag släckte Mikaels nattduksbordslampa :-)
Kärlek
Märkte att jag hade migrän förut när jag vände på huvudet i soffan. Har dumt nog inte vågat gå upp för jag kan ändå inte ta nån medicin som hjälper. Fick fruktansvärt ont i magen förut idag av en Treo (som jag ju inte får ta på en månad egentligen, men jag var desperat och hade redan tagit veckans ranson av migränmedicin). Och så har jag fått tandvärk så jag är inte jättenöjd. Men så kände jag att jag var tvungen att hosta, och det gör så fruktansvärt ont att hosta när man har migrän att jag tog ett hårt tag om huvudet och kvävde hostningen så gott jag kunde. Tydligen var Mikael vaken för han frågar Anja? och jag svarar ja, men han ville inget, bara kolla att jag inte var kvävd för jag hostade så konstigt. Det var väl ett romantiskt sätt att avsluta dagen, eller hur :-)
Ny vardagsrumsmatta
Vi köpte en superfin matta på Ikea som var i jättedålig kvalitet och den är redan svart där våra fötter brukar vara. Har letat på Mio, rusta, Ikea, Hemtex, Ellos och Jotex. Min favoritmatta är Ikeas Stockholm i marinblått med vitt mönster. Men den är lite dyr. Men egentligen vill jag ha en matta som bättre binder ihop både det blåa och vita i rummet, som den gamla gjorde. Vi får se. Nåt sånt här kan man säga är åt det hållet jag strävar med stilen.
Det är min syster, det!
Vi var i Salzburg en sommar när jag skulle fylla femton. Min syster var nästan fyra. Hon gjorde många inspirerande saker på den resan, bland annat tappade andan (men inget mer) när hon ramlade i Helvetesbäcken, som var full av smält glaciärvatten. Hon gick också och köpte glass själv genom byn och sa Eis, bitte. Om jag minns det rätt, och pratade också med en dam i vårt "Zimmer frei"-boende på vägen söderut, på morgonen innan alla var uppe. Ja, ja, Blumen! sa damen och pekade. Ellen, 3, kunde såklart inte tyska men hon har alltid haft en förmåga att charma folk som vi andra uppfattar som lite ... avoga? Bitska? Rentav elaka ibland faktiskt.
Det fanns en skånsk kille på samma hotell, han kanske var 16. En dag skulle vi vandra upp på en utsiktsplats som hette Mozartblick (864 m ö h). Då sa Ellen att hon redan varit där uppe, varpå vi trodde hon inte kunde skilja på sanning och fantasi, men det visade sig att hon och skåningen hade gått upp dit dagen före. Alltså, cool tjej! Fyra år! Nuförtiden låter man inte fyraåringar gå omkring själva utomlands men på den tiden gick det bra. Pappa fick ändå bara svindel när hon satte sig grensle på balkongräcket på andra våningen, så det kanske var lika bra att hon tog sig lite "egentid".
Men ni förstår att min syster är coolast i världen, va?
Och ni vet inledningsscenen på Sound of Music, som är en flygvy över en sjö och berg? Där var vi och det hette St Gilgen. Vi var också och hälsade på i klostret i filmen. Då förnärmade jag en försäljare när jag kommenterade att en ring han sålde såg ut som äkta plast. DAS IST NICHT ECHTE PLAST! var min första konversation på tyska. Jag läste franska i skolan och visste inte hur likt tyska var svenska. Vi köpte också Mozartkugeln inne i Salzburg, var nere i nån gruva där vi hade skyddskläder som såg ut som fängelsedräkter. Och åkte linbana upp på Zwölferhorn och litet tåg upp på Schafberg. Plus att pappa vann nån tävling nere i byn första kvällen. Pappa kan ju svara på alla frågor i alla allmänbildningsspel osv. Sen hade Johan sorterat en stor påse Gott & Blandat från färjans taxfree i olika färger. Det är så man äter gott å blandat. Där satt han med sex fina och rätt stora taxfreehögar (svart salt, svart söt, grön, röd, orange, gul) när det kom in en stor hund i rummet, svepte iväg med godiset med ett enda svep av den enorma tungan, och sen gick den hunden omkring och försökte tugga i en halvtimme. Eventuellt kan det ha varit en St Bernhardshund. Så snullet!
Vår semester sammanföll med en ungdomsaktivitet i kyrkan som jag gärna ville gå på. Jag tyckte mina föräldrar var hemskt elaka som tvingade mig att åka på Europasemester istället för att dansa med killar. Men, och det här säger jag eventuellt bara en gång, de hade såååå rätt! Salzburgsemestern med familjen är ett av mina allra bästa minnen _från hela livet_. Sen blev det inte så många fler semestrar med hela familjen för jag var hemma och jobbade på somrarna. Och jag vet inte hur många chanser jag fick efter det att dansa med killar. Otaliga i alla fall. Och hur många oförglömliga?? Ha! Så det var helt rätt att tvinga mig på semester.
Men ni förstår att min syster är coolast i världen, va?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)