Lite substantivsjuka i den kommentaren. Krama är bättre än Ge en kram till. Men oh well.
Jag har bara träffat Mikael idag och jag tror inte ens jag kramade honom. När han kom hem sent sprang jag upp och värmde hans middag och sen gick han på toa och då behövde jag lägga mig.
På nåt metafysiskt sätt tycker jag varje dag utan en kram är bortkastad. Men fullt så illa är det ju inte. Men jag tror man skulle må bra av att ta sig tid att kramas. Höhö, det var säkert därför nån satte den utmaningen i en kalenderruta.
Härom natten fick jag en konstig kram. Det var ingen kram utan det var att Mikael klappade mig på axeln när jag fick ångest när jag hade försökt somna i 1 1/2 h. Det betydde mer än tio kramar. Annars brukar jag ofta behöva krama honom jag vaknar för tidigt och går upp för att ta mer sömnmedicin. Då blir jag ledsen och orolig och måste kramas för att finna min styrka. Eller hans egentligen, ju.
Så kramar är verkligen nyttiga. Man borde kunna få det på recept.
2 kommentarer:
Översättarsjuka tror jag ;-) "Give him a hug" låter bättre än "hug him" på engelska. På svenska är det inte lika självklart eller möjligen tvärtom, men det blir ju enkelt att direktöversätta.
I övrigt gillade jag pandemitiden när man inte "fick" kramas i onödan. Gillar inte att kramas till höger och vänster, gillar inte "artig kroppskontakt". Kan på rak arm bara komma på en vän som jag verkligen gillar att krama - men det kanske bara är jag som är introvert och konstig!
//Sofie
Haha, ja, pandemin var härlig på många sätt. Jag gillade att ingen nånsin ringde på dörren så jag kunde gå omkring hemma och se ut som jag mådde.
Jag gillar att kramas men småpratet som kommer sen har jag svårt med!
Skicka en kommentar