tacksam 21

What is one thing you love about your life?

Mikael. ❤️❤️❤️❤️❤️

Min kusins man fyllde år härom dagen och hon satte in så många foton av dem tillsammans. Jag blev verkligen inspirerad. Jag borde bli som ungdomarna och ta fram telefonen oftare i sociala sammanhang och föreviga oss. Och andra. Men särskilt oss. Inte lätt när man kan behöva ta 20 foton för att få ett som ser bra ut, men jag får träna mig på mitt fotofejs. Och jag gillar inte att se mig själv på foto för att jag är tjock, men jag älskar att se mig och Mikael ihop på foto. Så det är ett löst formulerat mål. Att ta mer foton på oss. 

tacksam 20

What are the positive habits you are proud to have?

Haha, det var ju ett kul skämt. 

tacksam 19

How can you turn a recent challenge into a learning experience?

Vet inte nån recent challenge. Att man behöver gå till tandläkaren fast man har tandläkarskräck är knappast en recent challenge.

Men jag har faktiskt funderat på frågan och att jag inte har nåt svar. Betyder det att jag inte tycker jag har några challenges förutom ME? Jag tror det. Det räcker ju men är ändå väldigt välsignat för en del andra problem är ganska eländiga. 

Tacksam 18

What is one personal goal you reached recently and how did it make you feel?

Jag har slutat dricka kalorier. Inte för evigt och inte alla gånger, men till vardags. Jag drack massa lättdryck förut och sen utan att jag riktigt var medveten om det gick jag över till sånt som faktiskt hade socker i. Och det var mycket socker i det, Mikael räknade ut antal sockerbitar och då blev jag helt chockad. Och slutade. Nu dricker jag bara vatten till vardags och det går jättebra. Det är dessutom inte en plåga utan jag tycker om det. 

Och det behövdes verkligen. Jag är ju jättetjock och även om det mest är medicinövervikt så får jag ändå de hälsoproblem som övervikt för med sig som högt blodtryck och sånt. Har också högt fastesocker när jag vaknar. Det reagerar läkarna på. Men jag har först fått ner Hba1c, långtidssocker, från 37 till 35 och nu utan drickkalorier är det 33. Jag vill inte ha diabetes också. Och 33 är ett superbra långtidssocker. Och det betyder absolut att det bara är på morgonen jag har högt socker, inte resten av dygnet, för då hade långtidssockret varit högre. Det är ju ett medelvärde över tid. Så det är jättebra gjort. 

Och jag är stolt över mig själv för det. 

tacksam 17

In what ways have you changed or grown positively in the past year?

Vid den här tiden förra året låg Mikael på sjukhus. Jag drömde om att han skulle komma hem till jul. Det gjorde han, men det blev några vändor till även efter det. Det var ju det svåraste året tror jag. Och hur har jag växt på grund av det? 

Kärleken har växt. Jag tror aldrig jag tog Mikael för given men nu gör jag det ännu mindre. Jag är mer närvarande hos honom. Uppskattar hans närhet. 

Sen på nåt sätt är jag medveten om vad vi klarar. Jag har ju haft många både stunder och perioder med ME som har varit svåra, och med saker som hänt i familjen och som jag sörjt, men jag känner mig stark. Jag klarade att ha Mikael på sjukhus i ett halvår. 

Men det är inte så lätt som det låter. Fortfarande blir jag lite stel om jag hör honom harkla sig eller hosta till, särskilt om han är i badrummet, för att jag lyssnar om han spyr. Den veckan när han spydde typ åtta gånger om dagen och inte ens kunde svälja en Alvedon, och som sen slutade med ambulansfärd till SöS, var tuff. Så jag har fortfarande lite förhöjd beredskap kan man säga. Om jag hör ett misstänkt ljud vässar öronen sig och sen hinner hjärnan ikapp mig och jag inser att även om han spyr så är det inte farligt. Då är det en oturlig släng av vinterkräksjuka. Men då var det sjukhus som gällde om det var nåt fel. Det tar nog ett tag att vänja av mig. 

Men jag vet att jag klarar svåra saker. 

Eller, det är så svårt att säga det. 

När min syster miste sin man kände jag att man inte kan klara en sån sak men att man inte har mycket till val. Bryta ihop tills man orkar gå vidare är allt man kan göra. Och gå vidare betyder många gånger bara andas en gång till. Jag vet fortfarande inte hur hon gjorde. Och jag känner inte att jag har lärt mig hur jag ska göra om jag mister Mikael. Men på samma gång som jag tänker att det är omöjligt att klara det känner jag att jag faktiskt kommer att klara det. 

tacksam 16

How have you shown kindness to yourself recently?

Jag ska berätta en ytterst personlig sak. 

Det var en inspirerande kvinna, Kristin Yee, på besök härom veckan och som jag kunde lyssna på via video. Det var i min kyrka. Hon nämnde det där att om man inte vet vad man ska göra så kan man fråga sig vad Jesus hade gjort. Den tanken har jag hört sen jag var barn. 

Men den här gången tänkte jag mer praktiskt på det. Jag har ju så svårt med självkänslan pga ME, för att jag är van att fästa mitt värde på sånt jag är duktig på, och nu är jag inte duktig på nånting. 

Så jag frågade mig själv, vad hade Jesus gjort om han hade ME? Och svaret kom så lätt. Han hade fokuserat på vad han kan göra, inte på vad han inte kan göra.

Så förra helgen fick jag en tanke att jag skulle tacka en person, och det gjorde jag. Det är en liten sak som jag kanske förr hade avfärdat. Men nu kände jag Det här är vad jag kan göra, så det gör jag. Och det blev en grej av det för mig. Jag kände att jag gjorde nåt för nån annan och att jag var nöjd med mig själv för det.

Och skillnaden var stor. Istället för att tycka att ett tack är litet så kände jag att det var tillräckligt. Det gjorde sån skillnad för mig. Det kändes absolut som att jag var snäll mot mig själv och det var fint att vara snäll mot mig själv. Jag ska prova det igen. 

tacksam 15

What are three things you are most thankful for today?

Jag är glad för att jag inte vill dö. Jag är inte rädd för själva döendet, det tror jag blir superkul, men att lämna folk är inte roligt och och att de ska få det jobbigt när de sörjer mig. Och att aldrig få se barnbarn och syskonbarn igen är en plågsam tanke. Jag älskar dem så mycket och vill helst se dem allihopa varje dag, åtminstone varje vecka. Och att inte få se hur de växer upp låter olidligt.

Och den känslan är jag glad för. För det är många med ME som blir så trötta på att leva att de längtar efter döden. När jag gör det tänker jag på dem jag lämnar efter mig och då vill jag hålla ut lite till. Tänk vad tomt ens liv vore om man inte hade nånting som band en kvar till livet. Det är synd om människorna. Men jag har det inte så. Det är jag oerhört tacksam för.

Och orkar inte räkna upp två saker till. Det kanske nån kan bli tacksam för 😂. 

tacksam 14

What's a skill or talent you have that you appreciate?

Mitt musiköra. Det är emellanåt plågsamt att ha bra musiköra men för det mesta är det en njutning, eftersom musiken verkligen når in långt i mig. Och när nåt är bra så är det så bra, så berörande, så stort.

Dagens njutning var oväntad. Ni vet den där pappagruppen, jag har glömt vad de heter, det är svenska pappor som sjunger a cappella. Idag satte de in en snutt från Shape of my Heart, antar jag att den heter, med nåt gammalt pojkband. Och det var så vackert. Jag lyssnade om flera gånger. Ett ackord fångade mig och släppte inte taget, ni vet säkert vilket det är. Samma som på vers fyra på Dagen är kommen som man sitter och väntar på i tre verser och sen kommer det och man önskar att man kunde stoppa tiden och köra loop i ett par timmar. Men det hade man blivit alldeles utmattad av. Men kanske tio gånger på taken. Kommer aldrig i mitt liv glömma när min syster på 18 år spelade spelade på den på en superstor konsert. Jag har inga nerver för att låta så starkt! Och fingrar och fötter åt alla håll. Det är nåt av mina bästa musikminnen. 

Tänk om man kunde göra en tio i topplista över musikminnen! Eller, det kan man ju, men det coola vore ju verkligen om man kunde ta ut snutten man minns från hjärnan och dela den med andra. Kanske i framtlden. Vilken grej. 

tacksam 13

What is something you learned today for which you're grateful?

Att världen är god. Folk är snälla. Det finns hopp. Det är svårt men det finns hopp. Vänd blicken mot det som är fint. 

Tacksam 12

What act of kindness did you receive or witness today?

Jag betalar ju hemtjänsten men det känns som en god gärning när nån städar för jag kan det inte själv. 

Hon som brukar komma är dessutom ett geni på städning. Det är en polsk kvinna, flerbarnsmamma, i medelåldern. En 20-årig tjej som inte har flyttat hemifrån städar inte så bra som en kvinna med vuxna barn. Och hon som brukar komma, när hon har städat så är det rent i tre dar efteråt. Allting glänser. Hon öppnar t o m mikron och torkar ur den. Hon hinner 50% mer än en ung person på samma tid. När jag hade vikarie för nån månad sen såg det knappt renstädat ut fem minuter efteråt, fortfarande hår kvar på golvet i badrummet. Nu var hon kanske extra dålig, men varje gång det är den polska kvinnan som kommer så blir jag så glad för att det blir så väldigt bra gjort. Och det är fantastiskt. 

Tacksam 11

How has nature uplifted you this week?

Jag har knappt varit i naturen den här veckan. Jag var utanför dörren igår och det var först lite regnigt och sen lite kallt. Och mörkt.

Men jag har tittat på många höstfoton när jag har pusslat på telefonen. Vet inte om det räknas men bättre än så blir det inte.

Jag tycker mycket om den här tiden för att det är så mysigt att få tända lampor inne igen. 

Tacksam 10

Name a past experience you are thankful for because it took you to where you are today?

Jättesvårt. Jag tycker inte precis att mina erfarenheter har gjort mig bättre. Jag var duktig i skolan, på universitetet, och på musik. Men det har inte gjort mig till nåt mer än en bra körsångare, vilket inte spelar nån roll längre när jag knappt lämnar hemmet, än mindre sjunger i kör. Och mina universitetsstudier är jag väldigt glad för, jag älskade det, men jag använder det inte och skulle inte få godkänt om jag gick om magisetrnivån nu. 

Kanske möjligtvis att jag har blivit bättre på tålamod av att vara singel -- med mycket korta undantag och många försök -- tills jag var 37. Jo, det kan man nog säga. Jag är lite lugnare nu och kan ta saker bättre, så jag har nog fått bättre tålamod. 

Tacksam 9

What's one thing about your home environment that you appreciate?

Att det är nytt. Snart tjugo år gammalt visserligen men det finns uttag överallt och badrummet är inte avlångt eller tre kvadrat stort. Egen tvättgstuga, diskmaskin, så som alla lägenheter har numera. Fattar inte hur man orkar handdiska i decennier i ett flerpersonershushåll. Men så var det inga mesar heller. 

Sen gillar jag inte våra beigea tapeter. Har aldrig bott i så gamla tapeter. Men det är ju inte riktigt görbart att tapetsera om med min hälsa. Om Mikael går i pension kanske det kan bli ett projekt. Men de är rätt ljusbeige så man kommer undan med det.

Sen gillar jag verkligen läget. Så nära centrum så att det funkar att ta mig dit själv med elmopeden om jag måste.

Sen älskar jag att vi inte har en grå eller beige soffa utan en marinblå howardsoffa. Och så älskar jag våra lakan. Har 3 till sommar, 3 till vinter och ett till jul, om Mikael hittar den lådan. Jag är lite inne på att skaffa ett set till till jul så att man kan ha juligt hela tiden och inte bara varannan tvätt. Men jag vill inte ha några käcka, grälla tomtar och vill inte betala dyrt heller så det går sådär. 

tacksam 8

What book, song or movie have you been grateful for recently?

Jag såg ett inlägg med alla Elizabeth Bennet som spelats under 1900- och 2000-talet och det var sex stycken! Jag har bara sett två. Det var två efter Kiera Knightley och dem borde man ju se. 

Så jag svarar Pride and Prejudice. Favoritboken, favoritfilmen. 

Jag har verkligen två drömmän, förutom den jag har som är mer verklighet än dröm, på ett bra sätt. Och de är Mr Darcy och Gilbert Blythe från Anne på Grönkulla. 

Konstigt nog (inte!) så tycker jag Colin Firth blir snyggare med åldern. Vilket ju mer beror på min än på hans ålder. Men det är lite skrämmande att nån gång kanske jag kommer att tycka att en 100-årig man är läcker. 

Jag skojar bara. Detta är ett foto från 2024. Tydligen gillar jag Colin Firth på stajlade foton, kanske med filter. Ooops. Så ytlig var man. 

tacksam 7

What challenge are your grateful for because it made you stronger?

Svåra frågor det här.

Jag har ju inte kommit ut på andra sidan av min största utmaning än, och kan inte säga att jag har blivit starkare av att ha ME. Känner att jag har blivit svagare av sjukdomen, sorgen och vården. Så kan inte säga att jag är tacksam för det ännu.

Men jag kan vara tacksam för att min utmaning är ME och inte att Mikael är död eller att nån i familjen utsatts för nåt. Om man säger ordet incest och ME så är valet fruktansvärt enkelt.

Under en ansenlig tid var jag dock både utan man och barn. Det var en utmaning då, det minns jag. Men nu har jag varit ihop med Mikael i 17 år och gifta i 15. Det som var före det är liksom inte med längre. Just att jag inte hade nån att dela mitt liv med tänker jag inte på längre. Jag tänker dock fortfarande på att jag var frisk och duglig. Men inte singel. Det problemet löste sig ju väldigt enkelt. När det väl löste sig. Jag kan dock inte direkt se i mitt liv hur jag har blivit starkare av det heller. 

Däremot har jag fått väldigt mycket mer tålamod av det. Och perspektiv. För nu är det som om den svårigheten nästan aldrig existerade. Så kommer ju allt det med ME också att kännas en dag. När nåt är över så är det över. Och det kommer att bli som att en kort stund var besudlad av nåt som faktiskt inte var så farligt som jag tyckte då. Även om jag inte menar det på ett sätt som att jag inte erkänner det svåra i det jag har nu. Att vara singel var väldigt mycket enklare än det är att vara sjuk. Men när det är över kommer jag inte att tycka att det var lika jobbigt som jag gör nu.

Enkelt sagt så är det väl inte bara kvinnor som föder barn som glömmer sin smärta. Tiden läker inget men vad man gör av tiden kan läka. 

Men om nån inte läker så ska de inte tro att nåt är fel, det kan ju vara för svårt att läka just nu bara.

Men det löser sig. För konstigt nog så motsvarar människans styrka ofta deras problem. 

tacksam 6

What's one aspect of your health or body that you are thankful for?

Den visste var den satt. 

Jag brukar säga att min kropp har svikit mig två gånger. Först när jag blev sjuk och sen när jag blev tjock. Om nu kroppen inte funkade som den skulle så kunde den väl ändå se ut som om den gjorde det. 

Här kunde ni fått en lång rant om hur läkare är på mig med kosten och med sockret, som bara är högt när jag vaknar men är bra resten av dygnet. Har 33 i Hba1c och det är jättebra. Och jag har ju inte ätit mig till all den här vikten utan gått upp det mesta av mediciner. Jag är inte så dum att jag inte vet om jag äter mer än jag brukar eller mer sött. Orkade inte ena säga emot nu senast. Orkar inte bråka om det också. 

Men det skulle handla om tacksamhet över kroppen eller hälsan. 

Det förmår jag inte idag, sorry. 

Men jag är tacksam för att vården håller bra koll på Mikael. De har följt upp med röntgen i buken och letat metastaser i lungorna med både röntgen och MR. Nu ska de följa upp njurarna med prover och röntgen. Han låg ju inne ett bra tag för problem med njurarna, men det var inte att njurarna inte fungerade utan att strålskadorna på urinblåsan orsakade urinvägainfektioner som tog sig vidare upp till njurarna. Så jag är inte orolig för att det ska vara nåt fel. Men att de håller koll på honom känns så bra.

Värre med tiden

Mikael och jag tittade på Pointless härom dagen. Sen började vi prata om svåra typer av ord på engelska, och vi höll båda med om att djur och växter var svåra områden. Kanske också för att jag ofta inte heller vet vad de svenska orden innebär, t ex vad är det för skillnad på kungsörn och havsörn.

Jag trodde jag kunde växter lite bättre än djur, så Mikael kollade mig med ett par glosor, som jag faktiskt kunde. Sen kom vi då till maskros och jag svarade dandelion. Och betonade det dan'deelion. Varpå M säger 'dandy'lion. Jag skrattar lite för jag tror att det är så som folk som inte kan uttala ordet säger. Men han påstår att det heter så.

Det låter bara för vansinnigt för att vara sant, så jag googlar. Och hör tre inspelningar av folk som uttalar det som Mikael gjorde. 

Och det enda som är värre än att ha sagt fel på ett ord i 54 år är att säga fel i 55.

P. S. Jag har visst inte publicerat det här på ett par dagar så jag kan bidra med även dagens skratt. 

Vi kollade på ett program där folk köper och säljer antikviteter. En man beskrev en vara som en pawn och jag kom inte på vad det heter på svenska och frågade Mikael. Han svarade såklart pantsatt. Just det, pantbank osv. Sen sa han att det även finns andra betydelser av det, och jag, alltså med magisterexamen i engelska, säger glatt och fullt med självförtroende, att en annan betydelse är shrimp. Han skrattade gott tills han meddelade mig att det är pRawn som betyder shrimp. Just det.

Så jag räknar med att det bara kommer att bli värre med tiden. Ålderdomen har rivstartat. 

tacksam 5

What moment from today would you like to relive?

Mikael har varit så snäll idag. Dels lagade han fläskpannkaka och så hade han diskat alla mina mediciner som kom med bud igår och en flaska med olja hade krossats i paketet och läckt ut över allt, däribland en ask med mediciner. Jag orkade inte ta hand om dem igår natt så la dem bara med hushållspapper emellan och det hade han fixat.

Kan inte påstå att jag skulle vilja "relive" dessa ögonblick, men om inget storslaget händer i ens liv måste man notera de små sakerna som tillsammans blir storslagna. 

Tacksam 4

Who made an impact on your life today, even in a small way?

Det kom en så trevlig och bra tjej från hemtjänsten och duschade mig idag. Natalia hette hon, jag skrattade högt många gånger. 

Tacksam 3

What's something you often take for granted but were grateful for today?

Mat. Fredagsmyset igår var rökta räkor med aioli och långfranska samt grillad kyckling till "efterrätt". Och julmust.

Idag fick vi pumpsoppa av mamma och pappa med mjuk pepparkaka till efterrätt. Allting smakade höst. Mmmmm.

Mikael har varit och handlat idag så kylen känns rik. 

Jag har också bett honom köpa fläsk för vi fick fläskpannkaka av mamma och pappa för ett par veckor sen och sen la min kusin upp en bild på en snygg fläskpannkaka så jag har fått lite nippran på det. 

Ja, så idag det mat som gäller. 

tacksam 2

List three people you are grateful to have in your life and why.

Det blir ju rätt trist om jag börjar listan med Gud och Mikael, så jag ska tänka efter och svara nåt oväntat.

Och det första är inte ens en person. Men jag är så tacksam att bo i Sverige. Att vi har vård som inte knäcker en pengamässigt. Det blir ju en del med tiden när man ligger på sjukhus i ett halvår eller hur länge det nu var. Och sjukpenning är lägre än lön. Och han åkte in med ambulans också, det är väl 300 000 på ett bräde. Jag gissar bara. Men jag tror inte staten försörjer folk som ligger på sjukhus i ett halvår i t ex USA, som det ju pratas extra om nu. Och det är inte civiliserat att folk ska bli av med sina hem för att de får gallsten. Inte civiliserat och inte kristet.

Faktiskt har jag läst om en sociolog eller vad det heter som säger att när folk frågar henne vad det första tecken på mänsklig civilisation är så är det varken eld eller musik utan ett läkt lårben. Det betyder att när nån bröt benet så satte de spjäla på det och någon stannade med dem tills de kunde gå igen. Djur som bryter benet i det vilda dör ju, naturen är inte vacker. Och med den historien anser jag det vara bevisat att hälsovård för alla är det första tecknet på civilisation. Skillnaden mellan oss och aporna, om man så vill.

Sen faller jag inte i fällan (idag) att orera lite om den vård vi får. Det kan bli en helt egen blogg och är det också, för vissa. Ni kan läsa på Den ofrivillig eremiten om ni vill ha en vass vårdpolitisk blogg om ME.

Det här inlägget är nog långt med bara en av tre "personer" . Så jag bid you farewell. 

skadeglädje är enda sanna glädjen?

Fråga mig inte varför jag läser en tråd om en tant som tagit rätt på några mattor som grannen slängde. Och har använt allt för att ta bort den vedervärdiga lukten men inte lyckats.

Men så blir man på så gott humör när nån säger att man ska ta 1/3 vinäger to one third water.

Alla mina celler vill skriva och fråga om det går lika bra med 1/4 och 1/4 eller rentav 1/1.

Jäpp. Även såna röstar. 

tacksam 1

What made you smile today?

En väldigt weird sak. Mikael har rensat avloppet med en maskin som drar loss gammalt klägg. Jag tappar alltid så mycket hår och kan stå ovanför handfatet och fixa med håret och så kommer jag ihåg att ta bort håren som hamnar där. Och så borstar jag tänderna men kommer inte ihåg att rensa bort håren som ramlar när jag gör det, och så åker de ner i avloppet och så byggs det på. Det tar honom en timme och det är mina hår. Detta gjorde han för nån vecka sen och det är bakgrunden.

Sen ett par dagar har det luktat avgrund i badrummet. Jag har trott att det kommer från duschsilen. Det är en del i föreningen som har problem med vattenlåset i duschen. Så jag skrev en lapp till Mikael, ifall han inte hade känt lukten själv, men ikväll skulle han inte komma hem förrän efter nio. Och jag klarade inte av lukten, trots öppet fönster och tända tändstickor och nytt vatten i låset.

Jag är faktiskt en avloppstjej! För efter tre eller fyra försök så har jag kommit på hur man får bort lukten! Vattenlåset är en svart gummigrej som inte bara kan ligga där den ligger, för då läcker avloppslukten ut, utan den måste tryckas ner så att den fastnar och håller tätt. Och det kom jag på till slut och nu luktar det normalt i badrummet! Jag har gjort det förr men jag har problem med att komma ihåg idag och igår så "för fem år sen" finns det ingen chans med. 

Så från förfääääärlig avloppsstank till ett rosigt badrum, och jag har fixat det! Det fick mig absolut att le.

Själv är absolut bäste dräng. Låt era barn hjälpa till med svårare saker än ni tror att de klarar. Det är en oslagbar känsla att klara nåt man inte trodde man hade i sig, men med tålamod och kreativitet löste man det. Då är man kung! Eller drottning. Queen of Sewage! Så fin titel som nån, helt klart finare än Dutchess of Sussex, som är ingifta amerikanskan ingen gillar längre.

Kom igen. Ge dig på nåt svårt och klara det! Det är mitt absolut bästa tips för bra känslor på en massa fronter, inte bara endorfiner utan stolthet, insikter, självförtroende, självkänsla, en positiv lust att skryta, eller bara berätta för sin man el dyl vad man har gjort, entusiastiskt, och att man klarade det!

Weeeee! 

Per-fec-tion

31 oktober

Dog person or a cat person?

Hund! Jag vill ha nån som är lojal och blir glad att se mig, inte nån furry diktator.

30 oktober

One thing you say you think but you really don't

Nån gång har jag nog sagt att det är trevligt att träffas när det inte var det. 

Men generellt hoppas jag att jag menar det jag säger och tvärtom. 

29 oktober

Your best quality 

Å vad svårt. Jag är så van att kritisera mig själv. Och inte alls van vid att bara liksom skryta ohämmat. 

Okej, men jag är smart, det känns dock som en prestation och inte nåt jag har gjort för att förtjäna det. Det är lika opersonligt som "lång". 

Jag har ganska bra tålamod. Det är jag inte född med så det är hårt arbete och en del "bara hänga med och ha bra attityd" som ligger bakom. Men jag är inte "framme", min innersta och ocensurerade känsla är oftast att inte vilja vänta. Men jag kan hejda mig. 

Sen är jag rolig ibland. Det uppskattar jag väldigt mycket. Orkar inte vara lika rolig längre när jag är trött fysiskt och kognitivt, men jag blir fortfarande så glad när jag kan säga nåt kul. Jag känner att när nån är rolig så förbättrar de ens liv till ingen kostnad för mig själv. Så det är stort. 

Såg en kille som sa till en komiker att han fyllde 15 bonusår. Han hade mått dåligt som 15-åring och planerat att ta livet av sig. Men började kolla på Youtube-klipp med Jimmy Carr och skrattade, och skrattade mer, och bestämde dig till slut för att leva. 

Jag är också omtänksam. 

Men alltså, härom veckan var det ju en polisbil, eller tre, utanför oss och som hade tagit en kvinna och hennes bil. Jag trodde de kom och hämtade Mikael för han gick ut ur dörren rakt fram till poliserna och inte till bilen som var åt andra hållet. Men han skulle byta batteri på mc:n som stod där polisen var. 

Det tog ett tag men jag vet inte hur enkelt det är att byta batteri i en mc. Men när han kom tillbaka hade han varit på promenad med en hund. Kvinnan som polisen hade hade nämligen en hund, men hon fick inte lämna pollisen så Mikael erbjöd sig att gå och kissa hunden. Jag vet inte om jag redan sagt det här, men maken med drag av asperger är jättebra på att vara omtänksam.

Och det är ju fel och helt mot själva tanken med frågan, men ibland är Mikael det bästa med mig. 

November

November är lite som måndag. Folk blir lätt deppiga av den. Monnah, som är både god vän och föredöme, har en tacksamhetsdrive varje november. Jag hoppade absolut på det där tacksamhetsdagbokståget för ett per decennier sen (?!?!?) och fick härliga effekter av att leta positiva saker i mitt liv. Numera kallar man dem ofta glimmers. Den enda jag verkligen kommer ihåg var Att den stora finnen på ryggen inte sitter på näsan. Men jag minns förändringen hos mig själv när jag först bara tänkte Det här kan jag vara tacksam för ikväll, till att jag medvetet började leta efter nåt att vara tacksam för och efter hand nästan började driva fram det själv. 

Så jag tänker ha ett tacksamhetstema i november. Vissa dagar är det bara skönt att vara tacksam, andra är det lite konfrontativt. Men det är nog då man behöver det som bäst.

Idag hade jag kunnat skriva Att vattenflaskan läckte bredvid där jag låg i sängen så att jag kan ligga kvar. 

28 oktober

One thing you wish you could do

Vakna utvilad. Tänk vilket liv man kunde ha då. Skulle kanske orka baka nåt eller laga mat, måla naglarna, inte se så sjaskig ut utan duscha, fixa håret, slänga på lite vardagssmink. Göra nåt kreativt som ett kort eller sy nåt, lyssna på musik, ringa en kompis. Åka och hälsa på barnbarn och syskonbarn. Kanske köpa lösgodis på Ica supermarket som har allt godis jag vill ha. Kanske åka in till stan och äta på restaurang. Åka till pressbyrån och köpa nåt nybakat och en tidning eller två. Det kanske finns jultidningar ute nu!

Fast jag skulle ju fortfarande ha ME även om jag vaknade utvilad. Så jag skulle inte bli normal. Men det skulle bli en sån fantastiskt stor förbättring att jag inte skulle ha nåt att klaga på. Om jag skulle få en timme eller två så är det som en dröm.

27 oktober

The best restaurant in your town

Haha, det har jag ingen som helst aning om. Verkligen ingen aning alls. Har varit på försvinnande få restauranger i Stockholm. Kanske 15. Inte lunch varje dag och numera knappt aldrig en dejt i stan heller. Jag antar att vi har 1-2 Michelinrestauranger här men det gissar jag bara.

Jag vet att vår pizzeria här i Vh inte räknas som den bästa i Vh men det håller jag inte med om. 

Och det fanns en restaurang förut här i Vh och där vi köpte mat på min 50-årsdag, som var en riktigt riktigt bra restaurang. Det var som att nån som jobbat på fin restaurang i stan drev den, och så var det väl. Jason's corner hette den tror jag, men sen stängde de för reparation, men det trodde jag inte på, och sen öppnade de aldrig igen. Det finns inte sånt underlag här i Vh och folk åker knappast ännu längre ut från stan för att äta.

Om nån vill säga en bra restaurang i Stockholm, gör gärna det.

Jag har förresten fått vansinniga mängder reklam på fb för olika julbord. Fem om dagen, minst.

Världens fem bästa allting

Världens fem godaste smaker

1. Fläder

2. Choklad

3. Solmogen jordgubbe 

4. En överraskningsflaska med kall trocadero zero en kokhet sommardag i september

5. Ljust, hembakat mjukt bröd

Världens fem godaste lukter

1. Nyklippt gräs

1. Sommarregn

3. Nybakade bullar

4. Trä som nån sågar i eller filar på

5. Mikaels nacke 

6. När jag är nyduschad (rosa tvål med magnolia från Barnängen och citrusdoftande bodylotion från Biotherm. Då är jag den godaste lukten.)

Världens fem härligaste texturer 

1. Att klämma på bebislår och pussa bebiskinder

2. Barnkramar. De är bättre än vuxna för de är så oförställda även om jag gärna kramar vuxna också. 

3. Riktigt lent trä, helst när man själv varit inblandad. Vilket påminner mig om att soffbordet behöver slipas om. Det var kanske 18 år sen sist. 

4. Riktigt finkornig, varm, vit sand som på paradisbilder. 

5. Sammet. 

Världens fem vackraste syner

1. Platser jag känner igen i Göteborg, spårvagn och sånt

2. En fin siffra på vågen (lång time no see.) 

3. Sån natur det är här. Böljande fält med nåt stenblock som sticker upp eller en dunge träd. Jag är ju uppvuxen i Kungsbacka som är vid havet men jag gillar ärligt talat inte det västkustska havet så mycket och landskapet blir så platt. En och en halv timme inåt landet är det såna där böljande kullar igen som vi har och har man riktig tur kan man se hästar också och får. 

4. Pioner, mörkcerise nejlikor, en fet bukett, en hortensia, levande blommor i fönstret. 

5. Nya lakan eller såna man inte tröttnat på än. 

(fast bilden blir kass trots att jag har blixt, och nu vred den på sig också. Men whatever. Dessa har vi bara haft på sen min födelsedag och dem är jag verkligen inte trött på.) 

6. Eller nästan vad som helst faktiskt på Pinterest, som jag har pinnat själv 

Världens fem bästa ljud 

1. Knarret under fötterna i snön

2. När Mikael säger mitt namn eller en komplimang eller tack

3. Toto

4. Barnskratt

5. Redig skönsång, hörde en dubbelkvartett göra En vänlig grönska igår och då loopade jag om den säkert fyra gånger. 

6. Måste lägga till göteborgska också. Det var Dobidoo igår kväll och det är så skönt för öronen. 

7. Bönen som läses över nattvarden i min kyrka. De orden alltså. Jag har hört dem miljontals gånger antar jag men de har sån trygghet med sig, sån fokus, sån tacksamhet, sån inbjudan att känna vördnad och tänka på Jesus. 

26 oktober

What have you learned today

Inte mycket faktiskt. Har haft migrän i tre dagar så har inte tänkt särskilt mycket. På nånting alls. 

Och det är ju ok på sitt sätt. Man måste inte alltid utvecklas, förfinas, vinna, växa. Ibland är det bara en minut åt gången. En maskin tvätt åt gången. Ännu en måltid åt gången. Ännu en plikt.

Det låter mer deprimerat än jag menar. Egentligen tycker jag att även de vanliga dagarna är livet, såklart. Det är snarare 1000 vanliga dagar som avgör vem jag är än tre speciella. Man kan alltid skärpa till sig. Men om man är snäll i tonen mot den man har bredvid sig även när man sovit för lite så är det tecken på äkta storhet. Vanligt är äkta.

Jag tänker på de kungliga som jag gillar att se på bilder av. Dem ser man ju i princip bara bilder av när de är professionellt och extremt dyrbart uppstylade. Men ibland ser man nån vanlig bild på Victoria och då ser hon liksom lika vacker ut, för att vardag också är vackert. 

Se, jag hade lärt mig nåt i alla fall. 

25 oktober

A simple pleasure

Skogaholmslimpa med hushållsost och gurka och med varm o'boy. Straight to heaven.

Åt det ikväll och jag blev enormt lycklig. Det är rätt orättvist för mamma bakade ofta bröd när vi var barn så jag tyckte köpebröd var lyxigare. Limpmacka är bara bäst.

Men jag har också vuxit upp smakmässigt och tycker mammas frallor med stuns i är världens godaste. Dem har jag bara Bregott på. Att förstöra smaken med korv är helgerån. Jag kan tänka mig att ha mild ost på om man äter det till soppa. 

Om ni undrar vilka ostar som är nog milda så har Mikael lärt sig det. Hushållsost, Gouda och Edamer. Ibland köper han Herrgård och det går väl an i undantagsfall men mackorna blir inte rätt. Rob har också lärt mig att Gouda uttalas schaoda. 

Och barndomen smakar Skogaholm med hushållsost. Helst gurka på men paprika går också bra. Röd paprika har massvis med c-vitamin. C-vitamin hjälper upptaget av järn så jag försöker fläska på med paprika. Tror gurka innehåller mest vatten, men det är gurka som är det riktiga.

Det här är inte min bild, men gurkan saknas. Och de har haft sjösjuka när de la på ostskivorna. Men annars så är ju nedanstående fralla mer estetiskt tilltalande. 

Haha, tänk er en fransman med gurka på sin baguette med Brie. 

Det får bli dagens skratt.

24 oktober

The best part of a rainy day

När man får vara inne och inte behöver gå ut i rusket.

Men det är mysigt att höra regnet smattra på fönsterblecket. Dricka varm choklad och äta ostmacka. Tända ljus. Krypa ner under en filt som är lika mjuk som en kanins rygg. 

Som barn var man besatt av att hoppa i pölar.

 

Mitt bästa regn i livet var i Karibien. Det var varmt som en dusch och det gick inte att låta bli att springa omkring i det i baddräkt och få endorfiner. 

23 oktober

Three good thoughts

1. Du är en viktig, unik person med särskilda gåvor för att göra skillnad i världen på ett sätt som bara du kan. Du har med dig ditt arv när du föddes, du behöver aldrig bevisa ditt värde. Det är redan oändligt. Som kristen säger jag att om den enda människan på jorden som behövde Jesus var jag, så skulle han ändå göra vad han gjorde, för mig. 

2. Tro inte på allt du tänker. Tro särskilt inte på vad du tänker när du är ledsen, ensam, har ångest. Då förstorar du upp problemet, förstorar upp hur viktigt det du gör är, samt förstorar risken för att dina ansträngningar inte ska lyckas. Det är inte rätt matematik i den situationen. Du har långt bättre chanser än du tror just då. 

3. Tala med nån. Inte nödvändkgrvks bara om dina problem, om du inte behöver det, utan om allt möjligt. Om du tänker nåt bra om nån, säg det. Det kan betyda jättemycket för dem. Jag tackade en organist i kyrkan för en sak och jag vet själv hur otacksamt det kan vara att vara organist. Alla bara förväntar sig att orgeln ska spelas på, och när nån håller tal är det en stor grej och folk får kompöila ger och tack, men organisten gör en stor grej varje söndag. Så jag tackade henne för en sak. Och jag kände mig så glad och stolt över att jag hade sagt det goda jag tänkte. Man mår bra själv när man gör nån annan glad! Och även om det varken är samtal om problem eller om komplimanger så är människan ett flockdjur. Vi är gjorda för att ha varandra. Så även om du inte behöver nåt, tala med nån. Det kanske är de som behöver nåt. 

22 oktober

One thing not to worry about

"Hur ska man göra för att inte dö?" Ingen människa behöver oroa sig för det. Det enda som är riktigt säkert på hela jordklotet är att Människorna. Kommer. Att. Dö. En efter en, eller tusen på ett bräde om det är en bomb inblandad, och på vissa platser är det ju det var och varannan dag. Folk kommer tyvärr också svälta ihjäl och dö av hemska sjukdomar. Men de flesta dör inte under förfärliga plågor så det är ingen fara, generellt. 

Jag är inte rädd för döden. Jag tror det kommer att bli livets mest spännande resa! Och jag längtar efter att träffa mormor, morfar, farfar, farmor, kusin Madlen och Rob! Det kommer nog märkas var han är för där blir folk prankade. Är intresserad av att möta Mikaels pappa också. Och en vän, Carla, som precis gick i pension och hennes bror började bygga en utbyggnad på sitt hus åt henne. Så fick hon nåt fel på sköldkörteln och sen var det nåt dåligt och då skickade Ellen och jag blommor, men innan de kom fram hade hon redan dött. Från levande och frisk till död på typ en månad. Helt chockerande. Vi reste ihop en gång. SLC några veckor i december. Ljuvligt. 

Men jag hade velat göra den resan med Mikael. Det är som att åka på Liseberg ensam. Visst är det roligt men roligare att dela upplevelsen. Men som sagt, jag tror man blir väl mottagen och inte känner sig ensam även om man lämnar nån efter sig. Jag tror helt enkelt inte att döden är plågsam, eller som ett straff. Jag tror det är som att komma hem efter en lång resa. Solbränd och med massvis med foton och minnen, men mätt av upplevelsen och Borta bra men hemma bäst.

21 oktober

A way to relax

Många skulle säga träna, ta en tur i skogen eller hålla på med en hobby. Sånt funkar inte med ME. 

Men jag har ett annat förslag, som kan låta för lätt för att göra skillnad. Men det är det inte. 

Andas. 

Andas medvetet, utan att göra nånting annat än notera andningen, hur luften går in i lungorna, hur magen och bröstet reser sig. Hur det inte finns nånting i världen förutom du och luften i dig. 

När jag behöver exra hjälp att lugna mig eller släppa jobbiga tankar räknar jag dessutom. Andas in på tre, håll andan i två, andas ut på fyra. Då har man också effektivt satt koppel på tankarna för man är redan upptagen med att räkna och kan inte tänka ångesttankar också.

En del var svårt med att andas hela. Ägwm ner i magen. Den som har lärt sig sjunga vet hur viktigt det är med magatöd, inte bara att sjunga frå. Lungorna. Jag bsr ett trick för hur man gör. När man ligger ner andas man med magen automatiskt. Så om man känner efter hur man gör när man ligger ner så kan man ta med sig den andningen när man sitter Elmer står. För när man andas på riktigt så ska man inte fylla lungorna med luft, man ska få hela magen att resa sig. Alltså, man andas ju inte ner luft i magen, men magen ska resa sig och göra plats för att lungorna ska ta in allt vad de kan. Ni fattar. 

Jag har råkat ta bort tre dagars blogginlägg så får skriva det här igen ur minnet och nu har jag tagit sömnpiller och då har jag egentligen förbud mot att skriva blogginlägg för att jag skriver knäppt utan att märka det. Men det var bara tio minuter sen jag tog dem så jag hoppas jag hinner innan de sätter in. Det kan ni bedöma. 😂

En som var specialist på att andas var Björn Natthiko Lindeblad. Läs gärna hans bok från 2020 Jag kan ha fel. Väl värd tiden. Fick riktiga aha-upplevelser, särskilt på ett kapitel. 

20 oktober

What really matters

De sjuke har tusen önskningar, den friske bara en. 

Men det är inte riktigt sant. Jag känner att det faktiskt inte är hälsan som är viktigast i mitt liv utan mina relationer. Främst till Mikael men också till resten av familjen.

När någon man älskar har det svårt, eller inte ens svårt utan bara har behov, så är det ett privilegium att kunna göra nåt för dem. Så jag skulle säga att det är vad som är viktigt på riktigt. 

19 oktober

What are you waiting for?

Godot kanske. Bättre tider. Eller Om du väntar på nån som gått behöver du inte vänta längre.

Jag tror många väntar på att det som är nu ska gå över och man ska nå en ny fas i livet som man är säker på kommer vara lättare att hantera. På ett sätt har livet blivit lättare att hantera med åldern och visheten. Jag sa till Mikael härom dagen att jag lärde mig som tonåring att man börjar nerifrån och upp när man växer, eller utifrån och in. Så att fötterna växer först och bålen sist. Jag led så förfärligt av att ha stora fötter som tonåring. Men nu är det ju ett rätt så litet problem. Men som tonåring har man ju inget svårare lidande att jämföra med. 

Så om man väntar på att barnen ska bli äldre så kommer de bli det. Och då kommer man att sakna dem som små. 

-------

Egentligen vet jag fuller väl att frågan betyder Vad är det som håller dig tillbaka från att göra det du drömmer om? Och det svaret är lätt men enormt svårt att göra nåt åt, Hälsan. Jag kan inte skriva två rader på en bok per dag, jag kan inte hålla det i huvudet. Men jag har börjat blogga igen, för att jag vill ha kontakt med den delen av mig som är en skrivande Anja. 

18 oktober

One thing to do today

Jag ska göra kalender, och har gjort i flera dagar nu, där rabatten går ut på söndag. Gör varje år en egen kalender med mina foton/bilder, med allas födelsedagar iskrivna och som jag har på väggen och kan se översiktligt lättare än på telefonen.

När min bror hade cancer bestämde jag mig för att aldrig ha foton på kalendern, foton av barnbarn och syskonbarn osv. Jag skulle inte kunna se hans barn på foto om han precis hade dött. Nu var det inte en dödlig cancer men jag har aldrig gått tillbaka till foton av människor. För känsligt. Så jag har konst, blommor, resmål, bilder från Göteborg, jul och påsk osv. Sånt som gör mig glad att se. I juli nästa år blir det en närbild på en hembakad fralla. Det är alltid jätteroligt att göra dem. Det finns ju ingen brist på inspirerande bilder i världen precis. De där kalendrarna är alla mina favoritsaker. Varenda år blir den med ännu fler saker jag gillar. Ett requiem i bilder. Nä, den tog snett. 

Och så ska jag till vc och ta prover, fast en sköterska från hemsjukvården var här i dag. Men på en timme fick han bara två rör och några spridda droppar. Jag ser ut som att jag har spetälska eller nåt. Sex blåmärken. Det kom bara blod ur två egentligen men det hindrar aldrig att det blir fula blåmärken efteråt. Han sa samma som andra sagt: Jag ser dem ju (ådrorna) men ändå kommer inget. Jag kan meddela att första sticket var nära armvecket och där kom det blod. Fast efter två rör slutade det rinna. Det gjorde inte så ont. Men när de börjar pröva på andra ställen så är det inte alltid så skönt. Han var så söt och frågade ofta Gör det ont? Ibland gjorde det inte alls ont när han frågade, ibland grimaserade jag. Vid nåt tillfälle kom han åt en nerv tror jag för då flög jag upp en decimeter i stolen. När de sticker nästan på knogen och rotar omkring inuti efter var blodådern är, det är inte trevligt kan jag säga. Och så har det gått nästan en timme av likadant grävande. Man tror ju att det ska ta fem minuter. Men nejdå. Och givetvis fick jag lite inflammation i ryggen för att jag suttit snett. Denna kropp. Sån drama queen. Don efter person kanske.

Men vi har sextonårig förlovningsdag imorgon! Jag har önskat mig flädercider och så ska vi nog köpa hem mat. 

17 oktober

A minor roadblock in your life

Jag förstår knappt frågan. Vad är ett minor roadblock i mitt liv, jag tycker bara att jag har boulders. Dagens glosa.

Småproblem?

Jag vet inte ens några. Har bara stora problem eller inga alls. 

Om man inte delar upp dem och nämner just en sak som inte är så farlig, som att jag ofta får ligga och hålla mig för jag orkar inte gå upp en gång ur soffan bara för att kissa utan behöver göra flera saker när jag väl är uppe, som ta mediciner, äta osv. Det är väl ett litet problem. Men det är ju en fraktion av mitt livs enda men ENORMA problem ME, som påverkar precis varenda del av mitt liv. 

Jo, men en gång köpte vi ett par saker på en mack på väg till Ikea. Vi insåg att vi hade glömt en bulle. Nästa dag var vi där igen och nämnde att vi betalat för men glömt en bulle. Men det var nån annan personal där då som inte tyckte man skulle ge ut gratisbullar för att folk sa det. Det var en väldigt minor roadblock. Men jag börjar nästan skratta. Vem bryr sig om sånt?

Kanske är den riktiga kontentan en ganska djupsinnig insikt. Att små saker stör inte ens liv nämnvärt. Alla har småsaker som inte är ultimata men alla jobbar runt dem. Man kanske har en del resilience ändå. 

16 oktober

The last library you visited

Å, vilken underbar fråga! Bibliotek är magiska  platser, som garderoben i Narnia!

Senaste biblioteksbesöket var på en sommarsemester vi hade för nåt år sen eller två. Minns inte ens vad orten hette, nån timme nordvästerut i alla fall. Jag hade sett i förväg att biblioteket skulle ha utförsäljning när vi var där och det var sååååå roligt att kunna pricka in det!

Före det var det såklart här i Vh. Men jag kan ju inte läsa längre, men minns med enorm kärlek känslan när man kommer hem med sex, sju böcker och har allt det underbara framför sig. Ställer upp dem på nattduksbordet. Ljuvligt! 

Och lukten! Biblioteksböcker alltså. Inte gammalt damm men nåt liknande.

Funderade också på om man kunde ha bröllopsmiddag i ett bibliotek. 

Före det var det på universitetsbiblioteket på Humanisten i Göteborg. Där hade jag kunnat tillbringa halva mitt liv. 

Jag funderar ibland på att låna barnböcker som Ture Sventon eller Agaton Sax. Dels att jag redan kan karaktärerna men också att de är lättlästa. Men det blir liksom aldrig av.

Mikael läser förresten tre noveller på lätt franska (C) av Emile Zola. Bara på ett bibliotek kan man få tag på sånt. 

Sen har jag för första gången på tjugo år börjat lyssna på Pride and Prejudice, för att lugna mig när jag ska somna. I vanliga fall vill jag så gärna höra allt och inte missa nåt men just den gör ju inget om jag missar nåt, jag vet hur det går.

Såg en challenge häromdagen på en Austen sida på fb, att säga två ord som skulle belysa en scen ut nån ok. Excellent potatoes var nog nummer ett, det föreslog många. Obstinate, headstrong. Poor nerves. Det finns sååååå många. Muddy petticoat. Court Ship. Loves longest. Mmmmmmm.

Biblioteksböcker är min första förälskelse och den kommer nog aldrig att gå över.

15 oktober

The thing that gives you hope

Gud. Först och sist och alltid. 

Men faktiskt också Mikael. Att jag känner att det osäkraste i värden, äktenskaplig lycka, är en prioritet för oss båda och att vi arbetar på det, betyder så mycket. Jag fattar egentligen inte hur nån vågar gifta sig när det är så många som skiljer sig. Så det är stort att jag känner mig trygg med Mikael. Sen kan han ju dö i morgon men det kan man inte heller låta hindra sig.

Vi var på konsert i kyrkan i söndags. Jag såg ett par som varit gifta i ett par år hålla om varandra. Mikael hade armen om mig också vid nåt tillfälle. Och jag tänkte Det är inte konstigt, vi är ju nygifta fortfarande. Förutom att vi förlovade oss för sexton år sen nu i veckan och gifte oss för femton år sen. Så verkligen nyligen. Men tiden går fort när man har roligt. 

Jag skulle vilja svara på tredje plats några ME-forskare. Men det verkar ärligt talat inte gå framåt så jättemycket på den fronten. Alla hittar massa fel, och nu senast visade de i en uppföljande studie att friska muskelceller som man stoppar i plasma från ME-sjuka inte kan kontraktera som de ska samt att mitokondrierna börjar fungera dåligt. Att det är nåt fel är ju helt klart men ingen vet ju riktigt var man ska leta. Om det går att visa 100 avvikelser, vilka är hönan och vilka är ägget? Tills de kommer på exakt vad det är som gör ME så tror jag inte forskningen kommer att komma så jättelångt, för att det är att leta efter en nål i en höstack. Så ger forskarna mig hopp? Självklart mer än om ingen gjorde nåt. Men jag håller inte andan i väntan på bot. Men hoppas gör jag. Lagom. 

14 oktober

An important truth

Det brukar ju sägas att man inte ska gå och lägga sig som ovänner. 

Jag har faktiskt en annan syn på det nu. Och som jag läste härom dagen att nån annan också propagerar för. 

När man grälar är det för i alla fall oss ofta inte om nåt superviktigt utan om nåt litet som blir stort för att bägge är trötta och irriterade. Att då fortsätta att gräla och stanna uppe sent och säga saker man kanske ångrar är faktiskt inte det klokaste i den situationen. Att pausa grälet på ett vänskapligt sätt, dvs att erkänna att man är på dåligt humör men fortfarande älskar varandra, gör att man kan somna och komma tillbaka till situationen med friskare hjärna och nyktrare syn på grälet. Nästa dag är det kanske inte ens ett gräl längre. 

Men man ska inte tro att alla gräl blir bättre över en natt. Man ska inte frestas att tro att sömn är svaret på ens problem om man faktiskt har dåliga vanor vad gäller sin kommunikation. Och om det är en stor sak ska man verkligen inte lägga ansvaret för den på nåt utanför sig själva. 

Men jag tycker att det är en viktig sanning att ibland blir man mer irriterad än nödvändigt och då kan det vara bättre att detronisera känslorna med tid än att kämpa tills man blivit vänner, när ingen egentligen orkar vara klok och storsint. 

13 oktober

A good meal

Spaghetti bolognese eller lasagne som fått svalna lite. Bästa måltiden alla kategorier. Jag och Adam Ahlsing hade nog inte mycket gemensamt men han var också tokig i det. Gjorde ett program om det. 

Har en del riktigt bra matminnen. Vi var på Sicilien 2010 och åt på en fyrstjärnig restaurang varje kväll. Inte fyra Michelinstjärnor obviously men hotellstjärnor. En fantastiskt riklig och varierande buffé som var totalt sett den bästa veckan i livet.

Sen var vi i Turkiet på bröllopsresa. Jag åt spaghetti med köttfärssås varannan dag. Mikael tyckte jag var lite dum som inte passade på att njuta av lokala specialiteter men jag tänkte att på min bröllopsresa ska jag få äta vad jag helst vill ha, inte vad jag borde äta. Oavsett om det är barnmenyvarning på spaghetti. Vi var på olika ställen varje kväll så det blev ändå variation. Jag hade t o m funderat på hur man skulle kunna ha spaghetti och köttfärssås på bröllopet. Så ja, det är jag bara totalt galen i.

När vi hade covid fick vi hjälp med mat av församlingen. De första dagarna kunde vi inte äta nånting, jag har ett svagt minne av lite nyponsoppa. Sen när vi kunde börja äta fick vi kycklingsoppa av Fern. Och annan soppa ett par dagar. Sen hade vi precis börjat kunna äta igen och jag var sugen på att tugga mat. Då fick vi spaghetti och köttfärssås av min faster. Sen minns jag att jag tänkte att jag så fruktansvärt gärna ville ha lasagne. Och det fick vi. Om jag ska vara helt ärlig så åt jag upp hela själv. Det gick bara inte att hindra mig. Vi fick också egenskjuten älg av min kusin. 

När Mikael strålades fick vi också hjälp med middagar av församlingen. Flera hade gjort helt makalösa anrättningar med tre rätter. Och fådd mat är ju dubbelt så god för att omtanken smakar lika gott som maten. Och så spännande att äta sånt som inte smakar som det man har lagat själv.

Sen åt vi gamla hederliga köttbullar på en anrik restaurang på Söder på min födelsedag. Jag hade röda högklackade skor och blev tittad på på övergångsstället. Det är normalt lite meh med köttbullar men det var verkligen en upplevelse. Att man kan göra nåt så bra.

Faktiskt också måste nämnas en helt vanlig kycklingbit med pommes och bea med jordgubbscheesecake till efterrätt som jag oftast brukar ta på Ikea. Älskar ju att gå på Ikea. Och älskar cheesecake. Och nu när jag sällan eller aldrig kan gå ut och äta i stan för nöjes skull så är det mer av en dejt att sitta i Ikearestaurangen än jag brukar orka med. Så det är faktiskt också speciellt för mig.

12 oktober

A time you made a good choice

Jag var på middag hos mamma och pappa med syskon och syskonbarn. Det var inte min bästa dag så efteråt fick jag migrän och stark feber. Orkade inte röra mig i soffan. 

Jag vet nästan att om jag mår då dåligt och är så utmattad så blir sömnen svår. Det måste finnas energi kvar för att somna och det gjorde det inte. Jag satt i sängen och kollade in allt möjligt intressant på nätet som julpåslakan på fem olika ställen, julgardiner och julkrubbor på tradera, bröllopsklänningar till ett blogginlägg och andra livsviktiga saker. 

Lång historia redan lång, men jag somnade kl 08. Hade börjat bli tung i ögonlocken en halvtimme innan. 

Det är oerhört stressande att vara vaken kl 08. Jag känner också skam och skuld. 

Men jag sa också till mig själv att när jag inte orkar våga försöka somna så är jag snäll mot mig själv som inte provat tio gånger och ligger och gråter i ögonmaskern och sjunger i huvudet i två timmar för att jag tror det ska lugna mig och söva mig när allt det gör är stressa mig. 

Så jag gav mig själv i present att slippa försöka orka prova att somna. Jag gjorde det först när jag kände att kroppen var med på tåget, inte bara min vilja så det blev mindre konfrontation och när jag somnade så gick det bra. 

Det är komplicerat, när man gör nåt bra och som man är stolt över men som egentligen är dåligt. Jag får se det som olika grader av bra resp dåligt. Jag gjorde det bästa jag kunde av den dagens/kvällens förutsättningar och att jag inte låg och grät för att jag var så dålig på att somna var en bra sak. 

11 oktober 2/2

A celebration

Egentligen skulle det vara min brors födelsedag som är idag men det blir inte lika glassiga bilder med en prinsesstårta.