Rätt tänkt

Såg på nåt avsnitt av en sjukhusserie. En läkare är fd narkoman och pratade med en annan fd narkoman som skulle föda barn. Hon sa att varje gång hon slutat för någon annans skull, som sin mamma eller syster, så höll det i ett år och sen föll hon tillbaka. Men när hon slutade för sin egen skull så är hon fortfarande ren åratal efter.

Jag tänker en del på det. Jag är ganska duktig på självkritik. Och att döma mig själv. Jag vet inte riktigt än vad jag för ut av det, men jag funderar på olika situationer som kommer upp och vad som triggar en viss grej i just den situationen. Och så kanske jag börjar hitta saker, det är ju faktiskt mitt gebit, förutom att jag läser. Men jag analyserar, ser mönster, hittar teman i skeenden och händelser.

Alldeles nyss har jag varit uppe och rotat i kyl och skafferi efter nåt litet att äta eftersom jag har lite överansträngningsångest och inte vågar försöka somna. Då går jag upp och äter nåt och det ger mig kraft att våga ta itu med det igen på riktigt sen i sängen.

Men när jag la mig tog jag bara fram telefonen för att släcka lampan i fönstret. När jag gjort det skulle jag lägga ifrån mig mobilen men fick en impuls att spela bara ett spel.

Jag ville verkligen det. Och att måsta förmena sig det man vill är ju inte en win-win situation.

Men så kom nästa tanke: Det är inte bra för mig. Och nej, det är det verkligen inte. Jag fastnar uppe och gör allt annat än lägga mig, vilket ju precis är vad jag gör nu, men det var för att jag inte kommer ihåg det här senare och jag ville skriva ner det.

Jag har ju börjat tänka ibland på vad som är rätt för oss istället för Mikael och mig som individer. Bara att man skiftar fokus från sig till oss gör skillnad. Det sandpapprat bort sånt som bara är bra för mig. Inte för att man inte får göra nåt som är bara bra för en själv, det kallas Att inte hamna på hispan för man inte har haft egentid på åtta år och att man inte vet hur tystnad låter eller hur det skulle vara om bara vuxna hade vettiga samtal med en hela dagarna istället för att nån ropar Mamma! ungefär 888 gånger i timmen.

Så nej, Vad är bra för oss?

Och lika viktigt

Vad är bra för mig?

Därför lägger jag mig utan att "ska bara spela ett spel". Och nu känner jag mig nöjd med beslutet och stolt över att jag gör det. På samma gång som jag får poäng hos mig själv för att jag fattar så bra beslut.

Godnatt!