Sånt matbord!

På nätterna ligger jag och inreder min tröstlägenhet, den lägenhet jag ska flytta till för att trösta mig när Mikael dör. Jag vet vilken den är och den har varit till salu en gång så jag vet hur den ser ut inuti. Att Mikael inte ska dö, att jag inte orkar flytta, samt att jag inte får köpa en dyrare lägenhet än denna utan Mikael, är bara småsaker.

Och jag ska ha ett sånt här matbord och stolar.

Men verkligen inte fåtöljerna och verkligen inte lampan.

Och egentligen ska det kanske vara karmstolar på kortsidan. Men ändå. Ni fattar. Gustavianskt bord är ett absolut måste. 

Min julblomma

Ni som minns allt jag skriver kommer ihåg min julblomma. Som jag först försökte döda i januari men när den inte självdog började jag vattna den lite. Och försökte få den att leva till påsk och sen nu till midsommar. Som ni ser är den ypperligt välmående! 

Så nu har jag slagit mitt rekord. Jag undrar vad jag ska ha som mål nu. Jag tror jag siktar på att den ska leva juli ut. Som ett dåligt Göteborgsskämt, jul och juli. Men jag drömmer redan om att de ska klara sig till skolstarten. Det är ett värdigt mål. Överleva sommaren.

Och eftersom det inte var mina plantskillz som har fått den att överleva hittills utan slumpen eller en särskilt stark överlevnadsgen hos växten, så kan den lika gärna leva en månad från nu som en månad från julafton. Vi säger väl det.

P.S. Who am I kidding, jag vill SÅKLART att den ska leva till jul! Men jag tar det en tugga i taget, sa han som åt upp elefanten.

En midsommarnattsdröm

Jag vet redan vem jag ska vara gift med så jag sover inte med blommor under kudden. Om jag nu nånsin gjort det, det tror jag inte.

Men ordet dröm är ju faktiskt vackert oavsett. Det finns mer man kan drömma om än ens make.

Drömmar är också läskiga, för de avslöjar nåt om en som man vill bli men inte är.

Så jag bestämmer mig för att fem drömmar ska möta årets ljusaste dag. 

1. Vinna nobelpris i litteratur 

2. Vinna en grammis med min sånggrupp

3. Fast egentligen bryr jag mig inte om priserna eller att bli ansedd, men jag vill nog gärna ha bevis på att jag är bra, inte bara säga det själv. Och att man tjänar pengar på det räknas inte för vi vet ju alla hur rika Dan Brown och Camilla Läckberg är. Hur som helst. Att vara med i Babel tror jag inte räknas heller. Men jag vet inte. Jag sätter upp gränser för mina egna tokdrömmar? 

4. Vara smal

5. Ha energi

Men egentligen vill jag bara leva med Mikael. 

Vi var varit ute en kort sväng idag. (Kortare sväng än den vita 60°-tvätten som M stoppade in innan vi åkte och som tar över fyra timmar!) Köpte med oss kycklingsallad från vårt lokala hak och cider från Hemköp. Åkte sen till andra sidan motorvägen, det heter Österhaninge och är en av mina favoritplatser. Sen var jag för fumlig för att våga äta i bilen på parkeringsplatsen till Österhaninge kyrka så vi åkte och letade efter ett bord vid några konstverk, men hittade det inte, så då åkte vi hem och satt på uteplatsen och åt. 

Jag hade örhängen, klänning, lite smink. Så roligt! 

Vill fortfarande vara smal och ha energi, men annars är jag nog så lycklig med den här dagen som man kan bli.

Bara farfar

E har ju fattat att farfar åker motorcykel. Men idag såg hon CarKry komma åkandes på sin motorcykel och då trodde hon att det också var farfar.

Så gulligt.

Annars fick vi en teckning av Emmi som de hade haft på Primär. Hon ger dem ofta till farfar. Men just den här var inte färglagd. Det hade hon dock berättat planeringen om i noga detalj för farfar. Och när han sa att vi skulle sätta upp den på kylskåpet sa hon Bara om ni målar den först. Så det får vi väl göra då.

Apropå kärlek till män. Elsa och Kajsa i Borås, som jag älskade med allt jag har och var, var ju bägge så förtjusta i Rob. Det var de visst inte ensamma om. En gång kom Ellen hem till dem och då frågade Elsa direkt Komme Lob? En annan gång proklamerade hon Ja älska baaaaala Lob. Okej då. När mammas och pappas video gick sönder sa hon Lob sixa. Fixa alltså. Och Kajsa som inte var "min" lika mycket som Elsa var, hade jag slitit med länge för att vinna hennes gunst. Men när Rob var i kyrkan en enda söndag somnade hon i hans famn. Det var kärlek, det.

Jag har en dålig egenskap som jag inte vill berätta om här. Men Rob var så väldigt mycket tvärtom på just den. Och fast han har varit död i 10 år så är det fortfarande honom jag tänker på när jag vill att det ska bli rättvisa åt dem som har förfördelad mig. Han släppte sånt på ett makalöst sätt. Jag är å andra sidan fortfarande arg på några som agerade elakt mot honom. Men vi tar en dag i sänder.