Om klimakteriet

Jag är ju 52 men vet så lite om klimakteriet. Orkar liksom inte hålla reda på en sak till. Sen äter jag p-piller utan uppehåll sen mer än 15 år (Halleluja säger jag om det, och det fixade endometriosen också vilket var skälet) och kan inte avgöra sakernas läge med hjälp av det.

Så jag borde gå till gynekolog. Men det har man ju inte ork för så jag skjuter upp det. Tror ju ändå inte jag har några symptom. Eller symptom har jag ju i överflöd men vet inte att jag fått några fler som kan vara det.

Men så skriver jag lite stolpar med tankar inför att ta kontakt. Tänker att jag bara ska läsa lite snabbt på 1177 vad det är för symptom man kan ha. Och jag hade allihopa! Dessutom stod det om ett som jag aldrig hade fattat kunde vara klimakteriet nämligen kylvallningar istället för värmevallningar. Själv har jag kallat det för frossa och nattsvett. Kallsvett. Men det är visst typiskt för klimakteriet. Hade en senast i natt och förra var för mindre än två veckor sen. Det är helt vidrigt, förstör precis hela natten för mig. Lakanet blir blött på både över- och undersidan, jag fattar knappt hur det går till. Och om man frös innan så blir det ju inte bättre av ett fuktigt lakan.

Så jag ska försöka göra nåt åt detta. Nämnde det för Mikael idag. Då kommer han på den smarta idéen att jag kanske bara kan få ta prover här hemma och sen ha telefonmöte med gynekologen i stan. Det är ju i så fall helt ultimat! Så jag ska försöka med det. 

Men om ni vill veta nåt om klimakteriet så är 1177 bra. Där är informationen alltid för nybörjare.

Det här står under klimakteriebesvär:

Vid klimakteriebesvär kan ett eller flera av dessa symtom bli besvärliga och påverka dig och din vardag:

Värmevallningar, det innebär att du plötsligt blir mycket varm. Du kan också frysa, det heter då kylvallning.

Plötsliga svettningar, ofta i samband med en värmevallning.

Snabba ändringar i humöret.

Känslor av nedstämdhet eller att må dåligt.

Sömnproblem, du kan både ha svårt att somna och vakna under natten.

Torra slemhinnor, framför allt i slidan men även i ögonen, näsan och i halsen. Torra slemhinnor kan göra att det kliar och svider.

Urinvägsbesvär, till exempel att du ofta känner dig kissnödig eller att det svider när du kissar. Det kan också läcka urin när du blir kissnödig eller när du hostar eller nyser.

Kroppens fettfördelning förändras i klimakteriet och du kan få mer fett runt midjan. Risken för att få höga halter av blodfetter ökar också.

skitsömn

Jag räknade mina Stilnoct igår. Den kommande månaden får jag ta ett piller per natt för att det ska räcka. Jag får alltså inte ha ångest så att det tar längre tid att somna, jag får inte vakna för tidigt. I förrgår sov jag först 1 1/2h och sen fem timmar till. Ska jag då enligt dem klara mig med 1 1/2h sömn? Det är ju tortyr.

Jag måste tala med läkaren om detta. Men jag trodde redan stt jag gjorde det på hembesöket. Jag hade gjort lapp med statistik för två månader och jag fick skriva på en lapp som en annan knarkare, men sen gjorde hon ändå bara som den förra läkaren. Som inte heller kände mig.

Jag läste nyss om hur en tjej med cystisk fibros åker till Oslo och köper nåns halva dos medicin varje månad för 26 000:- svart för att den inte går att få i Sverige. När jag pratade med Mikael om att jag var rädd för att de skulle vara snåla med Stilnoct efter att läkaren varit här var han väldigt förstående och sa Köp medicinen från Thailand då. Men det är ju faktiskt att bryta lagen. Jag vet inte ens hur jag skulle få tag på den. Det är ju inte harmlös medicin heller. Jag vet att han menade att vi hittar nån lösning, men den enda lösningen är att min vc blir mer generös. Och nu måste jag sitta och göra statistik igen. Det är för jobbigt att bli så medveten om hur dåligt jag sover.

Igår kväll hade jag ju räknat pillren och sett att jag bara hsr ett om dagen tills precis den första dagen jag får hämta ut nya. Och jag mådde inte bra igårå, hade mycket feber på vänster sida för att jag satt upp vid bordet och åt Bolognese med min syster. Det var en kamp som tog över en timme att våga stänga ögonen. Jag gick upp och åt en rad choklad, drack, kissade och allmänt höll mig borta från sängen. Jag älskar ju min säng också, med så fina lakan och så bra kvalitet på sängen och den där extra madrassen, men när jag ska somna känns den som det som gör mig illa. Det är som att bli utsläppt ur fängelse när jag går ut i köket. Och inte är det vad man ska göra när man börjar bli trött, att gå upp ur sängen, men jag klarar det inte om jag inte får gå bort från sängen och liksom andas.

Som sagt tror jag det tog 1 1/2h igår att våga släcks. Vem har energi till den kampen? Och sen när jag la mig började tårarna rinna och jag fick sjunga vaggvisor för mig själv för att klara att ligga ner. Först 1, 2, 3, 4, 5, 6 från Fem myror. Den är bäst. Den sjunger jag hos tandläkaren också. Sen När trollmor och ett gäng till.

Och idag vaknade jag för andra natten av att jag är kissnödig. Det gör jag bara när jag sovit ytligt. Sover jag ordentligt så märker jag inte att jag är nödig. Så jag är ingalunda förbi den här extradåliga perioden som har räckt i drygt en vecka. Eftersom jag bara precis hämtat mig från Brageebesöket i augusti och E:s födelsedag när jag tog en koffeintablett och helt glömde av att ta det lugnt, så är några dagars kass sömn allt som behövs för att driva upp ångesten till superhög volym. Orkar inte. Är så slut att jag inte orkar kämpa emot. Men sömnen kräver jättemycket extra just nu och det är ju sömnbristen som gör att jag inte har den energin.

Jag var så på gott humör igår för stt jag hade klätt på mig för stt min syster kom. Tänkte att jag ska klä på mig idag också. Men det känns som om det är alldeles för jobbigt. Kommer att behöva tvinga mig till att alls gå upp ur sängen. Inte tvinga mig till det för att jag är deprimerad och inte har någon initiativförmåga, utan för att jag inte har energi att stå på benen i ens tio minuter. Vilken riktig skitdag.

Förmlddagstid någon?

Fick två tider till arbetsterapeut på Bragée och som ska handla om pacing. Jag vet vad det är men har väldigt svårt att göra det i vissa situationer och behöver verkligen hjälp med det. Tiderna var i februari och mars och förra mötet med AT var i augusti. Så det går inte precis undan. Så var det med Bragées utlovade väntetid på 1-2 dagar. Känner att med så långt emellan tiderna så är det bara en ansträngning att ha mötet men effekten uteblir nästan för att livet kommer emellan när det är ett halvår emellan.

Men ni kan väl gissa när tiderna var vid det här laget. På förmiddagen.

I ärlighetens namn fick jag en tid till psykolog också. På eftermiddagen.

Men jag får ont i magen numera varje gång jag får meddelande om att nån har skrivit på 1177. För att jag kommer att behöva tigga och klaga och bli ignorerad och t o m gaslightad kan man säga..Att de inte bryr sig om att jag inte kan på förmiddagen utan fortsätter att boka in mig så betyder ju att de inte tycker att det är viktigt, att de inte tror på mig när jag säger att jag inte kan på förmiddagen. Jovisst kan du, här får du en ny tid på förmiddagen. Slit den med hälsan.

Min vanligaste lögn

Ja, men det är nu tredje gången jag kommer ihåg xxx. Jag kan vänta i tre sekunder tills jag har papperet här att skriva upp det på, så glömsk är jag ju inte.

Mikael hade sagt att jag ska sluta skriva saker på lappar utan bara skriva det direkt i telefonen. Kanske är det det som krävs.

Jag har omedvetet hållit mig vaken i en timme för att jag ska komma ihåg vad jag glömde skriva upp. Men jag har sömnångest igen. Då skyller man lätt på allt möjligt annat.

Men tänk om -- quetiapin beställa inför dosettdelning. 

Jag gjorde det! Skrev det direkt i mobilen, rakt i blogginlägget. Det var ändå på håret att jag kom ihåg det. 

Ska damma av min att göra-lista i telefonen. Senast jag tittade på den stod det Göra pärm för viktiga papper för 2019.

Går åt rätt håll

Min hemtjänst, eller om det är kommunen, har sagt att jag inte får ha kvar min hemtjänstperson Josefin. Det är riktigt värdelöst för hon är så grymt bra. Sen vet hon ju också precis allting och jag behöver inte tänka över huvud taget när hon duschar mig. Jag kan t o m fråga henne om jag har tappat bort mig vad jag ska göra nu. Men hon har bara mig som kund nu längre, hon har fått ett jobb med det hon är utbildad till och då räknas det som konsultarbete och det får man inte ha. Min förra duschperson Christina har inte kommit tillbaka till arbetet än så nu har jag fått en helt ny.

Det är väldigt dålig tajming, jag har kanske sagt det här redan. Men jag har haft feber efter duscharna i minst en månad. Trots att Josefin gjort det! Jag har inte hämtat mig efter Brsgees hembesök ån, som var sista augusti. Plus att jag var lite oförsiktig en gång när vi skulle fira E:s treårsdag. Jag hade ont i huvudet men visste inte om eller när jag skulle äta, så jag vågade inte ta en Treo. Men då tog jag en koffeintablett istället. Och den förändrade ju det födelsedagskalaset för mig, om man säger så. Det var stört omöjligt att komma ihåg att jag var sjuk. Först spelade jag ballongvolley med E tills Miriam kom in i rummet och typ undrade vad.jag höll på med. Pulsen var på 147 och jag kom ihåg att jag inte kan göra sånt. Men den där koffeintabletten var verkligen en drog. Pigghetsdrog. Jag vet inte hur mycket det var i dem, jag teodde samma som en Treo men den effekten får jag inte av en Treo, så det kanske används mer som ersättning för fem koppar kaffe. Så efter det kalaset där jag gick över mina gränser massa gångers, inte bara ballongvolley, så har jag varit extra dålig. Har bara med nöd och näppe klarat att äta, gå på toa och ta mediciner. Inte klätt på mig, inte borstat tänderna mer än i undantagsfall, typ nån gång på tre-fyra dagar. Det får man panik av. 

Och i måndags efter första gången med den nya personen från hemtjänsten fick jag min värsta feberattack på evigheter. Förutom att det är obehagligt att ansiktet brinner upp så trigger det så mycket, eftersom jag vet att nu är jag riktigt kraschad och jag vet inte då hur det kommer att gå med sömnen. Så jag brukar inte våga gå och lägga mig förrän jag märker att det har vänt. Men jag vill ju att det ska vara jag som bestämmer när jag ska lägga mig, inte kroppen. Eller i detta fall mina rädslor för vad kroppen tänker bestämma som jag inte har kontroll över.

Så idag när det var dags för nästa dusch var jag rätt nervös.

Jag vet inte om jag kan räkna med att få nån som är så bra som Josefin. Och den jag har nu har ju en halvtimmes lång process att lära sig, med massvis av steg som ska vara på ett visst sätt. Inte för stt jag är autistisk och får ett sammanbrott om det förändras, utan för att det ska gå så fort och effektivt som möjligt, så jag inte får sitta mer än nödvändigt. Josefin har dessutom varit fantastiskt lyhörd och begripit saker om min kropp som jag inte har tänkt på själv. T ex sa jag till personen idag att hon kan vara mer generös med bodylotion, eftersom om händerna är för torra så glider de inte lätt på kroppen och då följer min kropp med och det tål jag inte. Så jag far omkring väldigt mycket, under insmörjningen, dessutom håller hon inte emot. Sen är det jättesvårt att blöta ner håret utan att jag lutar huvudet bakåt, vilket jag ju inte kan. Jag kan göra det en gång men inte som del av en rutin två gånger i veckan. Så nu känns det som om jag får klaga på massa saker för att hon dels ska lära sig de sakerna som spelar roll att man gör på ett visst sätt, men också för stt hon inte vet nåt om detta sen innan. Det är sån skillnad mot Josefin. Jag tror hon har haft massvis med knep, den här tjejen drog till och med med sig huvudet när hon fönade håret med borsten. Så jag behöver rätta så väldigt många detaljer och det är jobbigt för en som inte gillar sånt. Och samtidigt är jag nervös för att jag inte ska klara av att hon lär sig för att jag är för dålig just nu.

Men febern idag var bara den lilla, normala och det är ett jättebra tecken.

Jag saknar ihjäl mig efter Josefin och önskar verkligen att jag kunde ha fått ha kvar henne festen av hennes liv. Eller mitt haha, hon är 20 så det lär vara jag som dör först. Dels var Josefin så intuitiv, eller så tänkte hon ut saker, hon fattade det i alla fall själv och jag behövde inte säga ifrån hela tiden. Det är inte kul att behöva "rätta" nån som är ny och inte kan veta, samtidigt som jag tycker mycket illa om att säga så till nån som hjälper mig. Första gången var jag nervös och när jag skulle säga till att hon måste hålla emot huvudet när hon schamponerar så råkade jag säga att hon måste lugna ner sig. Bara för att jag är nervös så hittar jag fel ord. Nu håller hon mer andra handen still på huvudet, inte direkt håller huvudet med händerna på precis motsatt håll för att den handen som rör sig ska gå rätt in i den andra handen som håller stilla. Jag tyckte det var självklart att det var det jag menade, men om man inte har gjort det förr kanske man inte begriper det. Josefin gjorde det. Och så är hon så gullig, som min kompis har hon blivit. Mer än en kompis, jag har fått hembakade bullar av henne. Högre upp på listan kan man nog inte komma hos mig. Det skulle vara om man gör lasagne då. Och så var det så trevlig stämning jämt med henne. Det är ju en rätt utsatt situation att sitta näck bredvid nån som inte bara ser det utsn tvättar en på alla möjliga ställen. I början var det jätteläskigt stt nån tog på min nakna kropp för det är så asexuella och då ska det inte hända. Nu fläker jag bara av mig morgonrocken och orkar inte bry mig så mycket och det är faktiskt skönt. 

Men jag fick bara lite feber idag!

Och jag har haft en lite bättre dag idag än senaste veckan. Och längre bak men det minns jag inte. Jo, före det var det matförgiftningen och det blev jag ju sämre av. Men idag tror jag att det sista har släppt. Jag orkade ta ut en form ur ett paket i frysen, sätta det i ugnen och sen vispa ihop potatismos till det. Det var nån fiskbit med soltorkade tomater och örter på. Ganska mesig smak och ingen sås, så tur det var potatismos till. Men jag klarade av att laga middagen! De senaste par dagarna har jag som sagt inte orkat nåt mer än det mest nödvändiga.

Så det är väldigt goda nyheter. Sen kan man alltid få bakslag igen, och som Mikael sa ska jag akta mig för att förstöra detta, men jag känner mig så lättad nu! Blev inte ens deppig för stt jag fick ta smärtstillande två gånger idag, tyckte ändå jag mådde bättre än igår. Den där tröttheten, som är som en filt som en stor ringbrynja, kan man inte ignorera. Den är så inte bara närvarande utan också verkligen in my face att det såklart blir värre om jag har migrän också eller Mikael ligger på hjärt-iva, men det är ändå så pass illa att det är en kamp för att orka resa på mig. Jag är som tusen maratonlöpare, jag gör saker som vanligt folk skulle tycka inte gick. Jag låter också bli saker, som att gå och kissa, om jag har varit uppe för många gånger redan. Att inte gå och kissa är oftast inte en del av folks vardag och rutiner som görs eller skärs bort. Jag vet inte vad jag försöker säga. Att jag har fantastisk viljestyrka. Och att det också gör att jag mycket väl kan förstöra mig själv, för jag kan bestämma över mig själv i situationer där andra bara skulle ligga kvsr. Och anse sig för sjuka för att göra vad det nu är.

Så, om vi går tillbaka till de bra nyheterna så gick dagens dusch nästan ok. Febermässigt var det verkligen inte så illa.

Och att jag mår så mycket bättre idag gör mig jätteglad och lättad. Jag visste inte om jag skulle hämta mig eller om det var en ny försämring. Men den kommer ju ändå i framtiden, det är det inte tu tal om. Men då kan ju försämringen komma sen istället för nu. Väldigt gärna väldigt mycket sen.

Så jag har låtit bli att göra chocolate chip cookies som jag har velat göra i några månader. Så vad är en vecka till. Tur jag gillar att längta också. Men starkt av mig att inte göra slut på precis allt jag har första dagen det börjar kännas bättre efter rätt lång tid.

Så jag är stolt. Sen gick jag och la mig i tid också. Ska släcka lampan i tid också.

Njut av nåt idag, är mitt avslutande råd till både mig och dig.

Och om jag inte ska baka CCC så kan jag ju gå upp och äta två rutor av chokladkakan. Men som det är nu räcker den till en sats, äter jag mer blir det för lite i kakorna. Och jag orkar inte gå upp ur sängen ändå. Och mina dubbelhakor har inte brist på schweizernöt.

Imorgon är det räkmackans dag. Så Mikael ska komma hem med nåt. Kul!

P.S. Hade också videosamtal med kurator på Bragée kl 14.30. (Det som bara gick att göra kl 10.) Hon ska dock slussa mig till psykolog.

Halleluja moment!

Å, hjälp vad bra! Jag hade nyss samtal med min läkare på Bragée. Han var så klok och vettig. Jag är inte rädd för honom. 😂

Jag vågade fråga om jag kan få nåt ångestdämpande, men eftersom jag provat Lergigan och Atarax utan effekt, samt även Saroten utan effekt, vilket var hans andra förslag, är det bensodiazepiner kvar och det ska man vara lite försiktig med. Jag hade kunnat tänka mig 5 piller bara för att vända en cykel som är jobbig, men han var lite tveksam. Det är väl bra egentligen. Vi gick igenom mina sömnpiller och hur jag tar dem.

Vi bestämde att jag ska få hembesök och videosamtal på eftermiddagen. Jag vet inte om det blir videobesök istället för hembesök då, om det inte går att planera rutten så att jag hamnar på eftermiddagen, men det är faktiskt bättre med videobesök än hembesök. Jag kan ligga i sängen och bara klä på mig en scarf som idag. Och det blir inte så stor grej så det tar mindre energi.

Vi bestämde också att jag ska få en tid till den finske sömnläkaren Olli Pollo. Läkaren ska fixa det på nåt vis. Det är lite läskigt för jag vill inte låta mig övertalas att göra nåt som jag faktiskt redan har provat och som inte fungerade, men jag får se det som att om nån kan hjälpa mig med sömnen så borde det vara han. Hon på We mind var också duktig och hon tvingade mig inte att höra nåt som var obekvämt. Till skillnad mot den första där jag inte fick sluta med tyngdtäcket när jag ville och som också sa att jag skulle låta bli att ta Stilnoct i några dagar. Det gör jag inte om. Jag lovade mig själv dyrt och heligt den gången att jag inte skulle gå med på nåt som jag själv visste inte var rätt, för att göra en läkare nöjd. Men det är jättesvårt. Hon trodde inte på mig så hon tyckte att hennes förklaring var lika vettig som min egen. Är man i beroendeställning så är det svårt att säga nej. Men jag måste tänka efter när nån säger nåt liknande, komma ihåg om jag redan provat det och hur det gick då. Det är ju jättesvårt eftersom jag tappar minnet men jag måste ge mig själv tid. Och även om det är nåt jag inte har provat, t ex som när läkaren sa att jag skulle hålla upp med Stilnoct i flera dagar för att jag skulle vara övermedicinerad, då har jag ju inte provat det för att teorin att jag skulle vara övermedicinerad var fel, och då får jag fokusera på att förklara bättre vad jag upplever är verkligheten och vad jag baserar det på. Det krävs mycket att säga emot en läkare men jag måste vara beredd på det. Och även vara beredd på att han faktiskt kan ha nåt att komma med!

Sen har de en psykiatriker som de kan konsultera som nästa steg, för medicinen.

Jag känner mig jättelättad och glad. Eftersom jag har Monnah som antiångestmedicin så känner jag mig ändå rätt lugn.

Nu ringde de och ändrade kuratorstiden som de sa att de bara kan ha klockan 10, och som sen då blev flyttat till 09. Nu fick jag tid kl 14.30. Så när läkaren säger att det är nödvändigt går det tydligen. Jätteledsamt att jag har harvat med det här i snart två år och att ett samtal med läkaren var allt det krävdes för att få anpassningar som fungerar.

Men jag ska inte vara sur nu, jag är jätteglad.

Kl 10

Ja men då har jag fått ett videosamtal inbokat med Bragée kl 10.00 igen.

Jag kanske ska göra tvärtom. Säga att jag absolut måste ha tider på förmiddagen, då kanske de börjar boka in mig konsekvent på eftermiddagen.