1. #LIGHTtheWORLD

Jag valde förslaget att säga något snällt till någon som behövde det. Och min syn på det är väl att alla behöver det, alltid. Så man kan säga nåt snällt till vem som helst och bara det är ärligt menat så ökar det jordens totala summa av glädje, kärlek och medmänsklighet. Men nu var det ju inte så att jag skulle filosofera utan göra. Kanske en hel del snack men mycket verkstad!

Jag funderade på att säga.något snällt till psykologen på St Sköndal, som jag är så glad för och imponerad av. Men jag valde att inte göra.det, är inte riktigt säker på varför, om det var att jag inte vågade.

Men redan igår kväll visste jag vem jag skulle säga nåt vänligt till. I ME-grupperna har det vid ett par tillfällen blivit ganska otrevliga (tycker jag i alla fall) diskussioner. I normala fall säger jag bara Knock yourselves out, men om diskussionen handlar om nåt som inte är sant känner jag väldigt ansvar gentemot dem med kortare sjuktid och mindre kunskap. Och särskilt när det är i RME:s officiella grupp, då får det ju inte stå felaktigheter som nya sedan går in och läser. Men alla känner inte alla och begriper inte alltid när de ska tro på vad nån säger baserat på vad man enligt tidigare erfarenhet vet att den personen har koll på. Vi har några som arbetar med informationsmail utåt och med notiser om nästan allt som händer i me-världen. Dem börjar man ju inte gå i diskussionen med om Lenny Jasons senaste grej osv. Men jag är inte nån som håller på med nåt särskilt. Jag är bara vanlig medlem. Men jag kan väldigt mycket om me, eftersom jag lärde mig mycket under de första 15-20 åren innan hjärnan blev så mosig. Så när nåt är fel brukar jag försöka ta ork att skriva hur det är. Men alla förstår inte att jag ofta vet vad jag säger, inte inbjuder till en diskussion (som jag sällan har energi för). Och därför har det vid ett par tillfällen blivit lite tråkig stämning och det har varit tungt att bära att man kanske bara tog med sig plattan upp för att kissa och gå och lägga sig, och två timmar senare tjafsas det fortfarande om åsikter resp fakta, och bara vissa inser skillnaden. Jag vill absolut inte låta väldigt högfärdig nu, men jag är rätt smart och kunnig, även om jag ibland också är ensam. Men så händer det som gör allt detta eviga diskuterande värt det för mig, och det är att nån annan som varit med länge klickar gilla på ens inlägg. På ens kontroversiella, säg det rakt ut bara-inlägg. Och genast är man inte ensam. Nån har vågat säga Och förresten håller jag med Anja! De där likesen är en helt annan sak än om man sätter in en bikinibild på IG och får 25 000 likes. Jag skulle få noll på en bikinibild, huvaligen! Den enda rösten, som ibland följs av andra (som har vett nog att sova när det är natt), och jag blir så uppbyggd. Plötsligt är det som när kronprinsessan och prins Daniel alltid har tackat för all värme och allt stöd. Vilket stöd? Jo, det är när nån klickar gilla på nåt du har sagt som krävde väldigt mycket av dig att skriva. För att du inte vill käbbla, inte ens diskutera, för att du är svårt sjuk och får betala för det imorgon medan de andra i tråden kanske går till jobbet som vanligt. Detta är givetvis bara en syn på saken, men den är min, och jag håller fast vid den. Om en röst kan göra skillnad, då kan ett gilla också göra det. Och det försökte jag säga till en som ofta has my back. Jag väntade med mening tills nu i natt, så jag inte behöver vara nervös för svaret. Nu ska jag koncentrera mig på att sova.

-------------------------

Imorgon har vi:
2. Jesus hedrade sina föräldrar

Förslag:
Ring dina föräldrar. Messa inte bara.
Berätta en historia om dina föräldrar för dina barn.
Be en förälder om råd angående ditt barn.