Jag vaknade igår av att det ringde på dörren. Det var M och jag sov djupt. DJUPT! Och hade den värsta mardrömmen jag haft på jättelänge. Var så rädd att jag skakade. Det hade varit farliga fiskar, och Jeronimo hade drivit med min rädsla och stuckit dem i ansiktet på mig. Jennifer Sahlin hade fastnat vid en av dem och den simmade så fort att hon fick springa bredvid. Det låter inte så farligt, men det var det!! Hur som helst var jag både försoven och livrädd, men vi kom iväg efter min dusch mm (jag vågade bege mig mot vattenrikare områden i lägenheten). Vi var bjudna på jullunch hos Hankes och det var så roligt. Det var alla Hankes (som befinner sig i Sverige i alla fall) och ingifta tillbehör. Dit jag hörde, och dit Mikael hörde i ytterligare en förlängning. Köttbullar av vildsvin eller vad det var! Gott var det i alla fall. Pappa gjorde inte nån potatissallad till julbordet för att vi skulle få det hos Hankes... Vi hörde också alltför lite av alldels fascinerande historier om diamantdiadem gömda i kuddarna.
Vi åkte för att köpa några sista julklappar, och sen åkte vi hem hit för att plocka med oss mina och paketera in allt julgodis jag hade tillbringat sex timmar med under dan-före-dopparedans sista skälvande timmar. Det mesta kändes misslyckat, men visst var ändå ätbart. Mina hemmagjorda "Salierikugeln" (second rate named after him, SORRY) blev uppgraderade till Bachkugeln :) Knäcken var god men rann och rann dessutom ut i burken på väg dit så det var sörja blandat med papper när vi kom fram. Och jag som hade varit noga med att inte koka knäcken för länge så di gamles tänder skulle ryka... Och formen med chokladkola var dessutom mer användbar som skärbräda... Alltså är det svårt att hitta ett mellanläge mellan rinnande och stenhård! Utan termometer eller mycket beprövat recept. Den som lär sig blir vis...
Vi åt i alla fall julbord hos och med m&p och det var trevligt. Vuxen konversation och sill och skinka och köttbullar och prinskorv. Jag blev stenmätt. Sen pratade vi och pratade och pratade -- och öppnade julklappar -- ända tills vi blev så hungriga att vi åt upp min apelsin- och pepparkakscheesecake, och sen visade jag mamma tok-Kajsa och Dans-Elsa och sen åkte vi hem. Jag fick enormt bra presenter, av M en skiiiiiiiitfin vit frottémorgonrock som jag har önskat mig men glömt av att jag vill ha. Vill ha en vit så den är lätt att tvätta med annat, och med god uppsugningsförmåga så jag inte behöver torka mig så noga när jag har duschat. Sparar armenergi! Den var sååå fin och mjuk och av god kvalité. Sen fick jag en brun skinnfotpall av mamma och pappa, vilket jag också hade glömt att jag ville ha. Fick en bok om Jane Austen -- lite lättsam med korta kapitel om olika saker ur hennes liv, samt fyra tidningar. En Martha Stewart Weddings, en Martha Stewart julpyssel, och två inredningstidningar. Sen fick jag ett hemmagjort halsband med tillhörande öringen av Bettan, en kalender med Jesusbilder från E&R (och min andra present hade inte kommit fram när de åkte till Sydafrika så jag har nåt att se fram emot i januari när de kommer till Stockholm). Dessutom fick jag handgjorda papper till scrapbooking. Och så fick jag en tub glykos av Mikael, som jag kan ha och ge honom om han får lågt socker hemma hos mig.
Sen tar mina sömnpiller typ 1 ½ timme att verka, så när jag kom hem skulle jag baka kakor. Egentligen skulle jag inte ha följt med till Mikaels mamma på juldagen för att de var för många för bilen och för att de skulle sova över. Men så tog de två bilar och skulle inte sova över, så då ville jag jättegärna följa med. Och jag kunde inte komma tomhänt tyckte jag (även om vi hade present från Mikael "och mig"). Hur man förstör sina kakor? Man läser inte på receptet vilken temperatur det ska vara utan tror att man minns. 225 ist f 175 leder till oönskat resultat. Jag kom på det mitt under andra plåten. Som väl var hade jag gjort 1½ gång receptet, så den första plåten blev bara att kasta och det blev ändå två plåtar. Och eftersom jag gjorde dem mindre än jag brukar (brukar bara göra 3x3 p åen plåt men nu gjorde jag 4x5) så blev de genomfärdiga, vilket jag inte gillar, men jag var sååååå duktig och bad inte en enda person om ursäkt för det idag utan lät alla äta dem som om de skulle vara sådana.
Hemma hos Vanja och Gösta blev det också god mat men betydligt mer sällskap än på julmiddagen dagen före. Förutom Mikaels mamma och sambo var det också Mikaels alla barn och ingifte Paul plus M:s syster Susanne och hennes tre barn. Det var första gången jag träffade dem och det var roligt. Jag vågade mig också på att tävla mot Mikael i Singstar (klådde honom, och om jag inte hade trott att jag skulle göra det hade jag nog inte vågat sjunga). Att jag sjöng inför folk var lite småstort. Ensam alltså, även om Mikael hördes också.
Vi öppnade också julklappar. PÅ HELT FEL VIS! De delade ut alla och sen öppnade alla sina på en gång! Man fick ingen aning om vad de andra fick, så pappa, trots vad vi har retat dig i alla år för att du tycker att vi ska öppna en åt gången, så givare och mottagare får beundra varandra sådär lugnt och öppet, så är det faktiskt det sättet ja gnu föredrar. Vanan är en trogen kund. Eller nåt. Men jag fick också presenter! Ett hasselnötsdoftande vackert brunt stort blockljus av Vanja och Gösta och en hel ljusgrupp med stenar och fat av Karolina och Paul. Särskilt Paul :) Karolina kände sig förresten lite sjuk. Trist. De ska åka till USA imorgon bitti... Känner igen den historien lite för väl: Semestern som Gud glömde, nej tack!
Sen spelade vi också ett roligt spel som antagligen kan ha hetat Absolut överens. Det var jätteroligt och Jonte och jag vann. Fast det hade varit jättekul om vi kom sist också.
Jag hade -- på mycket tydlig begäran! -- gett Mikael en CD med proggklassiker i julklapp. Vänta, jag måste förklara! I sin ungdom på 70-talet hade han både långt hår och uppfostran i fri sex, så det där med progg är sköna minnen för honom. Han säger att de sjunger om nåt som de verkligen menar, och det kan jag förstå. Hur som helst, den CD:n lyssnade vi på på väg hem från Vreta och -- tvi vale -- jag måste erkänna att Staten och kapitalet har en viss musikalisk tjusning. Man nickar gärna med huvudet åt musiken. Usch ja. Nu är vi hemma allihopa och jag ska ringa M och hålla aftonbön. Det är hans tur ikväll. Lite skönt, för jag är rätt trött. Ska bara lägga mig i sängen med brudtidningen sen. Mmm. Och imorgon blir det tredje dagen jul, då hos m&p igen fast denna gången med resten av familjen också. De som är i Sverige alltså. Då vankas det förmodligen en present till! Ingen hejd på lyxen! Hejhej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar