Apropå det hade M hört på radion hur de skulle komma på svar på frågan: Varför skulle nån viktig person, Jesus t ex, flytta just till Sverige? Svaret kan ju då bli att vi är mer sekulariserade än andra så han behövs kanske särskilt väl här, men i min järna satte det snabbt igång en kärleksförklaring. Varför älskar jag Sverige?
Naturen. Den är vacker, den är gratis, den är allmänt tillgänglig, den är ren och oförstörd. Till råga på allt har vi fyra helt distinkta årstider. Vi kan både ha 30 grader plus och och nästan lika många minus. Och vi har New Englands fall foliage. Det enda vi inte har så mycket av är väl palmer och öknar. Men det kanske kan ordna sig med några palmer i Skåne om det nu är en sann religion att jorden håller på att värmas upp. Men vi har också städer, arkitektur, gamla byggnader, hus som är så vackra att jag får en klump i halsen när jag är på det humöret.
Folket. Fast jag motvilligt och skämmigt måste erkänna att jag ibland "hatar folk" (som en liten filosof en gång sa) är svenskarna ändå rätt okej. De är inte spåndumma, de kan både språk och sport och musik, och även om vi inte får flest Nobelpris skulle en svensk aldrig tro att det bara är i Sverige det finns toapapper. Ja, det är sann historia. Om en amerikan såklart, som på fullt allvar trodde att det bara fanns toapapper i USA. Vi vet saker om världen. Inget puppa-liv här inte. Vi är med.
Hrm. Nu måste jag säga det. Socialismens frukter [det gjorde ont]. Vi har gratis skola, gratis universitet (och gratis är INTE dåligt i jämförelse med annat som kostar!), låga priser på mediciner (i alla fall om jag jämför med brorsan), läkarvård som inte gör folk hemlösa även om det inte går särskilt fort alla gånger att få till nån halvnödvändig operation. Vi har också forskning, men inte rymdforskning på bekostnad av småbarnens skolgång. Vi har också en trygghetsnät som gör att ingen behöver bli hemlös om man förmår sköta sig, att mammor kan vara hemma längre med sina barn än i övriga Europa (även om vi inte riktigt har valet att stanna hemma tills föräldrarna själva tycker att det räcker. Men jämför med en stackars schweizisk mor, som måste ha en rik man eller börja jobba efter bara några månader). Om man blir sjuk får man pengar. Man får inte mycket, men det tycker jag inte är moraliskt rätt att kräva. Men man får så mycket att man inte måste flytta hem till sina föräldrar.
Musiken måste jag bara avsluta med. Sveriges musikaliska själ är som ett cellosolo -- mellankoliskt, melodiöst, med erfarenhet och lugn i anslaget.
Eller som en manskör som sjunger Verner von Heidenstams "Sverige". Vet inte om jag har lyckats lyssna på den nån gång, verkligen lyssna på den, utan att börja gråta.Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.
Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.
P.S. Idag sjöng vi "Du gamla, du fria" som mellanpsalm. Coolt!! Happy belated, darling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar