Sicken röta!

Idag klockan 14.35 kom jag på att jag hade en tid kl 15.00 med en kurator på vårdcentralen för bedömning om jag ska få KBT-terapi för mina sömnproblem. 25 minuter var precis vad jag behövde för att byta tröja, kamma håret, äta brunch och värktabletter och fixa skjuts. Mikael var inte i närheten men pappa var det, så allt löste sig strålande. Och jag var redig hos ... vad hon nu hette, något finskt ... och grät bara en gång. Jag fick jätterespekt och förtroende för henne med en gång och hoppas verkligen att jag får fortsätta!

Hur kan man ha sån tur att man kommer på nåt man inte har tänkt på på en vecka eller två, i precis rätt ögonblick för att hinna dit? Ni vet vad jag tror...

Vilken syn

Igår efter kyrkan körde M upp till huset och släppte av mig (vi parkerar i andra ändan av området). Sen när han själv kom skrattade jag så mycket att jag inte kan minnas senaste gången. Han hade 1. kostym, 2. äkta cowboyhatt, och 3. gevär. Jag dog!!!

Var nog ltie lättroad igår i allmänhet, för jag skrattade så jag tjöt när Jonte (som fick kyckling och potatisgratäng här igår) slickade fast en vindruva på nederläppen. Han log som om det var han som kommit på e=mc2 och jag antar att det var det som var det roliga.

Sorry, det blev inga kort. Skrattade för mycket.

TBC från kor????????


SvD meddelar idag att "romanförfattarinnan Jane Austen kan ha dött av tuberkulos från kor. Tidigare har forskare varit eniga om att Austen avled av Addisons sjukdom, en hormonell åkomma." Det går tydligen att läsa mer på the Guardian (orkar inte leta fram länken åt er. Ni får googla. Ni är väl inte dumma.).

Jag vet i alla fall vad Prinsessan på ärten led av: fibromyalgi.

Fler diagnoser, någon? Vem ställer upp på Creutzfeld-Jacobs? Ett litet vetenskapligt försök bara?

Snart klart

Städfirman har städat idag och Mikael har i princip flyttat ur sin lägenhet. Jag säger "i princip" för jag kom på att jag inte har sett hallspegeln nånstans så den kanske är kvar (den är snyggt gustaviansk så den får han inte råka lämna!).

Jag minns inte om jag har skrivit nåt här om min flyttångest, men jag har verkligen inte tyckt om flytten. Kommer från en lagom zigenaraktig familj som nästan flyttar när huset inte luktar nytt längre, så jag har funderat på varför jag har sån ångest. Borde ju vara van. Och det är absolut inte nåt sånt där sentimentalt tjafs om att lämna sitt hem, för bostaden är bara ett skal för ens hem och man får nya lekkamrater osv. Tror att jag plågas för att varje gång man flyttar så kommer man till en punkt när man tror att man snart är klar. Men så hittar man typ massa planscher bakom dörren till arbetsrummet (mammas ord ikväll om sagda ångest, som jag tydligen har gemensamt med henne) och massa skräp som man inte vet vad man ska göra med och som tar mycket längre tid att flytta än man trodde. Jag tror liksom aldrig att det verkligen ska gå, att det blir tomt och rent tills när man ska lämna över nycklarna. Det är ju nämligen i princip omöjligt ju, teoretiskt sett, och man vill gärna bo i igloo plötsligt och bara ha 2 kvm skräp istället för 20 eller 200. Ja, ni märker hur jag kommer igång känslomässigt. Det jag egentligen ville säga är att det är en sån lättnad att det är klart. Visserligen är nu denna lilla lägenhet fylld av kartonger och Fjällrävenjackor och ett matbord utan ben (de saknas inte, de är bara avskruvade), så arbetet är ingalunda klart, men flytten är klar. (Många känslomässiga kursiver idag...) Och Mikael har slitit som ett djur! När han kom hem nu ikväll (idag förbjöd han mig kärleksfullt nog från att hjälpa till och jag hade i ärlighetens namn heller inte orkat nåt -- orkar knappt sitta upp länge nog för att skriva det här, och armarna hänger på sekretären) hade han med sig en meterlång mörkröd ros, som tack för all min hjälp i samband med flytten! Jag tycker ju att jag har hjälpt till som en myra. Alltså inte "flitig som en myra" utan i myrstorlek, och så är han så uppskattande. Sicken karl! Men så hade han rätt i att det är ansträngningarna man ska räkna, inte resultatet. (Och jag har ansträngt mig!) Han ser mig med kärlek och förståelse och det är ett härligt sätt att bli sedd på. Han älskar mig till och med mer än jag gör själv, och det vill inte säga lite :)

Lycka. Flyttångestslut. Ros. Lycka.

Dagens attityd

Fick en nasty bloggkommentar idag. Första gången. Det sved, även om jag själv tyckte personen var feg (kritiserar anonymt) och hade fel i flera sakfrågor. Jag skrev ett långt inlägg där jag vindicated myself, plus kommenterade personens felkaktiga stavning, men jag ska inte ge er nöjet att läsa det. Jag ska nöja mig med att säga att jag skriver den här bloggen mest för min egen skull och i andra hand för att roa den som det faller på läppen. Om nån är för snäv i hjärnan för att kommentera snällt och förstå mig rätt, ska jag låta det rinna av mig som vatten på en gås. Glad Mårtensafton :)

Inbjudan

Såg en inbjudan på farmorsbokhyllan hemma hos mamma och pappa. De är bjudna på adventskaffe hos några jag inte känner (förmodligen nån i längan).

Visst låter det spännande? Adventskaffe. Det har jag aldrig varit bjuden på. Som Pippi skulle ha sagt.

Men en gång var jag på adventsglögg hos avlägsna släktingar i Onsala. Det var sådär.

Och så är det ju fortfarande det där med julmustprovarfest. Det är en sån bra idé. Visst?

Ibland

Ibland blir man bara så sugen på chokladpudding.

PUH

En lång dag. Mycket bära, slänga, sortera, fundera. Vågar man säga till maken att man inte tycker det är OK att ha så många t-shirtar som han har? Får man lägga sig i nåns ägodelar på det viset? Ska man välja sina battles? Kanske ska räkna mina skor först... Och slänga några väskor.

Jonte backade med släp och startade i seriös uppförsbacke. Respekt! När såna som är födda på ... typ 90-talet?? kan köra bil så känner jag mig verkligen gammal. Men det är OK antar jag.

Gillar alla juleljus överallt, dock inte hos oss. Kanske om jag orkar imorgon. Den här hösten har gått så fort! Köpte några julstjärnor (växter alltså) på ICA Maxi så nu kan det bli jul. Hyacinterna har gått upp (eller så är det dyrt i Sthlm) till 14.90:- så jag köpte bara en. Orkade inte ens ta bort jorden. Men jag tog fram hyacintvasen. Kanske går jorden bort lättare om den är torr! Visste väl att det fanns en anledning att skjuta upp saker och vara allmänt lättjefull!

Är faktiskt sugen på julgardiner dessutom. Brukar inte tåla allt julerött, men nu vill jag ha några lagom jul-rebelliska panelgardiner. Såg inga sådär utan att leta på ICA, men jag har upptäckt att Bauhaus faktiskt har rätt bra med gardiner. Kanske kan muta nån att åka dit i veckan?

Fick middag hos m&p. Rostbiff och hemmagjord potatissallad. Skönt att slippa tänka på mat idag.

Vi kom fram med andra lasset slänggrejer ungefär 5 i 6 och de stängde 6. Vi blev insläppta! Och Mikael såg ut som Mikael Samuelsson när han kastade diverse tunga träprylar (bokhyllor, säng) i containern. Han missade Jontes hövve som väl var. Själv körde jag den hjälplösa stilen och kastade bara lättare saker. Men förut idag skulle jag kasta en vitrinträdörr med glasskiva inuti. Hittade först en typ ryggkliare på marken och den dängde jag i glaset. Absolut inget hände. Sen hämtade jag en stor skyffel eller spade eller vad det kan heta. Slog ett slag. Inget. Jag slog hårdare, och hårdare och hårdare och på femte slaget -- jag fick nästan ta i med all kraft -- så gick glaset sönder. Märkvärdigt hur hårt glas är. Har aldrig den upplevelsen när jag tappar glas på golvet annars... Men det var väldigt roligt att paja nåt som lät och gick i tusen bitar! Det borde man göra oftare. Är plötsligt rätt avis på de där fyra kassarna med glas som de slängde i glastunnan när jag var kvar i lägenheten och vilade.

Som sagt, man får roa sig med lite.

Nu tycker jag synd om mig själv för jag har ont i hela kroppen. Utom huvudet, men det tog jag hand om förut idag. En massage eller ännu hellre en kiropraktorknäck skulle sitta gött.

Ni som inte flyttar kan vara glada ni. Det är ett ... synnerligen otrevligt göra. Funderar på att bli asket. Prylar är lite jobbigt!!!

Hejhej.

Svinis i verkligheten

Alice Bautista Palm (jag hänger verkligen ut henne här!!!) är den första jag har hört talas om som har fått Svinis. Nu finns den liksom i verkligheten. Hon säger dock att hon är på bättringsvägen och bara har lite hosta kvar, så hon kommer inte att dö. Eller nåt sånt. Läs på Facebook om ni vill ha fler detaljer.

Men nu finns svinisen potentiellt i ens närhet. Sådär "three degrees of separation". Nu får man tvätta händerna!!

Och flytta. Skönt i alla fall att ha bokat städfirma. Bara tömningen av lägenheten går bra så kommer vi nog att tycka att det räckte med det. Men igår kväll var Thomas där och kommer igen på lördag förmiddag, och idag ska Jonte komma. Pappa är på väg nån dag också, så det finns hopp. Fast det är öppettiderna på slängstället jag är orolig för. Idag till 18, men imorgon bara till 15.30. Då har jag ju knappt klätt på mig?! De får nog klara sig utan joggingbyxegeneralen.

Over and out.

10 nöjen som är gratis

* Lukten från Mikaels nacke när han har mummat sig
* Foton av Mia & Isabella
* Nytvättade lakan
* Nyklippt gräs
* Nytvättat hår (om man inte använder det där hiskeliga tjär-schampot som ändå inte hjälpte)
* Soluppgång åt Österhaningehållet med dimmor över markerna
* En puss
* Ljudet när man dammsuger i hallen på vintern
* Biblioteksbok. Både att läsa och lukta på.
* Ord. Idag skrev jag Anja med kaviar på Mikaels macka.

Läst idag om karaktärer

After all, we don’t have all the time in the world to just let a story meander around. If I’ve written a character in, they need to perform. Some of them need to create conflict for my protagonist (like the interfering son who won’t let my sleuth do her investigating.) Some of them need to provide clues or red herrings for my detective. Some need to be killed, some need to be murderers, and some of them need to be bystanders….but even the bystanders have a job to do. They should be entertaining or colorful in some way.

Källa: Mystery writing is murder

Lättnad och ångest på en gång

Mikael har bokat flyttstädning. Jag trodde de skulle skratta i örat när han frågade ifall de var available på måndag. Typ: Haha, det skulle ni ha bokat i juli. Men icke, så nu kommer de. Det är jag sååååååååå lättad över. Och på tisdag kl 9 träffar han mäklaren och köparen och får sina pengar. Sen ska här betalas illa kvickt till Skattemyndigheten, och sen kanske vi tar oss en firarrunda på Vegabaren.

Nu väntar jag på att tidsoptimisten ska kunna sluta programmera, klä på sig, sätta upp några duttar i Gästhemmet och sen ska vi åka till lägenheten och bestämma vad vi ska slänga. Eller ja, bestämma är väl inte så svårt, men det är mycket som ska slängas! Soffor, bokhyllor och jag vet inte vad. Jag har flyttångest. Börjar prata fortare, får svettig överläpp och stirrig blick. Vill åka NU. Hjälp! 90 kvm fullt med ****.

Grr igen?????

Jag hade tydliga symptom på Grrrr förut idag. Försökte lugna mig med ett glas honungsvatten, men vattnet var för kallt så det gjorde snarare saken värre. Tanken på choklad hjälpte tillfälligt, men jag visste att det inte var någon riktig bot. Vad gör man mot ett riktigt elakt anfall av Grrrr? Tänkte på att säga Bugger med inlevelse, men sånt är ju lika tillfälligt som choklad.

Så man sätter sig bredvid sin Mikael och håller om honom tills man blir lugn. ATT det funkade!

Vad gör alla stackars människor som inte har nån egen Mikael????? Jag är såååå tacksam för min. Han är bra mot så mycket.

Vitt vitt vitt är färgen på min ????

Susann Larsson bloggar om inredning på SvD och säger att årets julfärg är vit. Jag orkar inte varken bråka eller hålla med om det, utan frustrerar mig bara på detta:

Om jag lade lite blommor och julkulor i en djup vid skål skulle det inte se ut sådär. Det skulle se ut som ett dagisprojekt.

Jag är lite butter på att jag inte är mer kreativ.

Fast egentligen är jag butter för att jag mår skräp, i huvudet, benen och magen, och att Mikaels flyttdatum närmare sig och jag har ååååååågren för hur det ska hinnas med.

Tar några piller och ringer M och frågar när barnen kommer och det ska vara middag. Men idag orkar jag inte göra nåt märkvärdigt så jag slänger bara ihop en köttfärssås och kokar pasta. Tog ut mig igår med pajen, som ändå bara blev sådär. Jaja. Grrr.

Såhär mår jag idag
















Källa: Absolutely beautiful things

Väskfjäsk

Ursäkta, men jag har läst Aftonbladet lite idag. Och återigen såg jag "sessans" oranga väska. Hérmès. Typ 100 000 laxar, eller vad de kallas.



"– Jag jublade när jag såg henne med Hérmèsväskan, säger Aftonbladets modeexpert, Sofi Fahrman." Jublade???!!!

Och på nån diskussions-TV pratade de visst också om Väskan. Nån frågade: "Unnar du inte prinsessan en väska för 100 000:-?

Jag smäller av av bara frågan. Jag missunnar ingen nåt. Men jag tycker å andra sidan inte heller att nån ska ha en väska för 100 000:-. Jag vänder mig mot att de försöker få det till missunnsamhet. Det handlar om svältande människor och anständighet.

Var maxgränsen går för en väska vet jag inte. Kanske inte mer än man betalar i hyra på en månad? Min dyraste nånsin är nog 5-600:-. De flesta har kostat 129:- eller 149:- på H&M och Ullared. Jag har aldrig varit rik. Men jag vet att min gräns går bra mycket under 100 000:-.

Jag har i alla fall hittat flera alternativ till Kronprinsessan på Zappos:

Jessica Simpson rea $78.75


DKNY rea $263.20


DKNY $154


Calvin Klein rea $176.13


B Makowsky $202


P.S. Min smak däremot säger mig att av dem ovan är Hérmès klart snyggast. Men dyrare är inte automatiskt snyggare. Och hur som helst så är det oanständigt med en väska för 100 000:-

Knivar och sånt otäckt

DN nämner en tjej "som misshandlades svårt" och blev knivskuren på väg hem från busshållplatsen i Borås på söndag kväll vid 10-tiden.

Jag har alltid lärt mig att man är trygg såvida man inte är på fel plats vid fel tid.

Borås, Busshållplatsen, kl 22 en söndagkväll, känns inte som en direkt farlig plats.

Men tydligen.

Första saffranskringlan

Var på Vi och köpte tre lussekatter. Mikael hade köpt Äpplemunkar så vi delade inte ens med oss utan vräkåt vårt eget drömtugg.



God Jul!

Brorsan i Vegas

Johan använde några intjänade flygmil och åkte till sin kompis Dawson i Las Vegas nyss. Här är lite kuriosa:

Hans åsikt efter att ha varit riktigt jänkig och skjutit two rounds of 9 mil: "Strangely adrenalin inducing, and with a very real sense of being alive. I'm shooting at a poster of Osama (they didn't' have any Obama posters). I got to take the poster home. "



Han spelade golf.
Det var 43,5 grader (Celsius!) varmt. Vet inte om det var ett nöje? Men han sa lite världvant, "It's a dry heat". Men vi vet ju att egentligen är han en liten guling. Han klättrade ju upp på Masadaklippan i likadan värme, och vi andra mer vithyade familjemedlemmar börjar bli olyckliga redan vid 27 grader... Eller ja, Ellen kanske tål mer efter några år i Italien, men mamma får i alla fall solsting. Och jag kommer aldrig så långt att jag får solsting. För jag klagar så mycket att jag tvunget ger mig därifrån först.

Mitt bland the Strip och allt sånt så ligger alltså templet. Nä, inte riktigt. Men typ, nära, kanske.


Sen fick vi se nån video av nåt svindyrt hotell. Ni vet, en del hotell har ju små souvenirshoper. Det är såna hotell jag brukar bo på. Eller så kan de ha en frissa rentav, eller klädaffärer om det börjar bli tjustigt. Men hotellet på Johans video var finare än så. De hade en Ferrari-affär inne i hotellet. Och inte för små souvenirbilar!

Och en annan video inifrån Hotell Venedig. På andra våningen var det bokstavligen kanaler med gondoler och gondoljärer i randig tröja. Samt masssssor med affärer och restauranger. Sen tittar man upp och tror att det är den vackra himlen man ser. Men nej, det är innertaket. Hela stället är inomhus...

Det verkar som om de har mer pengar i Vegas än hela Sveriges BNP. Men det är OK, vi har gratis svinisvaccin, i alla fall i teorin (såg skylt på VCT idag om att det var slut och bara förskolebarn fick). Jag ska inte klaga för jag tänker ändå inte ta nåt.

Men jag skulle ha kommit ihåg att tvätta händerna efter läkar-/mataffärs-/Apoteksbesöket, och att använda min fina antibakteriella gel som kostade mig 25:- på Claes Ohlson.

Apropå Claes Ohlson så frågade de igår på repriserna av Vem vet mest om vad det var för firma som startade i Insjön, och det var ju inte så svårt. Sen tyckte jag att jag kände igen en fråga från en annan dag. Jag undrade om jag skulle kunna alla svaren nu när jag hade hört dem nyss. Men det kunde jag inte. Fast fler än i vanliga fall, helt klart. Däremot kom jag ihåg att Jan Myhrdals son heter Janken. När jag skrek ut det i segerglädje förstod M fullt ut att jag såg på en repris av nåt han aldrig sett.

Aldrig kan man få vara allmänbildad i fred.

Jag finns!

Om man googlar på Anja Olergård frågar den fräcke maskinen om man menar Vanja Olergård. Tydligen har hon gjort mer, funnits längre, och det är ju sant.

Jag finns i princip bara på mina bloggar, FB och här. Ett intressant fotoboksprojekt. Läs gärna!