Aladdin-askens framtid
Ni har väl följt den interaktiva Aladdin-asken? Folket ska ha fått rösta om vilken som skulle bort, eller rättare sagt vilken som var deras favorit, och då kom nån under 4%-spärren och ska bytas ut om en ännu okänd föredetting från 1939 som hoppas på comeback.
Har sett att det gjorts reklamfilmer (privata) för vissa arters fortlevnad. Ge mig en trofénougat så äter jag upp den som stöd.
Det blev i alla fall ägglikör som åkte ut -- sörjd och saknad av ingen? eller rättare sagt knappt tre procent. Sa du knappt tre personer? Verkar rimligare.
Nu är det tydligen utröstning som gäller på allt. Är så less på det. Robinson, Paradise hotel eller vad det heter, och de där ljuvliga (ironisk!!) amerikanska dejtingprogrammen Bachelor. Usch, alla ska bara röstas ut.
Visserligen har praliner inga känslor, även om jag ändå inte tycker om att "välja först" och "hamna sist" och "ingen vill ha med en i fotbollslaget". Men jag är inte 100% logisk så här kommer ändå placeringslistan:
Så gick det i pralinkampen:
1. Körsbär i likör 13 %
2. Gräddnougat 12 %
3. Trillingnöt 12 %
4. Pärlnougat 9 %
5. Cocoskola 9 %
6. Nöttryffel 8 %
7. Höstnougat 7 %
8. Trofénougat 7 %
9. Mjuktoffee 6 %
10. Apelsintryffel 5 %
11. Romrussin 5 %
12. Likörtryffel 5 %
13. Ägglikör 3 %
Vad en förafttare kan göra
Läste nyss om en författare som uppfyllde en 14-årig döende pojkes dröm. Pojken har legat på hospis i 18 månader och är döende i cystisk fibros. Han älskar bokserien Fablehaven, där den femte delen kommer ut i mars. Det räknas inte med att han kommer att överleva länge nog för att läsa den, så författaren ringde honom och berättade allt det spännande som skulle hända i boken.
När pojkens familj ropade "Tack" i telefon, blev författaren lite rörd: "The idea that my books could help distract him is way cooler than anything" said Mull... "It is way beyond anything I hoped my writing would do."
När pojkens familj ropade "Tack" i telefon, blev författaren lite rörd: "The idea that my books could help distract him is way cooler than anything" said Mull... "It is way beyond anything I hoped my writing would do."
"For unto us a child is born"
Efter förra inlägget med Messias, blev jag lite sugen på en Messias sing-along, men hittade ingen i Stockholm i december. Shame. Men däremot hittade jag en lagom ypperlig sing-along av "For unto us a child is born" på YouTube. Häng med i er stämma i noterna, det är dagens notläsnings-/koncentrationsövning! Tyvärr ser man inte nästa sida av noterna i förväg, och har man otur glömmer man om man nyss sjöng ett g, men då får man gå på känsla.
Kolla här i alla fall. Det finns fler!!!!
Kolla här i alla fall. Det finns fler!!!!
Stockholms Luciakonsert
I år hade Mikael köpt biljetter till Stockholms Luciakonsert, Sveriges (och världens) största Luciakonsert. Man kan läsa att det är ca 1200 barn och ungdomar i kören. Grymt och mäktigt, som jag som snart 40-åring gärna säger.
Här kommer som vanligt mina högst subjektiva åsikter:
1. Fantastiskt att de lyckades hålla takten med varandra, 1200 st runt hela Globen. Detta beror nog på att det fanns ca 8 dirigenter runt om i hallen, så alla kunde se nån. På klippet som finns på hemsidan låter det inte särskilt bra, men uppe på 17:e raden kom alla ljud på samma gång. Imponerande. Dessutom är det ju ett gäng väldrillade typer som sjunger. Det där med att se på körledaren har de nog i blodet eller ryggmärgen.
2. Dessutom måste jag bara säga hur han som jag tror var huvudkörledare/-dirigent var helt fantastisk. Han ledde nån bråkdel före, vilket det verkar som om alla proffs gör. Mig stör det, men jag antar att det ska vara så. Hans armar var och flög med stoooooora rörelser under hela konserten och jag undrade hur trött i armarna han skulle bli efteråt! Och när körerna sjöng nån barockbit med mycket synkoper och generellt "oväntad" rytm, och man tittade på honom, så var det som att musiken made sense. Men för att vara 1200 i kören blev det ändå förvånansvärt lite gröt i takten. Men som sagt, han var som en levande klocka, eller som en levande not.
3. Sen hann jag såklart inte skriva upp vem som hade arrat den, men de sjöng Lusse Lella i mycket spännande, litelite jazzigt arr. Kul när det inte låter likadant som de senaste 50 åren på luciakonserten. Saknade pianokompet på Jul, jul. Utan det är den faktiskt lite för tradig. Eller så var jag inte i rätt känslostämning.
4. Sen var Veni Immanuel en favorit. Riktig musik. De sjöng den mognare än jag hade gissat att de skulle. Rejoice! Rejoice! Emmanuel shall come to thee, O Israel.
5. Häremellan måste jag också sticka in en eloge till själva ... ja, koreografin är nog att ta i, men den som hittade på hur de skulle röra sig. Det blir ju inte så mycket spring med 1200 pers, men det som de gjorde vad gäller att gå omkring på arenan och tända/släcka sina ljus, var vackert och alldeles lagom. Tänkte på hur Thad går omkring med sin trumma :) De hade också en harpist, en blid Lucia, en gran och inte minst en ljuskrona i fyra våningar som höjdes upp i taket när barnet satt i sina ljus i den. Och en gossopran som inledde med att sjunga solo. I Globen. Sicken liten duktig tallevante!
6. Sist och självklart inte minst: Händels Messias, Hallelujakören. Wow. Ett gäng ungar! Man hörde dock att basen inte var så stark, men egentligen borde jag inte klaga. De framförde den suveränt!! Jag blev alldeles glad av den.
Lite mer normala siffror
Fredagen den 11 dec: 168 unika besökare
Lördagen den 12 dec: 120 unika besökare.
Kanske återfaller det till de vanliga 30 idag...
Om jag inte hittar på nåt väääääldigt spännande att skriva!
Värre än Anna Anka skiljer sig och tycker det var värt det, eller Tiger Woods är en riktig råsopa till make. Jag tror inte någon stannar kvar här på grund av den informationen. Men vad är riktigt hett då???
Jag ska få ett gästblogginlägg av en riktig bloggare. Det är första gången. Det känns jättekul. Jag har fått önska mig vad inlägget ska handla om! Ni kanske vill hang around for that, åtminstone?
Medium hot, men jag gjorde mitt bästa.
Lördagen den 12 dec: 120 unika besökare.
Kanske återfaller det till de vanliga 30 idag...
Om jag inte hittar på nåt väääääldigt spännande att skriva!
Värre än Anna Anka skiljer sig och tycker det var värt det, eller Tiger Woods är en riktig råsopa till make. Jag tror inte någon stannar kvar här på grund av den informationen. Men vad är riktigt hett då???
Jag ska få ett gästblogginlägg av en riktig bloggare. Det är första gången. Det känns jättekul. Jag har fått önska mig vad inlägget ska handla om! Ni kanske vill hang around for that, åtminstone?
Medium hot, men jag gjorde mitt bästa.
Diverse
Mikael och jag var på chilimiddag hos mamma och pappa idag. Fruktsallad och grädde till efterrätt. Man blir liksom extra glad när man sätter sig och det ligger en efterrättssked där. Har glömt vad jag ville med det.
Hur som helst, det snöar idag. Nu ser det ut som jul, i alla fall utomhus. Vi har fortfarande lite kartonger från Mikaels flytt ouppackade, men städade undan så att man ser matbordet nu. har fortfarande bara fått upp en enda julstjärna i fönstren. En annan ligger på golvet framför altandörren, och en ljusstake står på balkongen, ouppackad alltså. En sorglig husmor är jag den här julen, värre än vanligt. Och förresten så tror jag inte att vi kommer att få iväg några julkort. men god jul ändå! Och så har jag inte postat Ulles bröllopstackkort än, det är också ett litet dåligt samvete. Det har stått med frimärke på på diskbänken i tre veckor nu tror jag. Är alla så värdelösa som jag? På Facebook verkar det som om alla bakar dubbla satser med lussekatter med vänster hand? Mitt senaste Facebookinlägg handlade om att jag inte gillar Marabous Vinter.
Jaja. Jag har visserligen inte ens tänkt mig att baka lussekatter, men däremot fick jag ihop lite deg till chocolate chip cookies förut, så nu ska jag klutta bollar på en plåt och njuta kakor med mjölk om 10 minuter.
Fast det är klart, jag har ju inte satt på ugnen än. Det var som härom dagen, när jag kokade fisk och skulle ha äggsås till. När såsen var klar skulle jag mosa äggen, och kom på att jag inte hade kokat några. Det blev pepparrotssås istället. Man måste ha hjärnan med sig i köket. Så att hemmafruyrket är fördummande skriver jag absolut inte under på. För mig skulle det vara ett lyft, intelligensmässigt :) Tjosvejs!
Hur som helst, det snöar idag. Nu ser det ut som jul, i alla fall utomhus. Vi har fortfarande lite kartonger från Mikaels flytt ouppackade, men städade undan så att man ser matbordet nu. har fortfarande bara fått upp en enda julstjärna i fönstren. En annan ligger på golvet framför altandörren, och en ljusstake står på balkongen, ouppackad alltså. En sorglig husmor är jag den här julen, värre än vanligt. Och förresten så tror jag inte att vi kommer att få iväg några julkort. men god jul ändå! Och så har jag inte postat Ulles bröllopstackkort än, det är också ett litet dåligt samvete. Det har stått med frimärke på på diskbänken i tre veckor nu tror jag. Är alla så värdelösa som jag? På Facebook verkar det som om alla bakar dubbla satser med lussekatter med vänster hand? Mitt senaste Facebookinlägg handlade om att jag inte gillar Marabous Vinter.
Jaja. Jag har visserligen inte ens tänkt mig att baka lussekatter, men däremot fick jag ihop lite deg till chocolate chip cookies förut, så nu ska jag klutta bollar på en plåt och njuta kakor med mjölk om 10 minuter.
Fast det är klart, jag har ju inte satt på ugnen än. Det var som härom dagen, när jag kokade fisk och skulle ha äggsås till. När såsen var klar skulle jag mosa äggen, och kom på att jag inte hade kokat några. Det blev pepparrotssås istället. Man måste ha hjärnan med sig i köket. Så att hemmafruyrket är fördummande skriver jag absolut inte under på. För mig skulle det vara ett lyft, intelligensmässigt :) Tjosvejs!
Ur led är räknaren?
Gick in på Google analytics idag. Det var ett tag sen och jag är inte sådär jättenoga med sifferanalyser. Bröllopsbloggen har gått ner 46%, vilket inte är konstigt med tanke på att bröllopet är över och att jag inte har gjort några inlägg sedan 2 nov (men vem vet om det kommer fler). Däremot såg jag att igår hade jag 168 unika besökare på überseriöst! Jag fattar ingenting! Sicken popularitet :) Vad roligt!!!!! Det är som att bli uppbjuden hela kvällen!
Helt sanningsenligt så vet jag inte exakt vad "unika besökare" betyder, men jag har svårt att tro att det innebär var mamma som gick in på bloggen 168 gånger.
Dessutom måste jag ju då också tänka på att det lär vara en och annan okänd människa som har googlat på "Victorias klänning på Nobelfesten" och hamnat hos mig och stuckit därifrån lika snabbt som de kom. Men om det är nån ny som fastnar så måste jag ju tänka på att det här trots allt är Internet och offentligt och allt det där. Jag skriver ju som om det bara är mamma och Ellen som läser. Ska försöka skärpa mig och bara vara lite knäpp så ni inte behöver skämmas alldeles för mig.
Men alla ni 168, you made my day!!!!!
Helt sanningsenligt så vet jag inte exakt vad "unika besökare" betyder, men jag har svårt att tro att det innebär var mamma som gick in på bloggen 168 gånger.
Dessutom måste jag ju då också tänka på att det lär vara en och annan okänd människa som har googlat på "Victorias klänning på Nobelfesten" och hamnat hos mig och stuckit därifrån lika snabbt som de kom. Men om det är nån ny som fastnar så måste jag ju tänka på att det här trots allt är Internet och offentligt och allt det där. Jag skriver ju som om det bara är mamma och Ellen som läser. Ska försöka skärpa mig och bara vara lite knäpp så ni inte behöver skämmas alldeles för mig.
Men alla ni 168, you made my day!!!!!
Sade
Sade ska släppa första skivan på 10 år, säger SvD. Hon är lite cool. Och snygg. Och har en härligt hes röst.
Johan i Vegas
Johan har fått nån sorts jobb och är för tillfället i Vegas och jobbar. Beth kommer dit i helgen och så ska de vara barnlösa och bara dejta hela helgen. Kul för dem! Hur som helst, Johan äääääälskar Vegas. 10% är medlemmar i kyrkan och han har bara varit i kyrkan en gång hittills, men tyckte det var jättebra. Dessutom älskar han vädret. Där i upstate New York och Buffalo, som är ett känt illvädershål, är det kallt och fuktigt, och i Vegas är det torrt och han kan andas så bra.
Kanske redan har satt in de här korten, men då får ni scrolla. Här är han spelandes golf i 43,5 grader. Celsius! Undrar om han verkligen räknade rätt?!?!? Det låter otroligt. Men han klättrade upp på Masadaklippan i över 40 också, så han hanterar värme rätt bra. Och är det torr värme kanske det inte är så jobbigt.
Och här skjuter han. Det är mycket skjutande i släkten nu. Mikael som kom bärandes på ett gevär i söndags, Rob som skjöt kycklingar i telefon (fast det var nog ungefär som att morfar jagade lejon i Afrika, d v s ohämmad lögn) och så Johan i värsta FBI-stilen. Var ska detta sluta?
Längtar efter mina syskon. Jag börjar få vallar-instinkt nu. Man ska ha dem nära sig. Och bebisarna! Jaja. Tur jag har Mikael nära i alla fall. Han får duga :)
Kanske redan har satt in de här korten, men då får ni scrolla. Här är han spelandes golf i 43,5 grader. Celsius! Undrar om han verkligen räknade rätt?!?!? Det låter otroligt. Men han klättrade upp på Masadaklippan i över 40 också, så han hanterar värme rätt bra. Och är det torr värme kanske det inte är så jobbigt.
Och här skjuter han. Det är mycket skjutande i släkten nu. Mikael som kom bärandes på ett gevär i söndags, Rob som skjöt kycklingar i telefon (fast det var nog ungefär som att morfar jagade lejon i Afrika, d v s ohämmad lögn) och så Johan i värsta FBI-stilen. Var ska detta sluta?
Längtar efter mina syskon. Jag börjar få vallar-instinkt nu. Man ska ha dem nära sig. Och bebisarna! Jaja. Tur jag har Mikael nära i alla fall. Han får duga :)
Juloljud???
M frågade när jag skulle spela julmusik, och jag satte på en CD. Hade glömt att vi har ett keyboard hemma, och han menade när jag skulle spela julmusik. Hittade sladdar och ställde in stolshöjd mm och sen drog jag Bereden väg för Herran. Det gick lite sådär, så jag värmde upp med några enklare psalmer och körde den igen. Då gick det bättre och var mera njutbart än oljud.
Sen blev jag så hög att jag var tvungen att ta fram mina pärmar med julnoter (två knöfulla!!) och spela igenom allt jag orkade. De förvaras sen M:s inflyttning i en sänglåda från IKEA. Mikael hade vid det laget gått till jobbet så då sjöng jag mig igenom det jag inte orkade ta ut på pianot (de många John Rutter som han alltid envisas med att skriva för 6b t ex). Utan publik vågar jag både spela och sjunga solo.
De som satte sig mest i hjärteroten var Hosianna (Processionssång), Kom och se (såklart!) och Gud är med oss. Jerker Leijon står för 3 av 3. Grattis!
Googlade på Jerker Leijon, kom till hans hemsida, där det står att han tog livet av sig natten till den 25 november och att hans begravning ska vara i Annedalskyrkan den 18 december! Mingel efteråt på Artisten. Aldrig har jag väl blivit så tagen av nåns död som jag varken känner eller har träffat. Men hans musik gjorde honom ju tillgänglig för min beundran och att jag älskar hans musik innebär väl på nåt vis att jag älskar honom också.
Tänk att en som inte orkar leva ändå kan skriva såhär:
Ljusen tändes och mörkret det skingras,
Gud är hos oss.
Jesus är född och hans kärlek den lyser,
Gud är med oss.
Glädjen ropar i männskornas hjärtan,
Gud är ju här.
Änglarna sjunger i rymdernas salar
Gud är med oss.
Hoppet spirar och växer på jorden,
Jesus vår tröst.
Världen kan hoppas och tro på en framtid,
Gud är med oss.
Så ska det låta när hundra änglaklädda småflickor tågar in i Carolikyrkan och ljuset från deras stearinljus växer genom kyrkan. Det är julkänsla. Och elände är det att inte nåt enda liknande julsjungeri finns på YouTube. Han skriver sådär "orgeligt" och alltid med sus och majestät och ljuvligt bröl. Jag önskar ni kunde höra det.
Jag kom helt av mig. Ode till Jerker Leijon i alla fall.
Och han fick mig i mer julstämning än till och med de två juldofterna jag har hemma -- hyacint och pepparkaka.
Usch, jag tycker så synd om honom att han inte orkade leva!
Sen blev jag så hög att jag var tvungen att ta fram mina pärmar med julnoter (två knöfulla!!) och spela igenom allt jag orkade. De förvaras sen M:s inflyttning i en sänglåda från IKEA. Mikael hade vid det laget gått till jobbet så då sjöng jag mig igenom det jag inte orkade ta ut på pianot (de många John Rutter som han alltid envisas med att skriva för 6b t ex). Utan publik vågar jag både spela och sjunga solo.
De som satte sig mest i hjärteroten var Hosianna (Processionssång), Kom och se (såklart!) och Gud är med oss. Jerker Leijon står för 3 av 3. Grattis!
Googlade på Jerker Leijon, kom till hans hemsida, där det står att han tog livet av sig natten till den 25 november och att hans begravning ska vara i Annedalskyrkan den 18 december! Mingel efteråt på Artisten. Aldrig har jag väl blivit så tagen av nåns död som jag varken känner eller har träffat. Men hans musik gjorde honom ju tillgänglig för min beundran och att jag älskar hans musik innebär väl på nåt vis att jag älskar honom också.
Tänk att en som inte orkar leva ändå kan skriva såhär:
Ljusen tändes och mörkret det skingras,
Gud är hos oss.
Jesus är född och hans kärlek den lyser,
Gud är med oss.
Glädjen ropar i männskornas hjärtan,
Gud är ju här.
Änglarna sjunger i rymdernas salar
Gud är med oss.
Hoppet spirar och växer på jorden,
Jesus vår tröst.
Världen kan hoppas och tro på en framtid,
Gud är med oss.
Så ska det låta när hundra änglaklädda småflickor tågar in i Carolikyrkan och ljuset från deras stearinljus växer genom kyrkan. Det är julkänsla. Och elände är det att inte nåt enda liknande julsjungeri finns på YouTube. Han skriver sådär "orgeligt" och alltid med sus och majestät och ljuvligt bröl. Jag önskar ni kunde höra det.
Jag kom helt av mig. Ode till Jerker Leijon i alla fall.
Och han fick mig i mer julstämning än till och med de två juldofterna jag har hemma -- hyacint och pepparkaka.
Usch, jag tycker så synd om honom att han inte orkade leva!
Bye bye Blighty
Har jag sagt att Johan och Beth måste adoptera bort sin Blighty som de har haft sen hon var valp? Hon hade skällt på Bella en gång när hon ställde sig på hennes fot, så de vågar inte ha kvar henne. (Bella blev otröstlig i 20 minuter. Men det blev hon när grandma tog henne på flygplatsen när de precis kom av flyget efter en månad i Sverige också. Ska de adoptera bort henne med???) Och förresten hade jag också skällt om nån stod på min fot. Men tydligen fattar Blighty inte att man måste ge mer spelrum till bebisar för att de är lite "dumma". Hon har aldrig bitit nån, men om hon blir sur på bebisarna så kanske det inte är nån bra idé. Och hon som var så söt mot dem när de var nya! Och hämtade Johan när de vaknade och grät!
Vi som har träffat henne anser henne vara en liten sorts del av familjen också. Hon är faktiskt rätt gullig och knäpp. Och så som hon lägger huvudet på sned på bilden gör hon alltid när det är nåt som hon inte fattar. D v s rätt ofta...
Hejdå Blighty, du har gett oss många skratt! (Bl a när pappa skypade med dem en gång och ropade Hello Blighty! Istället för att titta på datorskärmen sprang hon fram till verandadörren, för hon trodde ljudet kom utifrån. Det är inte så lätt att vara hund och hänga med i tekniken... När man har en bättre näsa än hjärna.)
Vi som har träffat henne anser henne vara en liten sorts del av familjen också. Hon är faktiskt rätt gullig och knäpp. Och så som hon lägger huvudet på sned på bilden gör hon alltid när det är nåt som hon inte fattar. D v s rätt ofta...
Hejdå Blighty, du har gett oss många skratt! (Bl a när pappa skypade med dem en gång och ropade Hello Blighty! Istället för att titta på datorskärmen sprang hon fram till verandadörren, för hon trodde ljudet kom utifrån. Det är inte så lätt att vara hund och hänga med i tekniken... När man har en bättre näsa än hjärna.)
Nobelfesten!
M frågade mig (helt oförstående) varför jag tittade på Nobelfesten. Svar:
Jag är nyfiken på:
maten
klänningarna
samtalen
gästerna/pristagarna
intervjuerna
dansmusiken/bandet
underhållningen
tacktalen.
Här följer en längre utläggning om ovanstående:
MATEN
Temat för menyn var "sagolikt" (och underhållningen, mitt tillägg) och gästerna bjöds på:
* Hummerconsommé med skaldjurstartar, hummer och Kalixlöjrom.
* Tryffelfärserad vaktel med persiljerot, brysselkål och portvinssås.
* Citron och färskostmousse med havtornssorbet.
* Dryck till maten: Jacquart brut Millesime 2002; Chateau la Dominique 2001, Tschida ba Seewinkel 2001. Därefter kaffe, Remy Martin VSOP samt Cointreau.
Min åsikt är att av ovan verkade efterrätten vara det enda goda. Men det är säkert fel. Men som det låter, bara.
Men vackert dukat var det i alla fall. Detta är nog förrätten för jag förmoder att det är en soppterrin i bild.
KLÄNNINGARNA
Stackars Mikael satt på motionscykeln när jag gick in i badrummet och tog hand om lite tvätt. Makten till TV:n låg utom räckhåll, så han påstod att han fick se på en halvtimme "boudoir". Han kan ha haft rätt, för när jag kom tillbaka stod Camilla Thulin (gillar modellen på hennes klänning, men stormönstrat passar inte på Nobelfest tycker jag) och diskuterade klänningar.
Mina åsikter om gästernas klänningar är väl i så mycket korthet jag förmår:
Victoria vann förstapriset. Full pott, både för färgen, skärningen och för blommorna på axeln. Modern men klassisk utan att vara tråkig. Ingen vill säga designerns namn för att det inte ska bli bröllopsklänningssnack :)
Madeleines var sådär. Svart och gräsgrönt är lite sossigt tycker jag. Hade hon färgat håret lite rödare och haft brun spets på klänningen hade det suttit bättre tror jag.
Fast bruden är ju grymt snygg, hur som helst.
Silvias var majestätisk, men inte så ungdomlig. Men det kanske är OK när man är typ 60.
Kvällens pinuppa var annars Anders Borgs bordsdam (han ser pojkaktigt glad ut...), Terri Lynn McCormick, författare och gift med medicinpristagaren Jack W Szostaks. Fakest boobs of the evening.
Ett pris för Kvällens fulaste klänning kan jag inte dela ut. Det blir tre jumboplaceringar.
H&M-magnaten Stefan Perssons följe hade en osedvanligt dålig passform på sin tvådelade klänning. Tänker halvelaka tankar om att H&M inte precis är känt för sin oklanderinga tillskärarkonst.
Att pengar är smak ser vi återigen motbevisat hos Bettina Bernadotte, grevinna. Päls på bröstet? Jag fattar ingenting.
Den sista är också den mest skrämmande. Titti fru Unckel. Jag blir livrädd för att se några gamla bröstvårtor nere vid magen genom den spetsiga toppen. Och sen undrar jag om inte nån kunde säga att spets och påfågelkjol och rosett är over the top? Less is more.
Fast när det kommer till detaljer så var Victorias klänning lika detaljerad. Men skillnaden var väl något je ne sais quoi, typ stil.
SAMTALEN
När Marcus Birro kom i bild började jag tänka att kvaliteten på det där Nobelsällskapet nog är lite låg. Expressenjournalist på Nobelfesten!? Men han försvarade sig med att han först och främst är poet. "I Expressen?" högg Mikael.
GÄSTERNA/PRISTAGARNA
Litteraturpristagare Herta Müller såg så bräcklig och udda ut, men hade en snivskarp hjärna.
Det var också lite snack om att Medeleines fästman Jonas Bergström var med, men inte Victorias. Tydligen var det på doktorns order, eftersom han har njurtransplanterats tror jag det var, och skulle undvika för många bakterier. Men nån kan säkert göra en höna av den fjädern också.
Hur som helst så zoomade kameran in på herr Bergström
och både hans bordsdam och damen på andra sidan om honom tittade uppskattade och rätt hänförda på honom. Jag sa att han verkar klara sig bra och charma damerna. M kontrade rappt: "Och först tar man den yttersta gaffeln...". Possibly.
Man fick också se Mona Sahlin, som hade hamnat bredvid Jacob Wallenberg (särligare par har jag aldrig hört talas om, det skulle varit nån ännu mer vänster då). "Politik och pengar" kallades de, och det var väl passande. De hade tydligen talat om mycket, sa Måååååna, "inte minst integrationspolitiken, som Jacob är mycket intresserad av." M: "Jacob???"
INTERVJUERNA
Bäst var som vanligt Kristina Lugn. Hon är knäpp på ett trevligt sätt, inte som Björk som bara är knäpp. Bland annat berömde hon underhållningen: Den var ett framsteg. M: Den var ett framfall. Needless to say skrattade jag så jag tjöt. Dels är jag kär i honom och det mesta han säger är sådär "roligt" av just den anledningen, men så kom det också så sekundsnabbt. Han kommenterade Nobelfesten med tigerkött i magen...
Men det var också intressant när de talade med pristagarna. Det gillar jag.
UNDERHÅLLNINGEN
Underhållningen, ja. Nån som twittrade, var det på SvD eller DN?, sa att det var underbart vackert. Det gick inte riktigt fram i TV:n hur underbart det var, för jag tyckte det var bara sådär och lite tradigt faktiskt. Men det var ju roligt att höra att det hade varit riktigt riktigt bra! Romeo och Julia-kören, med 1700-talssånger.
TACKTALEN
Dem älskar jag. De är alltid kvällens höjdpunkt, tycker jag. Fast i år har det handlat en del om fredspristagaren Barack Obama (hrmf!), och hans tacktal som handlade om att ibland kan man itne undvika krig. Mycket underligt fredstal, if you ask me. Dessutom rapporterar alla tidningar att han hade bombväskan med sig, d v s den med alla koder till kärnvapen. Trodde han inte på freden så mycket att han kunde vara borta en dag utan den? Eller är det lag på att han har den hos sig?
Annars var första talet (fysikpristagaren, en man) lite småtråkigt, andra av israeliska kemipristagarinnan roligt (hon hade fått instruktioner av Nobelkommittén att inte tacka folk, men hon bröt mot det och tackade Nisse, chauffören utan vilken hon inte hade tagit sig runt i Stockholm under veckan). Sen var det medicinaustraliensiskan som talade passionerat, och sen Herta Müller som fick längst applåder och talade om allvarliga ting, följd av nån tråkig man (igen). Eller så var det en kvinna som talade sist, hon i afrikanska klänningen som fick ekonomipris? Minns inte ens längre. Kvinnorna talade tveklöst bäst i år. De tre jag minns.
DANSMUSIKEN/BANDET
I år var jag trött och orkade inte med mer än första valsen.
Däremot har jag en fundering. Jag visar tre foton så får vi se om ni reflekterar över samma sak som jag:
Mona och Bo Sahlin
Maud och Rolf Olofsson
Maria Wetterstrand och Ville Niinisti
Blir man så lik sin make/maka med åren?
Jag är nyfiken på:
maten
klänningarna
samtalen
gästerna/pristagarna
intervjuerna
dansmusiken/bandet
underhållningen
tacktalen.
Här följer en längre utläggning om ovanstående:
MATEN
Temat för menyn var "sagolikt" (och underhållningen, mitt tillägg) och gästerna bjöds på:
* Hummerconsommé med skaldjurstartar, hummer och Kalixlöjrom.
* Tryffelfärserad vaktel med persiljerot, brysselkål och portvinssås.
* Citron och färskostmousse med havtornssorbet.
* Dryck till maten: Jacquart brut Millesime 2002; Chateau la Dominique 2001, Tschida ba Seewinkel 2001. Därefter kaffe, Remy Martin VSOP samt Cointreau.
Min åsikt är att av ovan verkade efterrätten vara det enda goda. Men det är säkert fel. Men som det låter, bara.
Men vackert dukat var det i alla fall. Detta är nog förrätten för jag förmoder att det är en soppterrin i bild.
KLÄNNINGARNA
Stackars Mikael satt på motionscykeln när jag gick in i badrummet och tog hand om lite tvätt. Makten till TV:n låg utom räckhåll, så han påstod att han fick se på en halvtimme "boudoir". Han kan ha haft rätt, för när jag kom tillbaka stod Camilla Thulin (gillar modellen på hennes klänning, men stormönstrat passar inte på Nobelfest tycker jag) och diskuterade klänningar.
Mina åsikter om gästernas klänningar är väl i så mycket korthet jag förmår:
Victoria vann förstapriset. Full pott, både för färgen, skärningen och för blommorna på axeln. Modern men klassisk utan att vara tråkig. Ingen vill säga designerns namn för att det inte ska bli bröllopsklänningssnack :)
Madeleines var sådär. Svart och gräsgrönt är lite sossigt tycker jag. Hade hon färgat håret lite rödare och haft brun spets på klänningen hade det suttit bättre tror jag.
Fast bruden är ju grymt snygg, hur som helst.
Silvias var majestätisk, men inte så ungdomlig. Men det kanske är OK när man är typ 60.
Kvällens pinuppa var annars Anders Borgs bordsdam (han ser pojkaktigt glad ut...), Terri Lynn McCormick, författare och gift med medicinpristagaren Jack W Szostaks. Fakest boobs of the evening.
Ett pris för Kvällens fulaste klänning kan jag inte dela ut. Det blir tre jumboplaceringar.
H&M-magnaten Stefan Perssons följe hade en osedvanligt dålig passform på sin tvådelade klänning. Tänker halvelaka tankar om att H&M inte precis är känt för sin oklanderinga tillskärarkonst.
Att pengar är smak ser vi återigen motbevisat hos Bettina Bernadotte, grevinna. Päls på bröstet? Jag fattar ingenting.
Den sista är också den mest skrämmande. Titti fru Unckel. Jag blir livrädd för att se några gamla bröstvårtor nere vid magen genom den spetsiga toppen. Och sen undrar jag om inte nån kunde säga att spets och påfågelkjol och rosett är over the top? Less is more.
Fast när det kommer till detaljer så var Victorias klänning lika detaljerad. Men skillnaden var väl något je ne sais quoi, typ stil.
SAMTALEN
När Marcus Birro kom i bild började jag tänka att kvaliteten på det där Nobelsällskapet nog är lite låg. Expressenjournalist på Nobelfesten!? Men han försvarade sig med att han först och främst är poet. "I Expressen?" högg Mikael.
GÄSTERNA/PRISTAGARNA
Litteraturpristagare Herta Müller såg så bräcklig och udda ut, men hade en snivskarp hjärna.
Det var också lite snack om att Medeleines fästman Jonas Bergström var med, men inte Victorias. Tydligen var det på doktorns order, eftersom han har njurtransplanterats tror jag det var, och skulle undvika för många bakterier. Men nån kan säkert göra en höna av den fjädern också.
Hur som helst så zoomade kameran in på herr Bergström
och både hans bordsdam och damen på andra sidan om honom tittade uppskattade och rätt hänförda på honom. Jag sa att han verkar klara sig bra och charma damerna. M kontrade rappt: "Och först tar man den yttersta gaffeln...". Possibly.Man fick också se Mona Sahlin, som hade hamnat bredvid Jacob Wallenberg (särligare par har jag aldrig hört talas om, det skulle varit nån ännu mer vänster då). "Politik och pengar" kallades de, och det var väl passande. De hade tydligen talat om mycket, sa Måååååna, "inte minst integrationspolitiken, som Jacob är mycket intresserad av." M: "Jacob???"
INTERVJUERNA
Bäst var som vanligt Kristina Lugn. Hon är knäpp på ett trevligt sätt, inte som Björk som bara är knäpp. Bland annat berömde hon underhållningen: Den var ett framsteg. M: Den var ett framfall. Needless to say skrattade jag så jag tjöt. Dels är jag kär i honom och det mesta han säger är sådär "roligt" av just den anledningen, men så kom det också så sekundsnabbt. Han kommenterade Nobelfesten med tigerkött i magen...
Men det var också intressant när de talade med pristagarna. Det gillar jag.
UNDERHÅLLNINGEN
Underhållningen, ja. Nån som twittrade, var det på SvD eller DN?, sa att det var underbart vackert. Det gick inte riktigt fram i TV:n hur underbart det var, för jag tyckte det var bara sådär och lite tradigt faktiskt. Men det var ju roligt att höra att det hade varit riktigt riktigt bra! Romeo och Julia-kören, med 1700-talssånger.
TACKTALEN
Dem älskar jag. De är alltid kvällens höjdpunkt, tycker jag. Fast i år har det handlat en del om fredspristagaren Barack Obama (hrmf!), och hans tacktal som handlade om att ibland kan man itne undvika krig. Mycket underligt fredstal, if you ask me. Dessutom rapporterar alla tidningar att han hade bombväskan med sig, d v s den med alla koder till kärnvapen. Trodde han inte på freden så mycket att han kunde vara borta en dag utan den? Eller är det lag på att han har den hos sig?
Annars var första talet (fysikpristagaren, en man) lite småtråkigt, andra av israeliska kemipristagarinnan roligt (hon hade fått instruktioner av Nobelkommittén att inte tacka folk, men hon bröt mot det och tackade Nisse, chauffören utan vilken hon inte hade tagit sig runt i Stockholm under veckan). Sen var det medicinaustraliensiskan som talade passionerat, och sen Herta Müller som fick längst applåder och talade om allvarliga ting, följd av nån tråkig man (igen). Eller så var det en kvinna som talade sist, hon i afrikanska klänningen som fick ekonomipris? Minns inte ens längre. Kvinnorna talade tveklöst bäst i år. De tre jag minns.
DANSMUSIKEN/BANDET
I år var jag trött och orkade inte med mer än första valsen.
Däremot har jag en fundering. Jag visar tre foton så får vi se om ni reflekterar över samma sak som jag:
Mona och Bo Sahlin
Maud och Rolf Olofsson
Maria Wetterstrand och Ville Niinisti
Blir man så lik sin make/maka med åren?
Bakvänt
SvD nämner hur en pojke i Skåne blivit mobbad, länge, och har lidit av magont och gråt och ville inte gå till skolan. Till slut kom det till pappans vetskap -- skolan visste det redan -- att pojken blev mobbad i skolan. (Att skolan får reda på det men inte ens säger nåt till föräldrarna är för det första helt bakåfram.)
Sen står det hur hade eskalerat till att en kille hade slagit pojken förra påsken och en annan hade hotat honom: I påsk ska du dö.
Mitt blod svallar över hur sånt får fortgå. Stäng av mobbarna, flytta dem till annan skola så de får känna sig lite lagom utanför och spaka och inte har sitt possy som klappar händerna när de är elaka. Och sen, i ett lugnare försök till långvarig lösning, hjälp mobbarna med sin självkänsla och inlevelseförmåga. Stärk deras känsla för rätt och fel och låt dem tillbringa mer tid med sina föräldrar.
Jaja, det här blev långt. Det jag i första hand blev upprörd över är att pappan till den mobbade killen gick hem till den värste mobbaren och sa till honom att lägga av. Eller typ skällde ut honom. Och nu åtalas pappan för hemfridsbrott! VANSINNIGT! Eller i så fall ska mobbaren också åtalas, för nåt "fridsbrott" även om det inte är i hemmet, har han ju synnerligen också gjort sig skyldig till. Att straffa någon som reagerar för en oförrätt (mot ens barn dessutom!) men inte straffa huliganen gör att jag skäms över att vara svensk.
Förresten upphörde mobbingen i samband med pappans besök. Skolan hade (valhänt, väljer jag att kalla det) försökt ett bra tag. Jag tyckte det var en jättebra lösning. Att säga ifrån på skarpen. Det behövs mer av det idag.
Sen står det hur hade eskalerat till att en kille hade slagit pojken förra påsken och en annan hade hotat honom: I påsk ska du dö.
Mitt blod svallar över hur sånt får fortgå. Stäng av mobbarna, flytta dem till annan skola så de får känna sig lite lagom utanför och spaka och inte har sitt possy som klappar händerna när de är elaka. Och sen, i ett lugnare försök till långvarig lösning, hjälp mobbarna med sin självkänsla och inlevelseförmåga. Stärk deras känsla för rätt och fel och låt dem tillbringa mer tid med sina föräldrar.
Jaja, det här blev långt. Det jag i första hand blev upprörd över är att pappan till den mobbade killen gick hem till den värste mobbaren och sa till honom att lägga av. Eller typ skällde ut honom. Och nu åtalas pappan för hemfridsbrott! VANSINNIGT! Eller i så fall ska mobbaren också åtalas, för nåt "fridsbrott" även om det inte är i hemmet, har han ju synnerligen också gjort sig skyldig till. Att straffa någon som reagerar för en oförrätt (mot ens barn dessutom!) men inte straffa huliganen gör att jag skäms över att vara svensk.
Förresten upphörde mobbingen i samband med pappans besök. Skolan hade (valhänt, väljer jag att kalla det) försökt ett bra tag. Jag tyckte det var en jättebra lösning. Att säga ifrån på skarpen. Det behövs mer av det idag.
Nobelfestligheterna, del 1
Som första informationssnutt kan meddelas att till de 60 borden gick det åt 470 m linneduk, 7000 porslinsdelar, 5000 glas och ca 10 000 bestick. Men hur många är gästerna?
Källa: SvD
P.S. Fick fortsätta surfa lite och hittade antalet: drygt 1300. Här.
Mer information jag inte kunde motstå att klistra in:
260 servitörer ska utfodra gästerna och de har högst åtta minuter på sig att få ner maten från köket flera trappor upp till borden. De ska också hälla upp 400 flaskor champagne och lika mycket rödvin. Det krävs planering och logistik, och den läggs fast redan i september.
Själva menyn bestämmer Nobelstiftelsen i april och sedan får några särskilt utvalda kockar ta fram recepten och komponera ihop förrätt, varmrätt - och dessert som traditionsenligt är Nobelmiddagens höjdpunkt.
– Årets meny provades första gången i maj, sedan testade vi den i augusti och september. Totalt har vi nog gått igenom och förfinat den ett tiotal gånger, berättar Patrik Högberg som är källarmästare på Stadshuskällaren som ansvarar för middagens genomförande.
Magnus Johansson, normalt på restaurang Xoko, är med för åttonde året och ansvarar för desserten. Han har övat fem gånger på skapelsen, men förstås bara i mindre sällskap.
– När det är så här många gäster är ju själva utmaningen att klara av det logistiskt. Särskilt som flera av momenten inte kan göras förrän i sista stund.
Allt är superhemligt bland de 46 kockarna och kallskänkorna, men SvD kan ändå avslöja att menyn blir mest traditionell, nästan gammaldags, men med ett visst mått av experimenterande.
Källa: SvD
P.S. Fick fortsätta surfa lite och hittade antalet: drygt 1300. Här.
Mer information jag inte kunde motstå att klistra in:
260 servitörer ska utfodra gästerna och de har högst åtta minuter på sig att få ner maten från köket flera trappor upp till borden. De ska också hälla upp 400 flaskor champagne och lika mycket rödvin. Det krävs planering och logistik, och den läggs fast redan i september.
Själva menyn bestämmer Nobelstiftelsen i april och sedan får några särskilt utvalda kockar ta fram recepten och komponera ihop förrätt, varmrätt - och dessert som traditionsenligt är Nobelmiddagens höjdpunkt.
– Årets meny provades första gången i maj, sedan testade vi den i augusti och september. Totalt har vi nog gått igenom och förfinat den ett tiotal gånger, berättar Patrik Högberg som är källarmästare på Stadshuskällaren som ansvarar för middagens genomförande.
Magnus Johansson, normalt på restaurang Xoko, är med för åttonde året och ansvarar för desserten. Han har övat fem gånger på skapelsen, men förstås bara i mindre sällskap.
– När det är så här många gäster är ju själva utmaningen att klara av det logistiskt. Särskilt som flera av momenten inte kan göras förrän i sista stund.
Allt är superhemligt bland de 46 kockarna och kallskänkorna, men SvD kan ändå avslöja att menyn blir mest traditionell, nästan gammaldags, men med ett visst mått av experimenterande.
Nygammal flickr meme
Man ska svara på frågorna, söka på ordet som svaret är på flickr, och välja en bild -- bara från första sidan och sätta in url:arna på bighugelabs' mosaic maker. Då blir det som ett bildkollage över en själv. Jag är ju nästan ohälsosamt fascinerad av mig själv, så här kommer my flickr meme:
1. What is your first name?
2. What is your favorite food?
3. What high school did you go to?
4. What is your favorite color?
5. Who is your celebrity crush?
6. Favorite drink?
7. Dream vacation?
8. Favorite dessert?
9. What you want to be when you grow up?
10. What do you love most in life?
11. One Word to describe you.
12. Your flickr name.
1. What is your first name?
2. What is your favorite food?
3. What high school did you go to?
4. What is your favorite color?
5. Who is your celebrity crush?
6. Favorite drink?
7. Dream vacation?
8. Favorite dessert?
9. What you want to be when you grow up?
10. What do you love most in life?
11. One Word to describe you.
12. Your flickr name.
Bread love
Ni vet att jag är kär i bröd. Idag fick jag en påse nybakade småbröd av mamma.
Såna som man måste äta till potatis- och purjolökssoppa.
Sicken tur då att jag har en purjolök i kylen.
Spaghetti Carbonaran flyttar vi till imorgon. Tur man é så flexibel.
Såna som man måste äta till potatis- och purjolökssoppa.
Sicken tur då att jag har en purjolök i kylen.
Spaghetti Carbonaran flyttar vi till imorgon. Tur man é så flexibel.
Dagens lögn
Har sett på tha Interweb idag att osten på bilden är gjord på älgmjölk och kostar "500 bucks a pound". Med prislappen under är det rätt enkelt att göra sin egen huvudräkning och se hur grymt felaktigt priset är. För att inte tala om skämtet älgost! Källan verkar vara Huffington Post, men andra sajter har kopierat eländet, t ex Curbly. Jag var den andra svensken som kommenterade felaktigheten.Här är min version:
Gammal hederlig komjölksost med älgen Bill-Inge på paketet. 89 kr kilot, eller med andra ord ca 5 bucks a pound.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)