Centsational girl hade också några helt dregelvärdiga bilder på bandförvaring. Plötsligt duger inte min korg längre. (Jo, det gör den, men inte i den ideala världen.)
Källa: Getty Images
Källa: CraftStylish
Drömförvaring
Såg denna absolut begärliga inslagningspappersförvaring på Curbly, från Centsational girl.
Centsational girl hade också några helt dregelvärdiga bilder på bandförvaring. Plötsligt duger inte min korg längre. (Jo, det gör den, men inte i den ideala världen.)
Källa: Getty Images
Källa: CraftStylish
Centsational girl hade också några helt dregelvärdiga bilder på bandförvaring. Plötsligt duger inte min korg längre. (Jo, det gör den, men inte i den ideala världen.)
Källa: Getty Images
Källa: CraftStylish
Reaktion
När Mikael kom hem från seminariet imorse, gick han och la sig nån timme eller två innan han skulle upp och shoppa 20-årsstövlar med Johanna. Han berättade nyss hur jag hade reagerat när han kom och la sig: Han la armen om min mage/midja, och genast hade jag lagt min arm och hand på hans. Sen gick det en stund, jag lyfte plötsligt på huvudet, vände mig om, tittade på honom som för att säga: Aha, var det du?, och somnade om. Mikael skrattade åt att min första instinkt var att kramas, sen att ta reda på vem det var.
Själv tolkade jag det som att det tar en stund innan saker och ting har nått min hjärna och mitt medvetande. Men det visste väl alla om redan...
Själv tolkade jag det som att det tar en stund innan saker och ting har nått min hjärna och mitt medvetande. Men det visste väl alla om redan...
Relationstips
Läste idag i Meridan Magazine ett råd som Russell M Nelson hade fått angående äktenskap:
In the case of conflict, the nicest one will apologize first.
Klokt.
Ursäkta.
In the case of conflict, the nicest one will apologize first.
Klokt.
Ursäkta.
Dé é mycke' nu!
Igår var vi på spännande utflykt till urskogen. Vi var hemma hos Hjördis som bor i en liten stuga på Marie och Harry Hedemarks ägor. (Varför kommer jag alltid på efteråt att man ska ta kort!!)Hon har bokstavligen hästar till grannar (hörde när de sparkade när jag låg och såg på TV) och det var riktigt lantidylliskt med hundar inomhus, brasa i kaminen och furugolv från 1800-talet. Den ena hundens mankhöjd var jäms med min midja, om jag minns rätt. Och ändå var hon bara valp. Men supersnälla bägge två och skällde inte (det är skallet jag är rädd för, och om hon den stora hade hoppat hade hon lätt puttat ner mig på marken, men de var väluppfostrade). Vi fick smörgåstårta (mmm!) och sen hjälpte Mikael henne med datorn medan jag låg med yllefilt på divanen och såg på TV.
Vi kom hem sent vilket ledde till att jag inte orkade gå upp -- fick gå och lägga mig igen efter frukosten -- men vi gick till kyrkan klockan 14 istället. Att Mikael eller jag inte har någon uppgift på söndagarna som gör att vi kan gå när vi vill, och att det faktiskt finns möten kl 14 istället, är en stor välsignelse. Annars hade jag fått missa kyrkan helt idag. Hörde Ninni spela tvärflöjtsolo. Vackert. Hälsade på hennes telning också, men fick inte ur honom så värst mycket. Det var mest jag som pratade. [What else is new?]
Vilade mig mer, och sen åkte vi till Johanna som fyllde 20 idag. Hon är söt som en ... chokladpudding! Jag gillar Mikaels barn.
Sen hörde jag att mamma och pappa skypat med Johan lite snabbt, och att de hade fått se både Mia och Bella. Mia har växt om Bella på längden men Bella har mer hår (stämmer in på allas förutfattade meningar om en viking och en italienare). När Mia slog på Bella med en leksak sa Johan: Slå försiktigt. Haha. På tisdag fyller Bella 1 och Mia på onsdag. Vad jag önskar att de vore här!!!!!!!!!!!
Men jag har ju alltid min Mikael. Fast vårt babyfett är inte lika gulligt som deras...
P.S. Hjördis berättade om när jag var ca 6-7 år och bästis med Amy Oscarson. Jag var vid nåt tillfälle hemma hos Kärns och pratade med Amy i telefon om att hon hade fått ett syskon alldeles nyss. Hon berättade om förlossningen för mig (Hjördis blev imponerad över att jag överhuvudtaget kunde förstå "sån" engelska) men då opponerade jag mig och sa: "Min pappa arbetar på sjukhus och så kan det minsann inte ha gått till". Hjördis hade den goda smaken att inte spell out att min besser-wisser-mentalitet var lika imponerande som min engelska... Eftertankens kranka blekhet säger mig att jag kommit en liten bit bort därifrån i min utveckling, men det är fortfarande en frestelse att veta allt. Om ni inte hade märkt det, alltså. Hejhej.
Vi kom hem sent vilket ledde till att jag inte orkade gå upp -- fick gå och lägga mig igen efter frukosten -- men vi gick till kyrkan klockan 14 istället. Att Mikael eller jag inte har någon uppgift på söndagarna som gör att vi kan gå när vi vill, och att det faktiskt finns möten kl 14 istället, är en stor välsignelse. Annars hade jag fått missa kyrkan helt idag. Hörde Ninni spela tvärflöjtsolo. Vackert. Hälsade på hennes telning också, men fick inte ur honom så värst mycket. Det var mest jag som pratade. [What else is new?]
Vilade mig mer, och sen åkte vi till Johanna som fyllde 20 idag. Hon är söt som en ... chokladpudding! Jag gillar Mikaels barn.
Sen hörde jag att mamma och pappa skypat med Johan lite snabbt, och att de hade fått se både Mia och Bella. Mia har växt om Bella på längden men Bella har mer hår (stämmer in på allas förutfattade meningar om en viking och en italienare). När Mia slog på Bella med en leksak sa Johan: Slå försiktigt. Haha. På tisdag fyller Bella 1 och Mia på onsdag. Vad jag önskar att de vore här!!!!!!!!!!!
Men jag har ju alltid min Mikael. Fast vårt babyfett är inte lika gulligt som deras...
P.S. Hjördis berättade om när jag var ca 6-7 år och bästis med Amy Oscarson. Jag var vid nåt tillfälle hemma hos Kärns och pratade med Amy i telefon om att hon hade fått ett syskon alldeles nyss. Hon berättade om förlossningen för mig (Hjördis blev imponerad över att jag överhuvudtaget kunde förstå "sån" engelska) men då opponerade jag mig och sa: "Min pappa arbetar på sjukhus och så kan det minsann inte ha gått till". Hjördis hade den goda smaken att inte spell out att min besser-wisser-mentalitet var lika imponerande som min engelska... Eftertankens kranka blekhet säger mig att jag kommit en liten bit bort därifrån i min utveckling, men det är fortfarande en frestelse att veta allt. Om ni inte hade märkt det, alltså. Hejhej.
Laxlyx
Igår roade Mikael och jag oss med tolkning inför KUV-brasaftonen på söndag. Min del tog 20 sekunder och Mikaels 45 minuter... Efteråt var vi hungriga men hade eko i kylen så vi tog vägen om ICA Maxi.
1. Jag hade mer eller mindre bestämt mig för att köpa ett nytt nagellack, eftersom jag så gärna vill ha nagellack men de jag har är flera år gamla. Jag brukar vara för lat för att måla på och ta bort. Men när ett ynka nagellack kostade 80 spänn och jag har kylen full av gamla, tröga, knappt använda -- kanske också något som fortfarande är fräscht? -- insåg jag att det kloka var att inte köpa nåt nytt. Fast ibland är det tråkigt att vara förnuftig.
2. Jag föll inte heller för den förföriska skylten i blomsterdisken: Du förtjänar en bukett varje vecka. Bjäbb bjäbb. Förnuft sucks.
3. Sen hade de filmrea. 5 filmer för 99:-. I den lådan kunde vi inte hitta en enda film vi ville se, eller ens hade sett. I lådan med 3 för 99:- hade vi kunnat hitta några filmer vi redan sett och sett om och inte borde betala 33:- för att se en tredje gång. Inte ens på stället med filmer för 79:- hittade vi några vi bara måste ha. Förnuft och tråkkänsla.
4. Däremot föll vi pladask för semlorna. Det fanns masssssor. Men det stod "För dekoration" eller nåt på alla. De var väl torra vid det här laget. Inte ens de sex semletårtorna inne i själva bageriet kunde vi få köpa. Allt var slut, eller paxat.
5. Sen köpte vi en ost som hette Sture. Jag var bara tvungen att ha den. Hade byggt upp en oemotståndlig shoppinglust av allt jag avstått från hittills i affären, så jag bara tog den... Nä, så var det inte, vi skulle ändå ha ost.
6. Fast det riktigt läskiga ("som läskar", inte "som är läskigt") var fiskdisken. De hade vackra panna cotta med frukt och bär på för 30:-/st (i fiskdisken???). Dem köpte vi inte. Sen hade de också lika vackra laxbakelser för 29:-/st och dem köpte vi. Hade jag vetat hur goda de skulle vara hade jag ätit middagen först och den efteråt. Vi köpte dem nämligen för att väga upp för att Mikaels middag skulle bli en konservburk med gulaschsoppa och min middag pasta med pesto. Med andra ord lite sorglig mat, så vi lyxade till det med lax. Sjutton vad god den var.
7. Sen kändes det i luften att det var -2 och inte -10. Välkommet. Det var sådär så att man kunde andas utan att förfrysa lungorna. Tack för det. Och vi behövde knappt skrapa framrutan på insidan.
1. Jag hade mer eller mindre bestämt mig för att köpa ett nytt nagellack, eftersom jag så gärna vill ha nagellack men de jag har är flera år gamla. Jag brukar vara för lat för att måla på och ta bort. Men när ett ynka nagellack kostade 80 spänn och jag har kylen full av gamla, tröga, knappt använda -- kanske också något som fortfarande är fräscht? -- insåg jag att det kloka var att inte köpa nåt nytt. Fast ibland är det tråkigt att vara förnuftig.
2. Jag föll inte heller för den förföriska skylten i blomsterdisken: Du förtjänar en bukett varje vecka. Bjäbb bjäbb. Förnuft sucks.
3. Sen hade de filmrea. 5 filmer för 99:-. I den lådan kunde vi inte hitta en enda film vi ville se, eller ens hade sett. I lådan med 3 för 99:- hade vi kunnat hitta några filmer vi redan sett och sett om och inte borde betala 33:- för att se en tredje gång. Inte ens på stället med filmer för 79:- hittade vi några vi bara måste ha. Förnuft och tråkkänsla.
4. Däremot föll vi pladask för semlorna. Det fanns masssssor. Men det stod "För dekoration" eller nåt på alla. De var väl torra vid det här laget. Inte ens de sex semletårtorna inne i själva bageriet kunde vi få köpa. Allt var slut, eller paxat.
5. Sen köpte vi en ost som hette Sture. Jag var bara tvungen att ha den. Hade byggt upp en oemotståndlig shoppinglust av allt jag avstått från hittills i affären, så jag bara tog den... Nä, så var det inte, vi skulle ändå ha ost.
6. Fast det riktigt läskiga ("som läskar", inte "som är läskigt") var fiskdisken. De hade vackra panna cotta med frukt och bär på för 30:-/st (i fiskdisken???). Dem köpte vi inte. Sen hade de också lika vackra laxbakelser för 29:-/st och dem köpte vi. Hade jag vetat hur goda de skulle vara hade jag ätit middagen först och den efteråt. Vi köpte dem nämligen för att väga upp för att Mikaels middag skulle bli en konservburk med gulaschsoppa och min middag pasta med pesto. Med andra ord lite sorglig mat, så vi lyxade till det med lax. Sjutton vad god den var.
7. Sen kändes det i luften att det var -2 och inte -10. Välkommet. Det var sådär så att man kunde andas utan att förfrysa lungorna. Tack för det. Och vi behövde knappt skrapa framrutan på insidan.
Haiti
Igår kväll, efter aftonbönen där vi tackade för att vi har det så bra, började Mikael och jag måla upp ett horribelt men tänkbart scenario baserat på nyheten om mannen som sms:at att han levde under rasmassorna i Haiti och att de inte skulle ge upp om att gräva efter honom. Mikael sa: Han kanske ligger där med bruten arm, en benpipa utstickande. Bara det skulle freak me out. Men Mikael fortsatte att spåna: Han kanske har en sten som petar honom i ryggen, och den första timmen är den irriterande, efter 24 timmar skär smärtan om han inte ligger blick still. För den delen kanske han inte ens kan röra sig, inte klia sig, inte vicka på tårna. Han kanske är rädd att den betongdammfyllda luften ska ta slut. Han har inget att äta, inget att dricka.
Sen började jag få alldeles för många hemska bilder i huvudet: Andra människor som är begravda i närheten, jämrande sig -- eller än värre, när jämrandet tas slut. Tänk om han har en död kropp bredvid sig. Eller tänk om det är hans barn som ligger död och kall bredvid honom! Och stackars honom om han undrar om han dessutom har något val än att äta upp henne.
Och Mikael avslutade med: Och tänk om han hade bråkat med henne förut på dagen.
Slutsats: Be om ursäkt, FORT. Visa kärlek mot våra nära och kära. Var tacksamma att vi har det så bra i Sverige, utan tsunamis och jordbävningar.
Datorn låste sig och jag tappade fönstret med källan till bilden. Men det var TV4.
En annan slutsats är: Gör något!
Om man sms:ar "AKUT" till 72900 skänker man 50:- till Röda korset. En bra idé. Ett enkelt sätt att hjälpa till. Annars kan man sätta in valfritt belopp på Röda korsets pg 900 800-4, och märka talongen Haiti.
Det finns givetvis många andra sätt att ge, förutom Röda korset -- Läkare utan gränser, Unicef, via sin kyrka (t ex LDS humanities) osv. Däremot hoppas jag inte någon är så dum att han/hon ger pengar via nån som frågar efter det på nätet. Jag vill inte ens att mina pengar ska gå till omkostnader och administration, men jag antar att personalen inte kan arbeta gratis. Och ifall mina pengar verkligen kommer de fattiga, hemlösa, skadade människorna till del har min medmänsklighet inte råd att fundera på. Ibland måste man bara göra det klokaste och bästa man kan, och låta små råttor till människor som skor sig på välgörenhet vänta på sin självklara plats i helvetet utan min inblandning.
Sen började jag få alldeles för många hemska bilder i huvudet: Andra människor som är begravda i närheten, jämrande sig -- eller än värre, när jämrandet tas slut. Tänk om han har en död kropp bredvid sig. Eller tänk om det är hans barn som ligger död och kall bredvid honom! Och stackars honom om han undrar om han dessutom har något val än att äta upp henne.
Och Mikael avslutade med: Och tänk om han hade bråkat med henne förut på dagen.
Slutsats: Be om ursäkt, FORT. Visa kärlek mot våra nära och kära. Var tacksamma att vi har det så bra i Sverige, utan tsunamis och jordbävningar.
Datorn låste sig och jag tappade fönstret med källan till bilden. Men det var TV4.
En annan slutsats är: Gör något!
Om man sms:ar "AKUT" till 72900 skänker man 50:- till Röda korset. En bra idé. Ett enkelt sätt att hjälpa till. Annars kan man sätta in valfritt belopp på Röda korsets pg 900 800-4, och märka talongen Haiti.
Det finns givetvis många andra sätt att ge, förutom Röda korset -- Läkare utan gränser, Unicef, via sin kyrka (t ex LDS humanities) osv. Däremot hoppas jag inte någon är så dum att han/hon ger pengar via nån som frågar efter det på nätet. Jag vill inte ens att mina pengar ska gå till omkostnader och administration, men jag antar att personalen inte kan arbeta gratis. Och ifall mina pengar verkligen kommer de fattiga, hemlösa, skadade människorna till del har min medmänsklighet inte råd att fundera på. Ibland måste man bara göra det klokaste och bästa man kan, och låta små råttor till människor som skor sig på välgörenhet vänta på sin självklara plats i helvetet utan min inblandning.
Verkligheten märkligare än dikten
Viktväktarna skulle ha invägning i Växjö när golvet rasade.
Det är nästan lite för märkligt. Man ser hur ett 20-tal rundlätta kvinnor (har inte hört om män som går med i viktväktarna) får det att först knarra i golvet, sen säger det brak och 200 kg damer rasar neråt medan armarna flyger uppåt och obarmhärtigt visar gäddhänget i en balansakt som inte setts förr. Golvet rasade?
Om jag hade sett artikeln i Aftonbladet eller Expressen hade jag omedelbart avfärdat den som aprilskämt. Men ljuger de i DN?
Det är nästan lite för märkligt. Man ser hur ett 20-tal rundlätta kvinnor (har inte hört om män som går med i viktväktarna) får det att först knarra i golvet, sen säger det brak och 200 kg damer rasar neråt medan armarna flyger uppåt och obarmhärtigt visar gäddhänget i en balansakt som inte setts förr. Golvet rasade?
Om jag hade sett artikeln i Aftonbladet eller Expressen hade jag omedelbart avfärdat den som aprilskämt. Men ljuger de i DN?
Rättvist?
Ni som läser er Svd och er DN har väl inte missat den schweiziska Ferrariägaren som körde för fort och fick 2 miljoner i böter. Jag har inte idts (???) läsa artikeln men det gjorde jag idag.
Genom en by i St gallen "ignorerade föraren grundläggande trafikregler med ett motorstarkt fordon bara för att uppnå en ren fartupplevelse", även om farten inte uppgick till mer än 100 km/h.
2 miljoner för 100 km/h. Okej att det var genom en by, men ändå, 2 miljoner? Det står att ägaren/fortkäraren har en personlig förmögenhet på över 160 miljoner, så han har råd med böterna. Men jag visste inte att folk inte är lika inför lagen, att fortkörningsböter ges som gammal svensk sosse-skatt, progressivt. Kanske det bara är i Schweiz det funkar så, de är ju lite egna.
Då börjar funderingarna. Tycker jag det är bra eller dåligt med böter som "känns", anpassat till den bötandes livssituation?
Jag tror jag är för snål för att tacka nej till Ferrariägarens 2 miljoner. Tänk vad de kan åstadkomma i form av vägunderhåll. För inte får det väl gå så bra till, att man stoppar dem rätt in i skolan eller vården.
Genom en by i St gallen "ignorerade föraren grundläggande trafikregler med ett motorstarkt fordon bara för att uppnå en ren fartupplevelse", även om farten inte uppgick till mer än 100 km/h.
2 miljoner för 100 km/h. Okej att det var genom en by, men ändå, 2 miljoner? Det står att ägaren/fortkäraren har en personlig förmögenhet på över 160 miljoner, så han har råd med böterna. Men jag visste inte att folk inte är lika inför lagen, att fortkörningsböter ges som gammal svensk sosse-skatt, progressivt. Kanske det bara är i Schweiz det funkar så, de är ju lite egna.
Då börjar funderingarna. Tycker jag det är bra eller dåligt med böter som "känns", anpassat till den bötandes livssituation?
Jag tror jag är för snål för att tacka nej till Ferrariägarens 2 miljoner. Tänk vad de kan åstadkomma i form av vägunderhåll. För inte får det väl gå så bra till, att man stoppar dem rätt in i skolan eller vården.
Levande brandvarnare
En hund hoppade upp i mattes säng och väckte honom för att det brann.
Det kallar jag en bra brandvarnare. Hunden räddade för den delen alla i huset, totalt sju lägenheter.
Hade gärna sett en bild av hunden, men det saknades i artikeln i DN.
Men ni instämmer väl alla i ett "duuuuuktig hund!".
Det kallar jag en bra brandvarnare. Hunden räddade för den delen alla i huset, totalt sju lägenheter.
Hade gärna sett en bild av hunden, men det saknades i artikeln i DN.
Men ni instämmer väl alla i ett "duuuuuktig hund!".
Fantasilöst
Läskiga strumpbyxor
Jag vet inte, men jag har en känsla av att det är meningen att nedanstående strumpbyxor ska vara häftiga. Själv tycker jag bara de är läskiga.
Sett på: Design Crush
Sett på: Design Crush
Sense & Sensibility
Såg del tre av tre av Sense & Sensibility ikväll. Underbart. Alltid kul med en version man inte har sett förr.
Två resultat:
* Ska läsa The Third Sister (en "fortsättningsbok" av Julia Barrett) nu.
* Är så förfärligt kär i Mikael. Ingen nyhet, men romantiska filmer skapar romantiska känslor. Kanske också för att han har varit borta sen klockan 14 idag. Jag tål inte att vara ifrån honom så länge än. Blev helt till mig av att prata med honom i telefon förut ikväll. Jag älskar till och med hans röst.
Nä, nu måste jag lägga av. Dryp!!!
Smaskens???
Sajten Smaskens hade idag Kycklinglevermousse med kapris och sardeller.
Jag spyr.
(Makaroner och ketchup låter godare.)
Falsk varudeklaration. INTE smaskens.
Grönt är skönt
Fick vårkänslor av den här bilden på Pethra Stahres bloggprisnominerade blogg. Vi har haft en vit jul. Nu räcker det med att skrapa rutor. Men jag vet att våren inte är på väg på ett bra tag...
Värsta badrummet!
Sett och förfasats på Curbly. "Efter-bilderna" kan ni se på länken. Men "Före" var så hemskt att jag var tvungen att klistra in dem här. Å hana...
Detta eviga migrän
Klagoinlägg. Trots att mitt botox fungerar bra och minskar själva smärtan i huvudet med ca 65%, består ändå de övriga migränsymptomen (illamående, sjukdomskänsla, trötthet mm) när jag har ett "anfall", och det är riktigt jobbigt när det bara fortsätter och fortsätter, dag in och dag ut, att dunka i huvudet. Idag reagerade kroppen med att väta kudden lite... Då insåg jag att det inte räckte med att ligga i sängen och vila utan krävdes mera medicin.
Och nu är jag så förgrymmat trött att jag inte vet hur jag ska orka laga mat. Inte för att vi precis har nåt hemma -- det ekar tomt i både kyl, frys och skafferi -- men en makaron och lite julskinka kan man kanske få ihop ändå.
Så, nu har jag klagat. Vet inte om det blev bättre av det...
Och nu är jag så förgrymmat trött att jag inte vet hur jag ska orka laga mat. Inte för att vi precis har nåt hemma -- det ekar tomt i både kyl, frys och skafferi -- men en makaron och lite julskinka kan man kanske få ihop ändå.
Så, nu har jag klagat. Vet inte om det blev bättre av det...
Nyårslöften
Tjejen bakom You are my fave inspirerade mig till att göra en annorlunda nyårslöfteslista. Jag älskar listor, men gillar inte nyårslöften. Men jag kunde inte låta bli nu när det var en lista med i leken. Se först hennes och sen min:
An indie girl's resolutions for the new year:
- learn French
- only wear vintage dresses, throw away my jeans
- start a band with a recorder, accordion and tambourine
- become vegan
- discover at least one unknown band a month, deny liking them if they ever make it big
- go to yoga at least five days a week
- only use my bike for transportation
- be more mysterious
- ask yourself everyday, "What would Zooey Deschanel do?"
- quit my day job and just be awesome for a living
* Lära mig trolla så det står middag på bordet varje dag av sig själv.
* Sjunga i duschen eller vid skärbrädan.
* Se vansinnigt hip och personlig ut. Snygg alltså.
* Ha råd med nya kläder från dyra affärer i små storlekar.
* Ta mig fram på Segway.
* Ha körkort ändå, för Mikaels skull.
* Läsa 1-2 böcker i veckan.
* Somna lätt varje kväll och sova tills jag är utvilad.
* Spela piano så bra som det låter i mitt huvud.
* Få åtminstone en person att tro att jag är dansk, för ingen annan anledning än en komplimang till mitt språköra.
* Pussas och kramas varje dag.
* Och att diskmaskinen, tvättmaskinen och torktumlaren lika magiskt som #1 ska göra sitt jobb hela året. Och disktrasan, och dammsugaren, och den där rakbladsgrejen till spisen.
* Till sist skulle jag slippa gå på toa (fast inte gå constipated i ett år, fattarniva). Tänk vilken massa ackumulerad tid på ett år. Säkert 20 timmar! Då skulle jag se på mina Jane Austen-filmer istället.
Annars kan mitt kommande år bli som det förra. Minus mars, april och maj, och helst som oktober, november, december. Favorit i repris.
An indie girl's resolutions for the new year:
- learn French
- only wear vintage dresses, throw away my jeans
- start a band with a recorder, accordion and tambourine
- become vegan
- discover at least one unknown band a month, deny liking them if they ever make it big
- go to yoga at least five days a week
- only use my bike for transportation
- be more mysterious
- ask yourself everyday, "What would Zooey Deschanel do?"
- quit my day job and just be awesome for a living
* Lära mig trolla så det står middag på bordet varje dag av sig själv.
* Sjunga i duschen eller vid skärbrädan.
* Se vansinnigt hip och personlig ut. Snygg alltså.
* Ha råd med nya kläder från dyra affärer i små storlekar.
* Ta mig fram på Segway.
* Ha körkort ändå, för Mikaels skull.
* Läsa 1-2 böcker i veckan.
* Somna lätt varje kväll och sova tills jag är utvilad.
* Spela piano så bra som det låter i mitt huvud.
* Få åtminstone en person att tro att jag är dansk, för ingen annan anledning än en komplimang till mitt språköra.
* Pussas och kramas varje dag.
* Och att diskmaskinen, tvättmaskinen och torktumlaren lika magiskt som #1 ska göra sitt jobb hela året. Och disktrasan, och dammsugaren, och den där rakbladsgrejen till spisen.
* Till sist skulle jag slippa gå på toa (fast inte gå constipated i ett år, fattarniva). Tänk vilken massa ackumulerad tid på ett år. Säkert 20 timmar! Då skulle jag se på mina Jane Austen-filmer istället.
Annars kan mitt kommande år bli som det förra. Minus mars, april och maj, och helst som oktober, november, december. Favorit i repris.
Bröllopstankar
Har inte tänkt på mitt bröllop en enda gång förutom med sentimental glädje, men inte sådär att jag ångrar nåt eller grämer mig för nåt vi missade eller så. Förrän jag såg den här bilden. Kan man gifta sig igen och ha en helt annan sorts brudbukett? Bara för att inte bara en enda sort är vackrast?
Källa: Darling Dexter
Källa: Darling Dexter
Julgodis
Eftersom jag drabbats av en släng av maniskhet (??) räckte det inte med Haninge centrum igår och VH centrum idag, utan jag satte igång med att laga julgodis, lite bättre sent än aldrig, i eftermiddags innan vi skulle till m&p på soppa och nybakat bröd.
Det blev bara två sorter, men det räckte! Att rulla 30 nougatfyrkanter till runda bollar täckta av mandelmassa och choklad var slavgöra. Däremot var den gammaldags chokladkolan urenkel att göra. Förra året blev den tandfarlig, men i år gjorde jag kultestet redan efter 5 minuters vilt kokande och si det skulle inte koka i 30 minuter som det stod i receptet! Eller så är det för att jag kokade det med samma frenesi som en italienare kokar pasta. Det kanske stod småputtra i receptet... Jag ringlade lite av den smälta chokladen som blev över från Mozartkulorna över och det gjorde susen. Men man klarade nästan bara tre kolor på raken, sen fick man lägga sig. Mamma fick ont i halsen för det var så sött...
Vi spelade också Mikaels julklappsspel Apples to apples. Vår variant var helt annorlunda än Paul & Karolinas, men rolig ändå. De flesta orden var i själva verket ordpar och Mikael kallade beskrivningarna Mad-humor. Pappa vann 6, mamma 4 och M och jag varsin omgång... Pappas förklaringar/argument var i stil med hans sagor för Ellen om den där Rurik som bodde i telefonmasterna i Frölunda, eller hur det nu var. Karln har fantasi!! Själv gav jag upp när det bästa kortet jag kunde lägga var "Minnesota & St Paul". It doesn't make sense to you, men det gjorde det inte i spelet heller!
Sen kom fler folk, och vi åt mera efterrätt (fruktsallad med grädde och nån sorts mjuk pepparkaka som faktiskt smakade lite... amalgam som mamma sa). Sen räddade M deras printer och sen åkte vi hem. Vi har ingen värme i bilen så vi skrapade både på insidan och utsidan. Mest på insidan... Han fick sig i alla fall ett kikhål och vi hoppades på seriöst få mötande bilar. Kom hem i en bit, men om man knackade på oss skulle vi ha spruckit av köld. Nu sitter vi bägge i underkläderna. Tack och lov för för inomhusvärme! Läste nånstans om en stackars tant på 82 år som hade 9 grader inne och fick sova bredvid den öppna ugnsluckan...
Det blev bara två sorter, men det räckte! Att rulla 30 nougatfyrkanter till runda bollar täckta av mandelmassa och choklad var slavgöra. Däremot var den gammaldags chokladkolan urenkel att göra. Förra året blev den tandfarlig, men i år gjorde jag kultestet redan efter 5 minuters vilt kokande och si det skulle inte koka i 30 minuter som det stod i receptet! Eller så är det för att jag kokade det med samma frenesi som en italienare kokar pasta. Det kanske stod småputtra i receptet... Jag ringlade lite av den smälta chokladen som blev över från Mozartkulorna över och det gjorde susen. Men man klarade nästan bara tre kolor på raken, sen fick man lägga sig. Mamma fick ont i halsen för det var så sött...
Vi spelade också Mikaels julklappsspel Apples to apples. Vår variant var helt annorlunda än Paul & Karolinas, men rolig ändå. De flesta orden var i själva verket ordpar och Mikael kallade beskrivningarna Mad-humor. Pappa vann 6, mamma 4 och M och jag varsin omgång... Pappas förklaringar/argument var i stil med hans sagor för Ellen om den där Rurik som bodde i telefonmasterna i Frölunda, eller hur det nu var. Karln har fantasi!! Själv gav jag upp när det bästa kortet jag kunde lägga var "Minnesota & St Paul". It doesn't make sense to you, men det gjorde det inte i spelet heller!
Sen kom fler folk, och vi åt mera efterrätt (fruktsallad med grädde och nån sorts mjuk pepparkaka som faktiskt smakade lite... amalgam som mamma sa). Sen räddade M deras printer och sen åkte vi hem. Vi har ingen värme i bilen så vi skrapade både på insidan och utsidan. Mest på insidan... Han fick sig i alla fall ett kikhål och vi hoppades på seriöst få mötande bilar. Kom hem i en bit, men om man knackade på oss skulle vi ha spruckit av köld. Nu sitter vi bägge i underkläderna. Tack och lov för för inomhusvärme! Läste nånstans om en stackars tant på 82 år som hade 9 grader inne och fick sova bredvid den öppna ugnsluckan...
Dagens insats
Tog på mig dubbla lager av ALLT och gick bort till VH centrum och hämtade ut lite mediciner.
När jag kom hem frös jag inte precis, hade rejälaste rosorna på kinderna, och kände mig som om jag varit med om ett spännande äventyr.
Övervägde att försöka ta kort av mig och de 150 cm höga snövallarna. Men så varmt var det inte att man började leka; -10,5 grader.
Läste i DN om en kvinna som hade låst ute sig, skulle klättra in genom nåt vädringsfönster men istället råkade ut för nån olycka och frös troligen ihjäl. Förfärligt.
Shopping
Köpt dag, på Haninge centrum:
1. Tofflor från H&M. Magenta med små vita prickar och handbroderi på tån. Made in China. Betyder det barnarbete?
2. Halsband från H&M. Lång, tjockare silverkedja med 5 hängduttlar mitt på. Nyckel, svart elefant, silverelefant mm.
3. Kajal från H&M. De från Oriflame var för rinniga. Sorry Ellen.
4. Ögonbrynspenna från H&M. Ska prova det istället för skugga.
5. Rosa (som blåbär i mjölk) jerseykofta med vidd nertill
6. Fickalmanacka
7. Väggalmanacka med impressionistmålningar
Jag LÄT BLI att köpa följande:
pärlring
övriga smycken som var på rea på Guldfynd
pärlhalsband (bijouteri) på Glitter (100:- ist f 199:-)
ny bh (för att jag inte orkade prova)
massa böcker på Akademibokhandeln
nya nagellack
dyrt smink som jag inte behöver
godis, inte ens en kanelbulle
magenta top från Lindex som jag inte hann prova.
1. Tofflor från H&M. Magenta med små vita prickar och handbroderi på tån. Made in China. Betyder det barnarbete?
2. Halsband från H&M. Lång, tjockare silverkedja med 5 hängduttlar mitt på. Nyckel, svart elefant, silverelefant mm.
3. Kajal från H&M. De från Oriflame var för rinniga. Sorry Ellen.
4. Ögonbrynspenna från H&M. Ska prova det istället för skugga.
5. Rosa (som blåbär i mjölk) jerseykofta med vidd nertill
6. Fickalmanacka
7. Väggalmanacka med impressionistmålningar
Jag LÄT BLI att köpa följande:
pärlring
övriga smycken som var på rea på Guldfynd
pärlhalsband (bijouteri) på Glitter (100:- ist f 199:-)
ny bh (för att jag inte orkade prova)
massa böcker på Akademibokhandeln
nya nagellack
dyrt smink som jag inte behöver
godis, inte ens en kanelbulle
magenta top från Lindex som jag inte hann prova.
bh-färg
54% av 4838 personer på Expressen medger att de har bekänt sin bh-färg på Facebook efter det där brevet som gick runt.
Jag erkänner att jag svarade "vit" men inte skickade vidare brevet.
Jag erkänner att jag svarade "vit" men inte skickade vidare brevet.
"Mina" skor
De här skorna från Oscar de la Renta heter Anya. Det måste ju vara ett tecken eller nåt?
Såg dem på zappos men vågade inte skriva det här inlägget förrän jag hade glömt vad de kostade.
Såg dem på zappos men vågade inte skriva det här inlägget förrän jag hade glömt vad de kostade.
Snyggt grepp
Den här ljuvliga bilden såg jag på Awkward Family Photos. Det stod att de först inte var medvetna om mannen utanför fönstret. Pyttsan :)
Kloka ord om bra, bättre, bäst
"A good marriage is the enemy of a great marriage.
This is why so many people wait to work on their relationship until something’s gone wrong. It’s why couples delay an average of six years after a problem occurs before they seek out professional help.
When things are good, it’s hard to find the motivation to make things great. After all, you risk screwing up the good in the process. But the problem with settling for good, at least in my opinion, is good only satisfies for so long.
So how do you move from good to great?
It doesn’t happen by chance. It takes effort."
Hittat på sajten Simple Marriage, som jag både läser och rekommenderar.
This is why so many people wait to work on their relationship until something’s gone wrong. It’s why couples delay an average of six years after a problem occurs before they seek out professional help.
When things are good, it’s hard to find the motivation to make things great. After all, you risk screwing up the good in the process. But the problem with settling for good, at least in my opinion, is good only satisfies for so long.
So how do you move from good to great?
It doesn’t happen by chance. It takes effort."
Hittat på sajten Simple Marriage, som jag både läser och rekommenderar.
Nytt projekt
Igår fick jag höra att jag nog inte är lycklig om jag inte får intellektuell stimulans. Jag fick som hemläxa att komma på alternativ som funkar för mig.
Min första sak är att gå till biblioteket och låna fackböcker och läsa parallellt med mina lättsmälta deckare. Orkar huvudet inte med nåt tungt, kanske jag bara kan bläddra eller läsa nåt stycke.
Mitt andra förslag är att skriva något varje dag. Den här bloggen är precis som en deckare -- snarare fritid än intellektuell aktivitet. Så jag har skapat en ny blogg, en-om-dan, som ska innehålla just ett inlägg om dagen som har med böcker och skrivande att göra. An apple a day... Om jag är redigt trött kan jag t ex leta fram ett citat från en författare och klistra in, om jag orkar mer kan jag skriva en skrivuppgift och posta. Alltså klarar jag det oavsett vilken hälsonivå jag befinner mig på just den dagen. Det känns väldigt roligt! Välkomna dit.
Min första sak är att gå till biblioteket och låna fackböcker och läsa parallellt med mina lättsmälta deckare. Orkar huvudet inte med nåt tungt, kanske jag bara kan bläddra eller läsa nåt stycke.
Mitt andra förslag är att skriva något varje dag. Den här bloggen är precis som en deckare -- snarare fritid än intellektuell aktivitet. Så jag har skapat en ny blogg, en-om-dan, som ska innehålla just ett inlägg om dagen som har med böcker och skrivande att göra. An apple a day... Om jag är redigt trött kan jag t ex leta fram ett citat från en författare och klistra in, om jag orkar mer kan jag skriva en skrivuppgift och posta. Alltså klarar jag det oavsett vilken hälsonivå jag befinner mig på just den dagen. Det känns väldigt roligt! Välkomna dit.
Hon är grym!
Har varit hos min kurator igen. Har alltid tyckt illa om ordet kurator, sett ner på folk som "behöver hjälp i skallen" och inte klarar sitt liv själva. Hemsk inställning, är jag den första att erkänna. Men jag har vänt helt om på klacken, nu när det är jag som behöver hjälp i skallen och inte klarar mitt liv själv.
Idag gjorde hon/vi en karta med ett grundantagande i mitten. Hon frågade mig hur jag tänker när jag är som mest nere, och jag insåg att jag tänker två saker: Jag orkar inte mer, och Jag är värdelös.
Jag är värdelös (med dess många varianter, t ex Jag är inte lika mycket värd som andra) är alltså ett grundantagande som formades när jag var barn från en felaktig sanning som jag numera tror på. Och visst, jag tyckte det var orättvist när Johan fick presenter när han hade varit på sjukhus. Jag kunde ju inte hjälpa att jag var frisk och inte behövde medicin och sen presenter som tröst. Eftersom jag inte fick några presenter var jag inte lika mycket värd som Johan. Sen fortsatte jag att tro på det när jag blev retad för mina ben och för mina gula byxor, sen för mina icke-existerande bröst. Sen när jag inte var populär på danserna i tonåren, sen när jag aldrig hittade nån att gifta mig med. Till slut trodde jag på att jag inte var lika mycket värd som andra -- värdelös rentav.
Runt Grundantagandet bygger man sedan sina Livsregler. Dem tog hon från de egenskaper jag hade nämnt om mig själv vid ett tidigare tillfälle. Vissa passade in i ett mönster, t ex Högpresterande, ansvarstagande, hjälpsam, visar positiv sida utåt. När jag har känt mig värdelös "botar" jag det med prestationer och hjälpsamhet. När jag alltså, tvärtom, INTE kan ta ansvar och visa en positiv sida utåt leder det till ökade känslor av värdelöshet, på grund av mitt grundantagande och pilarna som går fram och tillbaka mellan livsreglerna och grundantagandet.
Och inte tog det mig mer än två sekunder att hitta två exempel ur mitt liv från den senaste veckan eller två: när vi fick mat hos m&p igår, och på jul, kände jag mig värdelös när jag inte hjälpte till med dukning/matlagning/diskning. Och när jag inte kunde sova härom natten och grät och M tröstade mig, kände jag mig värdelös för att jag inte hade en positiv sida utåt, utan tvärtom lade börda på någon.
Hon kommer återigen tillbaka till att jag blev sjuk så ung och att jag måste ha stora känslor av förlust i mitt liv. Jag trodde jag borde ha sörjt färdigt dem nu och har inte fattat varför jag är mer deprimerad nu än för några år sen. Men jag förstår att det är de där livsreglerna som nu börjar spöka på allvar, i takt med att jag kan mindre och mindre och blir sjukare och sjukare. Depression är svar på en förlust.
Dessutom ska hon försöka få in mig på den enda sömnskolan hon känner till. Man måste egentligen ha kontakt med arbetslivet för att få gå där, eftersom det är nån sorts samarbete mellan FK, kommunen och AF. Dessutom får man inte äta sömnpiller under de veckor som kursen pågår. Det skrämmer mig. Men 75% som går där får hjälp. Så om jag får gå trots att jag inte arbetar, ska jag våga det. Är livrädd för att bli sådär dålig som i våras, när jag knappt sov och ville dö, men jag ser detta som en möjlighet, en välsignelse, och jag måste våga ta emot den.
För det tredje ska hon sätta mig i kontakt med en sjukgymnast som begriper att man inte kan "träna" mig, ens med 10 Hitlers hund-rörelser. Kanske jag kan få hjälp med värk och spänningar i kroppen.
För det fjärde tror hon att jag skulle bli lyckligare om jag kunde inkorporera lite intellektuell aktivitet i mitt liv. Hon påminde om hur jag älskade universitetet och kände livet i mig då. Att läsa deckare faller inte under intellektuell aktivitet utan under egentid, så jag har fått i hemläxa att komma på några alternativ till intellektuell stimulans för mig.
På ett sätt blir jag lite överväldigad av att det händer så mycket, men är också oerhört glad.
Idag gjorde hon/vi en karta med ett grundantagande i mitten. Hon frågade mig hur jag tänker när jag är som mest nere, och jag insåg att jag tänker två saker: Jag orkar inte mer, och Jag är värdelös.
Jag är värdelös (med dess många varianter, t ex Jag är inte lika mycket värd som andra) är alltså ett grundantagande som formades när jag var barn från en felaktig sanning som jag numera tror på. Och visst, jag tyckte det var orättvist när Johan fick presenter när han hade varit på sjukhus. Jag kunde ju inte hjälpa att jag var frisk och inte behövde medicin och sen presenter som tröst. Eftersom jag inte fick några presenter var jag inte lika mycket värd som Johan. Sen fortsatte jag att tro på det när jag blev retad för mina ben och för mina gula byxor, sen för mina icke-existerande bröst. Sen när jag inte var populär på danserna i tonåren, sen när jag aldrig hittade nån att gifta mig med. Till slut trodde jag på att jag inte var lika mycket värd som andra -- värdelös rentav.
Runt Grundantagandet bygger man sedan sina Livsregler. Dem tog hon från de egenskaper jag hade nämnt om mig själv vid ett tidigare tillfälle. Vissa passade in i ett mönster, t ex Högpresterande, ansvarstagande, hjälpsam, visar positiv sida utåt. När jag har känt mig värdelös "botar" jag det med prestationer och hjälpsamhet. När jag alltså, tvärtom, INTE kan ta ansvar och visa en positiv sida utåt leder det till ökade känslor av värdelöshet, på grund av mitt grundantagande och pilarna som går fram och tillbaka mellan livsreglerna och grundantagandet.
Och inte tog det mig mer än två sekunder att hitta två exempel ur mitt liv från den senaste veckan eller två: när vi fick mat hos m&p igår, och på jul, kände jag mig värdelös när jag inte hjälpte till med dukning/matlagning/diskning. Och när jag inte kunde sova härom natten och grät och M tröstade mig, kände jag mig värdelös för att jag inte hade en positiv sida utåt, utan tvärtom lade börda på någon.
Hon kommer återigen tillbaka till att jag blev sjuk så ung och att jag måste ha stora känslor av förlust i mitt liv. Jag trodde jag borde ha sörjt färdigt dem nu och har inte fattat varför jag är mer deprimerad nu än för några år sen. Men jag förstår att det är de där livsreglerna som nu börjar spöka på allvar, i takt med att jag kan mindre och mindre och blir sjukare och sjukare. Depression är svar på en förlust.
Dessutom ska hon försöka få in mig på den enda sömnskolan hon känner till. Man måste egentligen ha kontakt med arbetslivet för att få gå där, eftersom det är nån sorts samarbete mellan FK, kommunen och AF. Dessutom får man inte äta sömnpiller under de veckor som kursen pågår. Det skrämmer mig. Men 75% som går där får hjälp. Så om jag får gå trots att jag inte arbetar, ska jag våga det. Är livrädd för att bli sådär dålig som i våras, när jag knappt sov och ville dö, men jag ser detta som en möjlighet, en välsignelse, och jag måste våga ta emot den.
För det tredje ska hon sätta mig i kontakt med en sjukgymnast som begriper att man inte kan "träna" mig, ens med 10 Hitlers hund-rörelser. Kanske jag kan få hjälp med värk och spänningar i kroppen.
För det fjärde tror hon att jag skulle bli lyckligare om jag kunde inkorporera lite intellektuell aktivitet i mitt liv. Hon påminde om hur jag älskade universitetet och kände livet i mig då. Att läsa deckare faller inte under intellektuell aktivitet utan under egentid, så jag har fått i hemläxa att komma på några alternativ till intellektuell stimulans för mig.
På ett sätt blir jag lite överväldigad av att det händer så mycket, men är också oerhört glad.
Förlupen kula
Läste (visserligen bara i Aftonbladet, men det KAN ju vara sant ändå) om en liten 4-årig pojke som satt i kyrkan med mamma och pappa, plötsligt tappade sitt Nintendo, sjönk ihop och var död. 
Det ska ha varit en förlupen kula från en AK-47:a som sköt nyårssalut (som är förbjuden men populär i Atlanta, Georgia) och som ramlade ner i huvudet på honom och dödade honom från 3 km bort.
OM det är sant är det fruktansvärt. Har sett nåt liknande på CSI. Om det inte är sant är det hemskt ändå, att nån skulle hitta på sånt hemskt.
Fast 4-åringen ser ut att ha tjock halskedja på sig på bilden, så han är väl ligist och dog i en drive-by. Blir så trött på världen ibland.
Vilken TV-kväll
2:an 20.00-21.00 Sense & Sensibility, del 2:3
3:an 21.00-23.25 Pride & Prejudice (Keira)
3:an 21.00-23.25 Pride & Prejudice (Keira)
Grattis till FB:s klassigaste kort
Som väl är är ni inte taggade (än?) så om ni har tur så ser inte så många detta mästerverk till kort, upplagt av Johanna Jagekrans. Och var är mustaschen, Rob, gringo?
Lägga ifrån sig en bok
Läser en bok som heter Mary and Joseph. Har bara läst ca 1/10. det största ja ghar emot den är att två gånger på bara ca 50 sidor har författaren, antar jag, blandat ihpå två liklydande ord med olika stavning. Som "here" och "hear". Sån okunnighet står jag bara inte ut med.
För det andra är boken så övertydlig i sitt skrivande (är det bästa jag kan kalla det för). Det är inte som en historia som berättas utan en bok som skrivs, om ni fattar.
Så jag diskuterade igår med Mikael om jag skulle läsa färdigt boken eller inte. Att sluta läsa en bok går emot allt vad mina föräldrar har lärt mig om att hålla ut till änden, inte ge upp, att ha en positiv inställning om att saker kan bli bättre, och att man slutför vad man påbörjat. Filosofiskt sett är det ett stort steg att säga. Nej, jag har tappat tron på att den här boken blir värd min tid.
Men jag slutade ju läsa den där Guillou-boken som jag tyckte hade för mycket vapenbeskrivningar, Den demokratiske terroristen hette den visst. Så jag har redan gjort valet att min tid ibland är mer värd än att ge författaren en andra chans, och en tredje, och fjärde...
Alltså har jag bestämt mig för att börja läsa en ny bok istället. Jag har analyserat färdigt varför jag tycker den är dåligt skriven och har mentalt bett författaren om ursäkt för att han var för kass. Moving on.
För det andra är boken så övertydlig i sitt skrivande (är det bästa jag kan kalla det för). Det är inte som en historia som berättas utan en bok som skrivs, om ni fattar.
Så jag diskuterade igår med Mikael om jag skulle läsa färdigt boken eller inte. Att sluta läsa en bok går emot allt vad mina föräldrar har lärt mig om att hålla ut till änden, inte ge upp, att ha en positiv inställning om att saker kan bli bättre, och att man slutför vad man påbörjat. Filosofiskt sett är det ett stort steg att säga. Nej, jag har tappat tron på att den här boken blir värd min tid.
Men jag slutade ju läsa den där Guillou-boken som jag tyckte hade för mycket vapenbeskrivningar, Den demokratiske terroristen hette den visst. Så jag har redan gjort valet att min tid ibland är mer värd än att ge författaren en andra chans, och en tredje, och fjärde...
Alltså har jag bestämt mig för att börja läsa en ny bok istället. Jag har analyserat färdigt varför jag tycker den är dåligt skriven och har mentalt bett författaren om ursäkt för att han var för kass. Moving on.
Lars Kepler
Igår var det nåt radioprogram som jag inte minns vad det hette. Men jag börjar bli så gammal att jag gillar talradio mer än dunka-dunka-radio. "Barnen" i baksätet ojade sig däremot lagom ljudligt för att ändå vara väluppfostrade.
Det var nån kvinna som talade som en präst eller skådespelare. Hon uttryckte sig rätt dramatiskt om sitt liv. Skildrade minnen från sin portugisiska bakgrund. Hade slutat skådespelarlinjen för att författa, påhejad av sin man som hette Alexander. Alexander och Alexandra, bägge författare.
Det ringde fortfarande ingen speciell klocka, men jag lyssnade intresserat -- det var ju en författare som skildrade sitt författande.
Så börjar hon prata om hur hon började skriva en deckare med sin man -- KLING KLING -- och så trillade pengen ner. Det var ju det mystiska pseudonymparet från i höstas! Den där som det hade spekulerats så om i media vem det var, Lars Kepler.
Nu var det väl i ärlighetens namn lite fläppt hur Alexandra började berätta vem Lars Kepler var, "skäggig, ovårdad" och vad han hade för sidoyrke förutom att vara författare, men på samma gång var det intressant att höra om tokigheterna. "Riktiga" kulturpersonligheter, till skillnad från populärkulturpersonligheter, brukar ju vara lite dramatiska och egna.
Och när hon berättade om skrivarprocessen lät det riktigt fascinerande. De hade pratat ihop sig om själva berättelsen, skrev varsitt stycke men lämnade oklarheter som hål i texten. Sen bytte de text med varandra och fyllde i varandras hål, om de själva "såg" hur det skulle vara där. Sen bytte de igen och sporrade vidare varandra. Jag kan förstå att det känns lustfyllt att bara ägna sig åt kreativitet i skrivarprocessen, inte "sitta å fila", eftersom de kunde använda två hjärnor istället för en. Hursomhelst ska jag absolut läsa deras bok, helst låna den på biblioteket :)
Jaja, sen var vi hemma hos Mikaels mamma och sambo och åt gott, umgås, öppnade populära julklappar, och åkte så småningom hem. Mikael satte på radion. Om ni gissar på att samma Alexandra var på radio då också, så gissar ni rätt. Men trötta "barn" är inte lika väluppfostrade barn, så nu blev det höga protester. Det är OK. Jag ville inte heller höra på det.
Det var nån kvinna som talade som en präst eller skådespelare. Hon uttryckte sig rätt dramatiskt om sitt liv. Skildrade minnen från sin portugisiska bakgrund. Hade slutat skådespelarlinjen för att författa, påhejad av sin man som hette Alexander. Alexander och Alexandra, bägge författare.
Det ringde fortfarande ingen speciell klocka, men jag lyssnade intresserat -- det var ju en författare som skildrade sitt författande.
Så börjar hon prata om hur hon började skriva en deckare med sin man -- KLING KLING -- och så trillade pengen ner. Det var ju det mystiska pseudonymparet från i höstas! Den där som det hade spekulerats så om i media vem det var, Lars Kepler.
Nu var det väl i ärlighetens namn lite fläppt hur Alexandra började berätta vem Lars Kepler var, "skäggig, ovårdad" och vad han hade för sidoyrke förutom att vara författare, men på samma gång var det intressant att höra om tokigheterna. "Riktiga" kulturpersonligheter, till skillnad från populärkulturpersonligheter, brukar ju vara lite dramatiska och egna.
Och när hon berättade om skrivarprocessen lät det riktigt fascinerande. De hade pratat ihop sig om själva berättelsen, skrev varsitt stycke men lämnade oklarheter som hål i texten. Sen bytte de text med varandra och fyllde i varandras hål, om de själva "såg" hur det skulle vara där. Sen bytte de igen och sporrade vidare varandra. Jag kan förstå att det känns lustfyllt att bara ägna sig åt kreativitet i skrivarprocessen, inte "sitta å fila", eftersom de kunde använda två hjärnor istället för en. Hursomhelst ska jag absolut läsa deras bok, helst låna den på biblioteket :)
Jaja, sen var vi hemma hos Mikaels mamma och sambo och åt gott, umgås, öppnade populära julklappar, och åkte så småningom hem. Mikael satte på radion. Om ni gissar på att samma Alexandra var på radio då också, så gissar ni rätt. Men trötta "barn" är inte lika väluppfostrade barn, så nu blev det höga protester. Det är OK. Jag ville inte heller höra på det.
Inte helt förvånad
Harvard Takes it Back and Says Swine Flu was Oversold
A new analysis from Harvard University, using H1N1 deaths in the U.S. in the spring and projecting likely outcomes for this fall, suggests that the swine flu “pandemic” has been oversold.
The new paper suggests swine flu was unlikely to create a severe epidemic. In light of this, officials have taken many steps that may have been unnecessary, including mass vaccinations.
It is not clear how H1N1 will act in the coming months, but swine flu cases seem to have already hit their peak.
Sett på. Källa: ABC News.
A new analysis from Harvard University, using H1N1 deaths in the U.S. in the spring and projecting likely outcomes for this fall, suggests that the swine flu “pandemic” has been oversold.
The new paper suggests swine flu was unlikely to create a severe epidemic. In light of this, officials have taken many steps that may have been unnecessary, including mass vaccinations.
It is not clear how H1N1 will act in the coming months, but swine flu cases seem to have already hit their peak.
Sett på. Källa: ABC News.
Lite själviska frågor igen
1. Boxers, briefs, thongs, bikinis, hipsters or none?
Om vi börjar nerifrån så kommer karlar i g-string. Typ han i Maspalomas med leopardstring och guldkedjor. Allt är att föredra framför det.
2. What would you like for your last meal?
Har just ätit ett paket Remi och mat är faktiskt godare än socker. Just nu låter grillat kött, "bea" och ugnspotatis gott.
3. What was your first pet and his or her name?
Har aldrig haft nåt djur. Men det första djuret jag älskade var Johan & Bettans Blighty som de har fått göra sig av med för hon skällde på Bella när hon ställde sig på henne.
4. What is the worst lie your parents ever told you?
Mamma sa att det var förbjudet enligt lag att cykla med träskor och om polisen såg mig skulle de ta mig. (Att hon inte sa nåt om att stå på sadeln eller cykla utan att hålla i länder henne till heder.)
5. What's your favorite curse word?
Haha, bugger faktiskt.
6. What animal do you fear the most? (Must have experience and not just fantasy)
Kackerlackor. De är läskiga som spindlar fast de kan flyga också.
7. Does it piss you off to see your book in a clearance bin?
Hmm, I would love to see a book of mine in a clearance bin :)
8. What is your definition of hell on earth?
Pedofili såg jag att nån hade svarat, och det går ju bara inte att "toppa" sexuell barnmisshandel.
9. Who's your hero?
Pappa?
10. What was the very best day of your life? (Aside from significant others/ marriages and births of children.)
Äsch, bröllopsdagen vill jag ju säga. Studenten var en skön känsla annars.
11. If you could go anywhere, right now, obligation-free, without stress, etc., where would you go?
Sydostasien? Ligga och läsa en bok under ett sorparasoll känns rimligt.
12. Which two characters would you love to see meet up for a road trip? (can be anyone in literature... anyone at all)
Om man orkar lyssna; Beatrice och Benedick i Much ado about nothing. Fast frågan avsåg nog två som inte redan är "met up", men det orkar jag inte tänka ut.
13. If you could pick the traits of a favorite character to adapt in your own life, which character and traits would those be, and why?
Lizzy såklart. Men vad? Hennes självkänsla kanske.
Om vi börjar nerifrån så kommer karlar i g-string. Typ han i Maspalomas med leopardstring och guldkedjor. Allt är att föredra framför det.
2. What would you like for your last meal?
Har just ätit ett paket Remi och mat är faktiskt godare än socker. Just nu låter grillat kött, "bea" och ugnspotatis gott.
3. What was your first pet and his or her name?
Har aldrig haft nåt djur. Men det första djuret jag älskade var Johan & Bettans Blighty som de har fått göra sig av med för hon skällde på Bella när hon ställde sig på henne.
4. What is the worst lie your parents ever told you?
Mamma sa att det var förbjudet enligt lag att cykla med träskor och om polisen såg mig skulle de ta mig. (Att hon inte sa nåt om att stå på sadeln eller cykla utan att hålla i länder henne till heder.)
5. What's your favorite curse word?
Haha, bugger faktiskt.
6. What animal do you fear the most? (Must have experience and not just fantasy)
Kackerlackor. De är läskiga som spindlar fast de kan flyga också.
7. Does it piss you off to see your book in a clearance bin?
Hmm, I would love to see a book of mine in a clearance bin :)
8. What is your definition of hell on earth?
Pedofili såg jag att nån hade svarat, och det går ju bara inte att "toppa" sexuell barnmisshandel.
9. Who's your hero?
Pappa?
10. What was the very best day of your life? (Aside from significant others/ marriages and births of children.)
Äsch, bröllopsdagen vill jag ju säga. Studenten var en skön känsla annars.
11. If you could go anywhere, right now, obligation-free, without stress, etc., where would you go?
Sydostasien? Ligga och läsa en bok under ett sorparasoll känns rimligt.
12. Which two characters would you love to see meet up for a road trip? (can be anyone in literature... anyone at all)
Om man orkar lyssna; Beatrice och Benedick i Much ado about nothing. Fast frågan avsåg nog två som inte redan är "met up", men det orkar jag inte tänka ut.
13. If you could pick the traits of a favorite character to adapt in your own life, which character and traits would those be, and why?
Lizzy såklart. Men vad? Hennes självkänsla kanske.
Olika
Män och kvinnor och Mars och Venus, ni vet:
Mikael dammsuger i köket. Det rasslar massa i röret och jag säger glatt att det är ett härligt ljud: "Man känner sig så duktig."
M: "Jag tycker snarare man känner sig lite skamsen."
Skit. Har han förstört dammsugar-rassel-välljudet för mig nu?
Mikael dammsuger i köket. Det rasslar massa i röret och jag säger glatt att det är ett härligt ljud: "Man känner sig så duktig."
M: "Jag tycker snarare man känner sig lite skamsen."
Skit. Har han förstört dammsugar-rassel-välljudet för mig nu?
För säkerhets skull
Vi såg att det skulle vara nån Victoria's Secret Fashion show på TV (har nog redan varit, för eventuella manliga läsare som plötsligt vaknar av den informationen).
Källa.
Så en morgon kom jag ut från toan, utan kläder, och ställde mig framför Mikael och sa: Bara så du kommer ihåg, det är det HÄR som är idealet, inte Victoria's Secret.
Själv tyckte jag det var väldigt käckt gjort.
Ni kanske spyr nu.
Källa.
Så en morgon kom jag ut från toan, utan kläder, och ställde mig framför Mikael och sa: Bara så du kommer ihåg, det är det HÄR som är idealet, inte Victoria's Secret.
Själv tyckte jag det var väldigt käckt gjort.
Ni kanske spyr nu.
Kreativt
Ungefär som att sälja körsbärskärnor i området. Diggar kreativt tänkande. Glömde skriva var jag fick bilden ifrån. Lovar att inte publicera saker utan källa (så mycket) 2010.
Knappt så man tror det
Jag har dammsugit badrummet och hallen. Mycket rassel av grus. Ett härligt ljud att åstadkomma helt själv, för en som jag. Tänkte bara säga det.
Skinka, recykled
M och jag köpte en färdigkokt julskinka på Vi för 24:-/kg. (Sorry, men jag orkar inte ta reda på om grisen hade blivit väl behandlad eller inte, för ett sånt pris måste man ha sig lite linka.)
Förutom att käka skinkmackor så är pizza ett utmärkt tips på vad man gör av överbliven julskinka. Och kolla här vilket smarrigt recept jag hittade på Kalasgott! Skinka, färska champinjoner, lök och mögelost! Klicka på länken om ni vill ha själva receptet.
Förutom att käka skinkmackor så är pizza ett utmärkt tips på vad man gör av överbliven julskinka. Och kolla här vilket smarrigt recept jag hittade på Kalasgott! Skinka, färska champinjoner, lök och mögelost! Klicka på länken om ni vill ha själva receptet.
Köpsugen
Inte för att jag kan klaga på mina julklappar, men jag är ändå köpsugen. Kläder eller böcker vill jag helst ha. Men jag har bestämt mig för att sluta köpa böcker på ett tag. Jag har jättejättemånga hemma som jag inte har läst än, och så har vi ett prima bibliotek här i VH som jag bara har varit på två gånger sen jag flyttade hit för 1½ år sen. Skamligt. Det som luktar så gott med biblioteksböcker!
Och borde man skaffa sig nyårslöften så ska jag nog lova att läsa fler böcker. Det kan aldrig vara fel.
Och borde man skaffa sig nyårslöften så ska jag nog lova att läsa fler böcker. Det kan aldrig vara fel.
Shoppa på Anthropologie
Anthropologie är fortfarande all the rage. Eller fett inne, på ren svenska. Jag kan tänka mig vad som helst av nedanstående.
P.S. Väskan kostar över 4 000:-!!!!!!!!!
P.S. Väskan kostar över 4 000:-!!!!!!!!!
Min mor
Min hulda moder är inte särskilt ... eftertänksam av sig. Fort, kvickt och lätt ska det vara, spontant och hastigt verkar vara ledorden. Jag har ärvt både hennes snabbhet och pappas obeslutsamhet och vånda inför varje ny handling. Knäpp kombination, men så är det. Fast detta handlar inte om mig (hur det nu är möjligt för en så fåfäng och egenkär typ som jag) utan om mamma. Och det är sorgligt.
För 3-4 dar sen vräkåt hon kolor som pappa hade fått som julklapp på jobbet. Papprena hamnade i en hög på nattduksbordet. Hon städade upp papprena hastigt och lustigt, som hon är, och slängde dem.
Fast forward några dagar. Hon har fyra ringar hon växlar om som vigselringar, d v s två set. Hennes favorit av alla fyra ringarna är en diamantsolitaire som hon fick av pappa när jag föddes. För några år sen var de och fick den värderad till ca 6 000:-. Ringarna brukar ligga på nattduksbordet. Nu börjar ni gissa, va? Efter att ha letat mer och mer i lägenheten allteftersom dagarna gick och paniken växte som en elak progressiv skattekurva, har hon nu insett att hon antagligen har slängt ringen med kolapapprena. Typ som the baby and the bath water.
För 3-4 dar sen vräkåt hon kolor som pappa hade fått som julklapp på jobbet. Papprena hamnade i en hög på nattduksbordet. Hon städade upp papprena hastigt och lustigt, som hon är, och slängde dem.
Fast forward några dagar. Hon har fyra ringar hon växlar om som vigselringar, d v s två set. Hennes favorit av alla fyra ringarna är en diamantsolitaire som hon fick av pappa när jag föddes. För några år sen var de och fick den värderad till ca 6 000:-. Ringarna brukar ligga på nattduksbordet. Nu börjar ni gissa, va? Efter att ha letat mer och mer i lägenheten allteftersom dagarna gick och paniken växte som en elak progressiv skattekurva, har hon nu insett att hon antagligen har slängt ringen med kolapapprena. Typ som the baby and the bath water.
Gott nytt år!
Jag fick en present av Mikael för en stund sen. 35 öronproppar. Så romantiskt.
Fast jag måste berätta om igår. Den käre maken går ju lätt överstyr i mataffären. Men sicken god middag vi åt! Förrätt: räk- och kräftdip med 6 sorters såser och saltiner, huvudrätt: entrecote med (heter det Lohmann's?) bearnaisesås och ugnsstekt klyftpotatis, efterrätt: (håll i er) passionsfruktscheesecake, panna cotta med chokladsås, chokladmousse med mascarpone. I skafferiet återstår bland annat: chips, Aladdin, Remi, tre sorters kakor. Dessutom har vi en Schweppes och en päroncider över. Det blir till att skåla i finglasen idag också.
Och så kom han hem med en bukett med knytnävsstora rosa rosor. Helt otroliga!
Efter att ha suttit vid matbordet en timme myste vi bara i TV-soffan. Vi hade sett alla filmer som gick, men såg Crocodile Dundee igen. Han är rätt skön. Framemot kvart i elva var jag verkligen färdig för sängen och sa: "Ingen får veta". Vem säger att man måste vara uppe till midnatt på nyår? Men vi kollade färdigt på Harrison Ford i Jagad och gick sen och la oss. 5 i 12. Smällarna lät som micropopcorn. Mikaels väckarklocka fick spel kl 00:00 och då sa vi Gott nytt år och somnade.
Men -- grrrr!! -- klockan 6 vaknade jag och sov i princip inget mer. Mikael vaknade av att jag grät, och sen körde han alla knep som finns: berättade saga (om grodan Graciella och hennes kärleksproblem), höll bön och hånglade. Men jag är rätt glad idag ändå, fast lite trött och huvudvärkig, och lite orolig inför inatt (ska det bli tredje natten i rad som jag inte kan sova hela natten? Och blir det fler??????).
Det här året borde börja med en dammsugning. Fast just nu lägger Mikael in mina gamla LP:ar på datorn med nån nyinköpt USB-grammofon, så jag går och tar frukost. Rosorna doftar ljuvligt!
Gott nytt år!
Fast jag måste berätta om igår. Den käre maken går ju lätt överstyr i mataffären. Men sicken god middag vi åt! Förrätt: räk- och kräftdip med 6 sorters såser och saltiner, huvudrätt: entrecote med (heter det Lohmann's?) bearnaisesås och ugnsstekt klyftpotatis, efterrätt: (håll i er) passionsfruktscheesecake, panna cotta med chokladsås, chokladmousse med mascarpone. I skafferiet återstår bland annat: chips, Aladdin, Remi, tre sorters kakor. Dessutom har vi en Schweppes och en päroncider över. Det blir till att skåla i finglasen idag också.
Och så kom han hem med en bukett med knytnävsstora rosa rosor. Helt otroliga!
Efter att ha suttit vid matbordet en timme myste vi bara i TV-soffan. Vi hade sett alla filmer som gick, men såg Crocodile Dundee igen. Han är rätt skön. Framemot kvart i elva var jag verkligen färdig för sängen och sa: "Ingen får veta". Vem säger att man måste vara uppe till midnatt på nyår? Men vi kollade färdigt på Harrison Ford i Jagad och gick sen och la oss. 5 i 12. Smällarna lät som micropopcorn. Mikaels väckarklocka fick spel kl 00:00 och då sa vi Gott nytt år och somnade.
Men -- grrrr!! -- klockan 6 vaknade jag och sov i princip inget mer. Mikael vaknade av att jag grät, och sen körde han alla knep som finns: berättade saga (om grodan Graciella och hennes kärleksproblem), höll bön och hånglade. Men jag är rätt glad idag ändå, fast lite trött och huvudvärkig, och lite orolig inför inatt (ska det bli tredje natten i rad som jag inte kan sova hela natten? Och blir det fler??????).
Det här året borde börja med en dammsugning. Fast just nu lägger Mikael in mina gamla LP:ar på datorn med nån nyinköpt USB-grammofon, så jag går och tar frukost. Rosorna doftar ljuvligt!
Gott nytt år!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)